Balans nr 4 1998

Aktuell information

Remissvar till Finansdepartementet

E-pengar – näringsrättsliga frågor (SOU 1998:14)

* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet E-pengar – näringsrättsliga frågor (SOU 1998:14). FAR lämnar följande synpunkter på delbetänkandet.

I delbetänkandet lämnas ”en skiss till näringsrättslig reglering av elektroniska pengar”. Juridiska frågor avses i huvudsak beröras i ett kommande betänkande.

FAR instämmer i förslagen om att den som får tillstånd att ge ut elektroniska pengar skall stå under Finansinspektionens tillsyn och att inspektionen får meddela tillstånd om det kan antas att systemet uppfyller kraven på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet.

FAR anser att en kommande lagstiftning rörande e-pengar inte får ges en sådan utformning att den knyts upp till vissa tekniska lösningar. Det fortsatta utredningsarbetet bör därför inriktas mot att beskriva vilka säkerhetsmässiga och andra krav som ställs vid hanteringen av e-pengar. Dessa krav skall sedan kunna tillfredsställas inom ramen för de tekniska och administrativa lösningar som tas fram av systemutvecklare i samarbete med banker och kreditmarknadsföretag.

Yttrandet har avgivits av FARs revisionskommitté

Remissvar till Finansdepartementet

Anmälningsskyldighet för revisorer vid misstanke om vissa slag av häleri

* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över Finansdepartementets Promemoria om anmälningsskyldighet för revisorer vid misstanke om vissa slag av häleri. FAR får med anledning härav anföra följande.

FAR har tidigare yttrat sig över Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) och därvid avstyrkt de förslag om anmälningsplikt för revisorer som ingick i det betänkandet. Grunderna för avstyrkandet är i allt väsentligt relevanta även för den proposition (1997/98:99) som numera avgivits med utgångspunkt i betänkandet och därmed också för förslaget i den nu remitterade promemorian.

Skulle en anmälningsplikt enligt propositionen ändå införas har FAR emellertid inga invändningar mot att häleri läggs till brottskatalogen i aktiebolagslagen 10 kap. 37 § på det sätt som föreslås i promemorian.

Yttrandet har avgivits av FARs regelkommitté

Remissvar till Finansdepartementet

Promemoria om ny associationsrätt för bankaktiebolag och försäkringsbolag från Finansdepartementet

* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över Promemoria om ny associationsrätt för bankaktiebolag och försäkringsbolag.

FAR har begränsat synpunkterna till regleringar av revisionen.

FARs ställningstagande

FAR tillstyrker grundförslaget att aktiebolagslagen (1975:1385) skall utgöra den associationsrättsliga grunden för bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.

FAR noterar som detaljsynpunkter:

1. I förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) kap 3 § 4 anges att ”Minst en av de revisorer som stämman utser i en bank skall vara auktoriserad. Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor i en sparbank och i en medlemsbank.” I 5 § st. 5 anges ”I fråga om annan revisor i en medlemsbank än sådan som avses i 4 § gäller ..” Enligt 4 § kan ej annan revisor förekomma än auktoriserad eller godkänd revisor. Skrivningen i 5 § st. 5 synes ej motiverad.

2. I förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) 10 kap 2 § anges ”Vad som sägs i 10 kap 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller revisor i försäkringsaktiebolag som på annat sätt än genom belåning av livförsäkringsbrev med stöd av försäkringsavtal står i låneskuld till bolaget eller ...”

10 kap 4 § ABL anger bl.a. att den kan ej vara revisor som är styrelseledamot, biträder med bolagets bokföring eller är anställd i bolaget eller är släkt med sådan personal.

FAR föreslår att 10 kap 2 § i försäkringsrörelselagen ges en sådan lydelse att 10 kap 4 § ABL skall gälla för alla revisorer, även de som belånat livförsäkringsbrev.

Yttrandet har avgivits av FARs revisionskommitté

Remissvar till Finansdepartementet

Vissa ändringar i årsredovisningslagarna

* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över promemorian Vissa ändringar i årsredovisningslagarna. FAR får med anledning härav anföra följande synpunkter på förslagen i promemorian.

Tilläggsupplysningar om dotterföretag och vissa andra företag

FAR tillstyrker de här föreslagna ändringarna beträffande tilläggsupplysningar.

Tilläggsupplysningar om bolagets företagsledning och anställda

I detta avsnitt framförs i promemorian att de nuvarande lagreglerna om upplysningar inte bör ändras.

Kraven på specifikation land för land av uppgifter om antal anställda, fördelning på män och kvinnor samt utbetalda löner och ersättningar har ingen motsvarighet i direktiven. För speciellt större företag innebär detta en omfattande volym av information som medför problem med att åstadkomma en överskådlig redovisning. Som motiv för att behålla denna bestämmelse anförs att uppgifterna kan vara värdefulla såväl för aktieägarna och borgenärerna som för arbetstagarna. Någon närmare redovisning av på vilket sätt uppgifterna kan vara värdefulla ges inte.

Den samlade informationsgivning som krävs av företagen enligt de bestämmelser som intagits i den svenska lagstiftningen i enlighet med krav i EUs direktiv är väsentligt större än enligt tidigare lagstiftning. Därför bör man undvika att utan mycket klara skäl ytterligare utöka kraven på de svenska företagen. Detta gäller även när, som i detta fallet, de tillkommande kraven har sin motsvarighet i tidigare svensk lagstiftning.

Den utökade informationsgivningen medför ökade kostnader för svenska företag vilket i sig är negativt ur konkurrenssynpunkt. Till detta kommer dessutom att vissa uppgifter, främst de om löner och ersättningar till företagsledning, kan vara ytterst känsliga att göra tillgängliga för konkurrerande företag. Uppgifterna skall lämnas för alla länder, således även sådana där någon motsvarande lokal uppgiftsskyldighet inte finns.

