Kan man förbättra den externa redovisningen så att användarna har större nytta av den? Visst kan man det. Och den amerikanska revisorsorganisationen AICPA har slitit med problemet att ”kundfokusera” redovisningen.

1991 tillsattes ”The AICPA Special Committee on Financial Reporting”, även kallad Jenkins-kommittén efter ordföranden Ed Jenkins från Arthur Andersen. Resultatet efter flera års arbete blev dels en liten skrift, dels en större rapport, dels en omfattande databas på 1.600 sidor. Kommittén gav ett flertal rekommendationer för att göra årsredovisningarna mer användarvänliga.

Vid 1995 års Finforum inledde Raymond Bromark, Price Waterhouse, som var ledamot av kommittén. Den bestod av 14 personer: en representant för var och en av de sex stora revisionsfirmorna, fem representanter för mindre byråer, två redovisningschefer från större företag samt en forskare från University of Southern California.

Minskad relevans

– Vi fick kritik för att inga användare och för få företag var representerade, sa Raymond Bromark. Men vi fortsatte, sporrade av bland annat den kritik som många investerare i USA riktat mot redovisningens minskande relevans för användarna. Det var en spridd uppfattning att hela redovisningsmodellen borde ändras för att bättre passa användarnas behov.

Kritik fanns inte minst mot värderingen av humankapital, informationskunnande, forsknings- och utvecklingsresurser och liknande som sällan ingick i redovisningen. Man tänkte bland annat på högteknologiföretag där redovisningen knappast återspeglade några ekonomiska realiteter. Värdet av dessa företag var i regel mycket större än vad de historiskt redovisade vinsterna gav vid handen.

Vad menade då kommittén med sin kundfokusering? Vad är en ”användare”?

– Vi definierade kunden som en sofistikerad användare av information. Men vår tanke var samtidigt att om vi kunde få fram vad den sofistikerade användaren behövde så skulle den informationen också kunna utvecklas för dem som var mindre sofistikerade. Kommittén trodde inte att det skulle bli svårt att få fram relevant information om vad användarna ville ha.

– Vi hade fel, sa Raymond Bromark. Det mesta av den information om användare som fanns var skrivet av akademiker och redovisningsfolk. Det fanns mycket lite skrivet av användare om vad de behövde.

Därför satte kommittén samman två grupper av användare som man träffade regelbundet: aktieköpare och kreditgivare. Kommittén hade också många möten med börsmäklares, investerares och kreditgivares organisationer.

Så kommittén fick alltså själv göra forskningsarbetet. Sedan anlitade man också ett institut som gjorde en enkätundersökning bland 400 användare. Enkäten gav ungefär samma resultat som kommitténs egen forskning. Resultaten innehöll både goda och dåliga nyheter.

– De goda var att användarna sa att årsredovisningen var mycket väsentlig för deras analyser. De dåliga var att den finansiella informationen inte tillfredsställde alla deras behov. De letade efter alternativ.

Mer icke-finansiell information

De ville ha större bredd i årsredovisningar och delårsrapporter. De efterlyste mer icke-finansiell information och mer framtidsinriktad information. De ville ha bättre affärsområdesredovisning, även på kvartalsbasis.

Användarna ville ha bättre information till ledning för att kunna uppskatta de uthålliga framtida kassaflödena. Det behövdes fler beräkningar och antaganden för att kunna förutsäga dessa kassaflöden.

– Men användarna ville inte ha prognoser. De ville ha information så att de kunde göra sina egna förutsägelser.

En rad producenter av redovisning vid multinationella företag, bland andra Shell, Black & Decker, General Electric, Motorola och Union Carbide, tillfrågades också. De sa att de själva hade stora problem med alla redovisningsstandarder och menade att amerikanska företag redan gav väldigt mycket information. Det skulle bli dyrt att informera ännu mera.

De här samtalen ledde till att Jenkins-kommittén byggde in vissa begränsningar i sina rekommendationer. Således skulle företagen bara behöva avslöja tillgänglig information. De skulle inte samla in icke-finansiell information som de inte själva behövde för att sköta sina affärer.

– Information som inte är intressant för företagsledningen är knappast intressant för användarna, sa Bromark.

Vidare slogs fast att icke-finansiell information kunde hållas inne av konkurrensskäl.

Slutresultatet av processen blev i korthet ett antal rekommendationer. Bland annat vill man utvidga redovisningen från finansiell redovisning till affärsredovisning (”business reporting”). Man vill bredda informationen i årsredovisningar och delårsrapporter. Man vill underlätta förändringar och tillåta experiment.

Mer revisorskunskap

Kommittén rekommenderade också vissa förändringar på revisionssidan.

Man ville ha en breddning av revisorernas kompetens för att de ska kunna arbeta mer med icke-finansiell information.

Mycket kontroversiellt i kommittén var många användares önskemål om att få revisorerna att skriva mer än en standardiserad revisionsberättelse. (I många amerikanska företags görs inte ens det. Alla behöver inte genomgå full revision, audit. I många företag skrivs en översiktlig review och i ännu fler skrivs ingenting alls.) Många användare ville att revisorerna skulle presentera mer omfattande diskussioner och analyser. Kommittén föreslog allmän flexibilitet i frågan men skrev ingen rekommendation om att utvidga revisorns insatser.

Totalt utmynnade kommitténs arbete i ett 20-tal rekommendationer. Av utrymmesskäl kan vi inte återge dem här. (Rapporten ”Improving Business Reporting – A Customer Focus” kan beställas från AICPA Order Department, P.O. Box 2209, Jersey City, NJ 07303-2209),

Jenkins-kommittén hade inte någon ställning som standardsättare. Om någon av rekommendationerna blir verklighet så hänger det främst på Financial Accounting Standards Board, FASB, och Securities & Exchange Commission, SEC.

Ny kommitté

Jenkins-kommittén har gjort sitt. Men arbetet går vidare. AICPA har nu en ”Coordinating Committee” med ett bredare urval av intressenter, inklusive revisorer, redovisningschefer, användare, kreditgivare och representanter för både FASB och SEC. Denna kommitté har nu i januari skickat ut Jenkins-kommitténs förslag för yttrande på olika håll – inte minst användarhåll.

Bengt Holmquist och Inge Wennberg