Ett femtiotal remissinstanser har under sommaren granskat förslagen i Aktiebolagskommitténs fjärde delbetänkande och inkommit med sina synpunkter till justitiedepartementet. Rolf Skog, sekreterare i Aktiebolagskommittén, sammanfattar här remissvaren för Balans.

Aktiebolagskommittén överlämnade under våren sitt fjärde delbetänkande (SOU 1997:22) Aktiebolagets kapital, till regeringen. Betänkandet innehåller förslag till nya bestämmelser i aktiebolagslagen rörande bl.a. bolagsbildning, aktiers överlåtbarhet, ökning och nedsättning av aktiekapitalet, förvärv av egna aktier samt tvångsinlösen av minoritetsaktier. Dessutom behandlas i betänkandet frågan om en s.k. erbjudandeplikt bör införas på aktiemarknaden. (Se Balans 3/97).

Allmänna synpunkter

Aktiebolagskommittén utgår från att aktiebolagslagen skall ha en utformning som främjar en aktiv ägarfunktion i företagen och bidrar till ett effektivt utnyttjande av näringslivets resurser. Flera remissinstanser understryker betydelsen av denna utgångspunkt och menar att kommitténs förslag ligger väl i linje därmed.

Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen karakteriserar i ett gemensamt remissvar kommitténs förslag som väl motiverade och genomarbetade och menar att de har goda förutsättningar att främja ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av näringslivets resurser. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen framhåller att förslagen i många avseenden kan medverka till ett effektivare kapitalutnyttjande inom aktiebolagssfären. I samma riktning uttalar sig bl.a. Stockholms Fondbörs AB.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har inte några invändningar mot utgångspunkten för kommitténs arbete, men påpekar att en stark ägarfunktion måste balanseras mot ett tillräckligt starkt minoritetsskydd.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner förslagen i huvudsak väl övervägda och övertygande. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet konstaterar för sin del att kommittén i det stora hela lagt fram ett väl avvägt förslag.

Riksåklagaren anser att förslagens effekter för ekobrottsligheten bör analyseras innan de leder till lagstiftning.

Bolagsbildning

Ett aktiebolag kan enligt gällande rätt bildas genom successivbildning eller simultanbildning. De nuvarande, förhållandevis omfattande reglerna om bolagsbildning är utformade med utgångspunkt i successivbildningsförfarandet. Att ett aktiebolag kan bildas simultant framgår endast indirekt av bestämmelserna.

I Sverige bildas årligen omkring 20 000 aktiebolag. Det sker så gott som uteslutande genom simultanbildning. Aktiebolagskommittén har inte kunnat finna mer än enstaka exempel på successivbildning i modern tid. Kommittén föreslår därför att möjligheten till successivbildning av aktiebolag avskaffas och att bestämmelserna om simultanbildning ges en delvis ny utformning.

Remissinstanserna instämmer närmast enhälligt i förslaget, men efterlyser vissa förtydliganden i fråga om det nya simultanbildningsförfarandet.

Aktiers överlåtbarhet

Aktier kan fritt överlåtas och förvärvas om inte annat framgår av lag eller föreskrift i bolagsordningen. Enligt gällande rätt kan i bolagsordningen tas in endast ett slags begränsning av aktiernas överlåtbarhet, nämligen hembudsförbehåll.

Aktiebolagskommittén föreslår vidgade möjligheter till överlåtelsebegränsningar. Såväl privata som publika aktiebolag skall kunna ta in förköpsförbehåll i sin bolagsordning. Privata aktiebolag skall dessutom kunna kontrollera ägarkretsens sammansättning genom s.k. samtyckesförbehåll. Flertalet remissinstanser instämmer i förslaget, men några av dem har synpunkter på detaljer i förslagen. FAR ser inte alls något behov av samtyckesförbehåll och avstyrker förslaget i den delen.

Hembudstvister skall enligt gällande rätt prövas av skiljemän, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Kommittén föreslår att lagstiftningen på denna punkt görs neutral.

Ett särskilt problem i samband med hembudsförfaranden är att de hembjudna aktierna i inflytandehänseende passiveras för det fall det uppstår en tvist om lösningsrätten eller lösenbeloppets storlek. Så länge frågan om aktierna kommer att lösas in står öppen, kan varken överlåtaren eller förvärvaren utöva någon rösträtt för aktierna. Kommittén föreslår att passiveringsproblemet löses genom en bestämmelse i lagen om att hembudsförbehåll alltid skall ange vem som skall kunna utöva rösträtt för de hembjudna aktierna under tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att den definitive ägaren införts i aktieboken.