Bestämmelserna om redovisning av ersättningar till företagsledningen återfinns i artikel 34 i det sjunde direktivet. Av punkten 12 framgår att det är ersättningarna till företagsledningen i moderföretaget som avses. Uppgifterna skall avse alla ersättningar på grund av deras arbetsuppgifter i moderföretaget och dess dotterföretag. Det finns inte något motsvarande krav beträffande företagsledningar i dotterföretagen. Den svenska lagens krav går därför här utöver direktivets krav.

Enligt FARs uppfattning har uppgifter om ersättningar till ledningen i dotterföretag inte något analysvärde för aktieägare och analytiker. I sin rekommendation om Information angående ledande befattningshavares förmåner anger Näringslivets Börskommitté också att det är den samlade ersättningen från alla koncernföretag till den högsta ledningen i moderföretaget som är av intresse. För bolagsledningen i övrigt anses skälen för redovisning vara mindre starka och dessutom anges att särskilda konkurrensaspekter talar mot en individuell redovisning beträffande dessa befattningshavare. Dessa skäl gäller i ännu högre grad dotterföretagens ledningspersoner.

Förutsättningarna för verksamheten skiljer sig väsentligt mellan olika länder, framför allt mellan länder i olika världsdelar. De personaluppgifter som krävs i lagen är därmed inte direkt jämförbara. För att förstå skillnaderna krävs det ofta en kunskap om ett flertal lokala förhållanden som normalt inte är tillgänglig för läsarna av årsredovisningen. Den möjlighet till jämförelser mellan olika företag här i landet, som är bakgrunden till bestämmelserna för ett enskilt företag, har inte sin motsvarighet när det gäller jämförelser beträffande en internationell koncerns verksamheter i olika länder.

Sammantaget anser FAR att den utökade uppgiftsskyldigheten endast skall tillämpas på bolagsnivå. I koncernredovisningen bör specifikationskravet begränsas till de uppgifter som uttryckligen krävs i det sjunde direktivet. De utökade uppgifterna ger enligt FARs mening ingen för läsarna värdefull tilläggsinformation och uppgiftslämnandet kan i många fall vara till skada för företagen. Uppgifter om personalkostnadernas fördelning på löner, pensionskostnader och övriga sociala kostnader är dessutom ofta svåra att få fram p.g.a. de olika system för ersättning till anställda som gäller i olika länder.

Publicering av års- och koncernredovisningar

FAR tillstyrker att möjlighet ges att publicera årsredovisning tillsammans med revisionsberättelse även om en fullständig specifikation av aktier och andelar enligt Årsredovisningslagen 7 kap 15 § inte bifogas. Det är dock angeläget att det klargörs att regeln om att innehav av ringa betydelse får utelämnas inte skall tolkas alltför snävt då detta kan medföra att regeln blir svår att tillämpa i praktiken och inte ger den avsedda lättnaden.

Ovan har redovisats skälen för att uppdelningen av vissa personaluppgifter bör utgå ur lagstiftningen. Om så inte sker tillstyrker FAR att uppgifterna inte behöver lämnas i den publicerade årsredovisningen.

Koncernupplysningar i delårsrapporter

FAR tillstyrker att det införs lättnadsregler för upprättande av delårsrapport i underkoncern som motsvarar vad som nu gäller för avgivande av koncernredovisning. Lagtexten bör dock förtydligas. Den föreslagna lydelsen synes kunna tolkas som att det överordnade moderföretagets delårsrapport skall innehålla en separat redovisning av uppgifter avseende den underordnade koncernen. Avsikten torde vara att sådana uppgifter endast skall ingå i totaluppgifter för den överordnade koncernen.

Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté

Aktiemarknadsnämnden

Aktiemarknadsnämndens uttalande 1998:2

Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 15 december 1997 en framställning från AB Electrolux.

Bakgrund

Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som i huvudsak är en sammanfattning av Electrolux framställning till nämnden.

Aktiekapitalet i Electrolux uppgår till 1.830.847.900 kr fördelat på 73.233.916 aktier, envar på nominellt 25 kronor. Av aktierna utgörs 2.000.000 av A-aktier med 1 röst per aktie och 71.233.916 av B-aktier med 1/1000 röst per aktie. Röstetalet för samtliga aktier i bolaget är sålunda 2.071.233,9. Enligt senaste bolagsstämmoaktiebok var antalet A-aktieägare ca 150 och antalet B-aktieägare ca 35.700.

Båda aktieslagen är inregistrerade vid Stockholms Fondbörs. B-aktierna är dessutom noterade på fondbörserna i London, Genève, Paris, Zürich och Basel samt i form av American Depositary Receipts på NASDAQ i Förenta staterna.

Avslut i A-aktie görs mycket sällan. Under perioden januari–november 1997 omsattes 6.946 A-aktier, medan antalet omsatta B-aktier uppgick till 55.741.304. Att ta betalkursen för A-aktierna till utgångspunkt för en bedömning av A-aktiernas marknadsvärde är därför, enligt framställningen, inte rättvisande. Riktigare synes, alltjämt enligt framställningen, vara att jämföra köpkurserna eftersom dessa indikerar till vilket pris aktierna kan säljas på marknaden. Den genomsnittliga skillnaden i köpkurs mellan Electrolux A och Electrolux B sedan år 1993 uttryckt i procent av köpkursen för B-aktien har varit:

sedan 921231  +2,5 %

sedan 931231  +1,5 %

sedan 941231  +0,6 %

sedan 951231  −0,8 %

sedan 960630  −2,1 %

sedan 961231  −1,4 %

sedan 970630  −1,5 %

Inom Electrolux har väckts frågan om en ändring av bolagsordningen av innebörd att varje B-aktie ges 1/10 röst i stället för 1/1000 röst. Motivet för en sådan ändring skulle vara att den närmast obefintliga röststyrkan för B-aktierna i ökande utsträckning uppfattas som någonting negativt av många investerare, särskilt internationella. En förbättring av röstvärdet bedöms komma att medföra ett allmänt ökat intresse för B-aktierna, vilket bör vara positivt för kursutvecklingen för dessa aktier och därmed också för A-aktierna eftersom kurserna för de båda aktieslagen samvarierar.

