– En av de vanligaste frågor jag får när jag reser utomlands är: ”Hur kommer det sig att du pratar engelska, du som kommer från Indien?” Det är så frustrerande att behöva uppleva det gång på gång. Man undrar om dessa människor överhuvudtaget vet någonting om Indien, konstaterar Bharat S Raut, partner i KPMG Indien.
World Trade Centre ligger i hjärtat av Bombay. Här, många våningar över den larmande staden, har KPMG sitt kontor. Intrycket är ett kompakt och välutnyttjat utrymme. Men så är kontorshyrorna också bland de högsta i världen – betydligt högre än i Stockholms centrum.
– Kontraktet löper på 65 år. Det är visst så länge som cementtillverkarna lämnar garanti på sina produkter, säger Bharat S Raut och skrattar, alltmedan hissen fortsätter uppåt.
Myterna är många. Och visst är Indien fortfarande ett fattigt land med fullt av tiggare längs gatorna. Visst finns det heliga kor – bakom Bombay-börsen kan man se hur de matas med gräs som någon troende köpt för några ören. Men Indien är långtifrån enbart det eländeskaos som skymtar förbi i TV:s nyhetssändningar.
Bombay, som numera officiellt heter Mumbai, är en jättestad på tolv – eller kanske fjorton – miljoner invånare. Det är en pulserande metropol, en plats där människor arbetar hårt, kämpar för att förverkliga sina drömmar. Bombay är också centrum för världens största filmindustri – en nöjesfabrik som allmänt går under namnet Bollywood.
Till Bombay flyttar varje dag tusentals förhoppningsfulla från framför allt de fattiga södra delarna av landet. Under ytan finns också spänningarna mellan hinduer och en muslimsk minoritet, något som extremt nationalistiska hinduiska partier inte varit sena att utnyttja. I början av 90-talet ledde konflikten till omfattande upplopp och övergrepp. Flera byggnader, bl.a. börsen, utsattes också för bombattentat. Sedan dess har det lugnat ned sig.
Men trots sin storlek och sina problem är Bombay en trevlig stad. Det är få världsstäder där man sent på kvällen planlöst kan hoppa på en buss och bara åka, men i Bombay går man för det mesta säker.
– Jämfört med Delhi i norr är Bombay mer affärsinriktat. Folk är tuffare, de ger inte upp så lätt. I Delhi har folk haft det lättare, där finns alltid statliga jobb att räkna med, menar Bharat S Raut.
Han är själv partner och grundare för KPMG Indien, eller Bharat S Raut & Co, som byrån enligt indisk lagstiftning officiellt heter. Han är en entusiastisk person, öppen och engagerad, en del av det moderna Indien. Men när vi sitter där, i ett av de dyraste kontorsrummen i världen, är det ändå mot de gamla fördomarna om Indien vi kämpar:
– Vi har varit dåliga på att tala om att vårt land förändrats. Indien har kommit en bra bit på väg, särskilt de senaste åren. Men det är förstås meningslöst att jämföra oss med något europeiskt land. Indien är så enormt mycket större och skillnaden när det gäller kulturer är enorm.
Ökad köpkraft
Indien är ett land med fler fattiga än Afrika, men det är också ett land med en medelklass på över 200 miljoner. Till det viktigaste som hänt de senaste åren är att medelklassens köpkraft kraftigt ökat. Det har i sin tur lett till en ökad efterfrågan på bl.a. bilar.
– En viktig anledning till förändringarna är att vi nu har TV i hela Indien. Tidigare levde man mycket isolerat, folk visste ingenting om vad som hände utanför deras by. Livet handlade bara om att få mat för dagen. Nu ser människor längre, de har andra perspektiv. De vet vad som händer i världen.
De ekonomiska reformerna inleddes 1991 med ökade möjligheter för utländska investeringar. Det ökade utländska intresset är också något man märker av på KPMG:
– Utvecklingen innebar stora förändringar för oss, eftersom utländska företag i allt högre grad väljer revisionsbyråer som kan ge dem samma service som de har på hemmaplan. Ett exempel är ABB som lämnat den byrå de tidigare anlitat och övergått till oss, fortsätter Bharat S Raut.
Bombay är Indiens finansiella centrum och delstaten Maharashtra där Bombay ligger, svarar ensamt för 35-40 procent av landets BNI. Här har också flera av de stora revisionsbyråerna sina huvudkontor.
Bharat S Raut låter entusiastisk när han talar om sin stad:
– Jag har levt här under många år och jag tycker att jag ser stora förändringar. Det är en mycket positiv trend i Bombay. Vi har kommit en bra bit på väg.
KPMG hör tillsammans med bland annat Arthur Andersen och Price Waterhouse till de stora revisionsbyråerna i landet. På kontoret i Bombay arbetar 150 personer och i de övriga stora städerna har man ytterligare några hundra anställda. I samband med att vi träffas öppnar KPMG sitt femte kontor, beläget i Calcutta.
