Det blir aktuellt för allt fler företag och organisationer att hantera eurofrågor. Ett av många praktiska problem är hur omräkning och avrundning ska göras. Lars-Gunnar Larsson går här igenom det aktuella regelverket samt visar på några praktiska exempel.

Fastän Sverige inte deltar när EMU startar 1 januari 1999 är en del av de bindande reglerna för omräkning och avrundning tillämpliga även för oss. Dessutom måste en särskild procedur tillämpas för omräkningen mellan kronor och de gamla nationella valutaenheterna.

I denna artikel beskrivs det gällande regelverket och dessutom ges några exempel på hur omräkningen till/från svensk valuta kan gå till.

1 Den rättsliga ramen

Den rättsliga ramen kring användningen av den gemensamma valutan – euron (EUR) – utgörs av två rådsförordningar. Den ena förordningen, 97/1103/EG om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron, grundar sig på artikel 235 i EG-fördraget och antogs av ministerrådet den 17 juni 1997. I denna förordning finns bestämmelser om ersättandet av ECU mot euro till kursen 1 mot 1, om kontraktskontinuitet, om hur omräkning skall ske mellan euron och de nationella valutaenheterna och om hur avrundning skall gå till vid en sådan omräkning. Av regeringens EMU-proposition 1997/98:25 (sidan 44) framgår att Sverige berörs av dessa bestämmelser även vid ett utanförskap.

2 De nationella valutaenheterna i EMU-länderna

Från och med den 1 januari 1999 kommer under en övergångstid, längst till och med den 31 december 2001, de nationella valutorna i de länder som deltar i EMU att finnas kvar, dock endast som ett uttryck för euron. Den officiella valutan i EMU-länderna är euron, den kommer att delas upp i etthundra underenheter med namnet cent och som bekant kommer eurosedlar och -mynt att börja cirkuleras från och med den 1 januari 2002. En omräkning till eller från ett belopp i ett EMU-lands nationella valuta skall från och med den 1 januari 1999 alltid gå via euron, eftersom den nationella valutan då ej är en självständig enhet utan endast ett annat uttryck för euron (”nationell valutaenhet”).

3 Den fasta omräkningskursen

Rådsförordningen 97/1103/EG säger att rådet kommer att fastställa en fast omräkningskurs mellan euron och varje deltagande medlemsstats gamla valuta. Denna fasta kurs skall uttryckas i sex signifikanta siffror räknat från vänster till höger och med början på den första siffra som inte är noll. Decimalkommats placering har därvid ingen betydelse (artikel 4 p. 1).

Exempel:

1 euro (EUR) kan komma att motsvara:

1,97754 tyska mark (DEM)

1938,84 italienska lire (ITL)

0,759813 irländska pund (IEP)

5,97799 finska mark (FIM)

etc.

Omräkningskursen får inte avkortas eller avrundas när man gör omräkningar; man måste använda den officiellt fastställda omräkningskursen i sin helhet. Vid omräkning mellan euro och tyska mark måste alltså kursen 1,97754 användas, inte 2,0, 1,98, 1,978, 1,9775 eller någon annan kurs (artikel 4 p. 2).

4 Avrundning efter omräkning

Rådsförordningen konstaterar att införandet av euron förutsätter avrundning av penningbelopp varför det är nödvändigt att ange avrundningsregler. Det konstateras att dessa regler inte påverkar några förfaranden, någon konvention eller några nationella bestämmelser rörande avrundning som ger en högre grad av exakthet för mellanliggande uträkningar. Om omräkningen resulterar i till exempel pfennig- eller centtal som inte är exakta måste avrundning ske upp eller ner till närmaste pfennig eller cent. Exempelvis ger 10,00 EUR omräknat 19,7754 DEM som avrundas till 19,78 DEM; 100 EUR ger på motsvarande sätt 197,754 DEM avrundat till 197,75 DEM. Dessa avrundningsregler gäller endast belopp i EUR eller nationell valutaenhet som skall betalas eller redovisas/bokföras (”to be paid or accounted for”). Finns nationella regler och praxis för den nationella valutaenhetens enheter, underenheter och avrundning kan dessa tillämpas på resultatet vid omräkning till den aktuella nationella valutaenheten (artikel 5).

