Efter varje översyn av bestämmelserna i aktiebolagslagen blir den allt brokigare, stilistiskt sett. När ABL kom till, 1975, hade man bara precis inlett arbetet i regeringskansliet med att successivt reformera språket i lagar och författningar. Stilidealet för dagens lagspråk kallas ”nutida svensk sakprosa”.
Det man märker lättast är att ålderdomliga ord och uttryck mönstras ut. Var och en som är intresserad kan skaffa sig det lilla häftet ”Svarta listan”, vars omslag mycket riktigt är nattsvart, för att se exempel på ord och fraser som numera i regel ersätts i författningsspråket. ”Ikläda sig skyldigheter” blir ”ta på sig skyldigheter”, ”lända till förfång” blir ”skada” eller ”vara till skada” och ”tillställas” blir ”lämnas till” eller ”sändas till”. Detta är bara några exempel.
Juridiska fackuttryck som kan missförstås mönstras också ut. Missförstånd uppstår ofta på grund av att något av orden i ett uttryck har en helt annan innebörd i allmänspråket. Därför ”utgår” inte ersättning längre utan ”betalas (ut)”. Det ”ankommer” inte längre på en myndighet, utan myndigheten ”skall” eller ”har till uppgift”. En rättskipande instans ”fäller” inte längre ”till ansvar” utan ”dömer”.
Visst kan det kännas lite vemodigt att rytmiska och vackra uttryck försvinner ur lagtexten, men få vill väl ifrågasätta det rimliga i att lagarna ska kunna förstås av medborgarna.
Att stilnivån i lagspråket ändras får konsekvenser för t.ex. FARs rekommendationer och uttalanden, som till stor del bygger på lagar och författningar. Ett exempel är att revisorn inte längre ”avger” sin berättelse i de nyaste lagbestämmelserna. Han eller hon ”lämnar” den. Det ska nog inte uppfattas som att lagstiftaren velat trivialisera slutsteget i revisorns arbete.
Moderniseringen av lagspråket tar sig också andra uttryck. Informativa mellanrubriker sätts in för att läsningen ska underlättas. Kapitel- och paragrafindelningen ska ge läsaren överblick, och en paragraf får därför helst inte ha fler än tre stycken. Tabeller och punktuppställningar får gärna användas, liksom också innehållsförteckningar och sakregister. Hänvisningar till andra stycken och meningar behöver inte vara övertydliga, och den gamla strävan att göra varje stycke så självständigt som möjligt anses missriktad. Sambandsord som därför, nämligen, däremot, dessutom, alltså osv. rekommenderas, eftersom de ger läsaren bättre sammanhang. Ordföljden ska vara normalprosans och ordformerna lediga. På så sätt får vi ett lagspråk som kan tjäna som förebild för en ledig och enkel fackprosa.
Janet Gardell är språkkonsult och har arbetat med olika språkvårdsfrågor åt FAR. Hon tar gärna emot synpunkter och reaktioner.