I den första av en serie Balansartiklar från FARs genomförandegrupp för Informationsprojekt Euro behandlar Göran Tidström och Lillemor Karlsson frågan hur en ny europeisk valuta ska hanteras i de svenska företagens externa redovisning.

Under senare tid har debatten om konsekvenserna för svenska företag vid en svensk anslutning till EMU och en därav följande övergång till euro som gemensam valuta tagit explosionsartad FARt. Denna artikel avser att belysa frågor som uppstår i den externa redovisningen.

Den europeiska revisorsorganisationen (FEE) arbetar, som nämnts i tidigare Balansartiklar, med frågor kring Eurons införande i Europa. FEE och därmed även FAR har gentemot EU-kommissionen åtagit sig att FEE och dess medlemsorganisationer skall svara för ett omfattande informationsarbete i samband med introduktionen av den gemensamma europeiska valutan.

Inom ramen för det arbete har FEE och kommissionen analyserat hur euron skall hanteras i redovisningen. Resultatet av detta arbete har även diskuterats i den s.k. kontaktkommittén. Med undantag av frågan om det skall vara möjligt att periodisera kursresultat som uppstår vid övergången över en flerårsperiod synes enighet föreligga mellan medlemsstaterna om att EG:s redovisningsdirektiv i denna situation bör tillämpas i enlighet med de slutsatser från FEE:s och kommissionens arbete som kommenteras i det följande.

Tidsplan

Övergången till en enhetlig valuta sker i tre faser vilka har betydelse för den finansiella rapporteringen inom företagen samt för planering och genomförande av nödvändiga systemförändringar. Förberedelsearbetet i medlemsländerna kommer att trappas upp under Fas A, särskilt vad gäller myndigheter, banker och andra finansiella institutioner. Från och med Fas B har företagen inom medlemsländerna möjlighet att välja redovisningsvaluta, nationell valuta eller euro.

* Fas A. Tidigt 1998-31/12 1998

När beslut om medlemsländer som får/vill ansluta sig har tagits bildas den Europeiska Centralbanken. Riktlinjer och förutsättningar för euron och dess valutakurs skall fastställas.

* Fas B, 1/1 1999-31/12 2001

Den 1 januari 1999 fastställs den fasta konverteringskursen mellan euron och medlemsländernas valutor. Euron träder i kraft som legal valuta när det gäller kontantlösa transaktioner.

För kontanta betalningar används fortsatt de nationella valutorna. Euron kommer från 1 januari 1999 vara en av världens viktigaste valutor.

* Fas C, den definitiva övergången till euro

Senast 1/1 2002 startar cirkulation av eurosedlar och mynt. Senast 1/7 år 2002 upphör den legala statusen för nationella valutor inom medlemsländerna.

Redovisningsfrågor

Mycket är ännu oklart vad gäller EMU men inom externredovisningen är processen och diskussionerna långt gångna. Vad ett införande av euron kommer att få för konsekvenser när det gäller redovisning beror till stor del på företagets situation och verksamhet. Olika problemställningar kommer att behöva analyseras och bedömas. Utifrån FEE:s och kommissionens hittillsvarande probleminventering med avseende på redovisning kommenterar vi följande frågor:

  • Vilken redovisningsvaluta skall användas fr.o.m. 1 januari 1999?

  • Hur påverkas de svenska företagen vid omräkning till euro?

  • När skall kursdifferenser som uppkommer vid omräkning till euro realiseras och hur skall de redovisas?

  • Hur påverkas terminskontrakt/säkringsredovisning?

  • Hur påverkas koncernredovisningen?

  • Hur skall historiska jämförelsesiffror hanteras?

  • Hur skall utgifter som uppkommer i samband med övergången hanteras?

Vilken redovisningsvaluta skall användas fr.o.m. 1 januari 1999?

