Vad är rätt pensionsskuld? Efter räntenedgångar och skattejusteringar har ämnet åter aktualiserats. Peter Lindblad går igenom de faktorer som ligger bakom dagens beräkningar och besvarar frågan om pensionsavsättningarna behöver ändras.

De senaste årens kraftiga räntenedgång aktuliserar frågan om värdering av företagens pensionsskulder. Finansinspektionen har utfärdat nya anvisningar för försäkringsbolagen. Finns det skäl för företagen att öka sina pensionsavsättningar?

Den pensionsskuld ett företag redovisar i balansräkningen är ett nuvärde av framtida pensionsutbetalningar. För att beräkna nuvärdet måste följande frågor besvaras:

  • Hur stora blir de framtida betalningarna?

  • Hur många betalningar kommer att göras?

  • Vilken diskonteringsränta skall användas?

Utbetalningarnas storlek

De framtida pensionsutbetalningarna framgår av pensionsutfästelsen men påverkas av eventuell värdesäkring. Inom ITP-området finns ingen bindande utfästelse om värdesäkring för all framtid. Årliga beslut fattas av SPP:s styrelse om värdesäkringen. Under mycket lång tid har emellertid full värdesäkring utgått och SPP:s goda konsolidering talar för att så blir fallet även framgent. Även utanför ITP är det vanligt att uppräkning av pensionerna kopplas till SPP:s värdesäkring. Garanterad värdesäkring förekommer främst inom kommunala och statliga pensionsplaner.

En annan fråga är om man vid nuvärdesberäkningen skall utgå ifrån de faktiskt intjänade pensionsförmånerna eller i stället de pensionsförmåner som kan förväntas bli intjänade fram till pensioneringstillfället. Internationellt är det senare alternativet, där även hänsyn tas till framtida löneökningar, vanligt förekommande. I samband med att Redovisningsrådet kommer med en ny rekommendation avseende pensionskostnader kommer denna frågeställning säkert att diskuteras livligt.

Dödlighet

Dödlighetsantagandena grundas på empirisk erfarenhet och antaganden om en trendmässig ökning av livslängden. Antagandena kan skilja mellan olika kollektiv, t.ex. mellan arbetare och tjänstemän. Vanligtvis görs ändringar av dödlighetsantagandena med relativt långa intervaller. Detta innebär att när nya antaganden införs, dessa i allmänhet har en betydande säkerhetsmarginal jämfört med den faktiskt iakttagna dödligheten. De antaganden som används inom ITP (dvs. av SPP och PRI) infördes 1994 och innebar en väsentlig ökning av de förväntade livslängderna i förhållande till de tidigare antagandena.

Räntan

Valet av diskonteringsränta har avgörande betydelse för pensionsskuldens storlek och ger utrymme för olika bedömningar. På grund av den långa löptiden medför även blygsamma förändringar av diskonteringsräntan betydande förändringar av pensionsskulden. Däremot påverkar diskonteringsräntan (till skillnad från de två övriga faktorerna) inte den slutliga kostnaden om man bortser från skatte-effekterna.

Följande överväganden påverkar valet:

  • Tryggheten för de pensionsberättigade

  • Skattehänsyn

  • Önskan om en så riktig periodisering av kostnaderna som möjligt (rättvisade bild)

Trygghet

När det gäller de pensionsberättigades trygghet är situationen olika beroende på tryggandeform. Om tryggandet sker genom pensionsstiftelse har beräkningen av pensionsskuldens storlek direkt betydelse för företagets möjligheter att ta gottgörelse ur stiftelsen. Om pensionsskulden beräknas med en diskonteringsränta som är högre än den som försäkringsbolagen tillämpar i sina premiegrunder kan vid en likvidation pensionsstiftelsens medel visa sig otillräckliga. De anställda riskerar i en sådan situation att förlora delar av sin pension. Ur den anställdes synpunkt finns således ett intresse av att pensionsskulden beräknas försiktigt (dvs. med en låg diskonteringsränta) när tryggandet sker genom pensionsstiftelse. Ett annat sätt att åstadkomma samma säkerhetsmarginal är att värdera tillgångarna i pensionsstiftelsen försiktigt. Man skulle kunna tänka sig att stiftelsens tillgångar endast fick värderas till ett visst procenttal av marknadsvärdet när bedömning skall göras om överskott i stiftelsen finns. En liknande regel finns i de nya skattebestämmelser som reglerar om företaget har avdragsrätt för ytterligare avsättningar till stiftelsen.

Om pensionsåtagandet är kreditförsäkrat är situationen annorlunda. Kreditförsäkringen täcker företagets pensionsutfästelser oavsett hur pensionsskulden beräknats. Ur den anställdes synpunkt är det i dessa fall likgiltigt om pensions- åtagandet över huvud taget har skuldförts. Kreditförsäkringsbolaget får naturligtvis i sin kreditbedömning ta hänsyn till att kostnaden för att avveckla åtagandet genom köp av pensionsförsäkring kan avvika från det avsatta beloppet.