Tillsammans representerar A-aktierna i Electrolux i dag 96,6 % av rösterna för samtliga aktier i bolaget. Vid ett genomförande av den aktuella bolagsordningsändringen skulle A-aktierna tillsammans representera 21,9 % av röstetalet. Fördelningen av aktieägandet i Electrolux bland de röst- och kapitalmässigt större aktieägarna före och efter en omstämpling av B-aktierna baserat på offentlig aktiebok 1997-06-30 framgår nedan, se tabell nästa sida.

Ägare

Antal

B 1/1.000 röst

B 1/10 röst

A-aktier × 1.000

B-aktier × 1.000

Röster %

Kapital %

Röster %

Kapital %

Incentive

1.000,0

48,3

1,4

11,0

1,4

Investor

936,5

45,2

1,3

10,3

1,3

Skandia

21,2

1.935,7

1,1

2,7

2,4

2,7

Fjärde AP-fonden

5.311,3

0,3

7,3

5,8

7,3

Nordbanken Fonder

2.025,3

0,1

2,8

2,2

2,8

SPP

1.997,5

0,1

2,7

2,8

2,7

Utländska förvaltare

1,0

34.300,4

1,7

46,8

37,6

46,8

SHB Pensionsstift.

12,0

60,0

0,6

0,01

0,2

0,01

Övriga ägare

19,4

25.603,7

2,2

35,0

31,1

35,0

TOTALT

2.000,0

71.233,9

100,0

100,0

100,0

100,0

Electrolux har hemställt att Aktiemarknadsnämnden uttalar huruvida det är förenligt med god sed på aktiemarknaden att genomföra den angivna bolagsordningsändringen.

Överväganden

Aktiebolagslagen förutsätter att bolagsstämman skall kunna fatta beslut om en bolagsordningsändring av det slag som Electrolux överväger. Till aktieägarnas skydd uppställer lagen mycket långtgående majoritetskrav för sådana beslut. Beslutet är enligt 9 kap. 15 § tredje stycket 2 ABL giltigt endast om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda aktierna samt godkänts av ägare till hälften av ägare av samtliga A-aktier och nio tiondelar av de på stämman företrädda A-aktierna. Som en allmän ram för stämmans beslutsfattande gäller vidare enligt den s.k. generalklausulen i 9 kap. 16 § ABL att bolagsstämman inte får fatta beslut, som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Nämnden utgår i sin bedömning från att majoritetsbestämmelserna iakttas och att det planerade beslutet inte strider mot generalklausulen.

För Aktiemarknadsnämnden gäller frågan om en bolagsordningsändring av det slag som Electrolux överväger är förenlig med god sed på aktiemarknaden. Electrolux utgår i sin framställning från att förslaget till bolagsordningsändring kommer att biträdas av A-aktieägare representerande minst 93,5 % av rösterna för samtliga aktier i bolaget och 96,8 % av samtliga A-aktier. Det hindrar givetvis inte att det kan finnas ägare av A-aktier som menar att den försämring av A-aktiernas relativa röststyrka, som skulle bli följden av bolagsordningsändringen, skulle vara till deras nackdel. Den i framställningen redovisade kursutvecklingen på A- respektive B-aktierna indikerar visserligen att A-aktierna för närvarande av marknaden åsätts ett lägre pris än B-aktien, men antalet avslut har under senare tid varit mycket lågt och det kan inte uteslutas att vissa ägare förväntat sig att i framtiden kunna sälja A-aktierna till ett pris som reflekterar aktiernas högre röststyrka. Bolagsordningsändringen skulle kunna minska utsikterna till en sådan försäljning.

Totalt finns det i Electrolux endast omkring 150 ägare av A-aktier. I den mån dessa aktieägare även äger B-aktier i sådan utsträckning att den sammanlagda effekten av bolagsordningsändringen blir en ökad röstandel i bolaget kommer förändringen enbart att vara till fördel för dessa. Den sannolikt mycket begränsade grupp aktieägare som i ovan angiven mening skulle kunna få sin ställning försämrad kan genom bolagsordningsändringens positiva inverkan på marknadens intresse för Electrolux aktier ändå få en fördel av förändringen. Som framhålls i framställningen torde en positiv kurspåverkan på B-aktien kunna påverka A-aktien i samma riktning. Till bilden hör slutligen också att den ändring av bolagsordningen som övervägs skulle innebära en anpassning till aktiebolagslagens nuvarande regler i ämnet. Vid en samlad bedömning av dessa förhållanden anser nämnden att den tilltänkta bolagsordningsändringen i detta fall inte skulle strida mot god sed på aktiemarknaden.

Som nämnden framhållit i ett tidigare yttrande (1988:2) bör kallelsen till den bolagsstämma som skall besluta om bolagsordningsändringen utformas så att aktieägarna på ett tydligt sätt informeras om vad åtgärden innebär och om vad som krävs för att den skall kunna genomföras.

– – –

I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Anders Lannebo, Elisabet Annell och Per Lundberg.

Aktiemarknadsnämnden

Aktiemarknadsnämndens uttalande 1998:3 angående riktade emissioner och köpoptionsprogram till styrelseledamöter, ledande befattningshavare och personal i aktiemarknadsbolag

Bakgrund

Aktiemarknadsnämnden har i åtskilliga uttalanden alltsedan sin tillkomst behandlat olika former av personalerbjudanden såsom riktade emissioner av aktier eller konvertibla skuldebrev med företrädesrätt till teckning för anställda i det emitterande bolaget eller annat företag i samma koncern samt utfärdande av köpoptioner till ledande befattningshavare eller andra personalgrupper. Vissa grundläggande riktlinjer har tagits upp i nämndens uttalande 1989:1 som behandlats i plenum. Några andra sådana uttalanden som nämns i det följande är 1987:11, 1990:8, 1995:1, 1995:2 och 1997:2.

