Aktiebolagskommitténs betänkande
Aktiebolagsformens främsta kännetecken är att aktieägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Endast bolagets förmögenhet kan tas i anspråk för betalning av skulderna. I aktiebolagslagen finns därför en rad regler som skall garantera att en bolagsförmögenhet skapas vid bolagets bildande och att bolaget därefter inte vederlagsfritt minskar sina tillgångar eller ökar sina skulder (värdeöverföringar). Till dessa s.k. kapitalskyddsregler hör bl.a. reglerna om aktiekapitalets inbetalning, ökning och nedsättning samt reglerna om vinstutdelning från bolaget.
Kapitalskyddsreglerna syftar, liksom de flesta andra regler i lagen, till att underlätta bolagens anskaffning av risk- och lånekapital. Genom regler om formerna för värdeöverföringar från bolaget garanteras aktieägarna insyn och inflytande över bolagets kapitalanvändning, vilket främjar bolagets möjligheter till riskkapitalanskaffning.
Genom begränsningar i fråga om omfattningen av sådana värdeöverföringar skapas ett skydd för bolagets borgenärer och därigenom förutsättningar för lånefinansiering till lägre kostnader än vad som annars skulle ha varit fallet. De senare reglerna skyddar också ofrivilliga fordringsägare, t.ex. den som har skadeståndsanspråk mot bolag.
Formerna för värdeöverföringar till aktieägare eller annan
Värdeöverföringar från ett aktiebolag kan, enkelt uttryckt, avse tillgångar svarande mot bolagets bundna eller dess fria egna kapital. Tillgångar nödvändiga för att täcka bolagets bundna kapital kan tas i anspråk endast som återbetalning till aktieägarna vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden samt utskiftning i samband med bolagets likvidation. Bestämmelserna därom är tvingande och kan inte åsidosättas ens med samtliga aktieägares samtycke.
Annorlunda förhåller det sig med reglerna rörande ianspråktagande av tillgångar svarande mot bolagets fria egna kapital. Den i lagen anvisade formen för värdeöverföringar inom ramen för bolagets fria egna kapital är vinstutdelning, men är samtliga aktieägare överens kan sådana värdeöverföringar ske även i annan form (förtäckt utdelning) och även ske till annan än aktieägare. Det följer av den grundläggande regeln att bestämmelser uppställda uteslutande till aktieägarnas skydd kan åsidosättas om samtliga aktieägare är överens därom.
Beslut om vinstutdelning kan enligt gällande rätt fattas på ordinarie bolagsstämma, som i anslutning till fastställandet av resultaträkningen och balansräkningen är skyldig att besluta om dispositioner av bolagets resultat. Varken lagtext eller förarbeten ger något entydigt besked om huruvida det också är tillåtet att besluta om vinstutdelning vid extra bolagsstämma. Aktiebolagskommittén föreslår att bolagen i en ny reglering ges uttrycklig möjlighet att på extra stämma som hålls efter den ordinarie stämman men före räkenskapsårets utgång, besluta om utdelning av fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen efter avdrag för vad som redan har delats ut därav, s.k. efterutdelning.
Kommittén föreslår inte några bestämmelser om förskottsutdelning. Det nuvarande, i borgenärernas intresse uppställda, förbudet mot utbetalning av vinst avseende räkenskapsår för vilket årsredovisning ännu inte fastställts behålls.
Beträffande beslutsordningen vid vinstutdelning föreslår kommittén bl.a. att styrelsens vetorätt i fråga om utdelningens storlek avskaffas. Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen ta in ett förslag till resultatdisposition, men förslaget utgör inte i sig någon övre gräns för stämmans utdelningsmöjligheter. Stämman kan besluta om utdelning även om styrelsen föreslagit att någon utdelning inte alls skall lämnas och stämman kan besluta om en högre utdelning än vad styrelsen föreslagit. En annan sak är att stämman inte får besluta om utdelning med större belopp än vad som följer av borgenärsskyddsreglerna och att stämman får anses ha särskild anledning att agera försiktigt om den av styrelsen föreslagna utdelningen betingats av försiktighetsregeln.