Val av redovisningsvaluta, nationell valuta eller euro, är en av de första redovisningsfrågorna företagen kommer att ställas inför. Medlemsländerna har frihet att välja vilken av de två valutorna de vill redovisa i fr.o.m. 1 januari 1999 (givet att landet i fråga gått med i EMU vid denna tidpunkt). Valet påverkar inte bara företagens balans- och resultaträkning utan kan även omfatta deklaration och skattebetalningar, statistisk information, löneutbetalningar och anställningsavtal, pensionsavtal, bonusavtal etc.

Officiella handlingar som t.ex. årsredovisningar kan dock ej publiceras i euro förrän det är tillåtet i medlemslandet. För företag med affärsförbindelser inom EU kan detta sannolikt innebära att de måste upprätta dubbla årsredovisningar, en i respektive valuta, under en övergångsperiod. Vid halvårsskiftet år 2002 måste dock alla företag inom EMU redovisa i euro, då upphör den legala statusen för nationella valutor.

Svenska storföretag med omfattande internationell verksamhet kan ställas inför en intressant problemställning i händelse av att Sverige inte går med i EMU i den första vågen, dvs. 1999, eller väljer att stå utanför. Den funktionella valutan för dessa företag, dvs. den som användes för intern styrning, kommer ändå att bli euro och man kommer att vilja använda denna för redovisningen även i Sverige. Detta synes dock inte vara lagenligt och redovisning i dubbla valutor synes bli en ofrånkomlig belastning för den svenska verksamheten under en obestämbar tid.

Hur påverkas de svenska företagen vid omräkning till euro?

För företag som enbart är verksamma på den inhemska marknaden, dvs. de som ej har utländsk valuta i rörelsen, innebär införandet av euro sannolikt inga specifika redovisningsproblem. Dessa företag gör normalt inga valutaomräkningar. Vid införandet av euro behöver de dock göra det, vilket kan kräva vissa systemförändringar. Omräkningen av tillgångar, skulder och eget kapital sker till en fast eurokurs och därmed uppstår inga valutakursdifferenser.

För de internationellt verksamma företagen, sker omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta vid upprättande av årsredovisning/koncernredovisning. Vid omräkning till euro kommer differenser att uppkomma. Redovisningsfrågorna är följande:

När skall kursdifferenser som uppkommer vid omräkning till euro realiseras?

Den växelkurs som används vid omräkning mellan medlemsländernas valutor och euro är en fast valutakurs. Detta innebär att det ej längre finns några kursrisker och de valutakursdifferenser som uppstått vid omräkningen av monetära poster är definitiva och bör realiseras.

Den officiella starten för euro är 1 januari 1999 vilket innebär att valutakursen som skall användas som ingående värde 1999 är den fasta konverteringskursen som lämnas på ”startdagen”. Detta innebär att utgående balans 1998-12–31 och ingående balans 1999-01-01 kan skilja i värde, vilket strider mot fjärde direktivet (article 31.1). Vilken växelkurs som skall användas per 31/12 1998 har därav varit föremål för diskussion.

FEE och kommissionen anser att den fasta växelkursen som gäller fr.o.m. 1 januari 1999 även skall användas i den utgående balans som redovisas för räkenskapsåret 1998-12-31. Kursdifferenserna realiseras därmed under 1998.

Om inte den fasta växelkursen per 31 december 1998 används innebär det att kursdifferenser mellan medlemsländernas valutor realiseras under ett år då det inte skall förekomma några fluktuationer.

Redovisning

Realiserade kursdifferenser på monetära poster bör på sedvanligt sätt återfinnas i resultaträkningen. Att redovisa kursdifferenser mot eget kapital strider mot det fjärde EG-direktivet.

För företag som får en stor resultatpåverkan genom realisering av positiva kursdifferenser diskuteras ett alternativ med periodisering av uppkommen differens över ett antal år, för att undvika problem i samband med taxering eller vinstutdelning. Detta gäller framförallt de företag som vid värdering av tillgångar och skulder i utländsk valuta tillämpat lägsta värdets princip för fordringar och högsta värdets princip för skulder, dvs. att orealiserade kursvinster ej har redovisats men att hänsyn har tagits till orealiserade kursförluster.

