Näringslivets Börskommitté (NBK) har antagit en reviderad rekommendation om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Den innebär att det från halvårsskiftet 1999 införs en s.k. budplikt på den svenska aktiemarknaden. Rolf Skog redogör i denna artikel för den huvudsakliga innebörden av de nya reglerna.

I ljuset av ett antal uppmärksammade uppköpsstrider på den brittiska aktiemarknaden under 1960-talet införde Storbritannien som första land i världen 1968 en utförlig reglering av offentliga uppköpserbjudanden – take overs – på aktiemarknaden. På initiativ av institutionerna i City skapades ett självreglerande organ, The Panel on Takeovers and Mergers, som utarbetade The City Code on Takeovers and Mergers. Den brittiska takeover-koden har sedan kommit att stå modell för motsvarande regelverk i en rad andra europeiska länder.

Sverige var ett av de första länder som följde det brittiska exemplet. Redan 1971 utfärdade Näringslivets Börskommitté (NBK) den rekommendation som alltjämt utgör det grundläggande regelverket i fråga om offentliga uppköpserbjudanden på den svenska aktiemarknaden. Rekommendationen reviderades 1988 och har nu genomgått ytterligare en revidering.

NBK:s rekommendation från 1971 anslöt nära till den brittiska koden, men i ett hänseende förelåg en väsentlig skillnad. Den brittiska koden innehöll regler om s.k. budplikt, vilka i korthet innebar att den som uppnådde ett så stort aktieinnehav i ett brittiskt börsbolag att han fick ett bestämmande inflytande i bolaget var skyldig att lägga ett bud även på resterande aktier. Övriga aktieägare skulle på detta sätt skyddas vid kontrollägarskiften.

NBK:s rekommendation upptog inte någon regel om budplikt. Något behov därav ansågs inte föreligga. Inte heller infördes någon sådan regel i samband med 1988 års revidering. Vid den nu genomförda revideringen av rekommendationen har emellertid NBK funnit, att tiden är mogen att även för svensk del införa regler om budplikt. Härigenom anpassas, säger NBK, reglerna för den svenska marknaden till vad som i dessa avseenden gäller på nära nog alla viktiga marknader i Europa.

För vilka bolag gäller reglerna om budplikt?

Reglerna om budplikt skall tillämpas om en svensk eller utländsk, juridisk eller fysisk, person uppnår en viss grad av ägarinflytande i ett svenskt bolag med aktier noterade vid en börs (OM Stockholmsbörsen) eller en auktoriserad marknadsplats (f.n. IM och Aktietorget). Reglerna gäller däremot inte vid förvärv av aktier i ett utländskt bolag vars aktier (depåbevis) är noterade vid svensk börs eller auktoriserad marknadsplats.

När utlöses budplikten?

Syftet med reglerna om budplikt är att övriga aktieägare skall ha möjlighet att lämna bolaget i samband med ett kontrollägarskifte. Vilka omständigheter skall då anses konstituera ett sådant skifte? I alla länder med regler om budplikt har man valt att primärt se till ägarens röststyrka i bolaget. Det är ett grovt kriterium, men ett kriterium som erbjuder förhållandevis god förutsägbarhet.

I Storbritannien utlöses budplikten när någon når 30 procent av samtliga röster i bolaget. Detsamma är fallet i flera kontinentaleuropeiska länder. Det finns emellertid länder som lagt gränsen vid en högre röstandel. I Norge är gränsen 40 procent, i Danmark 50 procent och i Finland 67 procent.

Var gränsen skall läggas bör med hänsyn till budpliktens syfte bestämmas med utgångspunkt i vilken andel av röstetalet som normalt ger effektiv kontroll vid en bolagsstämma, något som i sin tur är beroende av koncentrationen i de enskilda bolagens ägarstruktur. NBK har efter en genomgång av ägarstrukturen i de svenska aktiemarknadsbolagen stannat för att lägga gränsen vid 40 procent av röstetalet. En ägare som har en så stor röstandel har normalt praktisk kontroll över bolaget. Hur stor kapitalandel aktierna representerar saknar betydelse.

