Shareholder value eller SV har blivit ett modeord inom den finansiella analysen. Nästan lika vanligt som Activity Based Costing eller ABC inom internredovisningen för några år sedan. Det var därför med visst intresse som jag valde ut den här boken för en tid sedan. Till intresset bidrog att boken är skriven av tre amerikanska konsulter från Price Waterhouse.
Omslagstexten bidrar till att öka aptiten. Där sägs att boken visar inte bara teknikaliteterna bakom begrepp såsom SVA, Cash Flow Return on Investment och Q-ratios utan också hur man implementerar begreppen och skapar värden och hur företagsledningen därmed belönas av marknaden. Det talas även om en serie unika applikationer av SVA samt om hur företag kan informera marknaden genom ”value reporting”.
Shareholder Value bygger på en okontroversiell för att inte säga självklar princip. I inledningskapitlet sägs att ett företag bara kan skapa värde för sina aktieägare om dess avkastning på eget kapital överstiger kostnaden för eget kapital.
Det kontroversiella
Det kontroversiella kommer i meningarna efteråt. Där sägs att det traditionella vinstbegreppet har visat sig värdelöst, ”Profit is an opinion, not a fact” (och det skall man få höra från en av de stora revisionsbyråerna!)
Nu används inte den här enkla formeln. Några kapitel längre fram definieras SV i stället som nuvärdet av företagets fria kassaflöde minskat med skulderna. Där definieras också Shareholder Value Added eller SVA. SVA är det mervärde som ett företag skapar genom att dess avkastning är högre än kapitalkostnaden. För ett enstaka år kan SVA beräknas genom att ta skillnaden mellan avkastningen och kapitalkostnaden och multiplicera med ingående kapital. SV i procent av det ingående kapitalet kallas för Cash Flow Return on Investment eller CFROI.
”Quite difficult”
I boken förklaras hur detta skall göras. Ett problem är att det inte duger med bokförda värden på tillgångarna. Därför skall man uppenbarligen göra en inflationsjustering. Jag hade gärna tagit del av hur den skall göras. På den sida där detta kommenteras får jag veta att detta ”can be quite difficult”. Jag kan bara hålla med.
Även resultatet måste justeras för att komma över från det vanliga resultatbegreppet till ett flödesmått. Som alla vet finns det ett antal sådana poster. Det enda som nämns uttryckligen är dock den latenta skatten. Möjligen utgår författarna från att det är självklart att man också skall justera för reserveringar, avskrivningar m.m. Det sägs dock inte, i varje fall inte i det här kapitlet. I stället kommer en mycket svårförståelig kommentar (om man inte läst andra böcker inom ämnet) ”that other adjustments would be needed for research and development costs and goodwill”. Vad som åsyftas är att kostnader för FoU och goodwill skall aktiveras. I vilken utsträckning som andra immateriella investeringar också skall aktiveras diskuteras ej. (Författarna återkommer dock till frågan i ett av de senare praktikfallskapitlen av vilket det framgår att varumärken m.m. skall tas upp som tillgång.)
Jag kan heller inte se någon förklaring till varför man helt plötsligt ger upp tanken på kassaflödesredovisning till förmån för en aktivering av de här utgifterna. Vad det handlar om är dock att man vill få ett bättre mått på det kapital som är avkastningsgrundande.
Sammanfattningsvis blev jag besviken på det tekniska avsnittet. Jag tror inte någon kan förstå hur beräkningarna av SV, SVA, CFROI etc. kan göras efter att läst igenom de aktuella kapitlen. Om nu det var meningen, kanske skall tilläggas. Jag tycker man blandar resultat och kassaflöden, eget och totalt kapital, bokföringsmässiga och kalkylmässiga balansposter på ett sätt som måste vara jobbigt för flertalet läsare.
Författarna ställer också i utsikt ett antal ”unika applikationer” dvs. praktikfall. De visar sig bestå av diskussioner av ett antal speciella branscher, banker försäkringsbolag, fonder, high-techföretag, oil and gas osv. Jag hade hellre sett en genomgång av ett ”vanligt” företag för att bli övertygad om att det budskap som författarna vill föra fram är hållbart.
Slutligen diskuteras Value Reporting. Därmed avses både intern och extern redovisning. När det gäller den externa rapporteringen nämns som exempel att företagsledningen kan kommentera marknadsandelar, storleken på kapitalkostnaderna, satsningar på immateriella investeringar, måltal för lönsamheten och tillväxt, m.m.
Man lämnar också ett exempel på en ny räkning ”Statement of Shareholder Value Achieved”. Den illustrerar den oklarhet i begreppen som tidigare nämnts. Ett viktigt tal i den nya räkningen är sålunda Net Operating Profit After Taxes, NOPAT. Det beräknas genom att rörelseresultatet före avskrivningar minskas med reinvesteringar och betald skatt.
Varför då tala om profit?
Jag antar att NOPAT är tänkt som ett närmevärde till det fria kassaflöde som ju är ett nyckelbegrepp i analysen. Varför då tala om profit? Och vad är det för kassaflödesmått där man bara ersatt avskrivningar med ersättningsinvesteringar? De senare har för övrigt uppskattats genom att använda avskrivningarna.
Min slutsats blir att den här boken inte har mycket att erbjuda den svenska läsaren. Den som vill veta mer om Shareholder Value rekommenderas i stället klassikern inom området; Rappaports bok om Creating Shareholder Value.
Rolf Rundfelt
Black et al.
In Search of Shareholder Value. Managing the Drivers of Performance.
Pitman 1998. 292 sidor. Pris ca 25 GBP.