En viktig, men i den nuvarande lagen outtalad regel är att bolagsorganen inte får besluta om eller företa transaktioner som uppenbarligen är främmande för bolagsverksamhetens syfte. I klarhetens intresse föreslår Aktiebolagskommittén att den regeln, som är avsedd att skydda aktieägarna, åter tas in som en bestämmelse i lagen. Motsatsvis kommer då att framgå att värdeöverföringar till utomstående kan genomföras endast om aktieägarna enhälligt beslutar därom. En annan förutsättning för att sådana värdeöverföringar skall vara lagliga är att de inte inkräktar på borgenärsskyddet (se nedan).
Som ett begränsat undantag från kravet på samfällt aktieägarbeslut för värdeöverföringar till utomstående gäller i dag att stämman, och i viss utsträckning styrelsen, har rätt att under vissa förutsättningar besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål. Kommittén föreslår i det avseendet inte några ändringar.
Borgenärsskyddet
Aktiebolagslagens borgenärsskyddsregler vilar på principen att bolaget alltid med en viss marginal skall ha tillgångar som motsvarar dess skulder. Marginalen utgörs av bolagets aktiekapital och vad som i övrigt betecknas som bolagets bundna egna kapital. Det bokförda värdet av bolagets tillgångar skall uppgå till minst bolagets bokförda skulder och avsättningar plus det bundna egna kapitalet. Är detta fallet sägs det bundna egna kapitalet vara täckt. Bolaget får inte dela ut vinst till aktieägarna, om det inte omedelbart efter åtgärden skulle finnas full täckning för det bundna egna kapitalet, den s.k. beloppsspärren.
I lagens nuvarande lydelse har emellertid lagtexten såvitt avser vinstutdelning utformats på ett sätt som utgår från den andra, fria, delen av det egna kapitalet. I stället för att förbjuda utdelning av bundet eget kapital föreskrivs att utdelning inte får överskrida bolagets fria egna kapital. Det valda skrivsättet vållar inga problem så länge fråga är om utdelning i pengar, men har givit upphov till omfattande tolkningsproblem vid utdelning av sakvärden. Aktiebolagskommittén menar att bestämmelsen i en ny reglering bör utformas så att bolaget inte får överföra värden till aktieägarna eller någon utomstående med större belopp än att det finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen, dvs. på samma sätt som redan är fallet i fråga om återbetalning till aktieägarna vid nedsättning av aktiekapitalet. Utvidgningen till att även omfatta andra än aktieägare motiveras av att det för bolagsborgenärerna i princip är likgiltigt till vem värdeöverföringen sker.
Enligt gällande rätt begränsas vinstutdelningsutrymmet vidare av kravet på avsättningar till reservfonden. Av årets nettovinst skall, efter förlusttäckning, tio procent avsättas till reservfond till dess denna, tillsammans med eventuellt förekommande överkursfond, uppgår till tjugo procent av aktiekapitalet.
Aktiebolagskommittén anser att reglerna om fortlöpande avsättningar till reservfond är föråldrade och föga rationella. Kommittén föreslår därför att skyldigheten att göra fortlöpande avsättningar till reservfonden avskaffas.
I syfte att förhindra att ett moderbolag i en koncern delar ut vinster som inte motsvaras av vinster för koncernen som helhet, har moderbolag sedan tillkomsten av 1975 års lag varit underkastade en dubbel begränsning i vinstutdelningshänseende. Moderbolag har inte fått dela ut mer än vad som redovisats som utdelningsbar vinst enligt bolagets egen balansräkning, men inte heller mer än den utdelningsbara vinsten för koncernen som helhet. För att fastställa utdelningsutrymmet i det senare avseendet har moderbolag generellt varit skyldiga att upprätta koncernresultat- och koncernbalansräkning, vari interna vinster och förluster samt interna fordringar och skulder eliminerats.