Budplikt utlöses när någon genom köp, teckning, konvertering eller annat förvärv av aktier i bolaget uppnår en andel som uppgår till eller överstiger 40 procent av det totala antalet röster i bolaget. Hur förvärvet gått till spelar alltså i grunden ingen roll. Ett undantag gäller dock för det fall köparen uppnått 40 procent eller mer av rösterna på grund av ett frivilligt offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier i bolaget. Har köparen på detta sätt uppnått t.ex. 60 procent av rösterna, så är han inte tvungen att lägga ett bud på resterande aktier. Övriga ägare har då redan haft möjlighet att lämna bolaget. Budplikt utlöses inte heller om en sådan köpare senare förvärvar ytterligare aktier i bolaget. Skulle han däremot avyttra aktier så att innehavet understiger 40 procent och därefter på nytt förvärva aktier så att han kommer till 40 procent eller mer, så slår budplikten till.

Budplikten utlöses normalt inte om 40-procentsgränsen uppnås till följd av åtgärder från bolagets sida. Att bolaget reducerar det totala antalet aktier i bolaget genom inlösen eller förvärv av egna aktier skall normalt inte utlösa budplikt.

Förvärv av andra av bolaget utgivna värdepapper än aktier utlöser inte budplikt. En ägare som innehar aktier med t.ex. 35 procent av röstetalet och som förvärvar konvertibler som vid en konvertering skulle ge ytterligare 5 procent eller mer av röstetalet ådrar sig inte någon budplikt. Budplikten inträder först i samband med konverteringen. Motsvarande gäller beträffande t.ex. teckningsoptioner.

En viktig nyhet i den reviderade rekommendationen är att Aktiemarknadsnämnden fått rätt att bevilja undantag från bl.a. reglerna om budplikt. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan ett sådant undantag aktualiseras t.ex. om 40-procentsnivån uppnås till följd av arv, gåva eller andra åtgärder som är avsedda att åstadkomma ett generationsskifte i bolaget. Andra fall som kan aktualisera undantag är om aktierna erhålls som vederlag vid försäljning av bolag eller annan egendom eller är ett erforderligt led i rekonstruktionen av ett bolag med betydande ekonomiska svårigheter. Nämnden kan förena ett beslut om dispens med villkor.

För vem gäller budplikten: enskild ägare eller ägarsfär?

Karakteristiskt för de svenska aktiemarknadsbolagens ägarstruktur är förekomsten av ägarsfärer, i vilka flera formellt oberoende ägare på ett eller annat sätt har kopplingar till varandra. Det kan t.ex. handla om att ägarna i sin tur äger aktier eller andelar i varandra eller om konsortialavtal mellan ägarna. En viktig fråga blir därför i vilka fall budplikten skall utlösas om 40-procentsgränsen uppnås av två eller flera ägare som kan anses stå varandra nära.

I syfte att åstadkomma en i detta hänseende så klar bestämmelse som möjligt har NBK här använt sig av ett förhållandevis snävt närståendebegrepp. Till köparens eget aktieinnehav skall läggas aktier som innehas av:

  1. företag inom samma koncern som köparen,

  2. köparens make, sambo eller omyndigt barn, och

  3. annan med vilken träffats överenskommelse om att genom ett samordnat utövande av rösträtten inta en långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning.

Punkten 1 refererar till det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet, enligt vilket en koncern bl.a. föreligger om ett aktiebolag innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i ett annat bolag (se 1 kap. 4 § aktiebolagslagen, 1975:1385). Vid tillämpning av punkten skall vad som sägs i aktiebolagslagen om moderbolag även tillämpas på fysiska personer och andra juridiska personer än aktiebolag.

Punkten 2 fordrar inte någon kommentar.

Punkten 3, som innehåller det mest svåravgränsade närståendekriteriet, förutsätter att det mellan köparen och någon annan, fysisk eller juridisk, person finns en överenskommelse om hur rösträtten för parternas aktier skall utövas på bolagsstämma. Denna överenskommelse kan vara skriftlig eller muntlig.

Frågan om ett närståendeförhållande föreligger kan underställas Aktiemarknadsnämnden. Erfarenheterna från Storbritannien pekar på att detta kan komma att bli en ofta återkommande frågeställning för nämnden.

Budplikten träffar den person som gör det kritiska aktieförvärvet, dvs. det förvärv som medför att han, ensam eller tillsammans med någon närstående, får 40 procent eller mera av rösterna i bolaget. Det gäller även om någon annan i den grupp som köparen ingår i har ett större aktieinnehav. Aktiemarknadsnämnden kan dock medge att någon annan, inom eller utom gruppen, tar över budplikten.

