Den 1 januari 1999 skedde stora förändringar inom banklagstiftningen. Bland annat upphörde bankaktiebolagslagen att gälla. Karl-Erik Danielsson och Manfred Löfvenhaft redogör här för de associationsrättsliga konsekvenserna av den nya lagstiftningen.

På bankmarknaden uppträder tre olika kategorier av banker, bankaktiebolagen (affärsbankerna), sparbankerna och medlemsbankerna. De tre kategorierna skiljer sig bland annat åt genom att de utgör skilda slag av associationer. Den lagstiftning som gällde före årsskiftet var disponerad så att bankrörelselagen (1987:617) – i fortsättningen betecknad BRL – innehöll sådana bestämmelser om bankverksamhet som var gemensam för de tre kategorierna, inte minst de viktiga näringsrättsliga bestämmelserna. De övriga tre banklagarna bankaktiebolagslagen (1987:618), i fortsättningen betecknad BAL, sparbankslagen (1987:619) och lagen (1995:1570) om medlemsbanker tog upp regler huvudsakligen av associationsrättslig karaktär för var och en av dessa kategorier.

Den 1 januari 1999 infördes nya regler i aktiebolagslagen (1975:1385), i fortsättningen betecknad ABL. Dessa regler har fått stort genomslag (se till exempel Rolf Skog i Balans 3/98) och är numera välkända. Den 1 januari 1999 genomfördes emellertid också omfattande förändringar på banklagstiftningens område. Då upphörde BAL att gälla. Vidare upphörde en stor del av BRL att vara tillämplig på bankaktiebolag. Istället blev ABL den grundläggande associationsrättsliga lagen för bankaktiebolag. Den nya strukturen – att bankaktiebolag inte särregleras i en särskild associationsrättslig lag – innebär en återgång till vad som gällde före införandet av 1903 års lag om bankaktiebolag.

Genom att bankaktiebolag således numera regleras av samma lagstiftning som allmänna aktiebolag har den speciella associationsformen bankaktiebolag utmönstrats. Med bankaktiebolag avses efter lagändringarna ett aktiebolag som har fått tillstånd att bedriva bankrörelse, 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen BRL. Sålunda kan allmänna aktiebolag erhålla oktroj och därefter bedriva bankrörelse.

Att hela BAL och en stor del av BRL ersatts av bestämmelser i ABL innebär givetvis en avsevärd strukturell förändring av de regler som gäller för bankaktiebolag. Som en följd härav sker det emellertid även betydande materiella ändringar.

I denna artikel försöker vi uppmärksamma några av de mest intressanta nyheterna, främst avseende bankaktiebolags ledning, delegation, skadeståndsansvar och revision. Någon fullständig genomgång av det nya regelverket är det emellertid inte fråga om. Många viktiga regler, till exempel avseende emission, nedsättning av aktiekapital, vinstutdelning, likvidation och upplösning samt fusion, behandlas inte alls.

Det bör noteras att de nya reglerna endast berör bankaktiebolag. För sparbanker och medlemsbanker gäller fortfarande särlagstiftningen i sparbankslagen och lagen om medlemsbanker.

Viktiga förarbeten m.m.

Den nya lagstiftningen, som införts genom lagen (1998:1500) om ändring i BRL, bygger på regeringens proposition 1997/98:166, Ny associationsrätt för bankaktiebolag, m.m., Banklagskommitténs delbetänkande, SOU 1998:27, Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag samt en promemoria från Finansdepartementet med titeln Promemoria om ny associationsrätt för bankaktiebolag och försäkringsbolag (Finansdepartementets dnr Fi98/476). Vad avser vissa bestämmelser om styrelsens sammansättning i bankaktiebolag ändrades förslaget i propositionen genom Lagutskottets betänkande 1998/99:LU4.

I sammanhanget kan det vara värt att nämna att Banklagskommittén numera även kommit med ytterligare ett delbetänkande, SOU 1998:160, Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsbolag. Innehållet i detta delbetänkande har emellertid inte lett till någon lagstiftning och behandlas inte i denna artikel.

I och med att ABL numera är den grundläggande associationsrättsliga lagen även för bankaktiebolag kommer de ovan nämnda nya reglerna om aktiebolagens organisation, som infördes genom lagen (1998:760) om ändring i ABL, att gälla även bankaktiebolag. Därvid skall särskilt framhållas att även de övergångsbestämmelser som gäller för de nya reglerna i ABL är tillämpliga även på bankaktiebolag (se prop 1997/98:166 s 195). Den närmare innebörden av vissa av dessa övergångsbestämmelser har Rolf Skog redogjort för i Balans nr 1/99.

