Hans Edenhammar inledde seminariet om ägarstyrning med att fråga om och i så fall hur ägarna verkligen kan styra företaget.
Han angav tre möjligheter:
Rösta med fötterna
Direktkontakt med ledningen
Påverka styrelsens sammansättning
Investors vice VD Anders Rydin betonade bl.a. att det finns olika institutioner och att deras ägande är av olika slag. När någon köper en bilförsäkring av Trygg Hansa är det inte för att de är bra på att äga, men gäller det livförsäkringar är det viktigt vad slags förvaltare de är. Olika fonder har olika motiv för ägandet och ibland är det långt mellan kapital och placerare. Investor vill vara en aktiv ägare.
– Misslyckas vi syns det på börskursen.
Lars Erik Forsgårdh från Aktiespararna ansåg att institutionaliseringen av ägandet (inst. 85 %, hushåll 15 % på börsen) var grundproblemet.
– Man borde inte acceptera den strukturen som politiker. Men man har inte gjort någonting åt det.
Björn Franzon från 4:e AP-fonden stod enligt egen utsago för ”det konstiga ägandet”. Fonden representerar 60 miljarder kronor och dess enda uppgift är att köpa och sälja svenska aktier – utan politiska sidoblickar.
– Vi kan också vara med och styra, sa han. Det kan ske genom samverkan med andra och genom opinionsbildning. Volvo/Renaultaffären blev en skiljelinje.
– Vad menar du med opinionsbildning? undrade Edenhammar.
Björn Franzon svarade att det inte var helt obekant att man kan påverka affärer genom att låta rätt åsikt komma ut vid rätt tidpunkt. Däremot var det svårt att rösta med fötterna när man var en stor aktör på en liten börs.
Sedan diskuterade man skillnader i styrelserepresentation och ansvar mellan investmentbolagen och fonderna. Medan Anders Rydin själv satt i fem styrelser och talade om styrkan i nätverk, sa Björn Franzon att 4:e AP-fonden var mycket restriktiv med att ha eget folk i styrelserna.
Och Aktiespararna sitter – med ett undantag – inte alls i några styrelser.
– Det är samma institutioner på alla ägarlistor. De måste ta sitt ägande på allvar och inte skicka junioranalytiker när det ska diskuteras styrelsemedlemmar, tyckte Anders Rydin.
Forsgårdh undrade om inte engagemanget skulle bli större om de tre stora AP-fonderna delades i många små.
Alla var dock relativt ense om att det ibland kan vara vara svårt att få fram nya kompetenta namn och att det även föreligger betydande risk för insidersituationer i lilla Sverige.
Man diskuterade också problemen med mindre börsbolag, sådana som ofta haft en dominerande ägare före introduktionen. Björn Franzon framhöll att det idag inte var 4:e AP-fondens problem.
– Det visar på ett svårt problem, hur man ska få fram riskkapital till mindre företag. Tidigare var det en del av er uppgift, menade Rydin.
Avslutningsvis kom man in på revisorernas roll.
– Vi vill stärka revisorn mot företagsledningarna, sa Forsgårdh.
Anders Rydin betonade att valet av revisor är viktigt för relationerna med den internationella kapitalmarknaden och han nämnde även audit committees.
– Min vardag under tre år på fonden har mer och mer handlat om ägarfrågor, men revisorn har liksom aldrig varit på tal, sa Björn Franzon. Är det ni eller jag som ska fundera mest på det?
Caj Nackstad fick sista ordet:
– Ju mindre revisorsfrågorna kommer upp desto bättre – då har vi löst problemen bra och tidigt. Och om audit committes säger jag än en gång: Nej, jag vill inte se de frågorna bortdelegerade från styrelsen...
Bengt Holmquist, Åsa Johansson och Björn Markland