Balans nr 3 1997

Ökad puls i arbetet kring den nya gemensamma valutan

Mötet i Dublin i december 1996 med Europeiska rådet innebar att det togs ytterligare ett antal konkreta steg för att förverkliga den tredje etappen av EMU med start den 1 januari 1999. Samtidigt är det viktigt att notera att resan dit på det makroekonomiska planet inte är enkel och att det finns en debatt som går ut på att starten skulle/borde skjutas upp. Ett antal artiklar nyligen i den tyska veckotidskriften Die Zeit (21 februari 1997) om euron bär syn för sägen. De speglar den aktuella tyska debatten om att skjuta upp valutaunionen på grund av hög arbetslöshet, budgetunderskott etc. och huvudartikeln inleds provokativt med: Was nur, wenn der Musterschüler zum Sitzenbleiber wird? (Vad är det egentligen som händer, ifall mönstereleven skulle bli kvarsittare?).

Huvudartikelns slutsats blir emellertid att det vore ett fundamentalt fel att skjuta upp förverkligandet av valuta-unionen eftersom den erbjuder så stora möjligheter för det europeiska näringslivet att stärka konkurrenskraften och förbättra förutsättningarna för tillväxt. Just på grund av den förödande arbetslösheten har Europa ingen anledning att skjuta upp sitt hittills största projekt sägs avslutningsvis i huvudartikeln.

Valutaunionen blir troligen av enligt ursprunglig tidtabell – förbereder vi oss?

En viktig del av vår omvärld och marknad kommer troligen alltså inom några år, med start den 1 januari 1999, att omfattas av en gemensam valuta, euro. Sverige och de svenska företagen kommer att påverkas av detta oavsett vilket beslut den svenska riksdagen fattar i höst beträffande deltagandet i denna EMU:s tredje fas, det vill säga oavsett om är vi med från början eller väljer att stå utanför en viss tid eller tills vidare.

Undersökningar visar att förberedelsearbetet kommit olika långt vid jämförelser mellan de olika EU-länderna. Allmänt förefaller förberedelserna ha kommit längst i de mellaneuropeiska länderna medan förberedelseprocessen är långsammare i de syd- och nordeuropeiska medlemsländerna. Om man ser till samhällssektorerna förefaller det vara inom den finansiella sektorn (riksbank, banker) och hos de stora, multinationella koncernerna som förberedelsearbetet kommit relativt långt medan t.ex. de små och medelstora företagen förefaller inta en mycket avvaktande attityd. Denna bild torde vara giltig även för situationen i Sverige ett par månader in på 1997.

Det är osäkert när något händer, det är långt dit – är det verkligen det och är det försvarbart att vänta med utredning av konsekvenserna?

Införandet av euron innebär att en mycket stor marknad får en enda valuta. Detta bedöms innebära en förändrad och effektiviserad kapitalmarknad liksom en ändrad situation när det gäller valutakursrisker. Utöver att valutaunionen bedöms innebära en stärkt konkurrenskraft för de europeiska företagen (jfr Die Zeit ovan) bedöms följden för företagen även bli en hårdare och öppnare konkurrens inom Europa genom den ökade pris- och kostnadstransparens som en gemensam valuta innebär. Därmed kommer euron att sätta t.ex. lokaliserings-, distributions- och finansieringsfrågor i fokus, dvs. stora och komplicerade frågor där utrednings- och förändringsarbetet tar tid och har långsiktiga effekter. Andra mer praktiskt inriktade frågor kan gälla t.ex. om/hur företaget under en övergångstid skall (kunna) hantera och redovisa två valutor och styra verksamheten i en miljö med två valutor.

Att börja i tid = kunna styra själv. Att börja (för) sent = bli tvingad anpassa sig.

Det är viktigt att hypoteserna om sannolika effekter av euron (bedöms påverka, bedöms innebära etc.) prövas och testas av dem som är bäst skickade att göra det, nämligen företag och organisationer utifrån den egna konkreta verkligheten. Och att detta görs i god tid!