De nya reglerna i ABL bygger främst på regeringens proposition 1997/98:99, Aktiebolagets organisation och Aktiebolagskommitténs delbetänkande, SOU 1995:44, Aktiebolagets organisation. I och med att dessa nya regler i ABL är välkända och fått stor uppmärksamhet kommer vi inte att beröra dem särskilt i denna artikel.

Lagstiftningens utgångspunkter och lagstiftningsteknik

Lagstiftarens utgångspunkt har varit att ABL:s regler i allmänhet tillgodoser skyddet för aktietecknare, aktieägare och borgenärer i allmänhet samt att särregler skall undvikas så långt det är möjligt. Vissa associationsrättsliga särregler för bankaktiebolag har emellertid tagits in i ett nytt nionde kapitel i BRL. De omständigheter som föranlett särregleringen är, enligt förarbetena, sådana som tar sikte på bankaktiebolagens särart (se prop. 1997/98:166 s. 55). Regeringen ser framför sig tre sådana omständigheter, nämligen tvingande näringsrättsliga bestämmelser i olika EG-direktiv, de finansiella företagens betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet och deras betydelse för konsumenterna i privatekonomiskt hänseende samt det faktum att bankaktiebolagen bedriver en delvis speciell verksamhet.

Tekniskt har lagstiftaren – något förenklat – löst systemet med särlagstiftningen så att 1 kap. 1 § tredje stycket BRL innehåller en bestämmelse enligt vilken ABL gäller för bankaktiebolag om inte annat är särskilt föreskrivet samt att eventuella hänvisningar i ABL även skall läsas som hänvisningar till motsvarande regler i BRL om sådana finns. Bestämmelsen är inte lättläst. Avsikten är dock att de associationsrättsliga reglerna i BRL skall beaktas i samma utsträckning som om de vore intagna i ABL. Bestämmelsen får emellertid även betydelse för de näringsrättsliga bestämmelserna i BRL (se prop. 1997/98:166 s. 186). Ett brott mot till exempel kreditjävsbestämmelsen i 2 kap. 17 § BRL är således sanktionerad på samma sätt som om fråga vore om ett brott mot ABL.

Bankaktiebolags ledning

Ett aktiebolag har två huvudsakliga ledningsorgan, styrelsen och verkställande direktören. Funktionsfördelning mellan styrelsen och verkställande direktören i ett aktiebolag baseras direkt på ABL. Den verkställande direktören skall, enligt 8 kap. 25 § ABL, handha den löpande förvaltningen. Han skall dessutom vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt. Visserligen skall styrelsen ge riktlinjer och anvisningar till den verkställande direktören. Det är emellertid en utbredd uppfattning att styrelsen i ett aktiebolag inte kan begränsa verkställande direktörens förvaltningsrätt hur mycket som helst.

I ett bankaktiebolag var styrelsen tidigare det enda ledningsorganet. En annan sak var att styrelsen i ett bankaktiebolag enligt BAL hade en lagstadgad rätt att delegera vissa förvaltningsuppgifter som inte var av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt till en verkställande direktör eller annan. Den som fått förvaltningsuppgift delegerad till sig benämndes i BAL delegat. I och med att BAL upphävdes utmönstrades systemet med delegater i bankaktiebolag utan närmare kommentarer i förarbetena.

Verkställande direktörens förvaltningsbefogenheter i ett bankaktiebolag bestämdes således tidigare inte av lagen, utan av vilka förvaltningsuppgifter styrelsen valt att delegera till honom. Styrelsen kunde till exempel välja att delegera uppgifter som i ett aktiebolag skulle fallit inom verkställande direktörens förvaltningsområde till annan än bankaktiebolagets verkställande direktör. Inom ett bankaktiebolag svarade således styrelsen genom beslut om delegation för hur ansvarsfördelningen och beslutanderätten skulle fördelas mellan styrelsen, verkställande direktören, andra organ och befattningshavare. I detta sammanhang kan det även noteras att bankaktiebolag, till skillnad från allmänna aktiebolag, tidigare – men inte nu längre – kunde ha flera verkställande direktörer.