I den nya årsredovisningslagen infördes vissa undantag från skyldigheten att upprätta koncernredovisning för moderbolag i underkoncerner. I samband därmed ändrades aktiebolagslagens vinstutdelningsregler så att den dubbla utdelningsspärren avskaffades för moderbolag som inte själva skall upprätta koncernredovisning. Det innebär att vissa moderbolag uttryckligen är underkastade en dubbel utdelningsbegränsning, medan andra inte är det.
Till detta kommer att Redovisningskommittén i sitt slutbetänkande föreslagit att även moderbolag i mindre koncerner skall undantas från skyldigheten att upprätta koncernredovisning. Vid ett genomförande av Redovisningskommitténs förslag i denna del skulle ytterligare ett betydande antal moderbolag hamna utanför den dubbla utdelningsbegränsningen.
Med hänsyn till den skisserade utvecklingen här i landet och med beaktande av rättsläget i andra europeiska länder föreslår Aktiebolagskommittén att den uttryckliga kopplingen mellan vinstutdelningsutrymmet i moderbolag och koncernredovisningen avskaffas och att vinstutdelningsutrymmet i lagen bestäms på ett och samma sätt för alla moderbolag, nämligen med utgångspunkt i moderbolagets egen balansräkning (jfr dock omedelbart nedan ang. försiktighetsregeln).
Till komplettering av det grundläggande borgenärsskydd som följer av kravet på full täckning för det bundna kapitalet gäller i dag enligt försiktighetsregeln att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp, att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Aktiebolagskommittén föreslår att försiktighetsregeln stramas upp i flera avseenden.
Enligt kommittén bör bestämmelsen för det första utformas så att det klart framgår att den skall tillämpas inte endast vid vinstutdelning, utan vid varje form av värdeöverföring, till aktieägare eller annan. Såväl vid formenliga som icke formenliga värdeöverföringar till aktieägare liksom vid värdeöverföringar till utomstående skall en prövning av den tilltänkta transaktionen ske mot försiktighetsregeln.
En ofta påtalad svaghet i den nuvarande bestämmelsen är hänvisningen till god affärssed som den norm mot vilken en tilltänkt vinstutdelning skall prövas. Någon affärssed har inte utbildats och beskrivits på området under de tjugo år som bestämmelsen varit i kraft. Aktiebolagskommittén föreslår därför att kopplingen till god affärssed utmönstras.
Bestämmelsen föreslås i stället utformad så att värdeöverföring får ske endast i den mån det med hänsyn till bolagets och, om bolaget är moderbolag, koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt.
En särskild fråga är hur borgenärsskyddsreglerna skall tillämpas vid värdeöverföringar med annan egendom än pengar (sakvärden) och där det bedömda marknadsvärdet på egendomen överstiger dess bokförda värde. Av den föreslagna nya lydelsen av den grundläggande borgenärsskyddsregeln – att det efter värdeöverföringen skall finnas full täckning för bolagets egna bundna kapital – följer att det är de i bolaget, omedelbart efter värdeöverföringen kvarvarande nettotillgångarnas bokförda värde som skall läggas till grund för bedömningen av huruvida sakutdelningen inkräktar på bolagets bundna egna kapital.
En traditionell utdelning av annan egendom än pengar förutsätter alltså att bokfört värde på kvarvarande nettotillgångar täcker det bundna kapitalet. En avyttring av bolaget tillhörig egendom som helt eller delvis krävs för att täcka det bundna egna kapitalet förutsätter, om den skall ske mot ett vederlag som understiger marknadsvärdet på egendomen, att bokfört värde på kvarvarande nettotillgångar och vederlaget i fråga tillsammans motsvarar bolagets bundna kapital.
Att en överföring av sakvärden inte inkräktar på det bundna egna kapitalet är emellertid inte tillräckligt för att den skall vara bolagsrättsligt tillåten. Överföringen måste också prövas mot försiktighetsregeln, som kräver att bolaget omedelbart efter värdeöverföringen har en ekonomisk ställning som med hänsyn till konsolideringsbehov, likviditet och bolagets ställning i övrigt är försvarlig. Det ligger i sakens natur att den prövningen kan behöva göras under beaktande av marknadsvärdena på bolagets tillgångar och skulder.
