Revisorn & Rollen: Nye ordföranden om revisionen samhället och revisorsrollen

”Utvecklingen med revisorer som dömts att betala skadestånd är en oundviklig del av vårt ansvarstagande.”

Föreningens nye ordförande Thomas Thiel anser att det förs en frejdig och öppen debatt i FAR. Man tar strid för att föra utvecklingen framåt.

Själv har han många åsikter som inte alla kolleger ställer upp på. Han tycker det är riktigt att revisorerna tar ansvar, skadeståndsansvar, för sitt jobb även om andra tycker att det räcker med en anmärkning från Revisorsnämnden.

Han tycker inte att revisionsplikten är så avgörande. Han menar att offertgivning inte bara är osunt, utan något som bidragit till kostnadseffektivitet och produktivitetsförbättringar, vilket varit en överlevnadsfaktor för branschen.

För Thomas Thiel är specialisternas arbete nödvändigt för revisionen. Och det kan vara ett problem att de står utanför revisorernas organisationer.

I revisorsutbildningen vill han ha in mer kunskaper om ekonomiska samband och ekonomisk analys. Och han betonar vikten av social liksom teknisk kompetens bland nya revisorer.

Thomas Thiel ömmar speciellt för redovisnings- och revisionsfrågornas ställning i samhället:

– De uppmärksammas inte efter förtjänst utanför kretsen av de närmast sörjande. Men de är oerhört vitala för ett väl fungerande samhälle. Transparens i räkenskaperna och öppenhet över huvud taget är oerhört viktigt för en modern marknadsekonomi och för en vital och aktiv kapitalmarknad.

Genomlysning och öppenhet – och det behövs mer:

– Det behövs att någon lämnar en second opinion om de räkenskaper som företaget lämnar. Det behövs revisorer för att marknadsekonomin ska fungera väl. Det kan belysas med att vårt yrke inte fanns i Sovjet. Där fanns ingen kapitalmarknad, ingen genomlysning och öppenhet, inga revisorer. Det var ett slutet samhälle där ekonomiska mekanismer inte fungerade som hos oss.

Något som märks också i dag. Även om de stora revisionsbyråerna nu är inne i Östeuropa och försöker ändra på den saken, så lider de marknaderna fortfarande av varierande grader av otillförlitlighet vad gäller återrapporteringen till investerarna/aktieägarna.

Det är genomlysningen och behovet av en aktiv kapitalmarknad som gör att Thomas Thiel ser positivt på revisorsyrkets framtid. Revisorns kompetens behövs i ett marknadsorienterat samhälle.

Kvalitet en utvecklingsfråga

En fråga som är aktuell i FAR just nu är den nya kvalitetsnämnden.

– Den behövs. Det har med trovärdigheten gentemot samhället att göra: att vi klarar en självreglering – liksom vi tidigare själva har kunnat utveckla vårt yrke. FAR har tidigare infört revisorsexamen. Nu går vi vidare. Branschen tar ansvar för kvaliteten i hela revisorskåren. Visserligen har de stora byråerna länge haft intern kvalitetskontroll. Men jag tror att det är viktigt med en extern uppbackning från branschen. Då får vi kvalitetsutveckling och inte bara kvalitetskontroll.

Kvalitetsnämndsfrågan är – som bl.a. framgått i Balans – inte okontroversiell:

– Ja, det blev votering på FAR-stämman. Men jag tror att det är en utvecklingsfråga. Alla ligger inte i samma fas. Själv var jag inte helt positiv från början. Allt fler kommer att inse att kvalitetsutveckling är nödvändig för trovärdighet. Vi bygger vår verksamhet på förtroende.

Socialdemokratiska politiker har menat att revisionen är en alldeles för viktig samhällsfunktion för att överlämnas till revisorernas egen reglering.

Vad tycker Thomas Thiel?

– Ett bra skäl till självreglering är att den bästa kompetensen finns hos oss. Utvecklingen i Sverige och världen går mot självreglering. Det finns en kraftfull utveckling bort från regleringssamhället mot ett öppnare samhälle där man tar mer ansvar själv. Se på vår finansmarknad och vår bostadsmarknad. De har inte avreglerats därför att de skulle vara oviktiga för samhället och människorna. Varför skulle regleringsivern dyka upp igen på just vår marknad?

Skadestånd eller knäpp på näsan?

Thomas Thiel betonar att det är viktigt att själv ta ansvar:

– Utvecklingen med revisorer som dömts att betala skadestånd är en oundviklig del av vårt ansvarstagande. Såväl samhället genom vår lagstiftning som branschen anser att möjligheten att utkräva ersättning utvecklar kvaliteten och ansvarstagandet hos revisorerna.