Det fanns tidigare således – teoretiskt sett – betydande skillnader beträffande kompetensfördelning mellan styrelsen och verkställande direktören i bankaktiebolag respektive aktiebolag. I realiteten torde emellertid de flesta större banker ha organiserat arbetet på ett sätt som tämligen nära anslöt till ABL:s kompetensfördelning, varför de praktiska skillnaderna måhända ofta inte var så stora. Det faktum att bankaktiebolagets verkställande direktör numera har ett i lagen utmejslat ansvar medför dock en stor skillnad för hans skadeståndsansvar gentemot tredje man. Om verkställande direktören inte vidtar sådana nödvändiga åtgärder att bankaktiebolagets bokföring och medelsförvaltning sköts på ett korrekt sätt – vilket i en bank torde vara en betydande uppgift – bryter han numera mot ABL. Detta kan medföra skadeståndsskyldighet gentemot tredje man enligt 15 kap. 1 § andra meningen ABL. Förutom skadeståndsansvar kan verkställande direktören också göra sig skyldig till bokföringsbrott och därigenom ådraga sig straffansvar.

Bankaktiebolags styrelse

I likhet med styrelsen i allmänna aktiebolag skall styrelsen i ett bankaktiebolag numera årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I detta hänseende gäller således inga särregler för bankaktiebolagen. Eftersom reglerna om arbetsordningens innehåll och betydelse tillhör de mer kända i den genomförda aktiebolagsrättsreformen finns det ingen anledning att här beröra detaljerna i regelverket.

Vad gäller sammansättningen av ett bankaktiebolags styrelse kan det dock vara värt att uppmärksamma att en bankstyrelse efter årsskiftet alltid måste bestå av minst tre ledamöter. Flertalet av ledamöterna skall alltid vara personer som inte är anställda i banken eller i företag som ingår i en koncern där banken är moderbolag (se 9 kap. 10 § BRL och 1998/99:LU4 s. 6). Detta skiljer sig från den tidigare regleringen enligt vilken ett bankaktiebolags styrelse skulle bestå av minst fem ledamöter och högst en för varje påbörjat femtal av dessa fick vara anställd i banken. Denna femtalsregel avskaffades sålunda för bankaktiebolagen från årsskiftet.

Interna instruktioner

Enligt den tidigare bestämmelsen i 7 kap. 6 § BAL skulle styrelsen i ett bankaktiebolag upprätta interna instruktioner för verkställande direktör och andra delegater. I och med att BAL upphävdes utmönstrades, som ovan nämnts, systemet med delegater i bankaktiebolag. Det innebär självfallet inte att det i fortsättningen blir förbjudet för styrelsen i ett bankaktiebolag att delegera förvaltningsuppgifter. En styrelse i ett aktiebolag har tvärtom sedan länge ansetts ha rätt att i viss utsträckning delegera förvaltningsuppgifter. Sedan årsskiftet är styrelsen i ett aktiebolag dessutom skyldig att utfärda interna instruktioner för arbetsfördelningen mellan styrelsen, den verkställande direktören och de organ som styrelsen inrättar. Om omfattningen och beskaffenheten av bolagets verksamhet påkallar det bör, sägs det i förarbetena, styrelsen i ett aktiebolag utfärda instruktioner också för enskilda befattningshavare, till exempel den vice verkställande direktören och de högre tjänstemännen i bolaget (prop. 1997/98:99 s. 80).

De instruktioner styrelsen i ett bankaktiebolag kunde utfärda enligt BAL skulle innehålla föreskrifter om de befogenheter som skulle tillkomma delegaten i fråga samt, om uppdraget avsåg att bevilja kredit, även grunderna för kreditgivningen. Instruktionerna skulle vidare uppdateras årligen och avskrifter sändas till Finansinspektionen. Kraven på instruktionerna enligt BAL var således betydligt strängare än kraven på de instruktioner som skall utfärdas enligt de nya reglerna i ABL. Enligt ABL finns till exempel inget krav på att grunderna för kreditgivningen skall fastställas i instruktioner. Inte heller finns det något krav på att instruktionerna skall ges in till Finansinspektionen eller att Finansinspektionen skall underrättas om eventuella ändringar (prop. 1997/98:166 s. 115).

Finansinspektionen har i och för sig lämnat allmänna råd om hur ändamålsenliga interna instruktioner i banker bör vara utformade. Dessa allmänna råd upphörde inte att gälla i samband med att BAL upphävdes, utan är tillämpliga även efter den 1 januari 1999. Även om Finansinspektionens allmänna råd inte är formellt bindande följs de i mycket hög utsträckning av banker och andra aktörer på det finansiella området. Bankaktiebolagen står vidare alltjämt under tillsyn av Finansinspektionen. Mot bakgrund härav ansåg regeringen att ABL:s reglering i tillräckligt hög grad tillgodoser kravet på ändamålsenliga instruktioner i bankaktiebolag (se prop. 1997/98:166 s. 116).