Det är vidare en självklarhet, säger kommittén, att marknadsvärden skall användas vid tillämpning av likhetsprincipen. Det beräknade marknadsvärdet på den överförda egendomen måste vara lika stort för varje aktie med mindre annat föreskrivs i bolagsordningen eller aktieägarna är ense om en annan fördelning.
Rättsföljderna vid olagliga värdeöverföringar
Utbetalning till aktieägarna i strid med vinstutdelningsreglerna skall enligt gällande rätt återbäras till bolaget. Bestämmelsen anses i viss utsträckning vara analogt tillämplig på olaglig utbetalning till annan än aktieägare. I linje med förslaget att den grundläggande borgenärsskyddsregeln om skyddet för det bundna kapitalet görs uttryckligen tillämplig på värdeöverföringar inte bara till aktieägare utan också till utomstående föreslår Aktiebolagskommittén att också rättsföljdsbestämmelsen görs tillämplig på värdeöverföringar till såväl aktieägare som utomstående.
Beträffande rättsföljdens närmare innebörd föreslår kommittén att bestämmelsen utformas som en självständig ersättningsskyldighet. Som utgångspunkt bör enligt kommittén var och en till vilken bolaget i strid med lagens bestämmelser helt eller delvis vederlagsfritt överfört tillgångar vara skyldig att betala ersättning till bolaget med motsvarande belopp, oberoende av om värdeöverföringen grundas på ett formenligt stämmobeslut eller tillkommit på annat sätt.
Till skydd för aktieägarna föreskrivs i gällande rätt att mottagaren är återbäringsskyldig för utbetalning som har skett i form av vinstutdelning endast om bolaget visar att han insåg eller bort inse att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen. Kommittén finner det naturligt att anlägga samma synsätt på utbetalningar till aktieägarna som sker i form av återbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden, eller i form av utskiftning vid bolagets likvidation.
Det är här, liksom beträffande vinstutdelning, fråga om utbetalningar som i ett av lagen anvisat förfarande beslutas på bolagsstämma och som, i vart fall såvitt avser återbetalning vid nedsättning av det bundna kapitalet, för aktieägarna många gånger kan uppfattas som ett substitut för vinstutdelning. Kommittén föreslår att bestämmelsen utformas i enlighet härmed.
En värdeöverföring från bolaget till aktieägarna inom ramen för fritt eget kapital, som inte utgör formenlig vinstutdelning, kan lagligen genomföras endast om aktieägarna är ense. Sker värdeöverföring utan ett enhälligt aktieägarbeslut, är fråga om en olaglig värdeöverföring som medför ersättningsskyldighet. Detsamma är fallet om aktieägarna enhälligt beslutat om värdeöverföringen, men denna inkräktar på borgenärsskyddet. Rättspraxis visar att ett godtrosskydd med analog lagtillämpning kan komma i fråga även vid s.k. förtäckt vinstutdelning. Aktiebolagskommittén menar att såväl säkerheten i omsättningen som kravet på förutsägbarhet talar för att detta godtrosskydd nu lagfästs.
Endast om bolaget förmår visa att mottagaren insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring, skall ersättningsskyldighet föreligga. Samtidigt påpekar kommittén att det vid värdeöverföringar av detta slag till aktieägare som tar aktiv del i bolagets skötsel sällan torde finnas något utrymme för god tro. Med ett lagfäst godtrosskydd för aktieägare kan det, säger kommittén vidare, inte komma i fråga annat än att även för utomstående lägga fast ett motsvarande godtrosskydd i lagen.