Vad kan euron tänkas innebära för oss och vad måste därmed vårt förberedelsearbete inriktas på? Vad är bäst i det egna företagets situation? Finns konkurrensfördelar att vinna på det ena eller andra agerandet? Det finns fler frågor att ha som allmän utgångspunkt. Att i fastställd prioritetsordning nu försöka skapa scenarier för och beskriva konsekvenser av övergången till euron ger större eget handlingsutrymme i framtiden.

FEE:s och FARs informationsprojekt

Som är bekant för läsarna av Balans (jfr Balans 11/96) driver den europeiska revisorsfederationen Fédération des Experts Comptables Européens FEE på uppdrag av EU-kommissionen ett informationsprojekt med syftet att sprida information om frågor som är viktiga för företag och andra organisationer att beakta vid övergången till euron. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och dess ledamöter deltar aktivt i detta informationsarbete. Synliga bevis på detta är t.ex. de artiklar om euron som hittills förekommit i Balans inklusive i detta nummer. I de närmast kommande numren planeras artiklar som berör strategiska frågor för de mindre och medelstora företagen, IT-frågor och skattefrågor.

Arbetet inom informationsprojektet har nu också kommit så långt att hemsidan på Internet är etablerad sedan i februari och under kontinuerlig utbyggnad. Adressen är http://www.euro.fee.be// och där finns information strukturerad på olika ämnesområden på olika språk. Även den däri ingående svenska delen är under konstruktion och utbyggnad.

Det första nyhetsbrevet om euron från FEE är planerat att utkomma under mars månad. Det planeras också för två större pan-europeiska konferenser under 1997 om euron, en för det privata näringslivet i juli och en för offentlig sektor i november.

Inom ramen för FARs svenska informationsarbete startar fältarbete för att inom ett antal områden belysa olika konkreta frågor relaterade till euron. Vidare kommer euron att behandlas på kårdagar under april och maj och på en temadag i september i FARs och IREVs regi.

Lägesrapporter

Under januari offentliggjorde Finansdepartementet en promemoria ”Praktiska euroförberedelser i Sverige (Ds 1997:9)”. Där redovisas, av den särskilda funktion inom departementet som inrättats, den första fasen av arbetet med nationella praktiska förberedelser för ett eventuellt införande av euron i Sverige.

En utförlig lägesbeskrivning för den finansiella sektorn finns i den likaledes i januari av Riksbanken utgivna ”Euron i den svenska finansiella sektorn – en lägesrapport”. Däri ingår ett antal yttranden från intressenter på den finansiella marknaden liksom en beskrivning av redovisningsfrågor inom finanssektorn vid övergång till gemensam valuta. Där finns också intaget förslaget till de två euroförordningarna enligt beslut vid Ekofin-mötet i Dublin i december 1996 (jfr artikeln EMU:s juridiska ramverk och dess avtalsrättsliga effekter i detta nummer av Balans).

Intressant information om situationen inom IT-området finns i Statskontorets rapport ”IT-konsekvenser inom offentlig sektor vid ett eventuellt införande av euro” från början av december 1996; denna rapport finns även tillgänglig på Statskontorets hemsida på Internet med adressen http://www.statskontoret.se/euro.htm. Där berörs också den tidsmässiga kopplingen mellan euroövergången och år 2000-frågan. Den konkurrens om IT-resurser som detta innebär är ett förhållande som det är särskilt viktigt att uppmärksamma i förberedelsearbetet. (Jfr för övrigt artikel om ”År 2000” i Balans 2/97).

Under januari publicerade Grossistförbundet skriften ”EMU – Vad betyder det för svenska import- och handelsföretag?”.

I början av mars offentliggjorde Handelns Utredningsinstitut slutrapporten ”Övergång till euro. En konsekvensstudie för detaljhandeln.”

Slutligen vill jag inbjuda och uppfordra alla till ett ömsesidigt informations- och debattutbyte i de viktiga eurofrågorna – i Balans och på annat sätt. Som vanligt är det i en sådan miljö saker förs framåt!

Auktor revisor Lars-Gunnar Larsson är teknisk sekreterare i FAR och sekreterare i Genomförandegruppen för informationsprojekt Euro. Han medverkade senast i Balans nr 11/96.