Skatt

Före tillkomsten av löneskatt och avkastningsskatt fanns ett starkt skattemässigt incitament för företagen att redovisa så stora pensionsskulder som möjligt. Eftersom avkastningsskatten är lägre än företagets inkomstskatt finns fortfarande skattemässiga fördelar med att kostnadsföra pensionskostnaderna så tidigt som möjligt. Skillnaden i skatteuttag (28 % jämfört med 15 %) är emellertid nu så pass liten att företagen knappast av skatteskäl önskar redovisa större skuld än nödvändigt. Ur löneskattesynpunkt spelar det i stort sett ingen roll hur kostnaderna periodiseras, så länge skattesatsen är oförändrad.

Rättvisande bild

För att uppnå en så riktig periodisering av pensionskostnaden som möjligt bör diskonteringsräntan motsvara den avkastning som företaget långsiktigt kan uppnå på pensionskapitalet. Uppfylls detta villkor åstadkoms att hela pensionskostnaden belastar resultatet det år pensionen tjänas in och att företagets intäkter av pensionskapitalet och kostnader för ökning av pensionsåtagandet balanserar varandra i framtiden. Frågan är vilken ränta som bäst avspeglar pensionskapitalets avkastning.

Man kan argumentera för att avkastningen på företagets sysselsatta kapital skall användas som diskonteringsränta i de fall pensionskapitalet används för att finansiera företagets rörelse. Enklare är dock att utgå ifrån en lämplig marknadsränta. För pensioner som med stor sannolikhet kommer att justeras för inflation är avkastningen på statens realränteobligationer ett rimligt mått. Svängningarna i avkastningen på realränteobligationer har varit betydligt mindre än i de nominella räntorna. Kraftiga kast i pensionskostnaderna till följd av ändrad diskonteringsränta bör undvikas eftersom de gör företagets resultat svårtolkade. Om realräntan sjunker och sänkningen bedöms bli bestående kan det vara rimligt att gradvis anpassa diskonteringsräntan.

Ett försäkringsbolag som säljer pensionsförsäkring har i princip samma problem som ett företag när det gäller värderingen av sitt åtagande, dvs. premiereserven. Försäkringsbolagen står under finansinspektionens tillsyn och det finns ett starkt intresse av att skydda försäkringstagarnas medel. Det är därför rimligt att beräkningen av bolagens premiereserver görs med försiktiga ränteantaganden. Om försäkringsbolaget tillämpar försiktiga antaganden också vid premiesättningen uppstår regelmässigt överskott på försäkringarna. I individuell försäkring är detta inget större problem. Resultatet blir att den försäkrade får en större del av det utfallande beloppet som återbäring i stället för som garanterad pension. Inom SPP där fördelningen av överskottet bestäms av en styrelse som i huvudsak är partssammansatt är det emellertid mer problematiskt om premierna sätts så att stora överskott uppstår. Den nu aktuella fördelningen av överskottsmedel i SPP visar också på svårigheten att i efterhand åstadkomma rättvisa mellan olika arbetsgivare.

Det är naturligtvis önskvärt att den beräknade pensionsskulden täcker kostnaderna för avveckling av åtagandet genom köp av försäkring. Om emellertid försäkringsbolagens premier beräknas med stor försiktighet finns en motsättning mot kravet på rättvisande bild. För det stora flertalet företag är avveckling av pensionsskulden inte en aktuell fråga. Övriga tillgångar och skulder i balansräkningen redovisas ju inte heller till likvidationsvärden.

PRI:s beräkning betryggande

Den pensionsskuld som PRI beräknar baseras på ett ränteantagande som efter säkerhetsbelastningar är 3,8 %, dels s.k. medel för pensionstillägg som uppgår till ca 10 % av kapitalvärdet. Den skuld som redovisas motsvarar ett nuvärde av de framtida pensionsutbetalningarna beräknat efter en ränta på ca 3,3 %. Denna nivå motsvarar relativt väl avkastningen på statens realränteobligationer med avdrag för avkastningsskatt på ca 0,5 %. Härutöver finns ännu en delpost, de s.k. särskilda värdesäkringsmedlen, som endast får tas i anspråk efter beslut av SAF och PTK.

Finansinspektionen har utfärdat nya föreskrifter för beräkning av kapitalvärde utanför allmän pensionsplan. Från och med räkenskapsåret 2000 skall kapitalvärdet beräknas med ett ränteantagande på 3,75 % före avkastningsskatt. (Tidigare gällde 4,0 %.) Den av PRI använda metoden ger således fortfarande ett högre värde.

Sammanfattningsvis anser FPG och PRI att den skuldberäkning som man för närvarande använder ger en rimlig periodisering av pensionskostnaderna och att någon ökning av pensionsskulderna inte är befogad.

Civ.ek. Peter Lindblad är sedan 1989 VD på Försäkringsbolaget Pensionsgaranti (FPG).