Övervägande
Med emissionsutgifter avses utgifter som har direkt samband med att ett företag emitterar nya aktier. Till emissionsutgifter räknas bl.a. arvoden till jurister och andra konsulter i samband med emissionen, arvoden till revisorer för granskning av prospekt, VPC-kostnader, kostnader för framtagning, tryckning och distribution av prospekt samt andra utgifter som är direkt hänförliga till emissionen.
Frågan är om sådana emissionsutgifter skall redovisas som kostnad och belasta resultatet eller om de skall dras av från emissionslikviden och redovisas netto och således reducera det belopp ”som bolaget på grund av aktieteckning har fått som betalning för aktierna utöver det nominella beloppet” (ABL 4 kap. 13 a §).
I propositionen 1975:104 om bokföringslag m.m. anges i anslutning till behandlingen av resultaträkningens uppställning att kostnader för emissioner skall redovisas som extraordinära poster i aktiebolag. En liknande ansats återfanns i FARs numera upphävda rekommendation nr 13 om ”redovisning av extraordinära poster”, där det angavs att emissionsutgifter under vissa förutsättningar skulle redovisas som extraordinära kostnader. Tidigare praxis har också varit att redovisa utgifter i samband med emissioner som extraordinära eller finansiella kostnader beroende på om beloppet varit väsentligt eller ej. Nuvarande praxis är varierande; emissionsutgifter redovisas ofta som finansiell kostnad, men i ökande utsträckning redovisas de som avdrag från emissionslikviden.
Enligt dominerande internationell praxis behandlas emissionsutgifter som en reduktion av det influtna beloppet och det är således nettobeloppet, efter avdrag för emissionsutgifterna, som redovisas som kapitalökning till följd av emissionen.
Svenska företag har också – som nämnts – i ökande utsträckning börjat tillämpa denna redovisningsmetod.
Mycket talar också för en sådan lösning; en kapitalökning kan betraktas som en affärshändelse som skall redovisas av företaget i dess relation till omvärlden. Att kapitalökningen består av flera led – emissionslikviden samt utgifter för emissionen – bör ej leda till att delarna snarare än helheten (kapitalökningen) skall anses utgöra den affärshändelse som skall redovisas externt. Helheten – nettoeffekten ur företagets synvinkel – bör således vara vägledande för hur redovisningen bör utformas. Ovannämnda internationella praxis har också utvecklats med utgångspunkt från detta synsätt.
Emissionsutgifter bör därför enligt Akutgruppens uppfattning redovisas som en reduktion av den likvid som erhålls vid nyemissionen. Gruppens bedömning är att en sådan redovisning inte påverkar den skattemässiga avdragsrätten för utgifterna. Då emellertid en viss osäkerhet föreligger härom begränsas detta uttalande till att gälla enbart koncernredovisningen.
Uttalande
Emissionsutgifter redovisas i koncernredovisningen som en reduktion av det belopp som tillföres eget kapital.
Emissionsutgifterna anges till sitt belopp i den not som förklarar förändringarna i eget kapital.