– Detta har också varit en av de faktorer som bidragit till att revisionsbyråerna blivit större och större: de måste ha trovärdighet och förmåga att ekonomiskt kunna stå för sitt arbete. Detta kan aldrig ersättas med reglering.

– Jag tycker att det är en viktig del i självregleringen att vi tar ansvar för vad vi gör. Men det kräver också att det finns kvalitetsstandarder och en utveckling som minskar förväntningsgapet mellan vad vi ska göra och vad man tror att vi gör. En viktig förutsättning är också att det finns en balans i ansvar mellan bolagets alla organ, vilket i dag kan ifrågasättas. Revisorerna har därför via sina försäkringar fått bära en oproportionerlig del av bördan.

Den nya revisorsutredningen

En central fråga just nu är den nya revisorsutredning som ska se på hela branschen, dess utveckling och dess relation till tillsynsmyndigheten.

– Där har vi ett stort intresse av att påverka för att på olika sätt skapa förståelse för revisorsyrkets utveckling och betydelse i samhället.

En annan aktuell fråga: den europeiska revisorsorganisationen FEE har fått ett särskilt uppdrag av EU-kommissionen att vara med och sprida information om EMU för att på olika sätt hjälpa företagsamheten att anpassa sig till en gemensam valuta.

– Vi gör då motsvarande insatser från FARs sida. Det finns ett system som utgår från FEE och går vidare ner till FAR-byråerna för att ge företagsamheten hjälp och stöd. Det behövs. Medvetenheten om EMU är förhållandevis låg. Det är med EMU som med kärnkraftsavvecklingen: man pratar om det länge och när det kommer är alla lika förvånade över konsekvenserna.

Social kompetens behövs

En ganska färsk undersökning visar att bara tre procent av gymnasieeleverna kan tänka sig att bli revisorer.

Hur ska FAR klara rekryteringen? Hur ska FAR få rätt människor till kåren?

– Tre procent av en hel generation är inte dåligt, menar Thomas Thiel.

Men rekryteringen sker i första hand från högskolorna och han tror inte att valet av eventuellt revisorsyrke sker redan i gymnasiet.

– Det gäller för oss att hålla uppe vårt anseende bland ekonomstudenterna. Men vi ska inte glömma nästa steg: hur vi tar hand om dem när de väl är hos oss. Vi ska kunna utveckla dem. Det tror jag absolut att vi kan.

– Visst kommer vi alltid att förlora folk till andra delar av näringslivet. Men vi tar också tillbaka människor därifrån. Vi ser ett växande flöde mellan oss och resten av samhället. Det är bra för kompetensen.

– Men vi ska tidigt visa våra nyanställda att revisorsyrket faktiskt är mycket intressant. Vi ska ge dem kvalificerade utredningsuppdrag och andra stimulerande uppgifter. Naturligtvis måste vi betala konkurrenskraftiga löner.

Thomas Thiel är optimist när det gäller rekryteringen:

– Branschen har aldrig haft några egentliga rekryteringsproblem. Men det gäller att behålla och utveckla de nyanställda som har en lämplig profil. Förut har den nödvändiga tekniska kompetensen betonats lite ensidigt. Det måste också finnas en social kompetens. Man måste vara kreativ, kunna relatera till andra, kunna få ut information ur andra, kunna kommunicera – både i tal och skrift på mer än ett språk.

– Det bästa beviset på att vi är bra på rekrytering är det stora intresset för headhunting bland våra anställda, säger Thomas Thiel. Revisionsbranschen är en plantskola för industrin och för näringslivet i stort. Omvärlden ger ett gott betyg åt vår förmåga att rekrytera, utbilda och vidareutveckla människor.

Problem att specialister står utanför

Det har på senare tid i olika sammanhang diskuterats om FAR är en ledamots- eller en branschorganisation (”en man en röst” eller ”en man 400 röster”?).

Går det verkligen att med storbyråernas växande inflytande i längden behålla den traditionella ledamotsmodellen?

– FAR är och ska vara en ledamotsorganisation, säger Thomas Thiel. FAR är en professionell organisation där man organiserar människor med samma profession och kompetens. Det hindrar sedan inte att många enskilda ledamöter i sin tur har valt att organisera sig i större företag – och därmed kunnat dra till sig fler kompetenta personer för att kunna utföra kvalificerad revision.

– Att alla de specialister som vi har rekryterat står utanför FAR kan möjligtvis vara ett problem – och i så fall ett större problem än det här med en man 400 röster.

Demokrati – inte överkörning

En annan aspekt är att all världens revisorer är organiserade på samma sätt. Det gäller både det europeiska samarbetet och världssamarbetet. Man kan exempelvis inte vara med i FEE om man inte är organiserad på detta sätt.