5 Exempel på omräkning mellan EUR och DEM och tvärtom (med tillämpning av avrundningsreglerna)

När man räknar om från euro till tyska mark skall beloppet i euro multipliceras med den fasta omräkningskursen; sålunda blir 100 EUR omräknat 100 x 1,97754 lika med 197,75 DEM.

Vid omräkning från tyska mark till euro skall beloppet i tyska mark divideras med den fasta omräkningskursen. Beloppet 1 000 DEM ger omräknat 1 000 ./. 1,97754 lika med 505,67877... EUR avrundat till 505,68 EUR. Omräkningen från tyska mark till euro måste alltså göras med division och med användning av den fasta omräkningskursen. Det är inte tillåtet att multiplicera med ett inverterat värde, det vill säga med ett värde som har härletts ur den fasta omräkningskursen 1,97754, som till exempel 0,505679. Vid stora belopp skulle det ge felaktiga omräkningsresultat (artikel 4 p. 3).

6 Exempel på omräkning mellan två nationella valutaenheter

Som sagts ovan fungerar från och med starten av EMU:s tredje etapp de då deltagande ländernas gamla nationella valutor under en övergångstid som uttryck för euron.

Vid omräkning mellan två nationella valutaenheter (gamla nationella valutor som uttryck för euron) gäller följande procedur i tre steg (artikel 4 p. 4):

  1. 1) Omräkning av den första nationella valutaenheten till euro (genom att dividera med omräkningskursen; jfr ovan). Denna omräkning resulterar vanligtvis i ett stort antal decimaler. Det är tillåtet men inte obligatoriskt att avrunda detta belopp, dock inte till mindre än tre decimaler (till exempel får 0,123456789 avrundas till 0,123 eller 0,1235 eller 0,12346 etc. men inte till 0,1 eller 0,12).

  2. Omräkning av eurobeloppet enligt steg 1 till den andra nationella valutaenheten (genom att multiplicera med den fasta omräkningskursen; jfr ovan).

  3. Avrundning av resultatet till närmaste del (enhet, underenhet) av den andra nationella valutaenheten om sådan finns (t.ex. pfennig) med beaktande av de avrundningsregler efter omräkning som redogjorts för ovan.

Omräkning av 10 000 ITL till DEM enligt denna metod ger följande.

Steg 1: dividera 10 000 ITL med omräkningskursen 1938,84 vilket ger 5,1577231 EUR; detta belopp får avrundas till lägst tre decimaler)

Steg 2: multiplicera 5,1577231 EUR (eller det till lägst tre decimaler avrundade beloppet) med omräkningskursen 1,97754 vilket ger 10,199603 DEM

Steg 3: avrunda DEM-beloppet till närmaste pfennig, vilket ger 10,20 DEM.

Det är enligt artikel 4 p. 4 inte tillåtet att använda någon alternativ beräkningsmetodik om inte den ger samma resultat som den som beskrivits ovan gör.

7 Omräknings- och avrundningsregler vid ett svenskt utanförskap

Den ovan nämnda rådsförordningen är bindande och direkt tillämplig i samtliga medlemsstater. Den gäller således i varje medlemsstat oavsett om landet deltar i valutaunionen eller inte (prop. 1997/98:25 sidan 44). Som bekant fattade riksdagen i december beslut om att Sverige ej skall delta från EMU:s start. Svenska företag och andra måste dock vara medvetna om i vilken grad förordningens regler är tillämpliga från och med den 1 januari 1999 vid omräkning från/till svenska kronor till/från en sådan nationell valutaenhet som då enligt beskrivningen ovan endast är ett uttryck för euron.

7.1 Omräkning mellan svenska kronor och en nationell valutaenhet

Eftersom Sverige ej deltar i EMU den 1 januari 1999 kommer det så inte att finnas någon fast omräkningskurs för den svenska kronan mot euron. Det är vidare osannolikt att det kommer att finnas kursnoteringar mellan respektive nationell valutaenhet och svenska kronor. Däremot kommer det sannolikt att finnas en noterad kurs SEK – EUR på samma sätt som det finns för SEK – ECU idag. (Exempelvis var säljkursen för ECU:n den 26 februari 1998 8,7800 SEK). Mot denna bakgrund kommer en omräkning mellan en nationell valutaenhet och svenska kronor att behöva göras via euron.

