Två beslut på 1996 års FAR-stämma – och handläggningen av dessa – har föranlett flera ledamöter att komma med kritiska inlägg. Balans publicerar här dessa. I anslutning till inläggen svarar FARs ordförande Thomas Thiel på kritiken.
Balans har berett mig tillfälle att kommentera några insändare om två ärenden vid årsstämman 1996, nämligen avsättningen till en forskningsstiftelse och införandet av obligatorisk föreningsadministrerad kvalitetskontroll.
Forskningsstiftelsen
Låt mig börja med frågan om Stiftelsen FARs Jubileumsfond. FAR Förlag AB har haft goda ekonomiska resultat under många år. Genom att förlagets resultat använts för att täcka kostnader för FARs kärnverksamhet har det varit möjligt att sänka ledamotsavgifterna avsevärt. Friexemplar och rabatter har också varit vägar att dela ut resultaten till ledamöterna. (En kommentar till Per Strandin: Det är många, många år sedan ideellt ledamotsarbete spelade någon nämnvärd roll i förlagets utgivning. Det inskränker sig i dag till uppdatering av FARs rekommendationer i Samlingsvolymen och, om man skall vara noga, skådespelarinsatser i bolagsstämmovideon! Den glans Per Strandin tycker att förlaget solar sig i är faktiskt äkta.)
Som Bertil Edlund påpekade i ett inlägg på årsstämman beror förlagets resultat inte minst på förlagsledningens och andra medarbetares höga kvalitetskrav. Men det går inte att slå sig till ro och betrakta varje års överskott som en självklar följd av den höga kvaliteten på just det årets utgivning. Ett förlag av den storlek som FAR Förlag nu uppnått måste ha ett mer långsiktigt synsätt om det skall kunna säkra en sund ekonomi. För det ändamålet krävs strategiska investeringar i framtidens marknad. Författarsymposier och litteraturpris är exempel på satsningar från förlag som baserar sin utgivning på enskilda författare. För vårt förlag är den akademiska forskningen en strategisk målgrupp. Att förlagsbolagets styrelse i årets bokslut avsatt 4 Mkr (att jämföra med totala rörelsekostnader på 29 Mkr) till en forskningsstiftelse för företagsrevision och externredovisning är ett exempel på en sådan långsiktig investering. Den bör kunna ge gott utbyte i form av aktuell insyn i den teoretiska utvecklingen på vårt yrkesområde. Den ger dessutom något som förlagsledningen länge önskat sig, nämligen bred kontaktyta mot den akademiska världen.
Eftersom förlaget ville knyta forskningsstiftelsen till FARs förestående 75-årsjubileum underställdes avsättningen FARs styrelse. Vi instämde, och föreslog årsstämman att uttryckligen bekräfta avsättningen i samband med fastställandet av bokslutet. Så skedde med stor majoritet. Stiftelsens medel har avskilts och den första stiftelsestyrelsen har utsetts.
Kvalitetskontrollen
Med kvalitetskontrollen förhåller det sig annorlunda. Att införa obligatorisk föreningsadministrerad kvalitetskontroll är ett föreningspolitiskt beslut. Styrelsen delar naturligtvis uppfattningen att det hade varit önskvärt att kunna behandla frågan under en längre tid. Varför styrelsen inte ansåg detta möjligt förklarades i det brev till ledamöterna från dåvarande ordföranden Leif Lundfors som bifogades stämmohandlingarna, samt av mig på själva stämman. Både utvecklingen inom EU och situationen i Sverige, bl.a. med en förestående statlig utredning om revisionsverksamhetens omfattning, visar enligt styrelsens uppfattning att det är nu som självregleringens framtid avgörs. Bara genom kraftfulla initiativ från kårens sida kan vi markera vår vilja att själva ta ansvaret för yrkets utveckling. (Christina Gabrielsson menar, om jag förstått henne rätt, att det kanske vore lika bra att överge självregleringen och överlåta all reglering på Revisorsnämnden. Jag kan ha respekt för den ståndpunkten, som ju också framförts i en del andra länder, men jag kan bara konstatera att jag, tillsammans med en enhällig styrelse, tycker tvärtom.)
Nu skall man ändå inte överdriva den hast med vilken ärendet behandlats. De flesta ledamöter som varit aktiva i olika FAR-organ har berörts av kvalitetskontrolldiskussionen i åtskilliga år. Det slutliga förslaget var tillgängligt i en månads tid före stämman, och det behandlades före stämman vid möten i kretsar som sammanlagt täcker 1 200 av FARs 2 000 ledamöter. Förslaget åtföljdes av utförliga kommentarer och dessutom ett förslag till en sådan ordning för kvalitetskontrollen som stämman förutsätts utfärda när stadgeändringen genomförts. Jag har också svårt att tro att någon vill hävda att diskussionerna vid själva stämman inte fick ta den tid som behövdes.
Att beslutet sedan inte blev enhälligt kan man naturligtvis beklaga. Det är emellertid rätt naturligt när det gäller en så genomgripande förändring, och det stämmer väl med erfarenheterna från andra länder som genomfört motsvarande program. Och just där finns det anledning till optimism: Nästan genomgående har kvalitetskontrollprogrammen nämligen med åren kommit att betraktas mycket positivt av alla berörda. Skeptikerna har så småningom upptäckt att kvalitetskontroll, långt ifrån att vara en klappjakt på syndare, innebär en möjlighet till ömsesidigt kollegialt stöd i yrkesfrågor och samtidigt ett utåt synligt bevis på vår yrkeskårs strävan efter kvalitet. Jag är säker på att vi snart har nått det stadiet även inom FAR.
Thomas Thiel
Ordförande i FAR