Kursdifferenserna som uppkommer p.g.a. eurons införande har i allt väsentligt samma karaktär som andra realiserande kursdifferenser och därför bör de, enligt FEE, behandlas på samma sätt och ej som några extraordinära poster.

Hur påverkas terminskontrakt/säkringsredovisning?

I många lägen använder företag inom EU terminskontrakt för att minska kursriskexponeringen på monetära poster som anges i ett annat medlemslands valuta. Efter införandet av euron kommer dock kursrisken i kontrakt mellan två anslutna medlemsländers valutor att försvinna. Utan kursrisk kan resultatet av ett terminskontrakt beräknas med säkerhet och kursskillnaden realiseras.

Även om det juridiska regelverket för användningen av euro tillgodoser kontinuiteten avtal, kommer dessa terminskontrakt ej längre att tjäna sitt ursprungliga syfte. Eftersom kontrakten ej längre minskar kursrisken, uppfyller de inte heller kriterierna för redovisning som kurssäkring.

Om ett terminskontrakt används för att säkra en balanspost, kommer kursskillnaden för kurssäkringsavtalet att realiseras vid samma tidpunkt som skillnaden i balansposten.

Ifall det däremot rör sig om en föregripande (anticipatory) kurssäkring, används terminskontraktet för att minska kursrisken i framtida transaktioner. Till exempel när ett företag, som förväntar sig att erhålla kassaflöde i utländsk valuta under det närmaste året, ingår ett terminskontrakt för att minska kursriskexponeringen. I vissa situationer redovisas dessa föregripande kurssäkringar som poster utanför balansräkningen och skall tas upp under den period då den kurssäkrade transaktionen äger rum.

Då kursrisken mellan deltagande länders valutor har eliminerats, kan värdet av ett terminskontrakt som används som en flödessäkring bestämmas till ett belopp som inte längre kan förändras. Som en följd av valutamarknadernas höga likviditet kommer de flesta av dessa terminskontrakt att ha alla de egenskaper som kännetecknar likvida medel. Därför synes det enligt kommissionen och FEE lämpligt att resultatavräkna kursskillnaderna i föregripande kurssäkringar omedelbart.

Hur påverkas koncernredovisningen?

Övergången till euro påverkar inte principerna för dagskursmetoden. Uppkommande omräkningsdifferens vid dagskursmetoden är en effekt av att nettoinvesteringen omräknas till annan kurs vid årets slut än dess början. Differensen är alltså uttryck för en orealiserad värdeförändring som ej skall ingå i årsresultatet. Omräkningsdifferenserna förs till eget kapital och kvarstår tills avyttring.

Omräkningsdifferenser som är hänförliga till dotterföretag kan inte betraktas som realiserade då de utgör en icke monetär tillgång vilken representerar en kombination av tillgångar och skulder som måste ses som en helhet.

Monetära- icke-monetära metoden (MIM) innefattar omräkning av balansräkningens monetära poster till balansdagskurs och icke-monetära poster till historisk kurs. Även vid MIM-metoden framkommer en omräkningsdifferens. Denna avser uteslutande kursvinst eller -förlust på de monetära posterna i dotterföretaget och omräkningsdifferensen skall därför inräknas i årsresultatet.

I nedanstående tabell visas ett exempel med omräkningsdifferenser som kan uppkomma vid användandet av MIM-metoden.

Exempel MIM-metoden

Dotterbolag

Historisk kurs

Moderbolag

Tillgång i lokal valuta

FRF 1200

3,00

DEM 400

Fast konverteringskurs

5,00

2,00

Tillgång i Euro

Euro 240

1,20

Euro 200

Dotterbolaget äger en tillgång som i lokal valuta värderas till 1 200 FRF. I moderbolaget räknas tillgången om till den historiska valutakursen, 1 DEM = 3,00 FRF, värdet uppgår i moderbolaget till 400 DEM.

Euron introduceras till kursen 1 euro = 5 FRF = 2 DEM. Notera att i exemplet är den fasta konverteringskursen mellan FRF och DEM 5/2 = 2.50, vilket skiljer sig från den historiska kursen.