Personalerbjudanden av detta slag grundar sig normalt på tanken att ledande befattningshavare och annan personal i bolaget kan antas arbeta mera engagerat, om de genom delägarskap eller på liknande sätt erhåller en personlig fördel av företagets framgångsrika utveckling. Sådana erbjudanden skulle därför vara till fördel för bolaget och dess aktieägare. Till detta har ansetts komma vikten av att kompetenta ledare och medarbetare erbjuds villkor som är konkurrenskraftiga även i ett internationellt perspektiv. Mot sådana synpunkter står farhågor för att personalerbjudanden skulle kunna ge ledande befattningshavare och annan personal omotiverade fördelar på aktieägarnas bekostnad och att förtroendet för aktiemarknaden kan rubbas, om betydande tilldelning sker till exempelvis ledande befattningshavare som har haft eller uppfattas ha haft möjlighet att själva påverka beslutsprocessen.

Aktiemarknadsnämndens uttalanden i ämnet får ses som resultatet av en avvägning av dessa i all korthet redovisade synpunkter. En sådan avvägning är nödvändig även i fortsättningen men kan självfallet behöva omprövas mot bakgrund av de förhållanden som råder från tid till annan. Hos nämnden har gjorts tre framställningar som kommer att behandlas senare denna dag och som berör flera av de grundläggande principer som nämnden tidigare ställt sig bakom. Nämnden har mot denna bakgrund funnit lämpligt att företa en förnyad prövning av några av dessa principer.

Vad Aktiemarknadsnämnden behandlar i förevarande uttalande gäller i tillämpliga delar riktade emissioner av aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning resp. köpoptionsprogram i den mån åtgärden riktar sig till styrelseledamöter, ledande befattningshavare eller övriga anställda. Beträffande s.k. syntetiska optioner hänvisar nämnden till uttalandet 1994:6.

Frågor om s k utspädningseffekt

Bakgrund

I sitt uttalande 1989:1 angav nämnden, med avseende på emissioner av konvertibla skuldebrev till anställda m fl i aktiemarknadsbolag, att utspädningseffekten på aktiekapitalet och röstetalet i normalfallet vid full konvertering och med utgångspunkt i att lånet fulltecknats inte bör överstiga 5 procent, räknat på det totala antalet aktier och röster. Hänsyn borde härvid tas till den sammanlagda effekten vid full konvertering. En större utspädning borde accepteras endast när det motiveras av särskilda skäl och då i begränsad omfattning. Exempel på sådana skäl kan enligt vad nämnden anförde vara att det emitterande bolagets aktiekapital är mycket ringa i förhållande till antalet anställda till vilka emissionen riktas eller att förändringar inträffat i bolaget eller i koncernen som motiverar att bolaget emitterar ytterligare lån, även om redan utgivna lån ännu inte förfallit.

I uttalandet 1995:1 har Aktiemarknadsnämnden fastslagit att principen att den sammanlagda effekten vid full konvertering bör beaktas inte är att uppfatta så att ett aktiemarknadsbolag av skäl hänförliga till utspädningseffekten skulle vara förhindrat att ge ut nya konvertibler till de anställda efter lånets förfallodag. I uttalandet 1990:8 framhöll nämnden att mycket talade för att en högre utspädningseffekt borde accepteras vid emission i ett dotterbolag i synnerhet om aktiekapitalet var litet.

Vad Aktiemarknadsnämnden sålunda uttalat har avsetts i tillämpliga delar gälla även vid riktade emissioner av aktier eller av skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.

Beträffande den av Aktiemarknadsnämnden som huvudregel fastslagna gränsen för utspädning om 5 procent kan nämnas att denna överensstämmer med ett uttalande i ett s k policyprogram från Sveriges aktiesparares riksförbund från år 1986, refererat i den rapport (Ds Fi 1986:21) som avlämnades av Kommissionen för undersökning av vissa aktieemissioner m m. Kommissionen, som behandlade flera andra problem hänförliga till personalerbjudanden av detta slag, gjorde dock inte för egen del något uttalande i fråga om utspädningseffekten.

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden anser fortfarande att det från synpunkten av god sed på aktiemarknaden finns skäl att beakta utspädningseffekterna vid sådana emissioner som nu är i fråga. Såvitt nämnden känner till har också den i drygt tio år tillämpade 5 procentsgränsen på aktiemarknaden betraktats som praktiskt ändamålsenlig i de flesta fall. Som nämnden ser det är det emellertid mindre lämpligt att vidhålla en huvudregel som innebär ett bestämt procenttal i fråga om vilken utspädningsgrad som kan anses godtagbar för att intresset av god sed på aktiemarknaden skall anses vara tillgodosett.

Senare år visar exempel på snabbt expanderande personalintensiva företag där behov kan föreligga av emissioner som leder till mera omfattande utspädning än som är förenlig med den nuvarande gränsen. En gräns av detta slag kan också skapa problem när det gäller att skapa rättvisa mellan olika personalgrupper, exempelvis efter fusioner. Problem kan också uppkomma när bolagets marknadsvärde är litet i relation till antalet anställda.

Förhållanden av detta slag skulle naturligtvis kunna hänföras till sådana särskilda skäl som enligt uttalandet 1989:1 kan motivera undantag från huvudregeln, men det är uppenbart att värdet av en huvudregel minskar i samma mån som ett antal typfall betraktas som undantagssituationer. Till detta kommer att i fall av det slag som nyss berörts avvikelser ibland kan behöva göras i mer än begränsad utsträckning.