Remissinstanserna instämmer överlag i förslagen. ”Förslagen innebär”, säger Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, ”att man undanröjt de två stora bristerna i den tidigare hembudsregeln”. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet är dock av en delvis annan uppfattning och menar att rösträtten för hembudspliktiga aktier bör kunna utövas endast av överlåtaren.

Flera remissinstanser, bl.a. Industriförbundet och Patent- och registreringsverket, anser att det i fråga om äldre hembudsförbehåll bör införas en övergångsbestämmelse i lagen som ger överlåtaren rätt att rösta för aktierna under en hembudstvist.

PRV pekar vidare på de problem som kan uppkomma för registreringsmyndighetens del när det gäller att avgöra om en viss bolagsordningsföreskrift skall anses vara ett hembuds-, förköps- eller samtyckesförbehåll. Hårda krav bör därför ställas på förbehållens utformning, säger PRV.

Ökning av aktiekapitalet m.m.

Aktiebolagskommittén föreslår en helt ny reglering rörande ökning av aktiekapitalet. Kommittén skiljer mellan två principiellt olika sätt att öka aktiekapitalet, nämligen med respektive utan tillskott från de blivande aktieägarna. Till den förstnämnda kategorin – tillskottsemission – hör först och främst nyemissioner av aktier, men också emissioner av konvertibler och teckningsoptioner. Den andra kategorin utgörs av fondemission. Kommittén föreslår att aktiebolagslagens bestämmelser om kapitalökning delas upp på tre kapitel där det första kapitlet innehåller vissa gemensamma bestämmelser, det andra behandlar fondemission och det tredje tillskottsemission. ”Pedagogiskt och ändamålsenligt”, anser PRV. Liknande omdömen kommer från andra remissinstanser.

När det gäller de materiella ändringarna i kapitalökningsbestämmelserna uttrycker flera remissinstanser, bl.a. FAR, sitt gillande över förslaget att tillåta bolagen att ge ut fristående teckningsoptioner.

Ett annat förslag från kommitténs sida är att avskaffa den nuvarande möjligheten att i större bolag registrera en ökning av aktiekapitalet genom nyemission redan när hälften av betalningen för aktierna erlagts. Kommittén menar att bolagen i stället bör ges rätt att registrera kapitalökningen successivt, varefter betalning flyter in. Flertalet remissinstanser kommenterar inte alls förslaget, men några tar uttryckligen upp frågan och bland dem går meningarna i sär. FAR tillstyrker förslaget. Detsamma gör Sveriges advokatsamfund, som skriver att det ”på ett praktiskt sätt förefaller ta tillvara alla intressen”. PRV å andra sidan menar att den föreslagna ordningen ”medför svårigheter att utöva en effektiv kontroll av när emissionen slutförts”. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet efterlyser en analys av vad som motiverar kravet på full betalning och en utvärdering av rättsläget i de länder där det är möjligt att registrera nyemissioner utan full betalning.

Ett förslag som dragit flera remissinstansers uppmärksamhet till sig är, att svenska aktiebolag åter skall ges möjlighet ta upp s.k. kapitalandelslån, dvs. lån som skall återbetalas på annat sätt än med ett nominellt penningbelopp eller med ett penningbelopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penningvärdet. I praktiken kan det sägas handla om att bolagen skall kunna ge ut rösträttslösa aktier. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, ser positivt på förslaget och menar att det kan underlätta kapitaltillskott för utveckling av ”nya företag med nya produkter på nya marknader”. Bland andra remissinstanser som uttryckligen instämmer i förslaget märks Fondhandlareföreningen, Bankföreningen och Finansbolagens förening. FAR tillstyrker i princip förslaget, men anser att lagförslaget inte riktigt svarar mot kommitténs överväganden. Åter andra remissinstanser är mer skeptiska. Svenska Revisorssamfundet SRS anser inte att kommittén visat att det finns ett verkligt behov av att kunna ta upp kapitalandelslån. Även Advokatsamfundet anser frågan vara för dåligt analyserad. Detsamma gäller Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Konkursförvaltarkollegiernas förening motsätter sig helt förslaget. Riksskatteverket slutligen, konstaterar att införandet av kapitalandelslån skulle kräva särskilda skatteregler.

LEO-lagen

Aktiebolagskommitténs förslag att i aktiebolagslagen inarbeta de regler om riktade emissioner till anställda i aktiemarknadsbolag som i dag finns i den s.k. LEO-lagen tillstyrks av samtliga remissinstanser.

