Aktiebolagskommitténs femte delbetänkande,
Ett femtiotal remissinstanser representerande näringsliv, myndigheter och intresseorganisationer har beretts tillfälle att yttra sig över Aktiebolagskommitténs förslag till nya regler om vinstutdelning i aktiebolag. Drygt en fjärdedel av dem tillstyrker betänkandet blankt, har ingen erinran eller avstår från att yttra sig. Övriga remissinstanser ställer sig mer eller mindre uttryckligen bakom huvuddragen i kommitténs förslag, men har synpunkter på enskildheter.
En av de få övergripande synpunkter som framförs på förslagen är att vissa skatterättsliga överväganden måste göras innan slutlig ställning kan tas till de bolagsrättsliga vinstutdelningsreglerna. Den uppfattningen har bl.a. Riksskatteverket. En annan övergripande synpunkt har Ekobrottsmyndigheten, som efterlyser en analys av på vilket sätt kommitténs förslag kan komma att påverka förekomsten av ekonomisk brottslighet i näringslivet. Stockholms tingsrätt uttalar sig i samma riktning.
Vinstutdelning på ordinarie och extra stämma
Beslut om vinstutdelning kan enligt gällande rätt fattas på ordinarie bolagsstämma, som i anslutning till fastställandet av resultaträkningen och balansräkningen är skyldig att besluta om dispositioner av bolagets resultat. Varken lagtext eller förarbeten ger något entydigt besked om huruvida det också är tillåtet att besluta om vinstutdelning vid extra bolagsstämma.
Aktiebolagskommittén föreslår att det i lagen införs en uttrycklig möjlighet att på extra stämma som hålls efter den ordinarie stämman, men före räkenskapsårets utgång, besluta om utdelning av fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen efter avdrag för vad som redan har delats ut därav, s.k. efterutdelning.
I stort sett samtliga remissinstanser stöder uttryckligen förslaget eller lämnar det utan kommentarer. Bland de förstnämnda märks bl.a. Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammareförbundet. Även Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening är uttryckligen positiva till förslaget. Detsamma gäller Konkursförvaltarkollegiernas förening och flera myndigheter, bl.a. Patent- och registreringsverket (PRV). Stockholms Fondbörs AB ser från aktiemarknadssynpunkt inga nackdelar med införandet av en möjlighet till efterutdelning och Värdepapperscentralen VPC AB påpekar att inte ens en kraftig uppgång av antalet utdelningstillfällen skulle medföra några hanteringsproblem för VPC. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS tillstyrker. Detsamma gör Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF och Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF.
En helt annan uppfattning har emellertid Riksskatteverket, som med hänvisning till borgenärsskyddet anser att det i lagen bör införas ett uttryckligt förbud mot efterutdelningar.
Beslut om efterutdelning skall enligt kommitténs förslag anmälas till PRV för registrering. Därigenom kommer bl.a. bolagets borgenärer få kännedom om utdelningsbeslutet. Någon särskild sanktion för utebliven registreringsanmälan föreslås inte. Underlåtenhet att göra anmälan skall, påpekar kommittén, anmärkas av revisor i revisionsberättelsen.
Sveriges Advokatsamfund ifrågasätter behovet av att anmäla efterutdelningsbeslut för registrering. Borgenärerna bör, säger samfundet, alltid räkna med att fritt eget kapital kan tas i anspråk och det framstår dessutom som tveksamt om registreringsskyldigheten kan sanktioneras på ett förnuftigt sätt.
Övriga remissinstanser som yttrar sig i saken anser att registreringsskyldigheten är motiverad, men har i vissa fall synpunkter på vad som skall gälla för det fall den inte iakttas. FAR tillstyrker förslaget utan kommentarer, medan SRS anser att registrering av efterutdelningsbeslut bör vara en förutsättning för att beslutet skall kunna verkställas. PRV anser att revisors skyldighet att anmärka på underlåten registrering bör lagfästas. Det senare är också Riksskatteverkets uppfattning, för det fall lagstiftaren inte skulle följa verkets uppmaning att helt förbjuda efterutdelningar.
Aktiebolagskommittén föreslår inte några bestämmelser om förskottsutdelning. Det nuvarande förbudet mot utbetalning av vinst avseende räkenskapsår för vilket årsredovisning ännu inte fastställts skulle därmed komma att kvarstå oförändrat. De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan erinran eller kommentarer. Det gäller t.ex. FAR.
