Vad kräver placerare och andra användare av framtidens årsredovisningar? Om det handlade den traditionella paneldebatten om redovisning på Finforum.
Peter Malmqvist, Merchant, och Hans Edenhammar, Stockholms Fondbörs, hade engagerats som utfrågare.
Den sistnämnde inledde:
– Som användare av årsredovisningar kan jag nästan aldrig sluta att kräva mer information. Men ser vi tillbaka lite så har mycket förändrats. Ett hundratal svenska företag lämnar kvartalsrapporter. Det var ett 20-tal för bara 2–3 år sedan. Har det blivit bättre av det här? Varför förbättra? Är det inte bra som det är nu?
Auktor revisor Caj Nackstad, KPMG Bohlins, svarade att kvartalsrapporteringen har inneburit en kraftigt förbättrad information till användarna.
Innehållet i årsredovisningar och delårsrapporter är numera av ganska hög standard.
Peter Thelin, Brummer & Partners, invände:
– När jag som analytiker läser årsredovisningar vet jag att det mesta står mellan raderna i stället för på raderna. Det borde vara enklare att ge information som är tillgänglig för alla.
Peter Malmqvist vände sig till informationsdirektör Sten Lindholm på SCA som 1994 vann priset för bästa årsredovisning. Varför har SCA en så hög ambitionsnivå när det gäller information. Företaget skickar regelbundet en tidning med information till aktieägarna. Varför dessa ambitioner?
– Genom att ge ut den informationen slipper vi massor av telefonsamtal, svarade Sten Lindholm. Det är viktigt för trovärdigheten också. Det är viktigt att komma ut med snabb och fullödig information. När vi exempelvis gjorde vårt stora förvärv i Tyskland hade det varit ganska naturligt för ratingsinstituten att annars nedgradera oss. De gjorde inte det. De trodde på våra egna förutsägelser.
Caj Nackstad erinrade sig ett drygt tio år gammalt exempel. Det var Investor som köpte tillbaka stora poster Atlas Copco och STORA från Volvo 1984. Affären blev omdiskuterad. Var det en bra affär? Inget av de tre företagen Investor, STORA eller Atlas hade tidigare varit kända för att ha särskilt bra och informativa årsredovisningar. Men efter den affären bestämde man sig uppenbarligen för att nu skulle man verkligen tillgodose kapitalmarknadens informationsbehov. Investor och STORA och så småningom även Atlas Copco fick mycket höga betyg i tävlingen om bästa årsredovisningen.
– Jag tror att det hängde samman med att man möttes av kritik och skepsis, sa Caj Nackstad. Då sa man att nu måste vi verkligen förklara oss.
Immateriella tillgångar
Raymond Bromark, den amerikanske gästen från Price Waterhouse som också varit med i den så kallade Jenkins- kommittén, fick av Hans Edenhammar en fråga om hur han såg på redovisningen av immateriella tillgångar i tjänsteföretag.
– Det är en fråga om trovärdighet i årsredovisningen när det gäller sådana här tillgångar som har, eller inte har, ett värde åsatt. I vissa fall används kostnad som riktmärke för att värdera en immateriell tillgång fastän kostnaden inte nödvändigtvis säger något om värdet på den aktuella immateriella tillgången. Det finns tillgångar såsom arbetskraft, datainformation och annat som inte har åsatts något värde. Tyvärr är dagens redovisningsmodell konstruerad för industriföretag.
Vad säger ni andra? undrade Hans Edenhammar. Ska man aktivera mer?
Lars Östman, professor på Handelshögskolan i Stockholm, ville inte utesluta att mer skulle kunna aktiveras. Men man måste nog beakta det grundläggande dilemmat – att fundamentet är den traditionella typen redovisning.
Peter Thelin sa:
– Det här är ett svårt ämne. Därför bör man välja en väldigt hög informationsgrad, vad man än gör.
Peter Malmqvist påminde om att det i dag finns en stor grupp företag på börsen som går under begreppet personalintensiva företag eller tjänsteföretag. En del av dem lämnar sidoordnad information, annorlunda nyckeltal med mera. Hade till exempel Peter Thelin som analytiker över huvud taget tittat på detta?
– Vad jag försöker göra är att sätta en prislapp på företaget och den prislappen kan vara enormt svår att fånga när det gäller det här med personal, svarade Thelin. Det ges information kring personal och utbildning av personal, hur många år de jobbat i branschen etc. Detta kan ge en extra säkerhet – att företaget verkligen har personalen bakom sig.
Trovärdighet framför allt
Raymond Bromark sa om arbetet i Jenkins-kommittén:
– Vi fick erfara att det var svårt att bestämma värdet på immateriella tillgångar. Användarna av informationen sa ofta att det finns en alltför positiv tendens i den här sortens information. Informationen är inte neutral utan framställd för att ge ett positivt intryck av företaget. Den sidoordnade informationen är tendentiös, inte balanserad. Användarna blir bekymrade.