Särskilt med hänsyn till att det här är fråga om beslut som av bolaget måste fattas på bolagsstämma med sådan kvalificerad majoritet som föreskrivs i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m m (den s k Leo-lagen), anser nämnden mot den angivna bakgrunden att huvudregeln inte längre bör vidhållas. En gräns om 5 procent för den sammanlagda utspädningen kan dock fortfarande tjäna som riktmärke för vad som normalt av marknaden bedöms som lämpligt när det gäller utspädningseffekten vid personalemissioner i aktiemarknadsbolag, men om förhållandena påkallar ett överskridande av gränsen i större eller mindre mån bör detta i sig inte strida mot god sed på aktiemarknaden.

Uttalandet är i denna del endast tillämpligt på emissioner som sker efter det att bolaget har blivit aktiemarknadsbolag.

Styrelseledamöters deltagande i riktade emissioner

Bakgrund

I sitt uttalande 1989:1 uppmärksammade Aktiemarknadsnämnden också frågan huruvida styrelseledamot borde kunna delta i en emission riktad till anställda i allmänhet eller till sådana anställda jämte ledande befattningshavare. Enligt uttalandet är de uppgifter som normalt ankommer på och fullgörs av styrelseledamöter inte av sådan karaktär att de skäl som ligger till grund för en emission till anställda i allmänhet äger tillämpning. Nämnden framhöll att särskilda skäl dock kan föreligga som motiverar ett sådant deltagande men att, om sådana skäl inte föreligger, styrelseledamöter inte bör delta i andra fall än när de är anställda i bolaget eller annat företag i samma koncern.

De förslag om styrelsens roll som har lagts fram av Aktiebolagskommittén i betänkandet Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) får anses innebära ett krav på ökat engagemang från styrelsens sida, något som också överensstämmer med den allmänna uppfattning i frågan som numera gör sig gällande. I en nyligen avlämnad proposition har regeringen i dessa avseenden ställt sig bakom kommitténs överväganden. Det skulle med hänsyn härtill kunna hävdas att de skäl som ligger till grund för personalerbjudanden av här avsett slag bör kunna vara tillämpliga även i fråga om styrelseledamöter, låt vara att intresset av att dessa äger del i bolaget kan tillgodoses genom köp av aktier på marknaden.

Som också påpekades i uttalandet 1989:1 förutsätts i Leo-lagen att en emission kan riktas till styrelseledamöter. De krav på en stark kvalificerad majoritet – nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna – som ställs upp i lagen är därvid tillämpliga. Detta skall ses mot bakgrund av att den förut nämnda Kommissionen – vars förslag låg till grund för Leo-lagen – ansåg att styrelseledamöter borde kunna få ta del i emissioner riktade till personalen. Någon erinran mot denna synpunkt gjordes inte i propositionen till Leo-lagen.

Överväganden

Mot den angivna bakgrunden har Aktiemarknadsnämnden övervägt om det i nuvarande läge kan anses gå för långt att vid sidan av lagens regler om kvalificerad majoritet uppställa ett krav på särskilda skäl för att styrelseledamöter skall få ta del i en riktad personalemission. Som nämnden ser det talar dock mycket för att ett sådant krav bör behållas. De värderingar som i dessa sammanhang görs till ledning för bedömningen av om en emission av konvertibler eller teckningsoptioner sker på marknadsmässiga villkor kan aldrig vara exakta och mynnar ofta ut i ett intervall. När en sådan emission skall bedömas av bolagsstämman är styrelsen normalt i egenskap av förslagsställare garant för att villkoren är rimliga och att eventuella subventioner redovisas öppet. Redan med hänsyn härtill ter det sig mindre lämpligt att styrelseledamöterna också är teckningsberättigade.

Till detta kommer att det är svårbedömt om styrelsens ledamöter skall anses vara av jäv förhindrade att delta i ett beslut av styrelsen att föreslå bolagsstämman en emission i vilken de själva äger teckningsrätt. I uttalandet 1989:1 konstaterade nämnden, efter att ha inhämtat rättsutlåtanden i frågan, att det inte är möjligt att ge ett säkert svar. Det förtjänar anmärkas att Aktiebolagskommittén i det nyssnämnda betänkandet SOU 1995:44 som sin mening har uttalat att jäv för styrelsens ledamöter föreligger i denna situation, låt vara att uttalandet inte har återgivits eller kommenterats i den på grundval av betänkandet utarbetade propositionen. Ett förslag om att styrelseledamöterna skall få rätt att teckna kan visserligen inte träffas av jävsregeln om det vid stämman framställs av en eller flera aktieägare, men misstanke kan i så fall lätt uppkomma att styrelsen i realiteten ligger bakom förslaget.

Med hänvisning till det anförda anser nämnden fortfarande god sed på aktiemarknaden tala för att sådana styrelseledamöter som inte dessutom är anställda i bolaget normalt inte bör delta i en riktad personalemission.

Styrelseledamöters deltagande i köpoptionsprogram

Bakgrund

Ett bolag kan bereda ledande befattningshavare eller anställda i allmänhet möjlighet att bli delägare i bolaget även genom att medverka till att någon utfärdar köpoptioner till personalen. Om optionsutfärdaren är ett bolag inom samma koncern följer av Aktiemarknadsnämndens uttalande 1987:11 att beslut bör fattas i former motsvarande dem som anges i Leo-lagen. Vad nämnden ovan angett i nu förevarande uttalande får därmed tillämpning även på sådana fall. Nämnden vidhåller således vad som i uttalandet 1987:11 angetts om att styrelseledamöter, som inte dessutom är anställda i bolaget, i dessa fall normalt inte bör ingå i den av sådana avtal omfattade personkretsen.