Men förslaget får också uttryckligt stöd av några remissinstanser, bl.a. Finansbolagens Förening, Konkursförvaltarkollegiernas förening och PRV. Riksskatteverket vill för sin del införa ett explicit förbud mot förskottsutdelning (med undantag för koncernbidrag). En helt annan uppfattning har SRS, som förordar att det i lagen införs en begränsad möjlighet till förskottsutdelning.
En annan nyhet i kommitténs förslag är att styrelsens vetorätt i fråga om utdelningens storlek avskaffas. Förslaget får uttryckligt stöd av bl.a. Advokatsamfundet, Konkursförvaltarkollegiernas förening och Riksskatteverket. Fondbörsen ser från aktiemarknadssynpunkt inga nackdelar med förslaget.
Ett par remissinstanser är emellertid mer tveksamma. Det gäller t.ex. PRV, som menar att styrelsen i de flesta fall är mer insatt i bolagets förhållanden och därför ”på ett bättre sätt har möjlighet att avgöra om en utdelning är lämplig och även utdelningens belopp”. Även Finansinspektionen är avvaktande till ett avskaffande av vetorätten.
Borgenärsskyddet
Kärnfrågan i vinstutdelningsreglerna är hur utrymmet för vinstutdelning skall bestämmas. I aktiebolagslagen föreskrivs i dag att utdelning inte får överskrida vad som i fastställd balansräkning redovisas som bolagets fria egna kapital med avdrag för vad som skall överföras till bundet kapital, den s.k. beloppsspärren.
Aktiebolagskommittén föreslår att bestämmelsen för framtiden utformas så att bolaget inte får överföra värden till aktieägarna eller någon utomstående med större belopp än att det finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen, dvs. på samma sätt som redan är fallet i fråga om återbetalning till aktieägarna vid nedsättning av aktiekapitalet. Därigenom skulle bl.a. de problem undanröjas som bestämmelsen i sin nuvarande lydelse förorsakat vid sakvärdesutdelningar.
Förslaget får uttryckligt stöd av bl.a. Arbetsgivareföreningen, Industriförbundet och Handelskammareförbundet, som konstaterar att bestämmelsen innebär ”ett fullgott skydd för bolagets borgenärer”. Med syftning på bestämmelsens betydelse för frågan om sakvärdesutdelningar framhåller Fondhandlareföreningen och Bankföreningen att förslaget är ett ”förtjänstfullt steg för att undanröja ett påtagligt osäkerhetsmoment i svensk aktiebolagsrätt”. Fondbörsen hälsar förslaget med tillfredsställelse och påpekar att det innebär ”en kodifiering av praxis som underlättar omstruktureringar inom koncerner”. Andra remissinstanser som tar ställning för förslaget är FAR, SRS och SRF liksom PRV, Finansinspektionen och VPC. Även Sveriges Aktiesparares Riksförbund tillstyrker.
Svea hovrätt menar att förslaget leder till att gränsen för vad som är en otillåten värdeöverföring i betydligt fler fall än i dag kommer att framgå först efter överväganden enligt riktlinjerna i den nya försiktighetsregeln (se nedan) och att detta kan leda till att borgenärsskyddet i vissa fall kan komma att minska. Enligt hovrätten kan det därför finnas skäl att överväga att behålla kopplingen till fritt eget kapital i beloppsspärren.
Riksskatteverket anser att det i fråga om sakvärdesutdelningar bör tas in en bestämmelse i kommitténs lagförslag som ”klargör” att till grund för bedömningen av storleken på överförda sakvärden skall läggas tillgångarnas bedömda marknadsvärde. Påpekandet får antas bygga på ett missförstånd av lagförslaget, som närmast har rakt motsatt innebörd.
Professor Per Thorell, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, ifrågasätter i en bilaga till fakultetsnämndens remissvar utgångspunkterna för kommitténs överväganden i denna del.
Aktiebolagskommittén föreslår också att bolagens skyldighet att fortlöpande göra avsättningar till reservfonden avskaffas. De allra flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Det gäller t.ex. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Bland de få instanser som kommenterar förslaget märks SRF, som påpekar att ”varje formalieregel, där påtaglig nytta inte kan påvisas, tynger handhavandet av små företag”. Även Konkursförvaltarkollegiernas förening stöder uttryckligen förslaget och menar att den tvångsvisa avsättningen till reservfonden i praktiken har spelat ut sin roll. Fondbörsen ser inte några nackdelar med förslaget från aktiemarknadssynpunkt. Inte heller Sveriges Aktiesparares Riksförbund har något att erinra mot förslaget.