– Det har gått mycket bra för oss de senaste åren och i dag är vi en av de största byråerna i landet. Vi har också tagit emot en del personer utifrån som arbetat hos oss, men inte så många som vi skulle önska. Det är genom kontakter av det slaget som kunskap förs vidare och därför skulle vi gärna se att vi fick till stånd ett mer omfattande utbyte med andra länder.
Strikta regler
Reglerna för hur man får marknadsföra sig är mycket strikta och det är t.ex. inte tillåtet att göra någon som helst reklam. Bharat S Raut tycker inte heller att det finns någon direkt konkurrens mellan mindre inhemska byråer och de som är internationellt anslutna:
– Det finns en stor variation när det gäller typen av uppdrag och för oss passar de stora, internationella företagen bättre.
Bharat S Raut var själv partner i Price Waterhouse innan han 1990 slutade för att starta i eget namn. 1993 ville KPMG etablera sig i Indien och då blev han kontaktad.
Hur upplever du skillnaden mellan de två byråerna?
– Jag hade ingen kontakt med KPMG tidigare, och jag tycker att skillnaden är stor, det finns en större interaktion mellan länderna. Även om KPMG inte är direkt involverade i vår verksamhet har vi ett starkt stöd från dem och när vi besöker andra länder upplever jag att man betraktar oss som jämlika. Men det är möjligt att Price ändrat sin attityd gentemot Indien nu.
I bolagslagen regleras vilka företag som måste ha en auktoriserad revisor. Partnership firms behöver t.ex. inte ha auktoriserad revisor om omsättningen är lägre än motsvarande 800 000 kronor. Idag finns det ingen enhetlig revisionsstandard, utan olika modeller används av olika byråer.
– Det går långsammare än vad jag skulle ha önskat, men inom fem år kommer vi att nå internationell standard.
Det finns också regler som stadgar att varje revisor inte får ha mer än tio revisionsuppdrag på företag vars aktiekapital överstiger motsvarande 500 000 kronor.
Kopierat från britterna
– Det var något vi kopierade från britterna och som instiftades för att alla i yrket skulle ha tillräckligt med arbete. När vi nu avskaffat en stor del av de förordningar som styr det privata näringslivet vore det också på sin plats att reformera de regler som skapar onödiga hinder för vår verksamhet.
Till andra regler hör att en partnership firm inte får bestå av mer än 20 partners. Är så fallet blir man automatiskt ett vanligt aktiebolag. Det är bara det att revisionsbyråer måste vara partnership firms för att få verka. Ett slags moment 22 med andra ord.
– Regeringen har nyligen börjat utreda nya regler som ska göra det möjligt att förändra partnership firms till aktiebolag, utan att man drabbas av skatter på det överförda kapitalet, men hittills har litet hänt.
Indien är så gott som granne med det ekonomiskt mycket expansiva Sydostasien. Trots det är kontakten relativt liten. En orsak, menar Bharat S Raut, är stora kulturella skillnader.
– Jag tror inte att det är så mycket av deras erfarenheter som kan överföras på oss, utom möjligtvis från Indonesien och Malaysia. Många indiska företag har också etablerat sig där. Ser man till investeringarna här i Indien är det framför allt japanska företag som visat intresse. Min uppfattning är att japanerna värderat möjligheter och risker och bestämt att de inte vill satsa allt på Kina. Därför har de sökt sig hit.
Även när det gäller svenska företag tycker Bharat S Raut att han i dag märker ett större intresse för Indien, jämfört med för några år sedan.
– Allt fler har börjat inse att Indien är en viktig marknad.
Vilka områden ser du som mest intressanta för den som vill investera i Indien?
– Konsumentsektorn i första hand. Medelklassens köpkraft ökar och de blir en allt intressantare målgrupp. Ett område där vi skulle vilja se ökade investeringar är infrastruktur och telekommunikation. Vi har i dag stora brister när det gäller kraftförsörjning. Kraftöverföring är därför ett annat viktigt område.
De största problemen
Vilka är då de största problemen för den som vill investera? Bharat S Raut tror att Indiens storlek och den stora skillnaden mellan delstaterna, inte minst den politiska situationen, är faktorer som får företagare att tveka.
– Byråkratin är alltjämt omfattande. Ofta krävs det att man går igenom samma procedur flera gånger, först med den centrala regeringen, sedan med delstatens regering och därefter med den lokala myndigheten. Det kan vara tre olika partier som styr, och även om centralregeringen givit sitt tillstånd ger det inte automatisk rätt att verka lokalt. Det här är något som fördröjer beslut och avskräcker utländska företag från att investera.
