Internationellt: Nytt från IASC och FEE

IASC:

Vid IASC:s sammanträde i januari antogs två nya rekommendationer; om vinst per aktie och om rörelsegrensrapportering. Rekommendationerna träder i kraft 1998. Beträffande rörelsegrensrapporteringen kan dock ikraftträdandet förskjutas ett år.

* Vinst per aktie. Rekommendationen stämmer väl överens med svensk praxis för företag som inte gett ut teckningsoptioner. Den enda viktigare skillnaden är att företag fortsättningsvis skall redovisa vinst per aktie i resultaträkningen i direkt anslutning till den redovisade nettovinsten. Vinst per aktie beräknas genom att dividera den redovisade vinsten med genomsnittligt antal aktier. För företag som emitterat teckningsoptioner innebär dock rekommendationen en väsentlig förändring jämfört med den rekommendation som Finansanalytikernas Förening gett ut. I korthet handlar det om att dels bortse från tidsvärdet i optionerna, dels att beräkningen av utspädningseffekten skall baseras på den genomsnittliga aktiekursen under året i stället för balansdagens kurs. Skillnaden kan exemplifieras på följande sätt.

Antag att aktiekursen per balansdagen är 100:-. I genomsnitt under året har kursen varit 50:-. Företaget har en teckningsoption utestående för varje aktie. Optionen som löper i två år ger rätt att teckna en ny aktie till 25:-. Antag vidare att en lämplig diskonteringsfaktor är 10 procent.

Enligt Finansanalytikernas rekommendation skulle utspädningseffekten beräknas som skillnaden mellan 100:- och nuvärdet av 25:-. Anledningen till att man tar ett nuvärde är att pengarna betalas in till företaget först om två år. Enligt IASC:s rekommendation skall i stället utspädningseffekten beräknas som skillnaden mellan 50:- och 25:-.

Beträffande rekommendationen om rörelsegrensrapportering bygger den på en princip som kommit att kallas för ”management approach”. Den innebär att uppdelningen på rörelsegrenar skall följa företagets organisatoriska struktur. Ur svensk synvinkel är det inte troligt att detta kommer att leda till problem eftersom det verkar som om den rörelsegrensindelning som faktiskt förekommer är förenlig med IASC:s nya krav.

Rekommendationen ställer något strängare krav på vilken information som skall redovisas. Det handlar om intäkter, kostnader, sysselsatt kapital eller motsvarande, investeringar, avskrivningar, information om intäkter och kostnader som inte motsvaras av in- eller utbetalningar samt intressebolagsandelar.

De här kraven på information avser normalt rörelsegrenar. De kan emellertid också avse geografiska områden om företaget är organiserat efter regioner. Om så inte är fallet är kraven på information som skall lämnas för geografiska områden mindre. Då räcker det med att företagen anger intäkter, bokförda värdet på tillgångar samt investeringar i båda fallen uppdelat efter var produktion bedrivs.

IASC har för närvarande tre ”Draft Statement of Principles” ute för diskussion. Efter att svaren bearbetats och diskuterats i styrelsen är avsikten att publicera utkast till rekommendationer.

* Provisions and Contingencies syftar till att minska utrymmet för att redovisa avsättningar. Kravet för att få göra en avsättning är att det finns ”a present obligation, i.e. no realistic alternative but to make a transfer of economic benefits”. Det innebär exempelvis att det inte går att göra avsättningar för framtida förluster. Avsättningarna förutsätts baseras på ett nuvärde av framtida kassaflöden. Om det råder osäkerhet om utbetalningarnas storlek skall avsättningen baseras på ett väntevärde. Därmed avses att företaget skall multiplicera olika tänkbara utfall med utfallets sannolikhet och därefter göra en sammanvägning. Om ett företag befinner sig i en process med skattemyndigheterna och bedömer risken att bli upptaxerad med 1 miljon till 20 procent samtidigt som sannolikheten att inte betala är 80 procent, skall en avsättning göras med 200 tusen. Det här förslaget är kontroversiellt. Mycket talar för att det kommer att ändras och ersättas med en avsättning baserad på det mest sannolika utfallet. Kontroversiellt är också om rekommendationen skall gälla också för koncernredovisningen. Svaret skulle kunna tyckas vara självklart. I nuvarande stadium undantas dock koncernavsättningar.