Det gäller däremot inte förslaget att bibehålla det mycket höga majoritetskravet för beslut om ”LEO-emissioner”, nämligen 9/10 av röster och kapital. Flertalet sakkunniga i kommittén redovisade i ett särskilt yttrande en avvikande uppfattning i frågan och menade att majoritetskravet borde sänkas till 2/3 av röster och kapital. Dessa krav återkommer nu i remissvaren, men också exempelvis Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att majoritetskravet bör sänkas. Sveriges Aktiesparares Riksförbund å andra sidan betonar värdet av att behålla regeln oförändrad.

Nedsättning av aktiekapitalet

Ett aktiebolag kan sätta ned aktiekapitalet för två principiellt olika ändamål, nämligen förlusttäckning och återbetalning till aktieägarna. Aktiebolagskommittén föreslår väsentliga ändringar i reglerna om nedsättning, vilka på det hela taget vinner remissinstansernas gillande. Det gäller bl.a. förslaget att avskaffa styrelsens vetorätt vid beslut om nedsättning och förslaget att mjuka upp reglerna rörande nedsättning för återbetalning genom inlösen av aktier.

En viss tveksamhet kommer emellertid fram när det gäller kommitténs förslag att tillåta nedsättning för förlusttäckning under löpande räkenskapsår. Industriförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel och FAR instämmer i förslaget, medan PRV menar att en sådan nedsättning bara bör få ske på basis av en kontrollbalansräkning, som upprättats enligt bestämmelserna i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Konkursförvaltarkollegiernas förening anser att förslaget skulle göra det alltför enkelt att kringgå tvångslikvidationsreglerna. Föreningen avstyrker därför förslaget. Riksskatteverket är tveksamt till kommitténs analys. Riksskatteverket motsätter sig också kommitténs förslag att slopa den treåriga karenstiden för vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet för förlusttäckning.

Förvärv och överlåtelse av egna aktier

Aktiebolagskommitténs mest uppmärksammade förslag är att svenska aktiebolag skall tillåtas att förvärva egna aktier. (Se Balans 4/97). Förslaget får starkt stöd från remissinstanserna. Det gäller bl.a. Industriförbundet, Fondhandlareföreningen, Bankföreningen, FAR och Stockholms Fondbörs, som alla varit representerade i kommittén och redan där ställt sig bakom förslaget. Men det gäller också en rad andra organisationer och institutioner, som t.ex. Fondbolagens förening, Finansbolagens förening, Sveriges Försäkringsförbund, Grossistförbundet och Aktiefrämjandet. På myndighetssidan hälsar NUTEK förslaget med stor tillfredsställelse och Finansinspektionen konstaterar att det får anses ”såväl rimligt som önskvärt” att de svenska reglerna på detta område inte är mer restriktiva än i de flesta andra länder. Riksrevisionsverket och Konkurrensverket tillhör den minoritet som avstyrker förslaget eller menar att det bör bli föremål för ytterligare utredning. Detsamma gäller Konkursförvaltarkollegiernas förening. Svenska Revisorssamfundet anser att privata, men inte publika aktiebolag bör få förvärva egna aktier.

Även bland det stora antalet remissinstanser som stöder kommitténs förslag finns emellertid de som betonar riskerna för otillbörlig kurspåverkan och andra oegentligheter på aktiemarknaden vid ett genomförande av förslaget. Det gäller t.ex. Fondbolagens förening, Grossistförbundet och Sveriges Köpmannaförbund. Värdepapperscentralen VPC pekar i sitt svar på insiderproblem och Finansinspektionen efterlyser klarlägganden i fråga om prospektskyldigheten.

Industriförbundet och SAF betonar i sitt gemensamma remissvar vikten av att återköpsrätten tillämpas på ett sätt som innebär att god etik upprätthålls och påpekar att det redan bedrivs ett arbete i Näringslivets börskommittés regi i syfte att på detta område ta fram etiska handlingsregler för aktiemarknadsbolagen. Enligt organisationerna bör resultatet av det arbetet avvaktas innan regeringen i enlighet med kommitténs förslag ger Finansinspektionen i uppdrag att utforma sådana regler. Motsvarande synpunkt framförs av Stockholms Handelskammare. Stockholms Fondbörs påpekar i sitt remissvar att Fondbörsen kommer att komplettera sina handelsregler för att ”så långt möjligt förhindra att de nya reglerna utnyttjas på ej avsett eller obehörigt sätt”. Riksåklagaren anser för sin del att reglerna för att motverka kursmanipulation bör återfinnas i lag.