– Revisorsorganisationerna vilar inte på branschgemenskap utan på professionell grund, säger Thomas Thiel. Om FAR bytte fot och blev en branschorganisation skulle det bli svårare att organisera det internationella samarbetet.

Men man kan väl inte bortse från storbyråernas stora inflytande i FAR?

– Revisorerna på storbyråerna är enskilda ledamöter i FAR. Att 3–400 revisorer som valt att samarbeta i en större byrå väger tyngre än en ledamot som är ensam på en byrå har inte med byråns storlek att göra. Det har att göra med att ledamöterna är så många fler på storbyrån. Så det är fortfarande en man en röst som gäller. Men jag vet att man på de små byråerna inte alltid ser det så. De kan känna sig överkörda.

– Men varför ska integriteten och intresset hos var och en av 400 personer vara mindre värt än varje ensamrevisors integritet och intresse? Det är en demokratifråga som små byråer ibland inte vill erkänna.

Arbetar åt aktieägarna

Filip Cassel, FAR-ledamot och auktoriserad revisor vid Riksrevisionsverket, har skrivit en i många stycken revisorskritisk bok (se sid. 16 i detta nummer). Han ser till exempel ett problem i att det finns vad han kallar en generaliserad uppdragsgivare (=samhället, inte staten) som har ett övergripande intresse av traditionell revision. Problemet är att denna uppdragsgivare inte betalar revisionen. Och företagsledningen har inte samma intresse av att betala för traditionell ”bean counting”. Vad säger Thomas Thiel?

– Jag har inte hunnit läsa boken ännu, men jag håller inte med om detta påstående som det refereras här. Det är faktiskt så att det är aktieägarna och inga andra som väljer revisorn. De har ett starkt intresse av att redovisningen är transparent. Den ekonomiska informationen om företaget ska vara riktig och relevant för deras beslutsfattande. Det är viktigt att konstatera att aktiebolagslagen ser revisorn som aktieägarnas representant.

Att alla inte ser det så kan möjligen delvis bero på FARs gamla intressentmodell (som inte bara omfattade ägarna utan också kreditgivare, anställda, företagsledning, kunder, leverantörer, stat och kommun).

– Modellen var en 70-talsprodukt, säger Thomas Thiel. Den primära uppdragsgivaren är och har alltid varit ägarna. Aktiebolagslagen har aldrig varit otydlig på den punkten.

– Att det sedan tillkommit vissa andra uppgifter, till exempel att uttala sig om vissa skatter, beror mest på att vi anses vara en trovärdig yrkesgrupp som också kan användas för annat än det huvudsakliga uppdraget.

Thomas Thiel påstår däremot inte att kreditgivare och andra grupper i omvärlden saknar intresse för revisionsberättelsen.

VD har ett starkt intresse av kvalificerad revision som bidrar till trovärdigheten för hans företag och hjälper honom i övervakningen av hans bolags interna kontroll.

Offertgivning ganska sunt

Är en revision i dag tillräckligt omfattande? Borde fler timmar användas till revision? Har konkurrensen och offertgivningen gått för långt?

– Många i kåren ”gnäller” på det där sättet, säger Thomas Thiel. Jag anser att de i så fall inte har velat ta itu med sina egna problem. Varje samhällsfunktion, även vår, måste utövas effektivt – både professionellt och kostnadsmässigt.

– Förr fanns det ingen verklig kostnadspress på revisionsbyråerna. Men i början på 90-talet nådde kostnaderna en nivå som företagen inte ville acceptera.

– Även vi revisorer måste granska vår professionella och kostnadsmässiga utveckling. Det har inte bara varit osunt med den offertgivning och konkurrens som branschen utsatts för.

– Vi har genomgått en dramatisk produktivitetsförbättring samtidigt som kvaliteten har ökat. Och i dag utför vi en helt annan revision än för tio år sedan – mer professionell, kompetent och relevant.

– Det har varit en positiv utveckling. Vi hade inte överlevt som fristående profession om vi inte hade tagit tag i detta.

Specialisterna behövs i revisionen

Förblir revision den huvudprodukt som byråerna tjänar pengar på? Eller blir revision en billiga stapelvara i den hårdnande konkurrensen mellan revisionsbyråer som satsar mer på avancerade specialisttjänster?

För FARs nye ordförande handlar detta i första hand om kompetens. Revisionen blir fortsatt lönsam – basen är kunskap om redovisning, ekonomisk information, informationssystem med mera.

Och det kommer man alltid att kunna tjäna pengar på.

– Men revisionen har bytt karaktär, säger Thomas Thiel.