Frågan är i vilken omfattning rådsförordningens omräknings- och avrundningsregler enligt ovan blir tillämpliga. Det illustreras i nedanstående omräkningsexempel.

7.1.1 Exempel på omräkning från SEK till DEM

Först omräknas SEK till EUR genom användning av aktuell noterad växelkurs SEK/EUR (eller annan avtalad/överenskommen kurs), till exempel 10 000 SEK dividerat med 8,7800 vilket ger 1 138,9521 EUR. Eftersom erhållet belopp i EUR endast är ett mellanbelopp på vägen från DEM till SEK och ej ett belopp som med rådsförordningens terminologi ”skall betalas eller redovisas/bokföras” är avrundningsreglerna i artikel 5 i rådsförordningen principiellt inte tillämpliga här. Vid underhandskontakt med Europeiska kommissionen, DG II har man dock upplyst om att mellanbeloppet kan (får) avrundas till närmaste cent utan att det skulle strida mot någon bestämmelse i EMU-regelverket.

Det erhållna beloppet i EUR omräknas alltså oavrundat (eller avrundat till närmaste cent) i steg två till DEM med användning av den fasta omräkningskursen, 11138,9521 x 1,97754 = 2252,3233 DEM.

Om DEM-beloppet skall betalas eller redovisas/bokföras skall det i steg tre enligt artikel 5 avrundas till 2252,32 DEM. Rådsförordningens avrundningsregler enligt beskrivningen ovan är alltså tillämpliga på detta sista steg i omräkningen.

7.1.2 Exempel på omräkning från DEM till SEK

Det första steget är här omräkning från DEM till EUR med användning av den fasta omräkningskursen, till exempel 2252,32 DEM dividerat med 1,97754 vilket ger 1138,9504 EUR. Eftersom eurobeloppet ett mellanbelopp blir reglerna i artikel 5 inte blir tillämpliga; dock gäller även här underhandsuppgifterna från DG II att avrundning till närmaste cent kan (får) göras (jfr 7.1.1 ovan).

Steg två blir omräkning av det ej avrundade (eller avrundat till närmaste cent) EUR-beloppet till SEK med hjälp av aktuell noterad växelkurs SEK/EUR (eller annan avtalad/överenskommen kurs), 1138,9504 x 8,7800 = 9999,9845 SEK.

Enligt svensk praxis avrundas detta belopp i steg tre till 9999,98 SEK eller till hela kronor 10 000 SEK. Inte heller i steg två och tre är rådsförordningens regelverk således tillämpligt.

DG II uppger när denna artikel skrivs i början av mars att man i en nära framtid kommer att offentliggöra ytterligare dokument (jfr källförteckningen nedan) till ledning för tolkningen av rådsförordningens regler för omräkning och avrundning.

Lars-Gunnar Larsson är teknisk sekreterare hos Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR samt sekreterare i FARs genomförandegrupp för informationsprojekt euro. Han medverkade senast i Balans nr 1/98.

Källor

Regeringens proposition 1997/98:25 ”Sverige och den ekonomiska och monetära unionen”, 2 oktober 1997

”Rådets förordning 97/1103/EG av den 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron (EGT L 162, 19.6.1997, s.1.) (ingår som bilaga 7 i prop 1997/98:25)

”Introduction of the Euro What does it mean for business?” A guide prepared for the joint Confederation of British Industry and British Chambers of Commerce workshops on EMU, Bank of England, Revised January 1997

”The legal framework for the use of the euro Questions and answers on the euro regulations”, Brussels, 13 November 1997, II/487/97-EN-Final, EUROPEAN COMMISSION, Directorate General II, Economic and Financial Affairs, Monetary Matters

FEE euronews Issue 1 March 1997

Muntlig information Europeiska kommissionen, DG II