För att säkerställa en enhetlig tillämpning av EUs redovisningsdirektiv har tillsatts den så kallade Kontaktkommitten. Den består av representanter för medlemsländerna och kommissionen. Kontaktkommitten sammanträder ett par gånger om året och diskuterar då olika praktiska frågeställningar som uppstått i medlemsländerna. Exempel på frågor som fått en lösning genom ett uttalande från Kontaktkommitten är värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta och redovisning av entreprenadkontrakt. I båda fallen har Kommitten förklarat att de inte anser att en värdering till balansdagens kurs respektive enligt metoden för successiv vinstavräkning strider mot EU-direktiven.
Kommittens viktigaste uppgift idag är att följa utvecklingen inom IASC. EU-kommissionen har åtagit sig att verka för att det skall vara möjligt för europeiska företag att tillämpa IAS utan att bryta mot direktivens bestämmelser. Det innebär både en aktiv påverkan av arbetet med att ta fram nya rekommendationer inom IASC och en anpassning av direktiven när dessa avviker från IAS.
Den absolut största skillnaden mellan direktiven och (kommande) IAS gäller redovisningen av finansiella instrument. Enligt IAS skall värderingen av finansiella instrument i princip baseras på verkliga värden. För att företag skall kunna tillämpa denna princip krävs uppenbarligen en förändring av direktiven. En sådan förändring var föremål för en diskussion inom Kontaktkommitten nyligen.
Till grund för diskussionen låg en pm utarbetad av Kommissionen. Enligt denna skulle det bli möjligt för företag att värdera finansiella tillgångar till verkligt värde. Den viktigaste förutsättningen som måste vara uppfylld är att värdet kan mätas på ett tillförlitligt sätt. Därmed avses inte bara att det skall finnas uppgifter om priser från en börs eller motsvarande. Verkliga värden kan fastställas också med hjälp av etablerade värderingsmodeller, exempelvis den så kallade Black-Scholes modell för värdering av optioner. Det betyder att också terminskontrakt skall tas in i balansräkningen.
En värdering av finansiella instrument till verkligt värde ger upphov till både positiva och negativa värdeförändringar. Enligt förslaget skall dessa normalt redovisas över resultaträkningen. Vissa värdeförändringar, i första hand hänförliga till säkringsinstrument skall dock kunna redovisas mot det egna kapitalet fram till dess att de realiserats.
En fråga som inte är löst gäller redovisningen av orealiserade vinster. Sannolikt blir det dock så att dessa skall sättas av till en reserv fram till dess att vinsterna realiserats. Redovisningen skulle alltså bli likartad den som gällt för orealiserade kursvinster på långa valutaposter.
Ändringen av direktivet skulle utformas som en rätt för medlemsländerna att kräva eller tillåta en värdering av finansiella tillgångar till verkligt värde. Det land som väljer att införa förändringen måste dock göra detta fullt ut. Det skulle alltså inte bli möjligt att införa ytterligare begränsningar utöver de som finns intagna i direktivet.
Medlemsländernas inställning till en direktivändring verkar övervägande positiv. Det betyder att det finns en möjlighet att Kommissionen skulle kunna lägga fram ett konkret förslag redan till hösten. Det förslaget skulle sedan överlämnas till ministerrådet och Parlamentet. Hur lång tid behandlingen därefter skulle ta är svår att förutse eftersom den beror på om andra, viktigare frågor aktualiseras. Det är dock inte omöjligt att en ändring av direktiven skulle kunna beslutas redan 1999. Det betyder i sin tur att en ändring av den svenska lagstiftningen skulle kunna genomföras år 2000 och tillämpas från år 2001. Det skulle i så fall innebära att lagändringen blir genomförd samtidigt som IASC:s rekommendation om redovisning av finansiella instrument träder i kraft.
Rolf Rundfelt