– Det handlar mer om analytisk granskning och om att testa flöden, processer och styrningen av informationssystemen. För att kunna göra detta och utöva en professionell revision har vi fått ta till oss allt fler specialister. För att till exempel revidera en bank anställer vi bankspecialister för att kunna räkna på terminskontrakt, optionsavtal och så vidare – som en del av revisionen. För att revidera avancerade ekonomi- och styrsystem måste vi ha såväl IT-proffs som specialister på ekonomistyrning.

På det viset uppstår konsultavdelningarna på revisionsbyråerna.

– Men för att behålla specialisterna och deras kompetens måste vi också låta dem utöva en konsultverksamhet. De blir stimulerade av att jobba med komplicerade problem och kunna förkovra sig. Likadant är det med revisorerna. De utvecklas genom att arbeta med krävande kunder.

– Alla våra konsulter används i revisionstjänsten, säger Thomas Thiel. Det är en viktig skiljelinje mot andra konsultföretag. Vi har trovärdighet som rådgivare bara om vi bygger på revisionens grund. Specialisternas arbete är en integrerad del av revisionen. Så måste det vara.

Mer kunskap om ekonomiska samband

– Kontentan är att de avancerade tjänsterna behövs för att man ska kunna utöva modern revision. Om staten i sitt utredningsarbete kommer fram till att det inte är acceptabelt med specialister så skickar de samtidigt signalen att de inte vill ha kvalificerad revision av stora komplexa organisationer. Revisionen riskerar i så fall att bli amatörmässig. Det kan inte vara ett samhällsintresse. Och det är inte i aktieägarnas intresse.

Kan specialiseringen ha gått för långt?

– Det finns ett område där, som möjligen kan ha påverkats menligt. Jag tror att vi i den grundläggande revisorsutbildningen skulle behöva öka kunnandet hos de unga revisorerna om de ekonomiska sambanden och om ekonomisk analys. Den kunskapen brister ibland.

Revisionsplikt inte nödvändig

I frågan om den rådande revisionsplikten för alla aktiebolag, stora som små, råder delade meningar inom FAR.

Thomas Thiel hör till dem som inte tycker att plikten är så avgörande:

– Jag tror att revisionstjänster skulle efterfrågas även om plikten försvann. Revision skapar trovärdighet för ett bolag. Många säger att de minsta bolagen inte skulle anlita revisorn. Jag tror att de har fel.

– Många av småföretagarna behöver revisorns kompetens och kommer att anlita den även utan revisionsplikt. Även före obligatoriets genomförande var merparten av branschens klienter sådana som anlitade oss frivilligt. I Europa är det många länder som inte har revisionsplikt i små och medelstora företag. Men revisorn finns och lever ändå.

Utan plikt blir det naturligtvis vissa företag som inte anlitar revisorn.

– Det är ett vitalt samhällsintresse med revision så länge företagaren använder andras pengar. Använder du bara egna pengar i din verksamhet kan det vara en fråga mellan dig och skattemyndigheten.

– Använder du däremot andras pengar måste du acceptera att dessa vill låta någon ha insyn i din verksamhet. Det gäller både om du finansierar med aktier eller med olika typer av främmande kapital, exempelvis från en bank. Revision kommer i dessa fall alltid att vara nödvändigt.

Visst tar vi strid

Det talas ibland om konsensusmodellen i FAR – och en därmed förenad risk att alla revisorer blir överens utåt och sins emellan, och även med sina uppdragsgivare. Tar man strid för sällan? Är den interna hänsynen ett hinder för en öppen debatt?

– Debatten är öppen, säger Thomas Thiel. Se på de nya stadgarna. Se på kvalitetsnämnden. Där var det inte samförstånd. På stämman blev det votering. Och i Balans har det varit en diskussion som föregått beslutet. Se även på den intensiva debatt som förts om revisionsplikten.

– I FARs styrelse har inte alla samma uppfattning. En del anser att revisionsplikten är oundgängligen nödvändig medan andra har en syn som påminner om min – att revisionen kan stå på sina egna meriter utan plikt.

– Vi har också haft en öppen debatt om goodwillredovisning och en nu pågående mycket öppen debatt i frågan om revisorn ska uttala sig om den interna kontrollen. Jag upplever inte att det finns denna allenarådande konsensus i kåren som det ibland talas om. Samma sak gäller gentemot uppdragsgivarna. Det syns dock inte utåt, bland annat på grund av tystnadsplikten. Vi kan ha väldigt olika syn på hur exempelvis en affärshändelse ska redovisas. Att vi kommer fram till en gemensam ståndpunkt betyder ofta att revisorn under resans gång påverkat klienten i rätt riktning.

Inge Wennberg