Lönegarantilagen, kraven på minst 25 procents utdelning till borgenärerna vid offentligt ackord och avsaknaden av ett uttryckligt skydd för kontrakt – de tre faktorerna omöjliggör en effektiv svensk rekonstruktionslag.

Svensk lag ger inte incitament till att ansöka om rekonstruktion – även om en grundläggande rättslig infrastruktur för rekonstruktion finns.

De hårda orden kommer från juridikprofessorn Theodore Eisenberg, Cornell University, USA.

För drygt ett år sedan tog SNS initiativet till en studie av svensk insolvensrätt. För att få ett brett perspektiv på studien valde man den här gången att gå till en utländsk forskare.

Bättre utan lag?

Men blir det sämre med en rekonstruktionslag än utan?

Det finns två perspektiv som gör en lag värd att införas, menar professor Eisenberg.

Det ena är andra länders erfarenheter.

Kanada och Japan har rekonstruktionslagar som i alla fall tycks innebära nettofördelar för borgenärerna, troligen också för samhället.

I Finland, Tyskland, Australien och Storbritannien tycker man sig också kunna se en nettovinst för samhället.

Med USA:s Chapter 11 bör man inte göra några jämförelser. Det är för lätt att få Chapter 11-skyddet. Resultatet blir väldigt få godkända rekonstruktionsplaner och ännu färre bra rekonstruktioner. ’

Förfarandet är också långsamt.

Professor Eisenberg är skeptisk mot rekonstruktioner av små företag. Han vill också, jämfört med amerikansk lag, ge företagsledningarna mindre kontroll – trots att det kan minska gäldenärens vilja att använda en rekonstruktionslag.

Ett annat perspektiv är att Sverige redan har två rekonstruktionssystem. Det ena, det offentliga ackordet (inbakat i den nya lagen), används sällan.

Det andra systemet är indirekta rekonstruktioner. Dessa väcker frågor om rättvisa:

Alla gäldenärer och borgenärer känner inte till vilka möjligheter de ger. Många uppfattar systemet orättvist.

Och indirekta rekonstruktioner fungerar inte när banken inte vill samarbeta. De ger inte det nödvändiga skyddet när ett företag behöver bevara sina kontraktsrelationer.

– Ur det perspektivet skulle införandet av en effektiv rekonstruktionslag förbättra Sveriges förmåga att uppfylla det rekonstruktionsåtagande som svensk lag redan har, säger professor Eisenberg.

I sin bok ”Konkurs eller rekonstruktion” (SNS:s Förlag) skriver Theodore Eisenberg också att det råder en viss tveksamhet om tillgången på tillräckligt utbildade konkursförvaltare och rekonstruktörer.

Man skulle därför kunna låta andra experter än advokater ur konkursförvaltarkretsen ta hand om en del fall, till exempel revisorer eller konsulter.

Fördelningen skulle kunna ske slumpmässigt. Sedan skulle man kunna se vad som ger bäst resultat.

Tveksam referensgrupp

SNS har till Eisenbergs studie kopplat en stor referensgrupp som löpande följt och kommenterat professorns arbete. Ordförande i referensgruppen har varit auktor revisor Stig Nilsson, Ernst & Young. Gruppen har bestått av advokater, auktoriserade revisorer, konsulter, bankdirektörer, företagsjurister m.fl.

Referensgruppen är tveksam till om den nya lagen om företagsrekonstruktion kommer att ge önskade effekter. Gruppen ser förslaget som ett första steg på vägen mot en effektiv svensk rekonstruktionslag.

Man säger att ackordslagens möjlighet till rekonstruktion inte fungerat bra. I stället har konkurs kommit att fungera som ett sätt att rekonstruera verksamheter. Därför behövs en bra rekonstruktionslag.

Försäkring i stället för lönegaranti?

Gruppen konstaterar att förmånsrättsordningen diskuterades mycket i insolvensutredningen.

Utredningen ville att s.k. produktiva löner (intjänad lön samt uppsägningslön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst under två månader) skulle gå före företagshypotek. Dessutom skulle förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter avskaffas.

Referensgruppen beklagar att de förslagen inte kom med i regeringens proposition.

Rent allmänt anser gruppen att Sverige bör sträva efter att ha färre förmånsrätter. När det gäller den konkursdrivande lönegarantin vill man gärna ha utrett om den skulle kunna ersättas av ett försäkringssystem.

Gruppen vill också ha en fortsatt analys av hur immateriella tillgångar bör behandlas i insolvensrätten.

Inge Wennberg