Den enda remissinstans som uttalar sig för ett bibehållande av reservfondssystemet i dess nuvarande form är Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), som menar att det i många mindre företag finns ett behov av en formell regel som bidrar till att stärka det bundna egna kapitalet.
Den dubbla utdelningsbegränsningen
En annan nyhet i kommitténs förslag är att den uttryckliga kopplingen mellan vinstutdelningsutrymmet i moderbolag och koncernredovisningen avskaffas. Förslaget tillstyrks utan kommentarer av de flesta remissinstanser.
Fondbörsen hälsar förslaget med tillfredsställelse och påpekar att den nuvarande bestämmelsen komplicerar koncernredovisningen på ett orimligt sätt. En liknande uppfattning har PRV, som erfarit att fondemissioner ofta hindras av den nuvarande regleringen.
Revisorsorganisationerna FAR och SRS har olika uppfattningar i frågan. FAR tillstyrker, medan SRS avstyrker förslaget.
Redovisningskonsulternas Förbund stöder förslaget och påpekar att organisationen nyligen tillskrivit regeringen med en begäran om lagändring i denna riktning.
Bokföringsnämnden har från redovisningssynpunkt inget att invända mot att den dubbla utdelningsbegränsningen avskaffas, men menar att det i förarbetena till den nya försiktighetsregeln (se nedan) bör erinras om det nödvändiga i att moderbolagets styrelse för internt bruk ändå låter göra åtminstone en summarisk konsolidering samt att underlaget för detta arbete dokumenteras och granskas av revisorn.
Enligt nämndens mening medför kommitténs förslag vidare att det från redovisningssynpunkt inte längre finns några vägande skäl för att i koncernredovisningen dela upp koncernkapitalet i bundet och fritt kapital. De krav på en sådan uppdelning som finns i årsredovisningslagen bör enligt nämnden upphävas. Samma uppfattning har Arbetsgivareföreningen, Industriförbundet och Handelskammareförbundet.
Finansinspektionen menar att slopandet av den dubbla utdelningsbegränsningen skulle kunna leda till utdelningar av koncernmässigt orealiserade vinster. Inspektionen förordar därför att utdelningsutrymmet för moderbolag begränsas genom ett krav på avstämning av att det finns full täckning för det bundna egna kapitalet enligt koncernbalansräkningen.
Riksskatteverket anser att begränsningsregeln i sin nuvarande avfattning är ändamålsenlig. Även TCO anser att begränsningsregeln bör behållas.
Försiktighetsregeln
Till komplettering av det grundläggande borgenärsskydd som följer av kravet på full täckning för det bundna kapitalet gäller i dag enligt försiktighetsregeln att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp, att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Aktiebolagskommittén föreslår att försiktighetsregeln stramas upp i flera avseenden.
Enligt kommittén bör bestämmelsen för det första utformas så att det klart framgår att den skall tillämpas inte endast vid vinstutdelning, utan vid varje form av värdeöverföring, till aktieägare eller annan.
Kommittén föreslår också att hänvisningen till god affärssed utmönstras och att bestämmelsen i stället utformas så att värdeöverföring får ske endast i den mån det med hänsyn till bolagets och, om bolaget är moderbolag, koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt.
FAR tillstyrker och detsamma gör SRS, som dock anser att kommitténs förslag inte är tillräckligt långtgående. SRS förordar att försiktighetsregeln kompletteras med en presumtionsregel som innebär att ”utdelning anses kunna ske till den del en värdeöverföring inte medför att det egna kapitalet understiger en viss nivå som relateras till förhållandet mellan bolagets tillgångar och skulder”. Skulle det egna kapitalet efter utdelning understiga denna nivå, ”skall det ankomma på bolagets ledning att visa varför försiktighetsregeln inte är tillämplig”. En likartad uppfattning synes Riksskatteverket företräda.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet delar kommitténs grundsyn på försiktighetsregeln, men vill formulera om regeln på det sättet att prövningen skall göras ”utifrån om företagets (koncernens) finansiella ställning är sådan att företaget bedömes kunna infria sina åtaganden på kort och lång sikt”.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund menar att försiktighetsregeln bör göras mer konkret, ”exempelvis genom att revisorn åläggs att uttala sig om utdelningen och dess inverkan på bolagets ekonomiska ställning”.
