Nu handlar det om politik, betonade Stanley Crossick från Belmont European Policy Centre, när han öppnade IREVs Brysselseminarium om EU på Park Hotel den 18 och 19 maj 1995.
Utvecklingen har länge styrts av ekonomi och affärshänsyn, menade han (något som väl framgick av det mesta i den svenska EU-debatten före valet). Nu är det dags för politiken och näringslivet måste lära sig det politiska spelets regler för att kunna påverka.
Crossick gav en överblick av läget i EU inför 1996 års regeringskonferens och det var i det sammanhanget han så starkt betonade de politiska aspekterna, bl.a. den klassiska utgångspunkten för det europeiska samarbetet; fredsprojektet som skulle närma Tyskland och Frankrike efter tre krig på mindre än hundra år.
Han pekade också på att EUs problem bara speglar medlemsländernas problem.
– När de traditionella partierna får färre väljare och de gamla nationalstaterna har fått problem – varför skulle då Bryssel vara populärare bland européerna i allmänhet än vad Rom, Paris eller London är bland sina egna?
De drygt 30 kvalificerade revisorer som deltog i seminariet fick också höra vad Stanley Crossick ansåg vara de svåraste problem i unionen inför regeringskonferensen:
Internt – sysselsättningen.
Externt – bristen på Marshallplan för Öst- och Centraleuropa.
Efter den inledande översikten berättade sedan Luigi Poli från Kommissionens DG XV (femtonde generaldirektorat) om det mödosamma arbetet med att harmonisera redovisning och revision i den europeiska unionen.
Harmonisering
Poli gav inledningsvis bakgrunden till svårigheterna med harmoniseringsarbetet. Skillnaderna mellan de två olika skolorna kan sammanfattas i ett antal välkända punkter:
Lag/praxis;
Koppling till beskattning/ingen koppling till beskattning;
Plan comptable/ingen plan comptable;
Anglosaxisk syn/kontinental syn.
– Det är nödvändigt att arbeta med minimiregler om man ska komma någon vart, betonade Poli. Det går inte att sträva efter total harmonisering eller uniformitet, även om många ibland kan beklaga alla dessa möjligheter att välja nationella lösningar.
En faktor som komplicerar arbetet är naturligtvis också att redovisningsfrågorna tillmäts olika vikt och ges olika roll i de skilda länderna.
Bland många av unionens medlemmar är också motståndet starkt mot tanken på att helt acceptera amerikanska standards. Detta förhållande komplicerar även samarbetet med standard setters som IASC, som av många uppfattas som alltför USA-influerade.
Fri rörlighet?
Efter första dagens lunch inleddes övningarna med en genomgång av ett annat tungarbetat område: frågorna kring fri rörlighet för tjänster och ömsesidiga erkännanden av examensbevis och kvalifikationer. Robert Mathiak, också från DG XV, berättade om förutsättningarna i de olika direktiven.
I aprilnumret (4/1995) av Balans berättade FARs generalsekreterare Björn Markland utförligt om problem och möjligheter kring den fria rörligheten för revisorsyrket. Det är ett arbete som inte går fort och som naturligtvis möter avsevärda problem eftersom olika länders lagstiftare har så olika uppfattning om innehållet både i yrket och i begreppet fri rörlighet.
Mathiak betonade tre förutsättningar för att det ska kunna skapas nya sektorsdirektiv (som fungerar med automatik i motsats till de allmänna direktiv som upprätthålls ”case by case”) på sådana här områden:
Det ska finnas stor enighet om behov av nya direktiv för ett yrke.
Många medlemsländer måste vara överens så att frågan inte hamnar i politisk långbänk.
Det måste ha ett tydligt mervärde i förhållande till redan gällande generella direktiv.
Trots dessa hårda krav arbetar man nu med ett direktiv för advokatyrket (det första efter motsvarande allmänna direktiv). Det är nu revisorerna som har bollen när det gäller att övertyga unionen om behovet av motsvarande regler för den egna professionen, menade Robert Mathiak.
