har FAR tillsammans med Demoskop nyligen genomfört en undersökning bland ett urval av kvinnliga FAR-ledamöter. De viktigaste resultaten sammanfattas här nedan. Auktor revisor Karin Leth har varit projektledare För FAR och hon kommenterar också undersökningsresultaten på följande sidor.
Totalt genomfördes 150 intervjuer under augusti och september: 45 på små, 35 på medelstora och 70 på stora byråer. För att totalresultatet ska vara representativt har en vägning gjorts mot antalet kvinnliga anställda i respektive kategori. De intervjuade hade i medeltal varit i yrket knappt femton år, varav åtta som auktoriserade.
Sju av tio arbetar heltid, genomsnittsåldern är 42 år. 16 procent äger minst 20 procent i byrån där de arbetar, 11 procent äger mindre än 20 procent och 73 procent är inte delägare.
De främsta skälen till att vara egen företagare är frihet och självbestämmande. Ingen uppgav skäl som direkt kan hänföras till att vara kvinna inom yrket.
Intresset för att bli delägare är stort: 32 procent är mycket intresserade och 39 procent ganska intresserade.
I vilken utsträckning upplever man sig ha samma möjligheter som manliga kolleger att bli delägare?
Knappt hälften av de kvinnliga ledamöterna (15 procent i stor utsträckning och 32 procent i ganska stor utsträckning) tror här att de har samma möjligheter som sina manliga kolleger.
Ganska precis en tredjedel av de tillfrågade hade chefsansvar. Bland dessa anser en stor majoritet att de har samma möjligheter som männen att få verka som chef. Bland de övriga kvinnorna var det drygt hälften som önskade få chefsansvar.
Möjligheterna att bli chef uppfattas oftare än möjligheterna att bli delägare som lika männens.
En klar majoritet av kvinnorna anser också att de i dag har den ställning på byrån som man borde ha med tanke på erfarenhet och kompetens. 21 procent anser att de absolut har det och 51 procent att de har det till överväldigande del.
De kvinnliga ledamöterna arbetar främst med små företag. 56 procent ägnar minst halva tiden åt sådana. 17 procent arbetar minst halva tiden med börsbolag och 22 procent med företag som är internationellt verksamma.
Av de kvinnor som arbetar minst halva tiden med mindre företag är 85 procent vald ordinarie revisor, i börsbolagen är motsvarande siffra 5 procent.
43 procent av kvinnorna tror att det är något svårare och 28 procent att det är mycket svårare för en kvinna att få de uppdrag man strävar efter. Bara 2 procent tror att det är lättare.
45 procent menar dock att de i ganska stor utsträckning får stöd och uppmuntran från sina kolleger när det gäller att nå sina mål. Ytterligare 13 procent tycker att så sker i stor utsträckning.
En central fråga i undersökningen handlar om hur de förväntningar man hade på yrkesrollen när man började som revisor har infriats.
Här tycker en överväldigande del av de tillfrågade att förväntningarna verkligen har infriats. 22 procent säger att det skett i mycket stor utsträckning, medan 68 procent tycker att det skett i ganska stor utsträckning.
En näraliggande fråga handlar om möjligheterna att förverkliga sina målsättningar inom yrket. Också här menar en överväldigande majoritet att man har mycket goda (12 procent) eller ganska goda (71 procent) att förverkliga sina målsättningar.
(I tolkningen av dessa båda svar bör man, påpekar Demoskop, tänka på att ambitionsnivån när det gäller yrkesroll och målsättning varierar mellan olika ledamöter.)
De intervjuade ledamöterna ombads också med egna ord berätta om det finns några särskilda fördelar eller nackdelar med att vara kvinna i revisorsyrket.
Svaren här går naturligtvis inte att mäta i procent. Flera anser dock att kvinnor har lättare att få kontakt med klienterna och att de är mer lyhörda. Deras framtoning är heller inte så prestigefylld, vilket man menar kan underlätta kommunikationen.
Några anser också att kvinnor i en mansdominerad värld har lättare att synas och få positiv uppmärksamhet.
Det finns även nackdelar enligt de intervjuade:
Flera menar att revisorsyrket av hävd är manligt och att det kan göra att kvinnor undervärderas eller missgynnas. Männen har t.ex. sina etablerade nätverk och umgängesformer. Flera upplever också att kvinnor inte blir tagna på allvar på samma sätt som män. Andra problem gäller kombinationen yrkesroll och familj.
Ett speciellt problem är att man vid mammaledighet kan tappa mark eftersom man inte får tillräckligt många timmar som krävs för auktorisation (se reportaget på sid 14).
En klar majoritet menar att frågan om jämställdhet för kvinnliga revisorer inte uppmärksammas på den egna byrån (20 procent säger i mycket liten utsträckning, 48 procent i ganska liten utsträckning). 37 procent av de tillfrågade anser att det i någon utsträckning förekommer diskriminering på det egna kontoret.
Däremot tycker över 80 procent att kvotering vore en ganska dålig (36 procent) eller mycket dålig (48 procent) metod att lösa problemen.
Drygt fyra av tio tycker sig få samma stöd för arbete i FAR som sina manliga kolleger och flera anser att FAR bör arbeta för att bryta den manliga traditionen i branschen och lyfta fram fler kvinnor till synliga positioner i organisationen.