Hur skall man då se på den situationen att två ägare som vardera innehar t.ex. 25 procent av röstetalet beslutar sig för att samverka på ett sådant sätt som avses i punkten 3? Utlöses budplikt redan genom etablerandet av ett sådant närståendeförhållande? Svaret är nej. Trots att en sammanläggning av parternas innehav skulle medföra att nivån 40 procent av rösterna passerades utlöser inte samverkansavtalet i sig budplikt. Däremot slår budplikten till om någon av parterna senare förvärvar ytterligare en eller flera aktier. Budplikten gäller då för den av parterna som förvärvar aktien.

För ett särskilt fall har emellertid föreskrivits att budplikt uppstår redan när närståenderelationen etableras. Det gäller när ett bolag förvärvar aktier i ett annat bolag i sådan omfattning att ett koncernförhållande uppstår. Om dotterbolaget vid koncernförhållandets uppkomst innehar aktier i målbolaget skall dessa aktier läggas samman med moderbolagets innehav när fråga om budplikten prövas. Anledningen till att budplikt inträder direkt är att förvärvet av dotterbolaget ofta kan tänkas ske i syfte att få kontroll över målbolaget. Det kan dock förekomma situationer där dotterbolaget förvärvas av andra skäl och att det även i övrigt är motiverat att medge undantag från budplikten. Huruvida så är fallet får avgöras av Aktiemarknadsnämnden.

Till vilka skall budet riktas?

Budplikten innebär en skyldighet att lägga ett bud på samtliga aktier i bolaget. Finns det i bolaget flera aktieslag, t.ex. med olika röstvärden och har köparen uppnått 40 procent genom förvärv av uteslutande röststarka A-aktier, så är han alltså skyldig att lägga ett bud inte bara på resterande A-aktier utan även på de röstsvaga B-aktierna.

Men budplikten gäller inte bara samtliga aktier. Erbjudandet skall också riktas till innehavare av andra av bolaget utgivna värdepapper vars prissättning kan komma att väsentligt påverkas av att noteringen av de aktier som omfattas av erbjudandet skulle upphöra. Det innebär att kontrollägaren måste erbjuda sig att köpa även t.ex. utestående konvertibler.

Vilket vederlag skall köparen erbjuda?

Aktieägarna i ett bolag som byter kontrollägare skall ges tillfälle att lämna bolaget helt och hållet. Den som träffas av budplikt måste därför ge aktieägarna en möjlighet att få sina värdepapper inlösta mot kontanter. Ett sådant vederlag ger största möjliga frihet för de säljande aktieägarna. Inget hindrar emellertid att köparen som ett alternativ till kontanter erbjuder aktier, konvertibler eller någon annan vederlagsform.

På samma sätt som vid frivilliga uppköpserbjudanden gäller vid budplikt att villkoren i erbjudandet inte får vara mindre förmånliga än vad som gällt vid förvärv som köparen gjort under de närmast föregående sex månaderna. Normalt medför detta att köparen måste erbjuda det högsta pris som han, eller någon av de närstående, betalat för aktier i målbolaget under sex månader före budets offentliggörande.

Har bolaget flera aktieslag, t.ex. A- och B-aktier, och skulle köparen exempelvis ha förvärvat endast A-aktier, så måste köparen erbjuda innehavarna av A-aktier minst det högsta pris han betalat för sådana aktier under den aktuella sexmånadersperioden. Dessutom måste innehavarna av B-aktier ges en rättvis och rimlig behandling enligt de principer som rekommendationen innehåller för frivilliga bud, något som bl.a. innebär att förekommande premium i förhållande till marknadsvärde skall vara lika stor för båda aktieslagen om inte särskilda skäl föranleder annat.

Om köparen, med stöd av teckningsoption, konvertibelt skuldebrev, köpoption eller annat finansiellt instrument förvärvar aktier och därigenom uppnår ett innehav om 40 procent eller mer av rösterna får priset i erbjudandet inte understiga den genomsnittliga börskursen för aktien ifråga under de 20 börsdagar som föregått dagen för offentliggörande av innehavet.

Kan köparen minska sitt innehav och undgå budplikten?