Under många år har Indien drivit en ekonomisk politik som hindrat import och skyddat den egna industrin. I detta liknar man en annan ekonomisk jätte – Brasilien – och precis som där har omställningen och den ökade konkurrensen varit svår för många inhemska företag.
– De flesta inser att vi behöver utländska partners för att utvecklas. Men det finns fortfarande områden inom ekonomin som man vill reservera för inhemska företag, särskilt när det rör sig om sektorer där små företag verkar. Här råder fortfarande vissa importrestriktioner. På andra områden står lokala företag inför stora problem när de ska försöka konkurrera med de billiga, importerade produkter man tidigare skyddats från. Det är därför inte otroligt att det kommer en reaktion mot den ekonomiska öppning som nu pågår.
Ett annat tecken på utvecklingen är att många dataföretag sökt sig till staden Bangalore i södra Indien som numera är ett av världens viktigaste mjukvarucentrum (även KPMG har kontor där). En orsak är att indiska programmerare bara tjänar en bråkdel av vad man gör i USA eller Singapore.
– Problemen i Bangalore är som på många andra håll i Indien att infrastrukturen är så dålig. Det saknas, vatten, skolor, vägar och telefonförbindelser och detta hämmar den ekonomiska utvecklingen.
Till det som kännetecknat Indiens ekonomi hör mycket höga företagsskatter, som värst låg de på 97 procent.
– Där är vi i gott sällskap med er i Sverige, eller hur? Självklart vill ingen leva med så höga skatter och därför blir resultatet ett omfattande skattefusk. De senaste åren har dock skatten successivt sänkts.
Det finns knappast något land i världen som inte har en indisk befolkning. Ofta karaktäriseras indierna av sin företagaranda och starka vilja att nå förbättringar och avancera i samhället.
– Storbritannien är ett bra exempel på hur indierna påverkat ett samhälle. Medan britterna går till puben klockan fem har indierna sina affärer öppna snudd på dygnet runt och det har påverkat också andra affärsidkare.
Många svenska företag har etablerat sig i Indien, men det i särklass mest kända företaget är förstås Bofors. Bofors-affären, som ännu inte är utredd, är välkänd även bland vanliga människor.
Tror inte Bofors har påverkat
– Men jag tror inte att Bofors påverkat svenska företags möjligheter, eller avskräckt andra från att göra affärer med Indien. Korruption finns i alla länder, det är procentsatsen som varierar. För de flesta är Bofors något som hör till vårt förflutna. Det viktigaste är att man går till botten med affären, så att det blir klart vilka som varit ansvariga och för vad.
Den vanliga karriärvägen för att bli revisor är examen i bokföring och sedan eventuellt också universitetsstudier inom redovisning och ekonomi. Därefter följer tre års praktik under vilka man också genomgår teoretiska prov.
Reglerna för revisorsyrket anger att byråerna får utbilda praktikanter i förhållande till hur många anställda man själv har. KPMG tar årligen in 35–40 praktikanter. Även om det finns möjlighet att börja efter att ha gått motsvarande svenskt gymnasium tar KPMG enbart in dem som har en universitelsexamen. Av dem som gått igenom dessa tre års praktik stannar sedan 35–40 procent hos revisionsbyrån.
– Det är karriärmöjligheterna som lockar, inte minst det faktum att vi har en så omfattande uppföljning av deras arbeten med ständiga utvecklingssamtal. Generellt är våra partners unga och vi uppfattas nog inte som de äldre, traditionella byråerna, där det var viktigare att man fanns på plats än att man verkligen presterade något. Idag är det meriter och kompetens som räknas, inte släktband och personliga bindningar.
Medicin och teknik dominerar alltjämt studenternas intresse, men antalet som söker sig till revision har också ökat de senaste åren.
– Standarden när det gäller utbildning har höjts och det gäller också kunskapsnivån hos de unga. Unga indier tänker snabbare än förr och de som söker sig till oss idag är mer motiverade än för några år sedan. De är målinriktade och medvetna om vad som händer i världen – och de är intresserade. Det negativa är möjligtvis att de tagit till sig mycket mer av den västerländska kulturen än vad vår generation gjort. Därför kan vi nog förvänta oss betydligt större kulturella konflikter i framtiden.
Högt löneläge för revisorer
Löneläget för revisorer är förhållandevis högt i Indien och det är vanligt att de stora byråerna betalar bättre löner än det privata näringslivet. En vanlig lön för den som tagit sin revisorsexamen är motsvarande 40 000 kronor om året. Den som efter 10–12 år blir partner kan räkna med att tjäna ca 200 000 kronor. Det motsvarar vad en finanschef på ett större företag tjänar, i vissa fall lika mycket som en VD.
– När Indiens ekonomi öppnade upp var det många som sökte sig till finanssektorn, men den senaste tiden har börsen fluktuerat mycket. Därför blir allt fler intresserade av vår bransch.
David Isaksson