Den svåra momsen
Det andra eftermiddagspasset ägnades åt indirekt beskattning, dvs. EU-momsen.
Mike Cowan från DG XXI gav en underhållande och belysande historisk tillbakablick på tiden från 1967 då VAT blev den enda tillåtna konsumtionsskatten, över sjätte direktivet 1977 och fram till 1987 då det gjordes stora ansträngningar att lösa de grundläggande problem med ett ambitiöst förslag om ett clearing-house för VAT.
Det gick inte då, man vill inte ha ”ett byråkratiskt monster” i Bryssel som skulle räkna ut vem som skulle ha vad av momspengarna, sedan någon i ett land betalat in moms som sedan ska lyftas av ett företag i ett annat EU-land.
Tiden har gått och man har – som bekant – inte hittat någon trollformel för VAT som tillfredsställer alla och därför var nog inte tanken på någon form av clearing house helt död ännu, sa Cowan.
Då blir det naturligtvis nya invändningar mot det byråkratiska monstret. Mot detta måste dock ställas kraven på ett system som inte ligger vidöppet för momsfiffel i stor skala.
Före middagen berättade sedan den danske EU-veteranen Claus Haugaard Sörensen (nu i Cabinet Gradin) på ett livfullt och övertygande sätt om varför han menade att de nya medlemmarna inte skulle ställa sig vid sidan av, så som Danmark och England gjort i stora och svåra frågor.
I stället bör man läsa på, vara tidigt ute med genomarbetade förslag och delta i debatten. Den vägen kan man påverka, det danska exemplet visar bara att den som ställer sig utanför förr eller senare blir överkörd och inte har någon möjlighet att påverka lösningen av sina hjärtefrågor.
Andra dagen inleddes med en översikt över EDI, arbetet med att datorisera och standardisera redovisningsinformation för att göra den överförbar och jämförbar.
Robert Lemense från EDIFICAS, den organisation som arbetar med dessa frågor, berättade om hur arbetet fortskrider och hur det organiserats. Av hans redogörelse framgick också att Sverige hittills inte spelat någon framträdande roll i denna utveckling.
FEE:s arbete
Därefter berättade Ces Dubbeld, vice-president i FEE (Federation des Experts Comptables Européens) om organisation och aktuella arbetsuppgifter.
Här finns t.ex. frågor kring miljöredovisning och -revision (”som inte bara får vara av PR-karaktär”), goodwill och ett s.k. conceptual framework.
Problemen är välbekanta: de flesta länder anser sig ha den bästa lösningen och det tar tid att förankra en ny gemensam standard hos medlemmarna.
Dubbeld menade också att det kan kännas lite svårt för de nya EU-länderna att komma in nu:
– Det har redan stiftats så många lagar och regler att det inte är lätt att ha något inflytande på frågorna.
Trycket från den amerikanska marknaden (New York-börsen) är som vanligt starkt, men det får inte betyda att Europa bara accepterar US GAAP i alla sammanhang, det betonade Dubbeld, liksom Luigi Poli gjort dagen innan.
Arbetet med att integrera Östeuropa står högt på dagordningen; Slovenien, Tjeckien och Ungern har redan samarbetsavtal med FEE och bör kunna bli medlemmar om några år.
Vid lunchen berättade också Göran Kjellén från SRS om arbetet med den nya organisationen EFAA.
Seminariets avslutande del ägnades åt frågorna kring miljöredovisning och miljörevision.
Manfredi Bellati från DG XI gick igenom det nya EMAS, Eco-Management an Audit Scheme (se Balans temanummer om miljö 3/95) och han framhöll bl.a. att de nya miljöreglerna bara kunde bli en framgång om man får med små och medelstora företag också. Liksom att trovärdigheten i det här arbetet är beroende av trovärdigheten i de metoder man har för att certifiera.
Bengt Holmquist