En köpare kan komma att omfattas av reglerna om budplikt trots att han inte hade för avsikt att hamna i en sådan situation eller sakna ekonomiska möjligheter att lämna ett erbjudande till övriga aktieägare och värdepappersinnehavare. Det finns därför enligt rekommendationen en möjlighet att komma ifrån budplikten genom att bringa ned aktieinnehavet under 40 procent. Det kan ske genom att köparen själv avyttrar eller på annat sätt avhänder sig aktier, men det kan också ske genom att någon annan i närståendekretsen gör det. Åtgärden skall ha vidtagits inom fyra veckor från förvärvet, om inte Aktiemarknadsnämnden medger längre tid.

Pressmeddelande, prospekt m.m.

Självfallet är det av stor betydelse för aktiemarknaden att snabbt få information om att en köpare uppnått eller passerat 40 procent av rösterna i ett bolag. När en köpare förvärvar aktier och därigenom uppnår ett innehav om 40 procent eller mer av rösterna skall han därför omedelbart meddela detta samt tillkännage huruvida han har för avsikt att senare lämna ett offentligt erbjudande eller om innehavet kommer att bringas ned under gränsen 40 procent inom fyraveckorsfristen. Anser sig köparen inte omedelbart kunna ge ett bestämt besked härvidlag skall han ange varför en klar inställning inte kan redovisas.

Senast fyra veckor därefter skall köparen, om inte han dessförinnan kommit under 40-procentnivån, offentliggöra ett pressmeddelande, som tillkännager att ett erbjudande lämnas. Vidare skall köparen upprätta ett prospekt på det sätt som föreskrivs för frivilliga bud. NBK har inte lagt fast någon minsta tid inom vilken prospektet skall vara framlagt respektive budet i sin helhet avslutat. I rekommendationen understryks dock vikten av en skyndsam hantering. Skulle erbjudandet i onödan dra ut på tiden kan saken anmälas till Aktiemarknadsnämnden, som kan ange när erbjudandet skall vara slutfört.

Om köparen eller någon inom kretsen av närstående inom fyra veckor efter förvärvet avyttrar aktier i en sådan omfattning att budplikt inte längre föreligger är även detta förhållande av stort intresse för marknaden och försäljningen måste därför offentliggöras omedelbart.

Sanktioner

NBK:s rekommendationer är som framgår av beteckningen inte i sig bindande. Aktiemarknadsnämnden kan efter prövning i ett enskilt fall uttala att den som inte följt en viss av NBK meddelad rekommendation brutit mot vad som kan anses vara god sed på aktiemarknaden, men nämnden kan inte föreskriva några påföljder för brott mot rekommendationen.

Flera av NBK:s rekommendationer, däribland rekommendationen om offentliga uppköpserbjudanden, har emellertid tagits in i OM Stockholmsbörsens noteringsavtal. De svenska bolag vilkas aktier är noterade vid börsen (börsbolag) har genom avtalet förbundit sig att följa rekommendationen. Ett svenskt börsbolag som genom förvärv av aktier uppnår 40 procent eller mer av röstetalet i ett annat börsbolag eller i ett bolag vars aktier är noterade på en auktoriserad marknadsplats är därför juridiskt förpliktat att följa rekommendationen och lägga ett bud på resterande aktier. Skulle så inte ske, kan Fondbörsen vidtaga disciplinära åtgärder mot bolaget.

Några motsvarande sanktioner kan inte tillgripas mot exempelvis ett utländskt bolag eller en svensk eller utländsk fysisk person, som inte följer rekommendationen. Rekommendationen kan emellertid antas leda till att sådana köpare får svårigheter att hitta svenska banker och värdepappersbolag som är beredda att hjälpa till med affärer på den svenska aktiemarknaden. Erfarenheterna från Storbritannien visar att sådan s.k. cold shouldering kan vara minst lika effektiv som formella sanktioner för att åstadkomma respekt för regler om budplikt.

Ikraftträdande

Reglerna om budplikt träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas på förvärv som sker efter ikraftträdandet.

En ägare som redan har 40 procent eller mer av rösterna vid ikraftträdandet omfattas inte av budplikten. Det står också ägaren fritt att efter ikraftträdandet göra ytterligare förvärv utan att någon budplikt uppkommer. Skulle ägaren efter ikraftträdandet sälja så många aktier att innehavet understiger 40 procent är han dock skyldig att lämna ett erbjudande om han återigen kommer upp till denna nivå.

Ekon. lic. Rolf Skog är sekreterare i Aktiebolagskommittén. Han medverkade senast i Balans nr 4/99.