Det finns emellertid också remissinstanser som anser att försiktighetsregeln är alltför långtgående. Hit hör Advokatsamfundet, som, såvitt avser utdelning i moderbolag, ifrågasätter om inte hänvisningen till förhållandena i koncernen som helhet fått alltför stor vikt.”Om ett moderbolag, som inte av särskild anledning är därtill förpliktat, gör klart att det inte tänker ta ansvar för ett dotterbolag, varför skall då dotterbolagets situation inverka på moderbolagets utdelningskapacitet?”, undrar Advokatsamfundet.
Finansbolagens Förening går ännu längre och ställer frågan om inte borgenärsskyddet generellt är tillräckligt redan genom beloppsspärren och man därför skulle kunna undvara försiktighetsregeln helt och hållet.
Konkursförvaltarkollegiernas förening konstaterar att det praktiska värdet av försiktighetsregeln torde vara begränsat, men har ingen erinran mot kommitténs förslag.
Orealiserade valutakursvinster
En fråga med viss anknytning till försiktighetsregeln är hur s.k. orealiserade valutakursvinster skall hanteras i utdelningssammanhang. Trots starka propåer om att i lagen införa begränsningar i fråga om möjligheten att dela ut sådana vinster föreslår Aktiebolagskommittén att problematiken hanteras med en utvidgad upplysningsskyldighet i förvaltningsberättelsen.
Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen lämna ett motiverat förslag till vinstdispositioner och i förekommande fall ange hur stor del av det egna kapitalet som beror på att vissa i berättelsen angivna tillgångar eller skulder upptagits till marknadsvärde eller värderats till balansdagens kurs. Förslaget kommenteras av FAR, Bokföringsnämnden och Finansinspektionen.
FAR avstyrker med motiveringen att försiktighetsregeln och övriga regler ger ett gott borgenärsskydd vid alla slag av värdeöverföringar och att en uppgiftsskyldighet skulle tynga förvaltningsberättelsen på ett onödigt sätt.
Bokföringsnämnden framhåller att förslaget skall bedömas mot bakgrund av det alternativ som tidigare diskuterats av lagstiftaren; en bestämmelse om att orealiserade kursvinster skall omföras till en bunden fond (jfr prop. 1995/96:10 s. 77). Enligt nämnden är den av kommittén föreslagna ordningen att föredra framför att tillskapa ytterligare en fond som måste hanteras i redovisningen. Bokföringsnämnden tillstyrker därför i princip, men ifrågasätter ändå om det är nödvändigt eller ens lämpligt att lagreglera upplysningsskyldigheten på detta sätt. I det fortsatta arbetet bör enligt nämnden prövas om inte bestämmelsen skulle kunna ges en tydligare ramkaraktär och frågan om dess närmare omfattning överlämnas till den kompletterande normgivningen.
Enligt Finansinspektionen framstår inte värdet av upplysningsskyldigheten som uppenbart. Av större praktisk betydelse vore enligt inspektionen att styrelsen tvingades lämna upplysning om det belopp som enligt styrelsens bedömning är utdelningsbart med hänsyn till de restriktioner som intagits i den föreslagna försiktighetsregeln.
Rättsföljderna vid olagliga värdeöverföringar
Den del av Aktiebolagskommitténs betänkande som föranleder de mest utförliga kommentarerna från remissinstansernas sida rör rättsföljderna vid olagliga värdeöverföringar.
Utbetalning till aktieägarna i strid med vinstutdelningsreglerna skall enligt gällande rätt återbäras till bolaget. Bestämmelsen anses i viss utsträckning vara analogt tillämplig på olaglig utbetalning till annan än aktieägare. I linje med förslaget att göra den grundläggande borgenärsskyddsregeln om skyddet för det bundna kapitalet uttryckligen tillämplig på värdeöverföringar inte bara till aktieägare utan också till utomstående föreslår kommittén att också rättsföljdsbestämmelsen görs tillämplig på värdeöverföringar till såväl aktieägare som utomstående.
Förslaget tillstyrks utan kommentarer av bl.a. FAR och SRS. En något mer avvaktande inställning kan anas hos Arbetsgivareföreningen, Industriförbundet och Handelskammareförbundet, som inte ”motsätter sig” att förslaget genomförs, men ”vill poängtera vikten av att ansvaret inte förs så långt att det försvårar genomförandet av normala affärstransaktioner eller utgör ett hinder i näringslivet”.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet avstyrker att bestämmelsens tillämpningsområde generellt utsträcks till att omfatta även annan än aktieägare. Detsamma gör Fondhandlareföreningen och Bankföreningen, som menar att ersättningsansvaret för ”annan” bör inskränkas på det sätt som Högsta Domstolen angivit i det s.k. LeasingConsult-målet (NJA 1997 s. 418). Rakt motsatt uppfattning har Konkursförvaltarkollegiernas förening, som ser positivt på att det klargörs att bestämmelsen även omfattar annan än aktieägare.