En remissinstans som inte vill se fler, utan färre regler på området är Sveriges Finansanalytikers Förening. Riskerna med förvärv av egna aktier överdrivs ofta och erfarenheterna från de anglosaxiska länderna visar att återköp fungerar bra utomlands, säger föreningen, som menar att kommittén gått onödigt långt exempelvis i fråga om reglerna för beslut om förvärv av egna aktier.

Aktiespararna intog tidigt en avvaktande och i vissa avseenden helt negativ inställning till att låta företag förvärva egna aktier. Den inställningen återspeglas också i förbundets remissvar. Aktiespararna motsätter sig inte att företagen får förvärva egna aktier, men menar att aktierna efter förvärvet inte skall kunna avyttras. Aktierna skall dödas och aktiekapitalet sättas ned med aktiernas nominella belopp, m.a.o. en form av inlösen. Fjärde AP-fonden är av samma uppfattning.

Riksskatteverket har inget att erinra mot att aktiebolag ges rätt att förvärva egna aktier, men påpekar att vissa klarlägganden måste göras i skatte- och redovisningshänseende. Bokföringsnämnden menar att det kan bli nödvändigt med klarlägganden från normgivande organ i samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Tvångsinlösen

Aktiebolagskommittén föreslår en rad ändringar i tvångsinlösenbestämmelserna. Det gäller bl.a. förutsättningarna för inlösen, förfarandet vid inlösen samt värderingen av de aktier som skall lösas in.

Vad först gäller förutsättningarna för tvångsinlösen föreslår kommittén att bestämmelserna frikopplas från begreppet moderbolag, så att varje aktieägare som innehar en viss kvalificerad andel av aktierna i bolaget skall kunna påkalla inlösen av återstående aktier. Minoritetsaktieägare, vars aktier kan lösas in av majoritetsaktieägaren, skall å sin sida ha rätt att påkalla inlösen av sina aktier. Kommittén föreslår vidare att gränsen för tvångsinlösen sänks från nuvarande till 9/10 av såväl röster som kapital till 9/10 av kapitalet. Förslagen lämnas utan erinran av de allra flesta remissinstanserna. Det gäller dock inte FAR, som avstyrker att kravet på 9/10 av rösterna tas bort.

När det gäller tvångsinlösenförfarandet föreslår kommittén att frågor om inlösen av minoritetsaktier vid tvist även fortsättningsvis skall prövas av skiljemän. En nyhet i förslaget är emellertid att part som är missnöjd med skiljedom skall väcka talan direkt i hovrätten och att Svea hovrätt skall vara ensam behörig att som första instans i det allmänna domstolsväsendet ta upp en sådan talan. Svea hovrätt finner i sitt remissvar förslaget föga övertygande. Hovrätten menar att det bör stå ett bolag fritt att i bolagsordningen reglera om skiljemän skall anlitas eller ej och att mål i sådana frågor alltid skall prövas av Stockholms tingsrätt som första instans.

En mycket omdiskuterad fråga är hur ersättningen för de aktier som skall lösas in skall bestämmas. Aktiebolagskommittén menar att det på den punkten krävs en reglering i lag och att tvångsinlösenreglernas karaktär av expropriativt förfarande kräver att ersättningen bestäms så att minoritetsaktieägarens förmögenhetsställning efter tvångsinlösen är densamma som om inlösen inte hade ägt rum. Kommittén föreslår att lösenbeloppet skall motsvara marknadspriset, om aktierna är noterade på börs eller på annat sätt föremål för marknadsmässig handel med regelbundna noteringar. I annat fall skall värderingen grundas på det pris som kan påräknas vid en under normala förhållanden genomförd försäljning av aktierna.

Principen att börsnoterade eller på annat sätt marknadsmässigt omsatta aktier skall värderas till sitt marknadspris kan emellertid, säger kommittén, inte upprätthållas undantagslöst. För att skiljemännen skall få bestämma ett annat värde, bör dock krävas att särskilda skäl föreligger. Ett sådant skäl kan vara att kursen manipulerats, ett annat att aktien blir föremål för avslut så sällan att den noterade kursen inte kan anses utgöra ett riktigt mått på aktiens värde. Enbart den omständigheten att en företagsvärdering leder till ett högre aktievärde än marknadspriset utgör emellertid, säger kommittén, inte skäl att inte värdera aktierna efter den noterade kursen.

Vid tvångsinlösenförfaranden som föregåtts av ett offentligt uppköpserbjudande som accepterats av ägare till minst nio tiondelar av de med erbjudandet avsedda aktierna, skall lösenbeloppet enligt förslaget motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Förhållandevis få remissinstanser ger i denna del kommittén sitt oreserverade stöd. Bland dem som tillstyrker förslaget märks Industriförbundet, Försäkringsförbundet och VPC. Detsamma gäller Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, som menar att det finns skäl att antaga att den valda lösningen ”underlättar en dynamisk utveckling av näringslivet”.

