Balans nr 1 1996

Auktor revisor friad i Svea Hovrätt

I en artikel i Balans 6–7/94 har jag redogjort för en dom i Stockholms Tingsrätt 1994-05-25 där en auktor revisor dömdes till villkorlig dom och 50 dagsböter för osant intygande, då han i revisionsberättelserna avseende räkenskapsåret 1990 för moder- och dotterbolag trots brister i räkenskaperna intygat dels att revisionen utförts enligt god revisionssed och dels att årsredovisningen är uppgjord enligt ABL.

Svea Hovrätt har avkunnat dom 1995-12-12. I domen döms också företrädarna för bolaget för uppsåtligt bokföringsbrott bl.a. för den tid som revisionsberättelserna omfattar.

Förhandlingen i hovrätten avseende osant intygande har i princip följt samma mönster som i tingsrätten.

Hovrättens bedömning

”Hovrätten konstaterar inledningsvis att i det fall en jävssituation skulle anses föreligga delar hovrätten revisor X uppfattning att preskription inträtt eftersom det inte kan vara fråga om grovt brott.

Fel i årsredovisningen kan enligt FARs rekommendationer i revisionsfrågor betecknas som väsentliga om de är av sådan omfattning eller art att de, om de varit kända för en omdömesgill intressent/bedömare skulle ha påverkat dennes ställningstagande. Av rekommendationerna följer också att bedömningen av vad som i ett enskilt fall är väsentligt baseras på revisorns egen yrkesmässiga erfarenhet.

För straffansvar för osant intygande krävs uppsåt såväl i fråga om den osanna uppgiften som att uppgiften skall innebära fara i bevishänseende.

X har i revisionsberättelsen för moderbolaget, G, anmärkt att bolagets egna kapital var förbrukat och uppmanat styrelsen att upprätta kontrollbalansräkning. Han har även påpekat att årsredovisningarna i båda bolagen inte upprättats inom föreskriven tid. Revisionen har rört bolag som i stort sett har varit vilande. X uppgift om att han fått bekräftelse både från B och P på att finansieringen av aktieköpet på en miljon kr har ägt rum har inte vederlagts. Inte heller har vederlagts hans uppgifter om att han var väl insatt i affärshändelsen rörande aktieinköpet och att det var en affärshändelse som återgetts korrekt i årsboksslutet även om bokföringsunderlaget varit bristfälligt. Det nu sagda kan inte frånkännas betydelse i uppsåtsfrågan. I följd härav kan X uppgifter om att han ansett att han uppfyllt sitt revisorsuppdrag på sätt som krävts genom de anmärkningar han gjorde i revisionsberättelserna och de påpekanden han dessförinnan förde fram till P och B inte lämnas utan avseende. X har således inte gjort sig skyldig till osant intygande vad gäller de påtalade bristerna.

På grund av det anförda skall åtalet i denna del ogillas i dess helhet.”

Den bedömning som gjorts innebär att hovrätten inte uttalar sig om åklagarens påstående att första förutsättningen för att man reviderar enligt god revisionssed är att man inte är jävig. Jävet består av att revisorn själv har konterat verifikationerna och att han eller hustrun ”kört in verifikationerna i datorn.

Hovrätten har friat X p.g.a. bristande uppsåt. I den bedömningen har inte kommenterats att ingen dokumentation finns som visar att de största tillgångs- och skuldposterna inventerats.

Bengt Sundberg , Åklagarekonom. Åklagarmyndigheten i Stockholm