Beträffande rättsföljdens närmare innebörd föreslår kommittén att bestämmelsen utformas som en ersättningsskyldighet. Som utgångspunkt bör enligt kommittén var och en till vilken bolaget i strid med lagens bestämmelser helt eller delvis vederlagsfritt överfört tillgångar vara skyldig att betala ersättning till bolaget med motsvarande belopp, oberoende av om värdeöverföringen grundas på ett formenligt stämmobeslut eller tillkommit på annat sätt.
Förslaget lämnas utan erinran av så gott som samtliga instanser, men karakteriseras av Advokatsamfundet som ett omotiverat och på begränsad analys grundat ”paradigmskifte” i förhållande till den ”hävdvunna rättsföljden” ogiltighet.
Samfundet pekar också på att ersättningsregeln i vissa fall kommer att leda till särskilda problem. Rättsföljden bör därför vara ogiltighet i kombination med det av kommittén föreslagna godtrosskyddet. Ogiltighetens rättsverkningar följer enligt samfundet av allmänna rättsprinciper, som det inte finns anledning att kodifiera i den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen. Visserligen utgick Högsta Domstolen i LeasingConsult-målet från att påföljdsregleringen skulle vara exklusivt bestämd inom ramen för det aktiebolagsrättsliga systemet, men det är enligt samfundets uppfattning en felsyn.
Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet menar att rättsföljden bör vara ogiltighet och underkänner Högsta Domstolens argument i LeasingConsult-målet.
Godtrosskydd
Till skydd för aktieägarna förskrivs i gällande rätt att mottagaren är återbäringsskyldig för utbetalning som har skett i form av vinstutdelning endast om bolaget visar att han insåg eller bort inse att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen. Aktiebolagskommittén föreslår att motsvarande godtrosskydd skall gälla vid utbetalningar till aktieägarna som sker i form av återbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden, eller i form av utskiftning vid bolagets likvidation.
En värdeöverföring från bolaget till aktieägarna inom ramen för fritt eget kapital, som inte utgör formenlig vinstutdelning, kan lagligen genomföras endast om aktieägarna är ense. Sker värdeöverföring utan ett enhälligt aktieägarbeslut, är fråga om en olaglig värdeöverföring som medför ersättningsskyldighet. Detsamma är fallet om aktieägarna enhälligt beslutat om värdeöverföringen, men denna inkräktar på borgenärsskyddet. Rättspraxis visar att ett godtrosskydd med analog lagtillämpning kan komma ifråga även vid s.k. förtäckt vinstutdelning.
Aktiebolagskommittén menar att såväl säkerheten i omsättningen som kravet på förutsägbarhet talar för att detta godtrosskydd lagfästs. Endast om bolaget förmår visa att mottagaren insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring, skall ersättningsskyldighet föreligga.
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser.
Riksskatteverket är dock av den uppfattningen att det vid förtäckt utdelning bör föreligga en omvänd bevisbörda, dvs. att mottagaren skall vara ersättningsskyldig om han inte förmår visa att han varken insåg eller hade bort inse att värdeöverföringen stred mot aktiebolagslagen.
Svea hovrätt menar att konsekvenserna av förslaget borde utredas närmare innan det läggs till grund för lagstiftning.
Bristtäckningsansvar
I gällande rätt föreskrivs ett s.k. bristtäckningsansvar för den brist som kan uppkomma vid återbäring av olaglig utbetalning. Bristtäckningsansvaret kan göras gällande mot styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och aktieägare, som medverkat till beslutet om den olagliga utbetalningen eller verkställande därav eller till upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning.
Av rättspraxis framgår att även andra personer i viss omfattning kan bli bristtäckningsskyldiga med analog tillämpning av regeln. Sålunda synes ett bristtäckningsansvar kunna komma i fråga för utomstående vars medverkan väsentligen består i att han är mottagare från någon som är återbäringsskyldig, av något som härrör från en olaglig utbetalning.
Aktiebolagskommittén menar att även detta ansvar bör komma till uttryck i lagtexten, så att det klart framgår vilka risker den löper som på ett eller annat sätt medverkar till olagliga utbetalningar.
