Karl-G. Giertz och Lars-Olle Larsson redovisar dagens situation i Sverige och internationellt

Under de senaste åren har de svenska storföretagen i allt större utsträckning i sina årsredovisningar inkluderat miljöinformation eller bifogat miljöredovisningar i form av fristående handlingar.

I bakgrunden finns, förutom ökad miljömedvetenhet, krav från investerare och aktiemarknad på redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av företags och förvaltningars miljöarbete samt en allt hårdare miljölagstiftning och hot om sådan.

ISO 14000-seriens och EMAS roll

Etablerandet av miljöstandarderna i ISO 14000-serien och EUs miljöstyrnings- och revisionsförordning EMAS (Eco-Management and Audit Scheme) har förstärkt trenden genom att utgöra tillgängliga och praktiska verktyg i miljöarbetet. Tillgången på dessa verktyg har också i många fall gett politiker och andra intressegrupper argument mot de organisationer, som tidigare hänvisat till avsaknaden av allmänt accepterade riktlinjer för miljöarbetet.

De båda normsystemen har därtill bidragit till att förbättra kvaliteten på den miljöinformation och de miljöredovisningar som nu presenteras.

Från kostnad till konkurrensfördel

Miljöarbetet har därför från att tidigare betraktats som en ovälkommen, renodlad kostnadspost utvecklats till en konkurrensfördel och en del av företagsprofilen.

Liksom forskning och utveckling tas nu allt oftare miljöarbetet med i företagens strategiska överväganden.

Kommunikation kräver trovärdighet

Trots att miljöarbetet och redovisningen av arbetets resultat i princip är frivilliga åtaganden, råder det inget tvivel om att främst marknadens olika aktörer kommer att påskynda utvecklingen på dessa områden. Företagen väntas utveckla sitt miljöarbete, redovisa dess resultat samt involvera detta i de ekonomiska övervägandena.

Därför har, i takt med en ökad insikt om miljöarbetets betydelse, företagens redovisning av sina miljörelaterade åtgärder och deras resultat blivit allt viktigare. Ett företags miljöarbete bidrar av naturliga skäl inte till företagsprofilen och till omvärldens uppfattning, om det inte kommuniceras på ett effektivt sätt.

Som all annan information och kommunikation bygger miljöinformationen och miljöredovisningen på ett grundläggande begrepp – trovärdighet!

Extern granskning ökar

I konsekvens med detta kommer företagen – och har redan i många fall gjort så – försöka öka trovärdigheten i sin miljöinformation genom externa och opartiska granskare. Av KPMGs internationella studie av företagens miljöredovisningar framgår att till exempel i England 44 % av redovisningarna var externt reviderade.

Redan den informationsplikt, gällande företagens miljöpåverkan och miljöåtgärder, som föreslås i regeringens proposition (1996/97:167) avseende Årsredovisningslagen – specifikt förvaltningsberättelsen – innebär ett utökat krav på den av bolagsstämman valde auktoriserade revisorn. Informationsplikten är visserligen tills vidare begränsad till de cirka 9000 företag som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt Miljöskyddslagen, men i takt med att miljöindex, miljökriterier och nyckeltal utvecklas – standardiseras – kommer sannolikt även andra typer av verksamhet att omfattas av mer preciserade krav på miljöinformation.

En viss praxis har också börjat utvecklas, där företag, som anlitar en utomstående miljörevisor för granskning av sin miljöredovisning, önskar en påskrift även av sin valde revisor. Detta innebär för dennes del ett behov av utökad kompetens inom miljöområdet särskilt vad gäller miljöredovisning.

Falu kommun är ett bra exempel på ett par tendenser. Dels var man tidigt ute med att göra kommunala Agenda 21-bokslut, dels var man först med att låta både de valda revisorerna och en extern miljörevisionsledare för miljöredovisning granska kommunens miljöarbete och miljöredovisning.

Ett annat exempel utgör företaget Wirsbo som inför en EMAS-registrering kompletterat den obligatoriska kontrollen, av en ackrediterad miljökontrollant (SIS Certifiering AB), med en granskning genomförd av en miljörevisionsledare för miljöredovisning.

Framöver kommer således revisorn i förekommande fall att behöva koppla nya experter till sin revisionsgrupp för att säkerställa relevant miljökompetens.

Miljörevisorer tillför miljökompetens

Det finns idag oberoende miljörevisionsledare för miljöredovisning knutna till de stora och etablerade revisionsföretagen. De har från början sett miljöredovisningen, inte i första hand miljöledningssystem och miljöteknik, som sitt arbetsområde. Detta innebär att de eftersträvar att använda ett arbetssätt och ett granskningsförfarande som ligger den ekonomiska revisionen så nära som möjligt.

Inte minst marknadens krav på en koppling mellan miljöåtgärder och finansiella aspekter kommer att föra den auktoriserade revisorn och miljörevisionsledaren för miljöredovisning närmare varandra.

För revision av miljöledningssystem finns idag certifierade miljörevisorer. De arbetar antingen som företagsinterna miljörevisorer, som konsulter eller som externa miljörevisorer i certifieringsorgan. Certifierade miljörevisorer är inriktade på revision av miljöledningssystem, miljöteknik och miljölagstiftning.

Det är högst sannolikt att en certifiering, motsvarande den som de nuvarande certifierade miljörevisorerna har gällande främst miljöledningssystem, framöver kommer att finnas för miljörevisionsledare med inriktning på granskning och revision av miljöredovisningar.

