Rolf Rundfelts årligen utkommande bok om börsbolagens redovisningar har fått sin motsvarighet för delårsrapporter och bokslutskommunikéer. Den nya boken är skriven av Peter Malmqvist, analytiker på Aragon.

Han talade mycket om informationsläckor när han på Finforum presenterade studien som omfattar närmare 140 börsbolag.

Peter Malmqvist berättade om en spektakulär kursutveckling i bolaget Segerström & Svensson. Kursen gick från 35 till 70 kronor utan egentlig information om en stor affär.

– En sådan affär kan inte göras utan att information successivt läcker ut, sa Peter Malmqvist. Det är lätt att förstå att en stor affär inte kan hållas inom de egna väggarna i ett mindre bolag. Det gör det än mer angeläget att snabbt komma ut med information.

Den information som gavs var bara en vinstprognos för 1997 och den kom så sent som i mitten på november 1996. En ytterst ovanlig situation.

– Det var heller ingen dålig vinstprognos, en ökning med ungefär 50 procent. Sådan information leder till rena lämmeltåget av analytiker till bolaget, sa Peter Malmqvist.

Vinnare och förlorare

– Någonstans måste det ha kommit ut information till ”vinnarna”. Men för alla vinnare finns det ungefär lika många förlorare som tycker att de borde ha fått information. I det korta perspektivet får ett sådant här bolag mycket beröm men samtidigt skapar man ovänner bland dem som klivit ut på andra sidan staketet.

– I fallet Segerström & Svensson var det en speciell situation, en mycket stor affär. Det var en affär som det var omöjligt att få information om på annat sätt än via bolaget. Då är det oerhört viktigt att detta håller tätt tills man verkligen ger information.

Ungefär samma sak hände i Nolato som också kom med en 50-procentig prognosökning.

– Jag är kritisk till att den informationen inte kom tidigare, sa Peter Malmqvist.

Han nämner i sin bok ganska många förvärv med dålig information:

– Bolagen lägger fram kvartalsrapporter och säger ingenting annat än det mest obligatoriska. Det är dåligt. I bästa fall blir det inga kursreaktioner men ofta blir det reaktioner. Och för varje god vän får man som sagt i det korta perspektivet en fiende.

Ny rekommendation

Utifrån bland annat Peter Malmqvists bok arbetar Sveriges Finansanalytikers förening på en rekommendation om vilka förklaringar som krävs för att redovisade siffror ska underlätta prognoser.

– Inom vår förening finns en ambition att gå bort från själva redovisningsområdet och över till informationsområdet, sa Peter Malmqvist, ordförande i arbetsgruppen för den kommande rekommendationen. Vi försöker tala om hur placerare ser på redovisning och vad de efterfrågar.

Den kommande rekommendationen handlar därför mycket om kraven på de beskrivande delarna i företagens informationspaket av årsredovisningar, delårsrapporter med mera.

– Jag har ibland sett att de delårsrapporter som är minst uttömmande är de som borde ha varit mest uttömmande. Jag tycker också att företagen verkar ha ha hamnat i en konflikt om hur mycket som ska stå i bokslutskommunikén och kvartalsrapporterna och hur mycket som ska hamna i årsredovisningen.

– Årsredovisningarna bör lämpligen utformas med tanke på ett längre perspektiv. VD-kommentaren måste inte innehålla bedömningar av aktuell konjunktur. Men det förväntar man sig i snabbrapporterna.

Homogena rapporter

Peter Malmqvist vill ha homogena rapporter. Det händer alltför ofta att områden med problem plötsligt försvinner ur rapporterna. Den amerikanska marknaden kan ha nämnts i halvårsrapporten. Men i niomånadersrapporten är den borta. Eller också är det marknaden i Sydostasien som försvunnit ut till vänster.

– Volvo och Scania är exempel på företag med mycket homogen rapportering, sa Peter Malmqvist. Beskrivningen i form av affärsområdesindelning går igenom överallt. Det handlar om trovärdighet. Jag ska kunna läsa vilken del som helst av informationspaketet utan att behöva fundera på vad bolaget låtit bli att berätta.

– Rapporterna ska vara sådana att man känner pulsen i företaget. Man ska känna att det är produkter som ökar eller minskar, som tar eller förlorar marknadsandelar. Rapporterna och årsredovisningen ska ge mig ett grepp om vart företaget är på väg i förhållande till marknaden som helhet.

Ojämnt i ABB

ABB:s informationspaket är Peter Malmqvist skeptisk till.

– ABB kommer med en omsorgsfull årsredovisning. Första kvartalsrapporten är tunn, halvårsrapporten något bättre och niomånadersrapporten återigen sämre. För första kvartalet tar ABB inte ens upp omsättningen på affärsområdena. Jag har svårt att acceptera att ett företag med 200 000 anställda inte kan göra som Volvo, AssiDomän, STORA, SCA och många andra och ha en konsekvent beskrivning. Rörelsegrensrapporteringen är viktig.

Peter Malmqvist är förtjust i Ericssons årsredovisning i ett alldeles speciellt avseende:

– Där ges en information som nästan skulle kunna få mig att stå upp och tala hängivet om infokom-revolutionen med allt detta som är på gång inom tele och kommunikation, data, media och entertainment som blivit till fantastiska möjligheter för det här gamla AXE-bolaget.

Ericsson bjuder på fascinerande läsning

– Ericsson bjuder på fascinerande läsning. Man pratar om produkterna och hur de närmar sig varandra sig varande. Man talar om sina olika leverantörer. Om sin egen roll och olika trender. Om vad som driver fram utvecklingen i bolagen. Man lägger fram olika scenarier. Man går ner på detaljer som till sist mynnar ut i långsiktiga fantastiska visioner – det är spännande. Man orkar verkligen läsa allt detta.

– Det tillhör inte vanligheten att jag finner årsredovisningar spännande. Men det här är något nytt.

Exakt vad den planerade rekommendationen ska innehålla är inte klart. Men krav på homogenitet ända ner i kvartalsrapporterna blir en av grundstenarna i rekommendationen.

Valutaeffekter och minoritetsintressen

Peter Malmqvists undersökning Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1996 kommenterades av Tomas Ericsson, Senior Corporate Officer vid ABB, som sa:

– Undersökningen fyller ett stort behov och kommer säkert att leda till ännu bättre rapporter. Det skulle dock vara bra med viss vägledning från de normgivande organen på mera komplicerade områden, exempelvis valutaeffekterna och minoritetsintressenas redovisning.

Tomas Ericsson instämmer inte helt i Peter Malmqvists kritik mot informationen vid större företagsaffärer:

– Verkligheten är den att de flesta affärer som inte sker över börs tar 6–12 månader från överenskommelse till definitivt avslut. Först då kan den definitiva effekten redovisas. En översiktlig redovisning borde dock kunna göras tidigare.

Inge Wennberg