Oavsett hur det förhåller sig härmed bör det påpekas att det ur associationsrättslig synvinkel är betydligt allvarligare att bryta mot BRL eller ABL än mot Finansinspektionens allmänna råd (jämför NJA 1995 s. 693, särskilt på s. 705). Om de interna instruktionerna tidigare inte höll måttet så innebar detta ett brott mot BAL, vilket kunde konstituera skadeståndsansvar för styrelsen inte bara mot banken utan också mot tredje man. Om de interna instruktionerna i ett bankaktiebolag nu inte uppfyller de tidigare kraven i BAL så innebär detta i vart fall inte omedelbart en överträdelse av ABL, varför det torde vara betydligt svårare för tredje man att erhålla skadestånd från styrelsen med stöd av regeln i 15 kap. 1 § andra meningen ABL.

Skadeståndsansvar för anställda i bankaktiebolag

För anställda i bankaktiebolag som fått förvaltningsuppgift delegerad till sig – delegater – innebär den nya regleringen en avsevärd skillnad. Enligt 5 kap. 1 § BRL skulle tidigare, förutom stiftare och styrelseledamöter, även delegat som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadade banken då han fullgjorde sitt uppdrag ersätta skadan. Detsamma gällde om skadan vållats en aktieägare eller annan genom överträdelse av BRL eller BAL. Enligt den tidigare lagstiftningen hade således delegater i ett bankaktiebolag ett associationsrättsligt skadeståndsansvar såväl gentemot banken som gentemot aktieägare och andra.

Vid årsskiftet upphörde denna bestämmelse i BRL att vara tillämplig på bankaktiebolag. Istället blev den allmänna skadeståndsbestämmelsen i 15 kap. 1 § ABL tillämplig. Bestämmelsen ger möjlighet att föra en skadeståndstalan mot stiftare, styrelseledamot och verkställande direktör, men däremot inte mot andra anställda i banken. Det associationsrättsliga skadeståndsansvaret för sådana anställda som var delegater i bankaktiebolag upphörde således vid årsskiftet.

För anställda i bankaktiebolag regleras skadeståndsansvaret numera istället av de allmänna reglerna om skadestånd i skadeståndslagen (1972:207). För skada som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten ansvarar han endast i den mån synnerliga skäl föreligger, 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Genom att använda uttrycket synnerliga skäl har lagstiftaren velat markera att den anställde skall kunna bli skadeståndsskyldig endast i undantagsfall. De nya reglerna innebär således att skadeståndsansvaret för de som tidigare var delegater i ett bankaktiebolag inskränkts betydligt. Som ovan påpekats gäller detta dock inte verkställande direktören, där ansvaret i stället utsträcks.

Motsvarande gäller inte för delegater i medlemsbanker och sparbanker. I sådana banker behålls det nuvarande systemet med delegation och skadeståndsbestämmelsen i 5 kap. 1 § BRL fortsätter att vara tillämplig. Detta innebär således att delegater i sparbanker och medlemsbanker behandlas fundamentalt annorlunda i ansvarshänseende än de som fullgör motsvarande arbetsuppgifter i bankaktiebolagen.

Revision

De sedan årsskiftet införda bestämmelserna i 10 och 11 kap. ABL om revision samt allmän och särskild granskning torde numera vara välkända, särskilt givetvis för denna tidskrifts läsekrets. I detta avsnitt avser vi därför endast att behandla vissa av de ändringar som inträtt i regelverket avseende revision för bankaktiebolag samt även att påpeka vilka särregler avseende revision som gäller för bankaktiebolag.

I och med att bestämmelserna om revision i ABL gjorts tillämpliga på bankaktiebolag har 3 kap. BRL om revision upphört att gälla för bankaktiebolag. Detta har bland annat medfört att bankaktiebolag numera endast behöver ha en revisor, 10 kap. 1 § ABL. Tidigare skulle bankaktiebolag, enligt 3 kap. 1 § BRL, alltid ha två revisorer. Vidare kunde tidigare endast stämman i ett bankaktiebolag utse en eller flera revisorsuppleanter. Numera kan ett bankaktiebolags bolagsordning innehålla bestämmelser om att även annan än stämman skall kunna utse revisorssuppleanter (prop. 1997/98:166 s. 131).

