Får man ge olika information till olika aktieägare? Naturligtvis inte. Frågan kom i alla fall upp på Finforum.
Efter anförandena av de två utländska gästerna Tim Orchard och Shelley Taylor följde en debatt om vilka slutsatser som kunde dras om vad som ska avslöjas i årsredovisningar. Den kom inte minst att handla om tvekan att ge information som konkurrenter möjligen kan ha nytta av – och om att ge olika information till olika aktieägare.
Hans-Ola Meyer, finanschef vid Atlas Copco var den som ”tände brasan”:
– Det finns naturligtvis en sorts konflikt i den meningen att man pratar med sina ägare och ”kompanjonskapet” med dem gör att det inte finns några problem beträffande gränserna för vad som kan avslöjas. Men årsredovisningen är ett officiellt papper och den läses också av konkurrenter och andra. Här finns en gräns. Det finns en nivå för optimal offentlighet och problemet är att finna den. Jag förstår naturligtvis att vi kanske inte får den optimala kapitalkostnaden på lång sikt om vi inte offentliggör viktig information. Men jag kan verkligen tänka mig många situationer i vårt företag med 16 operationella divisioner där jag skulle vara mycket försiktig med att visa fram marginaler och försäljningsintäkter i ett specifikt land.
Inte berättigat
– Jag tror att informationen ofta begränsas mer än vad som är berättigat, invände Shelley Taylor. I våra undersökningar är det många företag som ger mycket långtgående detaljer på divisionsnivå. Jag tror inte att någon tar över marknader bara därför att man bryter ner intäkter på olika länder.
Tim Orchard fortsatte:
– Världen är full av företag med höga marginaler och hög avkastning. Risken finns naturligtvis att om ett företag har hög avkastning eller höga marginaler i en bransch där hindren för att ta sig in är låga så kan information leda till att konkurrenter eller potentiella konkurrenter vaknar till. Men vanligen ligger det stora investeringar bakom framgångarna. Då är det inte lätt för nya entreprenörer att promenera in på banan och ta för sig av kakan.
Inget att skriva om?
Shelley Taylor tillade:
– Ibland kan bristen på information bero på att det inte finns något bra att berätta inom ett visst område.
– Ja, om man har underpresterat finns det naturligtvis ett motstånd mot att ge upplysningar, sa Hans-Ola Meyer.
– Det är som med Daimler-Benz, sa Tim Orchard. Folk har länge trott att de vetat att Daimler-Benz tjänat pengar på att göra bilar och lastbilar. Det är det intryck som skapats. Men företaget tvingades till slut att informera. Numera vet man att lastbilstillverkningen är ganska olönsam. Men man kan fråga sig: hur olönsam? Borde Daimler-Benz sluta med lastbilar? Det får vi inte reda på. Antagligen blir det svårare att ge information när man målat in sig själv i ett hörn som Daimler-Benz gjort här.
Rädsla för skriftligt
– Om vi ser på årsredovisningar så tror jag att vi alla är lite rädda för att uttrycka oss i skrift, sa Hans-Ola Meyer. Vi vill behålla ett visst format på årsredovisningen. Samtidigt kan vi råka ut för komplicerade frågor på detaljerad nivå som vi skulle vilja kommentera ganska extensivt. Då får det inte plats. Dessutom kan det tryckta ordet tolkas på så många sätt.
– Det är inte därför som vi anser att bara några få investerare ska få reda på en viss sak och andra inte. Men här finns ett dilemma.
På detta yttrande ställde Peter Thelin, delägare i Brummer & Partners (men tidigare ansvarig för SE-bankens fonder), den naturliga frågan om det verkligen var så att Atlas Copco gav olika nivåer av information till olika parter. Hans-Ola Meyer fick då bråttom att förneka att så skulle vara fallet trots att det var andra gången under debatten som han gav det intrycket.
Information undanhålls
Peter Thelin fortsatte:
– Jag tror att det finns en stor risk att viktig information undanhålls aktieägarna. Det finns årsredovisning, kvartalsrapporter och bokslutskommuniké. Och så finns det möten med investerarna dit bara ett fåtal av dem inbjuds. Bara de största bjuds in, de stora killarna. Detta var OK för 20 år sedan när aktiemarknaden var liten, aktörerna få och de möttes på styrelsemöten och liknande.
– Men i dag har vi ett stort utländskt ägande, vi har många små inhemska ägare och vi har stora institutionella ägare. Man måste vara noggrann med hur man informerar alla dessa. Till det allra viktigaste hör att alla ska ha samma information för att bedöma ett företag.
– Jag instämmer, sa Shelley Taylor. Tanken att det finns olika auditorier är bedräglig. Att stora aktieägare ska ha mer information med tanke på att företaget vill ha mer kapital är inget annat än ett argument för att ge samma information till alla ägare. När man informerar mindre aktieägare bidrar man dessutom till att skapa en mycket nyttig flockkänsla.
Menade inte så
– Jag har inga invändningar, sa Hans-Ola Meyer. Jag menade inte att vi ger olika uppsättningar information till olika grupper. Men det ligger en svårighet i att uttrycka sig skriftligt. Om vi inte får lov att träffa de investerare som kommer till oss på grund av risken att vi säger något som vi inte exakt har sagt i årsredovisningen så vill jag gärna veta om det är en riktig slutsats – att vi inte ska träffa enskilda aktieägare. Jag har aldrig hört någon föreslå ett sådant förbud. Jag tror att svenska företag försöker arbeta i en riktning där man har en slags checklista över vilken nivå av offentlighet som gäller. Har vi en nivå i årsredovisningen är det viktigt att inte tillämpa någon annan nivå i annat sammanhang.
Cash is king
I en kommentar till Shelley Taylors undersökningar sa Hans-Ola Meyer att han var förvånad över investerarnas mycket stora intresse för kassaflödet.
Om det sa Tim Orchard:
– ”Cash is king.” Det är verkligen så. Vinst är inte något verkligt. Vinsten är ett illusionsnummer. Kassan är verklig, den går att räkna, den går att ta i. För var och en som driver ett företag är det kassan och kassaflödet som håller dem vakna om natten, inte vinsten.
– Problemet med kassaflödet, fortsatte Tim Orchard, är att om vi tar 100 olika bolag så hittar vi 100 olika sätt att berätta om kassaflödet. Detta måste tolkas. Det går bara om företaget förser oss med tillräcklig information.
– Det här är ett område som företagen borde ägna mer tid åt att beskriva, sa Shelley Taylor.
– Verkligen, sa Tim Orchard. Om jag måste välja så kan de hellre utelämna hela resultaträkningen. Visserligen finns det analytiker som arbetar med modeller där kassaflödet inte är intressant. Men det är fullkomligt oacceptabelt. Att arbeta med vinst per aktie är att utgå en siffra som inte betyder någonting – om man inte har förstått hur den räknats fram och sedan förstått vad som menas och inte menas med den. Ge mig kassaflödet!
Inge Wennberg