Om optionsutfärdaren och bolaget inte ingår i samma koncern, kan bolaget tänkas medverka genom att delta i förhandlingar med optionsutfärdaren – som exempelvis kan vara en aktieägare i bolaget eller ett värdepappersbolag – eller genom att på begäran av optionsutfärdaren samtycka till att avtalet träffas. Bolagets medverkan kan också avse finansieringsfrågor. Aktiemarknadsnämnden har för sådana fall inte ansett god sed på aktiemarknaden kräva att beslut fattas i former motsvarande dem som anges i Leo-lagen. Beslut om bolagets medverkan bör dock enligt uttalandet 1987:11 fattas i bolagets styrelse. Av nämndens tidigare uttalanden får anses framgå att styrelseledamöterna normalt inte bör omfattas av ett optionsprogram avsett för ledningen eller personalen men att särskilda skäl kan föreligga som medför att det kan anses förenligt med god sed att styrelseledamöterna deltar i programmet (jfr uttalandet 1997:2).

När det gäller att ta ställning till frågan om även den sistnämnda principen skall vidhållas är det av betydelse för bedömningen att någon förmögenhetsöverföring till de teckningsberättigade normalt inte kan uppkomma till aktieägarnas nackdel i nu aktuella fall, under förutsättning att optionsutfärdaren inte ingår i samma koncern som bolaget och bolaget inte heller eljest har en betydande ägarandel i det företag som utfärdar optionerna. Detta talar för att styrelseledamöterna bör kunna omfattas av sådana program utan krav på att särskilda skäl måste föreligga.

Uppenbart är emellertid att, om optionsprogrammet på ett eller annat sätt subventioneras av bolaget, styrelseledamöterna inte kan delta i programmet utan beslut av bolagsstämma. En annan ordning skulle inte stå i överensstämmelse med den grundläggande princip som innebär att endast bolagsstämma kan fastställa arvoden för styrelseledamöter (jfr uttalandet 1994:7 och där anförd litteratur).

Styrelseledamöterna bör inte heller i andra fall få förvärva köpoptioner på andra än marknadsmässiga villkor med hänsyn till den risk som kan föreligga eller befaras för att ledamöternas objektivitet i så fall påverkas i förhållande till optionsutfärdaren eller annan. Med hänsyn till att bedömningar av om en emission sker på marknadsmässiga villkor enligt det förut anförda aldrig kan vara exakta, bör enligt nämndens mening beslut av bolagsstämma generellt erfordras för att styrelseledamöterna skall få delta i ett optionsprogram av aktuellt slag. Genom bolagsstämmobehandlingen kan villkoren bli föremål för offentlighet och aktieägarna ges möjlighet att ta ställning till det lämpliga i förslaget.

Med hänsyn till att det i dessa fall inte är fråga om något avtal mellan styrelseledamöterna och bolaget kan det inte föreligga något jäv för styrelsen att anmäla frågan för bolagsstämmans godkännande. Eftersom frågan inte kan påverka aktieägarnas rätt bör beslut kunna fattas med enkel majoritet. I den mån utfärdaren är aktieägare i bolaget bör denne inte delta i bolagsstämmobeslutet. Inte heller berörda styrelseledamöter bör delta i stämmobeslutet.

Är bolaget ett s k intressebolag till det bolag som utfärdar optionerna, kan däremot som nämnden angett i uttalandet 1989:1 beslut på bolagsstämma i sistnämnda bolag i de former som föreskrivs i Leo-lagen vara påkallat av hänsynen till god sed på aktiemarknaden, om det med tanke på ägarandelen, inflytandet och andra omständigheter framstår som sakligt motiverat att i detta sammanhang behandla intressebolaget som dotterbolag.

Nämnden finner således att god sed på aktiemarknaden inte hindrar att styrelseledamöterna under förutsättning av bolagsstämmans godkännande omfattas av ett köpoptionsprogram avsett för personalen. De riktlinjer som nämnden har angivit är tillämpliga även på köpoptionsprogram som endast är avsedda för styrelseledamöterna. Med styrelseledamöter avses här liksom i det föregående endast sådana styrelseledamöter som inte dessutom är anställda i bolaget.

Tilldelningens storlek

Bakgrund

I uttalandet 1989:1 fastslog nämnden att de högsta tecknings- och tilldelningsbeloppen borde hållas på en relativt låg nivå både med hänsyn till aktieägarna och allmänhetens förtroende för aktiemarknaden. Nivån borde framstå som rimlig sedd i relation till den anställdes lön och andra anställningsvillkor. En begränsning till 50 procent av årslönen kunde vara ett riktmärke, men det var enligt nämnden olämpligt att låsa utvecklingen vid ett bestämt tal och en bedömning borde ske från fall till fall.

I sitt uttalande 1995:2 konstaterade Aktiemarknadsnämnden att vad nämnden tidigare uttalat om 50 procent av årslönen som ett möjligt riktmärke inte kunde avse fall då samma teckningsbelopp skall gälla för alla teckningsberättigade. Den allmänna synpunkten att de högsta teckningsbeloppen borde hållas på en låg nivå gjorde sig dock gällande även med avseende på sådana emissioner. I det då aktuella ärendet ansåg nämnden likväl att en rätt att teckna upp till ett belopp om 800.000 kr inte kunde anses strida mot god sed på aktiemarknaden.

Tanken på 50 procent av årslönen som ett möjligt riktmärke torde även den ytterst härröra från det förut nämnda policyprogram som Sveriges aktiesparares riksförbund antog år 1986. Kommissionen för undersökning av vissa aktieemissioner m m anförde i detta hänseende för egen del att det av naturliga skäl inte kunde komma i fråga att med generell giltighet rekommendera ett fast relationstal. Det väsentliga var att tilldelningen stod i rimligt förhållande till funktionärernas anställningsvillkor. Kommissionen ansåg att detta var motiverat inte bara av allmänhetens förtroende för aktiemarknaden utan också av hänsyn till den enskilde funktionären som ju annars kunde komma i en bekymmersam situation, om han genom krediter finansierat en betydande investering i värdepapper som sedan faller i kurs.