Även vad gäller den tid för vilken revisor utses för sitt uppdrag har en ändring inträtt. Enligt BRL skulle revisor i bankaktiebolag utses för den tid som angavs i bolagsordningen. Enligt ABL gäller numer istället att revisorsuppdraget är fyra år, 10 kap. 20 § ABL. Denna regel förhindrar dock inte bolaget från att entlediga en revisor under löpande mandatperiod (prop. 1997/98:99 s. 141). Om revisorns uppdrag upphör i förtid skall revisorn alltid anmäla detta till registreringsmyndigheten, 10 kap. 22 § ABL. Tidigare behövde sådan anmälan bara ske i en bank där Finansinspektionen inte förordnat revisor. I sammanhanget bör påpekas att fyraårsregeln inte innebär att bankaktiebolag måste byta revisor vart fjärde år (prop. 1997/98:99 s. 141).

Minoritetsrevisor för bankaktiebolag utsågs tidigare av Finansinspektionen. Numera utses sådan i stället av länsstyrelsen, 10 kap. 9 § ABL och prop. 1997/98:166 s. 131.

Även vad gäller jäv för revisorer medför de genomförda ändringarna skillnader. Den särskilda jävsregeln i 3 kap. 5 § BRL upphör att vara tillämplig för revisorer i bankaktiebolag. Istället blir jävsregeln i 10 kap. 16 § ABL tillämplig. Detta innebär att revisor numera är jävig om han äger aktier i bankaktiebolaget eller bolag i samma koncern som bankaktiebolaget. I detta hänseende innebär den nya jävsregleringen således en skärpning. Vad gäller lån som revisorns maka eller sambo upptagit i bankaktiebolaget innebär den nya regleringen emellertid en lättnad. Tidigare kunde den vars maka och sambo som upptagit lån hos ett bankaktiebolag, enligt den kategoriska jävsregeln i 3 kap. 5 § andra stycket BRL, inte vara revisor i bankaktiebolaget. Motsvarande kategoriska jävsregel finns inte i ABL. Istället skall dylika förhållanden numera prövas enligt de för revisorer allmänna delikatessjävsreglerna i lagen (1995:528) om revisorer (prop. 1997/98:166 s. 134).

Förutom bestämmelserna i 10 och 11 kap. ABL innehåller 9 kap. BRL vissa särregler om revision som skall tillämpas av bankaktiebolag.

För ett allmänt aktiebolag gäller, med undantag för lekmannarevisorer, att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor. Endast i vissa fall finns ett krav på att minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad, 10 kap. 11 och 12 §§ ABL. För bankaktiebolag ansåg regeringen det emellertid påkallat att införa en absolut regel enligt vilken minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad. Om en sådan auktoriserad revisor inte är utsedd skall länsstyrelsen efter anmälan förordna en sådan revisor, 9 kap. 15 § BRL.

Enligt 10 kap. 41 § ABL är en revisor skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget. Bestämmelserna om aktieägares i bankaktiebolag rätt till information har emellertid modifierats med hänsyn till banksekretessen. Enligt en särbestämmelse i 9 kap. 16 § BRL får en revisor därför inte heller lämna ut en uppgift om det skulle vara till nämnvärd olägenhet för enskild.

Det sakliga innehållet i regeln i 3 kap. 8 a § BRL behålls. I regeln föreskrivs att en revisor omgående till Finansinspektionen skall rapportera om han vid fullgörandet av sitt uppdrag i banken får kännedom om förhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar bankers verksamhet, kan påverka bankens fortsatta drift negativt eller leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning. Redaktionellt flyttas dock bestämmelsen till 9 kap. 17 § BRL.

Den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 5 § BRL, att Finansinspektionen skall utse en eller flera revisorer att delta i revisionen av en bank, behålls även för bankaktiebolag. Av pedagogiska skäl införs i 9 kap. 15 § BRL en uttrycklig bestämmelse av vilken framgår att revisor som förordnats av Finansinspektionen, oavsett bolagsstämmans anvisningar, skall följa den instruktion som inspektionen utfärdat.

Karl-Erik Danielsson och Manfred Löfvenhaft är advokater och verksamma vid Gernandt & Danielsson Advokatbyrå AB. Karl-Erik Danielsson medverkade senast i Balans nr 6/85.