Kan man få bort den här osäkerheten med hjälp av rekommendationer eller lagstiftning? undrade Peter Malmqvist.
– Nej, kärnpunkten är trovärdighet. Företagsledningen ska upprätthålla trovärdighet. Det bör vara ledstjärnan för informationen.
Är informationen trovärdig?
– Ledningen försöker ge förhoppningsfull information om framtiden, sa Bromark. Men om framtiden inte utvecklas som den utmålats försvinner trovärdigheten.
Kärnaffär
Här kom diskussionen in på frågan om redovisning av kärnaffär och icke-kärnaffär (core och non-core, det talades engelska). Kan man dela upp inkomsterna i kärn- och icke-kärninkomster? undrade Peter Malmqvist (och därifrån var steget inte långt till att snubbla in på extraordinära poster).
Raymond Bromark menade att en sådan uppdelning var beroende av om man kunde ställa upp standarder och regler. Han var inte säker på att det skulle gå. Han menade att företagen själva kan klara upp vad som är kärn- och icke-kärnaffär.
Peter Thelin trodde inte på att man borde uppfinna någon sådan uppdelning i Sverige.
– Inte nu när vi i princip avskaffat de extraordinära posterna.
Har vi verkligen avskaffat eo-posterna? undrade Peter Malmqvist. Det första resultat jag ser i en bokslutskommuniké eller en delårsrapport är i många företag eo-poster. Har vi tagit bort eo-posterna?
– Vi har ju ändrat det här ganska nyligen, sa Peter Thelin. Det är nog ingen tvekan om viljan och ambitionen. Men när jag som placerare ser detta så ser jag informationer av engångsnatur. Då uppstår ett definitionsproblem: vad är en engångsfråga? Kommer den igen år efter år så är den en del av verksamheten. Jag tror att vi får leva några år med det här luddiga. Det viktiga är att informera så mycket som möjligt.
– Det är naturligtvis inte bra att Redovisningsrådets nya rekommendation skapar många olika beteenden, sa Lars Östman. Det är ett bekymmer. Det innebär inte att vi nödvändigtvis ska ändra rekommendationen. Men vi ska fundera på vad vi ska göra.
Fel intryck
– Jag tycker att det var riktigt att ta bort beteckningen extraordinärt därför att den gav ett felaktigt intryck av att världen var så enkel att intäkter och kostnader kunde delas upp i ordinära och extraordinära, sa Caj Nackstad. Så enkelt är det inte. De flesta stora företag är ständigt utsatta för omstruktureringar. Koncernledningar i storföretag har i dag inte som huvuduppgift att sköta en pågående affär. I stället är de ständigt vaksamma och beredda att ompositionera företaget inför nya förutsättningar. Därför kommer det strukturposter årligen. Men de är av olika karaktär. Det är väldigt viktigt att analysen av detta i årsredovisningen är utförlig.
Peter Malmqvist ställde här en fråga till Sten Lindholm på SCA : Händer det ofta eller sällan att ni får höja priserna med 25–30 procent?
– Sällan, sa Lindholm.
Så en stor del av årets rörelseresultat är egentligen en engångspost...?
– Nej, inte enligt min definition.
Peter Malmqvist övergick till att tala om Volvo – ett företag som vägrar ge prognoser utom för vissa poster som sägs vara engångsposter. Hur ska man göra för att få bort detta?
– Det viktiga för oss som placerare är att bedöma värdet, sa Peter Thelin. Det gör vi inte utifrån en enstaka vinstpost utan efter förmågan att upprätthålla en vinst, dvs. förmågan att upprätthålla tillväxten på eget kapital.
Kassaflöde viktigare än resultat
– Den kraftiga fokuseringen på resultatmåtten är intressant, sa Sten Lindholm. Jag tittade på en amerikansk undersökning gjord bland 50 institutioner i USA och 50 i Storbritannien. Det visade sig att det absolut viktigaste måttet för investerarna var kassaflödet. Kassaflödesanalys är långt viktigare än resultatet.
– Det ligger någonting i detta att alla ekonomiska värden härrör från kassaflödet, sa Lars Östman. Men det kan bli svårtolkade siffror ju kortare perioder det gäller.
Finns det en skillnad mellan uthålligt kassaflöde och kassaflöde beräknat på ett år? undrade Hans Edenhammar.
– Jag talar om kassaflöde till det bittra slutet, sa Sten Lindholm och fick ytterligare en portion medhåll av Lars Östman som också menade att kassaflöde är den centrala variabeln i det långa loppet.
Bengt Holmquist och Inge Wennberg