Vid omräkningen till euro kommer dotterbolaget att värdera tillgången till 240 euro, medan moderbolaget får ett värde på 200. Om moderbolaget värderar tillgången till 240 euro uppkommer en kursvinst om 40, vilket inte överensstämmer med MIM-metodens värdering av tillgångar, där icke monetära poster värderas till historisk kurs.

Moderbolag som har rapportering i euro via dotterbolag måste göra en ”historisk kostnadsjustering” vid värdering av icke-monetära tillgångar och skulder som är anskaffade före eurons införande för att få överensstämmelse med MIM-metodens värderingsprinciper. I exemplet beräknas justeringsfaktorn enligt följande: Historisk kurs/(fast konverteringskurs dotterbolag)/fast konverteringskurs moderbolag) = 3/(5/2) = 1,2.

Hur skall historiska jämförelsesiffror hanteras?

För de företag som övergår till att rapportera i euro uppstår frågan hur man skall hantera jämförande siffror från föregående års utfall.

FEE rekommenderar att använda den fasta konverteringskursen (per 1 januari 1999) vid omräkning av historiska jämförelsesiffror. Härigenom bibehåller man förhållandet mellan valutorna, dock måste man vid jämförelser mellan åren beakta historiska kursfluktuationer som varit under året.

Hur skall utgifter som uppkommer i samband med övergången hanteras?

En rad utgifter kommer att uppkomma i samband med införandet av euro. Utgifter som spänner från administrativ planering och systemförändringar till utbildning av personal, kundinformation m.m.

  • Hur skall konverteringskostnader redovisas?

  • Skall de kostnadsföras direkt? Skall reserveringar göras? Kan de kapitaliseras?

Enligt FEE bör kostnaderna betraktas som normala och, med hänvisning till det fjärde EG-direktivet, i första hand kostnadsföras direkt. I årsredovisningen bör en upplysning om omfattningen av dessa specifika kostnader lämnas.

Om konverteringskostnaderna kan resultera i framtida vinster kan det eventuellt bli möjligt att kapitalisera kostnaderna. Huruvida det skall bli möjligt att reservera för framtida kostnader som uppkommer i samband med eurons införande – och i så fall när – är en fråga som diskuteras, men det bör enligt FEE vara möjligt.

Fortsatt arbete

Den utvärdering av konsekvenserna av euron som nu påbörjats inom många svenska företag, inte minst inom banksektorn och inom de stora företagens finans- och redovisningsfunktioner kommer att leda till många kompletterande redovisningsfrågor. Hur dessa ska hanteras blir dock i stor utsträckning beroende av ställningstagandet de principiellt viktigaste frågorna vilka vi behandlat i denna artikel.

För de fortsatta diskussionerna som förs mellan FEE och kommissionen mottas gärna synpunkter på problemställningar som uppdagas med avseende på externredovisningen.

På hemmaplan synes det angeläget att få till stånd en diskussion om speciella skattemässiga övergångsregler som bör införas för att hantera de kursvinster som kan komma att redovisas redan den 31 december 1998 om Sverige skulle gå med i EMU redan från starten.

Euron aktualiserar många andra frågor såsom konsekvenser för IT-systemen, legala aspekter, inverkan på skattesystemet på sikt, de stora svenska internationella företagens finansiella strategier och affärsstrategier i övrigt, ökad konkurrens för småföretagen i ett Europa utan valutarisker, etc. En grupp inom FAR, som arbetat sedan november (se även Balans 11/96 sid 23), avser att i kommande nummer av Balans kommentera även dessa frågor med ledning av det arbete som FAR genom FEE nu engagerat sig i på Europeisk nivå och där erfarenheter från hela Europa samlas.

Auktor revisor Göran Tidström är ledamot i FARs genomförandegrupp för Informationsprojekt Euro och verksam vid Öhrlings Coopers & Lybrand. Han medverkade senast i Balans nr 11/96.

Lillemor Karlsson är civilekonom och verksam vid Öhrlings Coopers & Lybrand.