Ordet särart antyder en jämförelse; någon slags olikhet i förhållande till något annat. I en tid då ordet revision – med ett eller annat prefix – förekommer i alla möjliga och omöjliga situationer blir denna språkliga notis betydelsefull. Bolagsrevision, internrevision och kommunal revision är gamla bekanta, men under senare år har vi fått stifta bekantskap med företeelser som miljörevision, kvalitetsrevision, projektrevision, medicinsk revision, programrevision; listan skulle säkert kunna göras mycket längre.

Syftet med denna artikel är att bidraga till diskussionen om den kommunala revisionens eventuella ”särart”. En rimlig utgångspunkt borde då vara att starta i en jämförelse mellan kommunal revision och den bolagsrevision (eller corporate audit) som regleras via aktiebolagslagen.

Tyvärr har det inte varit möjligt att hitta något mer seriöst försök att jämföra bolagsrevision och kommunal revision i svensk litteratur (kommunal revision enligt svensk modell förekommer endast i Sverige och Finland). Beträffande frågan om eventuell ”särart” finner man i första hand starkt generaliserande utsagor av typen ”det finns”/”det finns inte” motiv för att tala ”särart”. Utsagorna är i vissa fall lite mer nyanserade, man skiljer t.ex. mellan förhållanden inom redovisning- och bokslutsrevision respektive inom s.k. förvaltningsrevision.

Vilken utgångspunkt bör väljas och vilka kriterier bör användas i en diskussion om ”särart”? Skall kriterierna taga fasta på olikheter i de granskade organisationernas grundläggande mål eller på olikheter i den lagstiftning där samhället formulerat grundläggande föreskrifter eller i påståenden om olikheter i kompetensbehov? I diskussionen nedan tas utgångspunkten i en av många frågor på ”detaljnivå”.

I litteraturen förekommer alternativa svar på frågan om vad som är bolagsrevisionens syfte och uppgift. Flertalet svar kan dock betraktas som variationer på följande ”... the role of auditing in an advanced economic society can be and has been stated in a very simple term – to add credibility to financial statements” Mautz, The Role of Auditing in Our Society, sid 17.

Förtroendevalda kommunrevisorer avlämnar i enlighet med bestämmelser i kommunallagen också ett utlåtande i anslutning till kommunens årsbokslut. Frågan om innebörden i denna handling väntar på sitt svar. Är detta en handling med rättskonsekvenser som i allt väsentligt motsvarar vad som gäller inom bolagsrevision? Eller är det mer att betrakta som en rituell handling med i första hand symbolisk innebörd? (Debatten i massmedia runt denna fråga har visat att det inte bara är inom bolagsrevision som det kan vara motiverat att tala om ett s.k. förväntningsgap).

Denna korta analys ger antydningar om att frågan om den kommunala revisionens eventuella ”särart” kanske inte bör besvaras med utgångspunkt i någon enstaka aspekt. Det kanske krävs svar på en mängd frågor på ”detaljnivå”; frågan om revisionsberättelsens innebörd är ett bland många exempel.

Den korta analysen ger vidare underlag för formulering av en iakttagelse av en helt annan karaktär; nämligen att kommunal revision är ett område där en stor mängd frågor pockar på svar. Vid en jämförelse mellan bolagsrevision och kommunal revision kan den förra liknas vid en välplöjd åker medan den kommunala revisionen snarare kan liknas vid obruten mark.

Ekon. dr Bertil Thorén är förtroendevald revisor i Sollentuna kommun. Han har medverkat vid framtagningen av underlag och bakgrund till Balans tema ”Kommunal revision”.