Helt andra tongångar finnar man i svaret från Aktiespararna, som finner kommitténs förslag oacceptabelt. Kopplingen till börskursen kränker enligt förbundet enskilda aktieägares grundläggande rättigheter. Förbundet menar att förslaget står i konflikt med såväl regeringsformen som den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Även en rad andra remissinstanser uttrycker tvekan inför förslaget och förordar större möjligheter att frångå börskursen vid bestämmande av lösenbeloppet. Det gäller bl.a. Fondbolagens förening, Grossistförbundet, Fjärde AP-fonden samt Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Även Advokatsamfundet och Revisorssamfundet uttrycker tvekan inför kommitténs förslag.

Stockholms Fondbörs finner det vara av särskild vikt att bindningen till marknadspriset inte blir för stark. ”Finns anledning antaga att börskursen är osäker, måste en annan bedömning vara tillåten också i situationer som inte explicit nämnts av kommittén”, skriver Fondbörsen i sitt svar.

FAR tar inte ställning till förslaget i denna del, men konstaterar att principen om en marknadsekonomisk grund för prissättningen i någon mån står i motsättning till principen om lika behandling av aktieägarna.

Aktiefrämjandet anser att frågan bör återföras till kommittén för en mer djupgående genomgång ”med sikte på att finna former för att tillgodose så många parters intresse som möjligt”.

Erbjudandeplikt på aktiemarknaden

I Aktiebolagskommitténs uppdrag ingår att överväga huruvida en s.k. erbjudandeplikt bör införas på den svenska aktiemarknaden. Kommittén menar att en erbjudandeplikt skulle fördyra och i vissa fall kanske helt omöjliggöra såväl en successiv uppbyggnad av kontrollposter som direkta kontrollpostförvärv och därigenom motverka strävandena efter en stark ägarfunktionen i företagen. I linje med detta säger kommittén nej till en erbjudandeplikt på den svenska aktiemarknaden.

Industriförbundet, Bankföreningen, Fondhandlareföreningen, Försäkringsförbundet och Grossistförbundet är några av de remissinstanser som uttryckligen delar kommitténs slutsats. Detsamma gäller Stockholms Fondbörs och Advokatsamfundet. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet är av samma åsikt och lyfter fram empiriska studier som visar att det finns en risk för att en erbjudandeplikt leder till en negativ kursutveckling på aktierna. Fakultetsnämnden uppmanar emellertid lagstiftaren att noga följa utvecklingen såväl inom och utom landet och menar att en erbjudandeplikt kan komma att behövas i framtiden. FAR avstår från att yttra sig i frågan.

Aktiespararna har länge krävt att en erbjudandeplikt införs på den svenska aktiemarknaden. Kravet finns redovisat i ett särskilt yttrande i Aktiebolagskommitténs betänkande och återkommer följdriktigt i förbundets remissvar. Samma inställning har Fondbolagens förening.

En särskild fråga är huruvida aktiebolagslagen medger att aktiebolag i sin bolagsordning har föreskrifter om erbjudandeplikt. Aktiebolagskommittén konstaterar i sitt betänkande att de föreslagna bestämmelserna om hembuds-, förköps- och samtyckesförbehåll är uttömmande och att ytterligare begränsningar i aktiens fria överlåtbarhet t.ex. i form av erbjudandeplikt inte är förenliga med förslaget. Det är en ståndpunkt som inte delas av Industriförbundet, som hänvisar till att föreskrifter om erbjudandeplikt redan förekommer i ett par bolag. ”Om klausulerna hade varit olagliga borde PRV som registreringsmyndighet ha reagerat”, skriver organisationerna och efterlyser ett uttalande från lagstiftarens sida som bekräftar att klausulerna i fråga inte strider mot lagen. PRV å sin sida känner osäkerhet i fråga om rättsläget och efterlyser riktlinjer från lagstiftarens sida för att kunna bedöma om verket i framtiden skall medge registrering av sådana förbehåll eller ej.

Ikraftträdandetidpunkten

Aktiebolagskommittén föreslår att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1999, något som inte möter någon erinran från remissinstansernas sida. Om det också blir regeringens målsättning för det fortsatta beredningsarbetet, måste justitiedepartementet omedelbart ta sig an arbetet och i praktiken ha en proposition färdig vid årsskiftet.

Ekon. lic. Rolf Skog är sekreterare i den statliga Aktiebolagskommittén. Han medverkade senast i Balans nr 8–9/97.