God redovisnings- och revisionssed utvecklas på miljöområdet

Den stabila grund som den ekonomiska redovisningen och revisionen står på är en bra och underlättande utgångspunkt för utvecklingsarbetet inom miljöinformation i årsredovisningar, miljöredovisning, granskning och så småningom revision. Det pågår ett intensivt arbete på samtliga dessa områden och det har redan utkommit ett flertal riktlinjer och rekommendationer från olika organ och organisationer. Här skall nämnas några:

Miljöinformation i årsredovisningar

* ”Environmental issues in financial reporting” av EUs rådgivande organ The Accounting Advisory Forum (1995);

* En skrivning med samma namn som den föregående och som bygger på denna utgavs 1996 av The Institute of Chartered Accountants in England and Wales.

* ”Miljöinformation för finansanalytiker” av Sveriges Finansanalytikers Förening (1996);

* ”Environmental reporting an the Financial Sector. An approach to Good Practice” av The Advisory Committee on Business and the Environment, ACBE (1997);

* ”Provisions and contingencies” (Draft statement of principles) av International Accounting Standards Committee (1996);

* Förslag (1997) från ISAR (Intergovernmental Working Group of Experts on International Standards of Accounting and Reporting)/UNCTAD:

– Environmental Financial Accounting: Guidelines;

– Accounting and Reporting for Environmental Liabilities and Costs within the existing Financial Reporting Framework;

– Integrating Environmental and Financial Performance in External Corporate Reporting.

Miljöredovisning som fristående handling

* EUs förordning EMAS som innehåller krav på externt kontrollerade miljöredovisningar;

* Lagen om ”Grønt Regnskab” som gäller cirka 3 000 tillståndspliktiga verksamheter i Danmark (1995);

* Motsvarande lagkrav gäller i Holland från och med redovisningsåret 1997;

* Lagbundna miljörapporter gällande tillståndspliktiga verksamheter i Sverige;

* ”Guideline Environmental Reports for the Public” är en första nationell standard (Tyskland) avseende miljöredovisning (1997);

* ”Qualitative characteristics in environmental reporting” är ett första utkast från FEE:s Environmental Task Force (1997).

Revision och granskning

* ”The Consideration of Environmental Matters in the Audit of Financial Statements” är ett utkast av IAPC (International Audit Practice Committee) som remissbehandlats under våren 1997;

* ”Environmental Assessment of Sites and Entities” är riktlinjer som är under utarbetande inom den internationella standardiseringsorganisationen ISO inom ramen för ISO 14000-serien;

* ”FEE Research Paper on Expert Statements in Environmental Reporting” är en rapport från FEE:s Environmental Task Force som utgör utgångspunkten på ett vidare arbete med råd och anvisningar avseende revision och granskning av miljöredovisningar.

Kvalifikationskriterier för miljörevisorer

På initiativ av yrkesföreningen MiS (Miljörevisorer i Sverige) tillkom under 1997 möjligheten till personcertifiering av miljörevisorer – se även ovan – enligt standarden ISO 14012, ”Kvalifikationskriterier för miljörevisorer”. Certifieringsorganet Intégria Certifiering AB har, efter framtagning av ett tolkningsdokument, ackrediterats av statliga SWEDAC att certifiera miljörevisorer enligt denna standard.

Ekonomisk redovisning och revision visar vägen

Ansträngningarna att utveckla och integrera hanterandet av miljöinformation i årsredovisningar och miljöredovisningar i linje med den sed och praxis som finns inom den ekonomiska redovisningen är tydliga och naturliga. Den ekonomiska redovisningen/revisionen har över åren erövrat den trovärdighet som nu eftersträvas på miljöområdet.

Att inte ta tillvara den kunskap och de erfarenheter som redan finns och i stället försöka ”uppfinna hjulet på nytt” är naturligtvis inte särskilt meningsfullt.

Den auktoriserade revisorn kan därvidlag spela en mycket viktig roll genom att för sina klienter dels belysa de krav som ställs – och kommer att ställas – på miljöinformationen, dels peka på de möjligheter som finns att utforma informationen på ett sådant sätt, att den blir rättvisande och trovärdig.

FAR och miljöfrågorna

I till exempel England och Holland har utvecklingen kommit längre än i Sverige, men även hos oss har alltså miljöfrågorna kommit högt upp på företagens och deras revisorers agendor.

FAR har tillsatt en samrådsgrupp för miljöfrågor, där samtliga FARs kommittéer är representerade. Gruppens arbete rapporteras av dess ordförande till FARs styrelse och de frågor som gruppen anser kräva vidare behandling hänvisas till relevant FAR-kommitté. Sålunda studerar revisionskommittén hur granskningsberättelser och intyg hänförliga till miljörelaterade redovisningar skall utformas och redovisningskommittén vilka förändringar i FARs rekommendationer eller andra åtgärder den kommande ändringen i ÅRL kan föranleda.

FAR är representerat i FEE:s Environmental Task Force och arbetet där rapporteras till samrådsgruppen.

Revisorn och miljön

Den här redovisningen av situationen på miljöområdet ger vid handen att revisorn nu möter nya krav och utmaningar, men också erbjuds möjligheten att spela en betydande och pådrivande roll i ett spännande utvecklingsarbete.

Auktor revisor Karl-G. Giertz , KPMG Bohlins AB samt ordförande i FARs samrådsgrupp för miljöfrågor Lars-Olle Larsson är revisionsledare för miljöredovisning, KPMG Bohlins AB, KPMG Bohlins Miljörevision samt FARs representant i FEEs Environmental Task Force och ledamot i FARs samrådsgrupp för miljöfrågor.