* Discontinuing operations. Förslaget är att om ett företag beslutar sig för att avveckla en väsentlig rörelsegren så skall de intäkter och kostnader som är förknippade med rörelsegrenen särredovisas.

Syftet är att renodla den verksamhet som är kvarvarande för att underlätta prognoser. Det mest kontroversiella inslaget i förslaget är hur företag skall värdera en rörelsegren som företaget beslutat att avveckla. Huvudförslaget är att det skall ske till marknadsvärde. Innebörden är att när Volvo meddelade att de har för avsikt att avyttra Pripps-Ringnes så skulle bolaget värderas till ett beräknat saluvärde. Uppenbarligen är det ett förslag som många reagerar negativt inför eftersom det kan ta lång tid innan försäljningen blir verklighet. Arbetsgruppen har därför lagt fram ett alternativt förslag enligt vilket nettotillgångarna i den avvecklade verksamhetsgrenen värderas enligt lägsta värdets princip.

Definitionen av en ”väsentlig rörelsegren” anknyter till IASC:s rekommendation om rörelsegrensrapportering (segment reporting). Det innebär att det normalt inte är möjligt att klassificera nedläggningar av enskilda produkter inom en produktlinje eller en omlokalisering av produktion mellan anläggningar som ”discontinuing”. Modos beslutade nedläggning av Husum är alltså ett exempel på en åtgärd som inte kvalificerar för redovisning som en nedlagd verksamhetsgren.

* Agriculture. Förslaget behandlar jord- och skogsbruk men inte vidareförädling av livsmedel etc. Enligt förslaget skall alla tillgångar inom jord- och skogsbruk värderas till verkligt värde. Förändringar i verkligt värde skall redovisas som intäkt. I förslaget görs en åtskillnad mellan sådana värdeförändringar som beror på att kalvar gått upp i vikt eller att skogen har blivit mer avverkningsmogen och sådana förändringar som beror på att marknadspriserna har ändrats. För de senare förändringarna föreslås att de skall redovisas utanför den egentliga resultaträkningen, dvs i den nya räkningen som kommer att införas om IASC:s får gehör för det förslag som lades fram tidigare under 1996 (Statement of Non-Owners Move-ments in Equity). Om förslaget i Agriculture-projektet går igenom är det första gången som den nya räkningsformen kommer att tillämpas i praktiken.

Ur svensk synvinkel är det i första hand skogsbruket som berörs av IASC:s förslag till rekommendation. En värdering till verkligt värde av skogsbolagens skogstillgångar skulle få stora konsekvenser för bolagens balansräkningar. Intresset för en värdering till verkligt värde torde dock vara lågt både bland analytiker och de berörda företagen. En fördel med att genomföra förslaget är att det skulle eliminera behovet av att göra uppskrivningar. Som bekant överväger ju Redovisningsrådet att ta bort möjligheten att skriva upp värdet av anläggningstillgångar.

FEE – Accounting Treatment of Financial Instruments:

FEE (den europeiska revisorsorganisationen) har haft i uppdrag från EU-kommissionen att komma med ett förslag till hur finansiella instrument skall redovisas. Förslaget är begränsat till de företag som lyder under EUs bankdirektiv.

Förslaget ligger nära den praxis som utbildats i de svenska bankerna. Det betyder att en uppdelning görs mellan trading- och investmentportföljer. För trading-portföljen föreskrivs en värdering till verkligt värde medan investmentportföljen normalt värderas till anskaffningsvärde. För terminer och andra derivat gäller att de skall värderas till verkligt värde med undantag för sådana instrument som används för säkringsändamål. Säkringsredovisningen föreslås alltså bibehållas.

I rapporten konstateras att förslagen på viktiga punkter avviker från det som allmänt väntas rekommenderas från IASC senare i år. IASC kommer med stor säkerhet att lägga fram ett förslag som utgår ifrån att alla finansiella instrument skall värderas till verkligt värde. Om detta säger FEE: ”The evidence of FEE’s discussions is that there is insufficient support at this stage in the EU Member States, where the prudencen concept is still strongly rooted, for adopting so radical an approach”.

Förutom en presentation av de redovisningsregler som FEE rekommenderar innehåller skriften bland annat en värdefull sammanställning av de regler som för närvarande gäller i EU-länderna.

Rolf Rundfelt

FEE Accounting Treatment of Financial Instruments – A European Perspective. 78 sidor, Pris ca 1.500 BFR.