I gällande rätt stadgas ett s.k. bristtäckningsansvar för den brist som kan uppkomma vid återbäring av olaglig utbetalning. Bristtäckningsansvaret kan göras gällande mot styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och aktieägare, som medverkat till beslutet om den olagliga utbetalningen eller verkställande därav eller till upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning. Av rättspraxis framgår att även andra personer i viss omfattning kan bli bristtäckningsskyldiga med analog tillämpning av regeln. Sålunda synes ett bristtäckningsansvar kunna komma i fråga för utomstående vars medverkan väsentligen består i att han är mottagare, från någon som är återbäringsskyldig, av något som härrör från en olaglig utbetalning. Aktiebolagskommittén menar att även detta ansvar bör komma till uttryck i lagtexten, så att det klart framgår vilka risker den löper som på ett eller annat sätt medverkar till olagliga utbetalningar.
I subjektivt hänseende krävs för att bristtäckningsansvar skall komma i fråga för styrelseledamot, verkställande direktör eller revisor att denne handlat uppsåtligt eller oaktsamhet. För aktieägare krävs uppsåt eller grov oaktsamhet, medan Högsta domstolen vid en analog tillämpning av bestämmelsen på utomstående lagt ribban vid uppsåtligt handlande; grov oaktsamhet har då inte ansetts tillräckligt (NJA 1997 s. 418).
Kommittén menar att det i det hänseendet finns skäl att vara något mindre restriktiv och föreslår att ett bristtäckningsansvar skall kunna komma i fråga för utomstående även vid grov oaktsamhet. Det skall dock, säger kommittén, inte av betalningsmottagare och andra krävas att de gör långtgående undersökningar om huruvida deras medverkan i visst hänseende kan tänkas innefatta medverkan till en otillåten värdeöverföring.
Lån till aktieägare m.fl.
Aktiebolag får enligt gällande rätt inte lämna penninglån till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern eller till vissa dessa närstående personer. Från förbudet undantas lån till kommun eller landstingskommun, till annat företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår, affärsmässigt betingade lån till gäldenärens rörelse samt lån till aktieägare med storleksmässigt begränsade aktieinnehav i bolaget. Låneförbudet äger motsvarande tillämpning på ställande av säkerhet.
Låneförbudet, som tillkom i början av 1970-talet, är i betydande utsträckning ett resultat av lagstiftarens ambition att komma till rätta med det skattemässiga problemet att aktieägare i fåmansbolag ofta lånade pengar från bolaget för sin privata konsumtion och därmed sköt upp beskattningen. Aktiebolagskommitténs uppfattning är att aktiebolagslagen bör utformas utan närmare skattemässiga hänsyn. Regler om lån från bolaget till aktieägarna och ledamöter av bolagsorganen bör ses som en del av lagens kapitalskyddsregler och den bärande tanken i reglerna bör vara att förbjuda sådana lån som riskerar att försvaga skyddet för borgenärskollektivet. Kommittén föreslår därför att det nuvarande låneförbudet ersätts av en bestämmelse av innebörd att aktiebolag får lämna penninglån till den aktuella personkretsen under förutsättning att de utlånade medlen skulle ha kunnat betalas ut i form av vinstutdelning och att betryggande säkerhet ställs för lånet.
Undantagen för kommuner, koncernföretag m.m. kvarstår och utvidgas något, medan hela dispensinstitutet utmönstras.
Kommittén föreslår vidare att den nuvarande straffsanktionen för olagligen lämnade lån upphävs. Ett lån som lämnas i strid med de nya bestämmelserna skall enligt förslaget återbetalas, om bolaget visar att låntagaren insåg eller bort inse att det var olagligt.
Ikraftträdande
Med beaktande av beräknad tidsåtgång för remissförfarande, beredning i departementet och riksdagsbehandling föreslår Aktiebolagskommittén att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 2000. Fattas beslut om vinstutdelning eller annan värdeöverföring efter detta datum, skall det enligt förslaget ske med iakttagande av de nya reglerna. Detsamma gäller beslut om lån från bolaget till aktieägare eller annan som omfattas av lånebestämmelserna.
Ekon. lic. Rolf Skog är sekreterare i den statliga Aktiebolagskommittén. Han medverkade senast i Balans 10/97.