Överväganden

Trots att både Kommissionen och Aktiemarknadsnämnden uttalat sig försiktigt om 50 procentgränsen som ett möjligt riktmärke har uttalandena skapat osäkerhet om förutsättningarna för att avvika från ett sådant relationstal. Aktiemarknadsnämnden är av den uppfattningen att omsorgen om den enskilde funktionärens privatekonomi inte kan ha anknytning till vad som skall anses vara god sed på aktiemarknaden. Ett schablonmässigt hänsynstagande till relationen mellan tilldelningen och den enskildes lön och andra anställningsförmåner behöver enligt nämndens mening inte eftersträvas. Det måste dock fortfarande bedömas som väsentligt att tilldelningen hålls på en rimlig nivå. Förtroendet för aktiemarknaden kan nämligen lätt rubbas, om mycket omfattande tilldelning sker till ledande funktionärer vilka har haft eller uppfattas ha haft möjlighet att själva påverka beslutsprocessen. Tilldelningen bör också bedömas med beaktande av förekomsten av andra program för berörda funktionärer.

För att jämförbarhet med förvärv av aktier eller konvertibler skall uppnås bör beräkningar avseende program som omfattar teckningsoptioner eller köpoptioner utgå från värdet av underliggande värdepapper, dvs. tecknings- resp. lösenbeloppet för de aktier som optionerna berättigar till.

Övriga överväganden

I uttalandet 1987:11 angav nämnden att köpoptionsavtal bör offentliggöras utan obehörigt dröjsmål. Informationen bör omfatta uppgift om vilka personalkategorier som berörs, tilldelningens storlek, premium, lösenpris och löptid. Vidare angavs att villkoren bör vara grundade på en marknadsmässig bedömning. Enligt uttalandet 1989:1 bör man vid prissättningen utgå från det teoretiska värdet enligt någon för värdepapper allmänt vedertagen värderingsnorm.

Av hänsyn till aktieägarna och allmänhetens förtroende framstår det fortfarande som angeläget att marknadsmässighet och öppenhet iakttas vid incitamentsprogram i enlighet med tillämpliga delar av de två åberopade uttalandena. Upplysning bör också i förekommande fall lämnas om vilket eller vilka institut som utfört värderingen. Det nyss sagda utesluter dock inte att ett bolag kan finna anledning att i vissa fall underlätta berörda funktionärers deltagande i ett program genom att helt eller delvis bidra ekonomiskt.

Inför bolagsstämmans behandling av ett ärende av det slag som här avses bör tillräckligt underlag föreligga även i de fall då Leo-lagens bestämmelser inte är tillämpliga, exempelvis vid vissa beslut om köpoptionsprogram. Nämnden erinrar om uttalandet 1988:10 rörande innehåll i kallelse till bolagsstämma. Som framhållits i uttalandet 1989:1 bör också Leo-lagens regler om information efter emissionsbeslut iakttas.

Avslutningsvis vill Aktiemarknadsnämnden understryka att det vid planering och genomförande av program av här aktuellt slag är mycket väsentligt att de ansvariga organen inom bolaget gör en samlad bedömning av ett tilltänkt program. Utspädningsgraden, kretsen av teckningsberättigade, villkoren, tilldelningens storlek, förekomsten av andra aktierelaterade incitamentsprogram och övriga faktorer bör sammantagna framstå som rimliga. I fall då rimligheten helt eller delvis kan ifrågasättas, kan detta enligt vad erfarenheten visar vara till skada för bolaget, de berörda personerna och allmänhetens förtroende för aktiemarknaden.

– – –

I detta ärende, som har behandlats i plenum, har deltagit ledamöterna Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Elisabet Annell, Ulf Aspenberg, Peggy Bruzelius, Bo Damberg, Sigvard Heurlin, Anders Lannebo, Sören Lindström, Per Lundberg, Michael Orrgard och Gunnar Widhagen samt experten Lars Pehrson.

Aktiemarknadsnämnden

Aktiemarknadsnämndens uttalande 1998:5

Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 9 februari 1998 en framställning från Swedish Match AB.

Bakgrund

Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som är hämtad ur Swedish Match AB:s framställning till nämnden.

Swedish Match (”bolaget”) har för avsikt att medverka till en optionsplan för ledande befattningshavare. Optionsplanen har närmare beskrivits i en till framställningen fogad bilaga, som upprättats av ett värdepappersbolag. Optionerna avses förvärvas till marknadskurs.

Utöver den nämnda optionsplanen är avsikten att styrelseledamöterna skall erbjudas att förvärva av ett värdepappersinstitut utfärdade optioner. Villkoren för optionerna är avsedda att vara identiska med villkoren för optionerna enligt optionsplanen varvid styrelseledamöterna skall betala samma marknadsmässigt fastställda premie för varje option.

Enligt bolaget, som hänvisar till Aktiemarknadsnämndens uttalande 1987:11, föreligger här en gränslinje mellan etiskt och oetiskt beteende som i den praktiska hanteringen i flertalet fall är svårlöst. Gränslinjen bör enligt bolagets mening göras tydlig och utrymme bör i vidgad omfattning skapas för styrelseledamot att också förvärva aktier i det bolag där denne fullgör sitt uppdrag. En sådan utveckling förefaller inte stå i strid med situationen i exempelvis England och USA. Bolaget har hänvisat till och bifogat utdrag ur den brittiska Hampelrapporten från 1997 och visst amerikanskt material.

I det aktuella fallet har bolaget inte någon avsikt att medverka till tillkomsten av optionerna såvitt avser finansieringsfrågor. Däremot kan någon eller några av de övriga omständigheter som Aktiemarknadsnämnden ansett utgöra medverkan komma att föreligga. Bolaget anser enligt framställningen att uttalandet 1987:11 i denna del går för långt och utestänger styrelseledamöter från att förvärva optioner utan att någon invändning från synpunkten av god sed bör kunna riktas mot förfarandet.

Swedish Match har hemställt att Aktiemarknadsnämnden prövar tre frågor vad avser det planerade optionsprogrammet.