I subjektivt hänseende krävs för att bristtäckningsansvar skall komma i fråga för styrelseledamot, verkställande direktör eller revisor att denne handlat uppsåtligt eller oaktsamt. För aktieägare krävs uppsåt eller grov oaktsamhet, medan Högsta domstolen vid en analog tillämpning av bestämmelsen på utomstående lagt ribban vid uppsåtligt handlande; grov oaktsamhet har inte ansetts tillräckligt (NJA 1997 s. 418).
Kommittén menar att det i det hänseendet finns skäl att vara något mindre restriktiv och föreslår att ett bristtäckningsansvar skall kunna komma i fråga för utomstående även vid grov oaktsamhet. Det skall dock, säger kommittén, inte av betalningsmottagare och andra krävas att de gör långtgående undersökningar om huruvida deras medverkan i visst hänseende kan tänkas innefatta medverkan till en otillåten värdeöverföring.
Det senare konstaterandet till trots, menar Fondhandlareföreningen och Bankföreningen att kommitténs förslag om ett ändrat subjektivt rekvisit skulle få mycket långtgående och negativa konsekvenser för den allmänna omsättningen genom att banker och andra kreditgivare av försiktighetsskäl skulle tvingas till omfattande utredningar innan ett betalningsuppdrag från ett aktiebolag utfördes.
Med den av Advokatsamfundet angivna inställningen att rättsföljden vid olovlig värdeöverföring bör vara ogiltighet, finns enligt samfundet över huvud taget ingen anledning att låta bristtäckningsansvaret omfatta andra personer än de som agerat i och för bolaget.
Lån till aktieägare m.fl.
Aktiebolagskommittén föreslår också betydande ändringar i det aktiebolagsrättsliga låneförbudet. I stället för det nuvarande förbudet föreslås en bestämmelse av innebörd att aktiebolag får lämna penninglån till den aktuella personkretsen under förutsättning att de utlånade medlen skulle ha kunnat betalas ut i form av vinstutdelning och att betryggande säkerhet ställs för lånet. Undantagen för kommuner, koncernföretag m.m. kvarstår och utvidgas något, medan hela dispensinstitutet utmönstras.
Förslaget innebär också att den nuvarande straffsanktionen för olagligen lämnade lån upphävs. Ett lån som lämnas i strid med de nya bestämmelserna skall enligt förslaget återbetalas, om bolaget visar att låntagaren insåg eller bort inse att det var olagligt.
De allra flesta remissinstanser ger förslaget sitt uttryckliga stöd eller lämnar det utan erinran. Fondhandlareföreningen och Bankföreningen anser förslaget vara väl motiverat och avvägt. Enligt föreningarna är de praktiska problemen med det nuvarande låneförbudet så stora att det finns skäl att låta kommitténs förslag i denna del träda i kraft så fort som möjligt. FAR, SRS och SRF tillstyrker. Detsamma gäller Konkursförvaltarkollegiernas förening. Även Riksåklagaren är uttryckligen positiv och ”noterar med tillfredsställelse” att straffsanktionen avskaffas.
Flera remissinstanser vill gå längre än kommittén. De ställer sig bakom förslaget, men har svårt att se något skäl för att betryggande säkerhet skall behöva ställas för de aktuella typerna av lån. Advokatsamfundet påpekar att ”om bolaget har rätt att dela ut ett visst belopp, det inte rimligen bör finnas något hinder mot att samma belopp lånas ut till aktieägare”. I samma riktning uttalar sig bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.
En mer avvaktande hållning har PRV, som menar att ett avskaffande av låneförbudet skulle kunna öppna möjligheter för ”ekonomisk brottslighet, skalbolagsaffärer och dylikt”. Möjligen, säger PRV, skulle ett tidsbegränsat låneförbud för aktieägare kunna föreskrivas, exempelvis ett till två år från förvärvet av aktierna.
Riksskatteverket menar för sin del att de bolags- och skatterättsliga motiv som betingade låneförbudets tillkomst alltjämt gör sig gällande och att förbudet därför bör bestå. Däremot kan det enligt verket finnas skäl att se över dispensreglerna. Stockholms tingsrätt, slutligen, avstyrker kommitténs förslag med motiveringen att ”ett bolag skall inte syssla med aktieägarens mer privata ekonomi utan med näringsverksamhet”.
Ikraftträdande
Aktiebolagskommitténs förslag att de nya vinstutdelningsreglerna skall träda i kraft den 1 januari 2000 möter inga invändningar från remissinstanserna.
Ekon.lic. Rolf Skog är sekreterare i Aktiebolagskommittén. Han medverkade senast i Balans nr 3/98.