Kan styrelseledamot i bolaget förvärva optioner utan att det anses strida mot god sed på aktiemarknaden, även om bolaget medverkar i någon mening?

Om nämnden skulle anse att förfarandet strider mot god sed, önskar bolaget nämndens uttalande huruvida det kan anses förenligt med god sed om styrelseledamot i anslutning till framläggandet av optionsplanen, utan bolagets medverkan, kontaktar den part som utfärdar optioner enligt optionsplanen i syfte att av denne förvärva optioner på villkor som är marknadsmässiga och eventuellt identiska med villkoren enligt optionsplanen.

Strider det mot god sed på aktiemarknaden om bolaget avtalar med styrelseledamot att hela eller viss del av det av bolagsstämman beslutade styrelsearvodet ej utbetalas i kontanter utan i form av optioner?

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden har i principuttalandet 1998:3 i plenum behandlat frågor angående riktade emissioner och köpoptionsprogram till styrelseledamöter, ledande befattningshavare och personal i aktiemarknadsbolag. I principuttalandet har nämnden anfört att beslut av bolagsstämma generellt bör erfordras för att styrelseledamöter skall få delta i ett optionsprogram. Bolagsstämmans beslut bör kunna fattas med enkel majoritet.

Enligt nämndens mening skulle styrelseledamöters förvärv av optioner i bolaget i enlighet med förslaget i framställningen inte strida mot god sed om förvärvet godkänts av bolagsstämman.

Kravet på godkännande av bolagsstämma gäller även för det fall att styrelseledamöterna utan protokollfört styrelsebeslut deltar i ett optionsprogram efter en överenskommelse sinsemellan, eftersom en sådan överenskommelse kan betraktas som ett informellt styrelsebeslut. Däremot kan något krav på godkännande av bolagsstämma inte ställas upp för ageranden av enskilda styrelseledamöter utan medverkan av bolaget eller överenskommelse inom styrelsen. Att styrelseledamot som förvärvat optioner dock alltid har att informera styrelsen om sitt innehav följer av nämndens uttalande 1987:11.

Nämnden finner inte att hinder föreligger att utbetala hela eller viss del av styrelsearvodet i form av optioner. Även här är en förutsättning för att förfarandet inte skall strida mot god sed på aktiemarknaden att detta beslutas av bolagsstämman.

– – –

I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Peggy Bruzelius och Gunnar Widhagen.

Aktiemarknadsnämnden

Aktiemarknadsnämndens uttalande 1998:6

Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 9 februari 1998 en framställning från Intentia International AB.

Bakgrund

Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som är hämtad ur Intentia International AB:s framställning till nämnden.

Intentia International (”bolaget”) är ett internationellt etablerat programvaruföretag med dotterbolag i flertalet europeiska länder, USA, Japan och Australien. Branschen präglas enligt framställningen av hög personalintensitet. En avgörande förutsättning för god tillväxt och lönsamhet inom bolaget är att kunna erbjuda attraktiva anställningsvillkor.

Bolaget har under de senaste fem åren haft en genomsnittlig tillväxt på över 40 procent per år. Antalet anställda har ökat med ca 1.300 personer sedan 1993 och bolaget räknar med att nyanställa ytterligare 5.000–8.000 personer till och med år 2000.

Innan Intentia hade blivit aktiemarknadsbolag beslutades i september 1996 om ett incitamentsprogram för personalen genom emission av teckningsoptioner. Utspädningseffekten uppgår till ca 6,5 procent av aktiekapitalet och ca 3,5 procent av röstetalet.

För att kunna erbjuda nyanställd personal samma möjligheter som de som riktades till de anställda genom det nämnda programmet och för att lyckas med de kommande årens rekryteringar avser bolaget att lansera ett nytt incitamentsprogram. Avsikten är att vid den ordinarie bolagsstämman 1998 lägga fram förslag om en riktad emission av teckningsoptioner. Även vid bolagsstämmor under 1999 och 2000 räknar bolaget med att liknande emissioner skall beslutas.

Vid fullt utnyttjande av teckningsoptionerna förväntas emissionen under 1998 medföra en utspädning av aktiekapitalet med omkring 7 procent medan de därpå följande emissionerna förväntas leda till en utspädningseffekt av fyra till fem procent respektive tre till fyra procent. Sammanlagt kan således programmen komma att medföra en utspädning av aktiekapitalet med 14 till 16 procent, icke inräknat 1996 års program. Utspädningen av röstetalet blir enligt framställningen betydligt lägre.

Bolaget har hemställt att Aktiemarknadsnämnden uttalar huruvida det är förenligt med god sed på aktiemarknaden att genomföra de tilltänkta emissionerna med de utspädningseffekter som har angivits.

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden har i principuttalandet 1998:3 i plenum behandlat frågor angående vissa villkor vid riktade emissioner till anställda, köpoptionsprogram m.m.

Enligt ett tidigare uttalande av nämnden – 1989:1 – borde vid emissioner av konvertibla skuldebrev m.m. till anställda m.fl. i aktiemarknadsbolag utspädningseffekten i normalfallet inte överstiga 5 procent, räknat på det totala antalet aktier och röster efter konvertering. I principuttalandet 1998:3 har nämnden anfört att det från synpunkten av god sed på aktiemarknaden fortfarande finns skäl att beakta utspädningseffekterna vid emissioner till personalen av bl.a. skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Nämnden har emellertid på där anförda skäl inte funnit lämpligt att vidhålla en huvudregel som innebär ett bestämt procenttal i fråga om vilken utspädningsgrad som kan anses godtagbar.

Det tilltänkta programmet inom bolaget kan komma att medföra en utspädning av aktiekapitalet med mellan 14 och 16 procent. Med beaktande av de skäl som bolaget har anfört är förslaget förenligt med god sed på aktiemarknaden.

– – –

I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Peggy Bruzelius och Gunnar Widhagen.