Den ekonomiska krisen är guld för Japans revisionsbyråer.
Omstruktureringar, behoven av ökad insyn i offentlig verksamhet och samgåenden mellan japanska och utländska företag innebär att behoven av revisionsbyråernas tjänster ökar starkt.
– Jag ser detta som en mycket intressant utveckling för oss, konstaterar Kenichi Fujiwara på Deloitte & Touche i Tokyo.
Klockan är strax före nio på morgonen. En jämn och intensiv ström av människor väller ut från stationens inre. Det är inte den där trängseln med inknuffare som man sett på bild. I Tokyo är allt välorganiserat: tåget stannar på centimetern precis där det ska, människor står uppställda i ordentliga köer. Det är vänligt, men bestämt. Alla vet vart de ska och vad de ska göra. Annars skulle det överhuvud taget inte fungera. Problem uppstår om man försöker gå tvärtom, korsa strömmen åt fel håll eller stanna för att fråga om vägen. Då blir man plötsligt ett hinder mitt i denna sugande ström av människor.
Flexibel revisorstillvaro
I allt detta enorma, välorganiserade och systematiserade ter sig revisorstillvaron faktiskt som rätt flexibel. Inom revisionsyrket är möjligheterna till oberoende och självständigt arbete betydligt större än i de flesta japanska företag. Eller som Kenichi Fujiwara, partner vid Deloitte & Touche, uttrycker det:
– Jag känner mig mycket friare här på en revisionsbyrå än vad jag skulle göra på ett stort, vanligt japanskt företag.
Deloitte Touche Tohmatsu – med närmare 2 000 anställda på området revision och 800 inom konsultverksamheten – har sitt huvudkontor i ett för att vara centrala Tokyo ganska lugnt område.
Revisor och konsult i skilda bolag
Deloitte & Touche är en av Japans största byråer. Till kunderna hör välkända japanska storföretag och dotterbolag till utländska företag. Till skillnad från många andra länder är revision och konsultverksamhet skiljt åt i Japan, vilket innebär att verksamheten bedrivs i två olika bolag. Revision är fortfarande den största delen av verksamheten, även om konsultverksamheten nu växer kraftigt, inte minst för de krav på förändringar som den ekonomiska omdaningen ställer på företagen.
Japan fick sina första revisioner 1949. Det skedde under den amerikanska ockupationen efter krigsslutet och det system som infördes var därför i hög utsträckning detsamma som i USA. De från början små revisionsfirmorna växte undan för undan till sig. 1968 bildades Tohmatsu. Vid samma tid föddes många andra, sedermera stora byråer. Fujiwara var själv 26 år när han för 33 år sedan började sin revisorskarriär. Idag, 59 år gammal, känner han sig nöjd med yrkesvalet:
– Jag ville arbeta självständigt och inte vara anställd av något stort företag. Därför tänkte jag från början bli fristående revisor. Men eftersom ingen av de mindre, nationella byråerna kunde erbjuda motsvarande träning och utvecklingsmöjligheter blev det ändå en av de större byråerna. Vid den tiden hade kåren sammanlagt inte ens 2 000 anställda.
Efter att ha arbetat på flera olika byråer, bl.a. Arthur Andersen, är Fujiwara sedan tolv år på Deloitte Touche Tohmatsu.
– På den tiden var det vanligt att man bytte mellan byråerna. Det var också vanligt att man efter att ha arbetat en tid vid någon av de större byråerna slutade och startade eget. Idag är det mycket svårare, eftersom de flesta företag använder sig av de globala firmorna.
Liksom i USA är det bara större företag som behöver ha revisor. Det gäller alla börsnoterade företag liksom företag vars kapital överstiger (motsvarande) 130 miljoner kronor. Affärslagstiftningen påminner om den tyska, annars är det amerikanska inflytandet stort.
Skattesystemet i Japan är komplicerat och de flesta företag behöver någon typ av skatterådgivning. Detta är dock något som revisionsbyråerna inte får ägna sig åt (även om enskilda revisorer också har rätt att göra en skatterevision),
– Antalet skatterådgivare är förmodligen tio gånger som många som antalet revisorer. De flesta revisionsföretag driver därför också särskilda företag för skatterådgivning, konstaterar Fujiwara.
Arvodesnormer
Arvodesnivåerna är i stort sett de samma hos de stora byråerna, eftersom man följer de arvodesnormer som det japanska revisionssamfundet anger. En normal revision för ett större företag kostar i storleksordningen 10 miljoner yen, kring 670 000 kr. För en assistent är debiteringen kring 550 kr/timmen. Efter 3–4 år går summan upp till 700 kr/timmen för att sen nå kring 915 kr/timmen. En partner debiterar 2 000 kr/timmen, men lägger antagligen inte ner mer än högst tio procent av den totala tiden på ett uppdrag. Som jämförelse kan nämnas att lönenivån för en assistent börjar på ca 23 000 kr i månaden
De utländska företagen hanteras ofta av revisorer från andra länder som arbetar i Japan. Själv arbetar Fujiwara numera enbart med japanska företag.
– Visst finns det en kulturskillnad mellan företag från olika länder, men siffror är siffror, inventarier är inventarier – vilket språk man än använder. Hälften av våra partners har egen utlandserfarenhet. Själv har jag t.ex. tidigare arbetat i London, fortsätter han.
Under högkonjunkturen var priskänsligheten hos kunderna liten. Idag är medvetenheten om arvodesnivåerna högre. Det finns också en viss konkurrens mellan byråerna, även om den inte är lika uttalad som i USA.
– Japanska företag byter ogärna revisor. Har man väl byggt upp ett förtroende så är det troligt att man får behålla sin kund. Den ekonomiska krisen har inneburit att företagen i allt högre grad börjat se över sina kostnader, inberäknat de för revisionen. Av det skälet har vi ibland tvingats sänka våra arvodesnivåer även om vi snarare hellre försöker ge en utökad service till samma pris. Däremot är det sällan vi arbetar för ett fast pris.
Våren intensivast
April till juni är den intensivaste perioden, eftersom de flesta företag har bokslut den 31/3. Lugnast är det i september–oktober. Det är också under den perioden som utbildningar sker och som man tar in nya assistenter.
Idag är revisorsyrket populärt. Byråerna tar bara emot färdigutbildade från universiteten och av de som söker antas en på tjugo. Därefter är det normala att man gör 2–3 år som assistent inom en byrå. Många av de som söker sig till revisionsbyråerna gör det för att få möjlighet att arbeta i utlandet.
– Idag har vi ett 20-tal medarbetare som arbetar utomlands. Till stor del arbetar de med japanska företag i utlandet.
Ovanligt att gå till kundföretag
Till skillnad från i Europa och USA är det inte vanligt att managers och partners lämnar byrån för att börja hos kundföretag, undantaget de som går till utländska företag verksamma i Japan. Orsaken är förstås den japanska traditionen med livstidsanställning.
– De japanska företagen vill ha folk som är ”uppvuxna” inom företaget. Det gör att arbetsmarknaden för oss är ganska begränsad.
Många japanska företag rekryterar sin personal utifrån vilka universitet de studerat vid. Mest prestigefyllt är Todai, Tokyo Universitet, från vilket en stor del av den statliga byråkratins toppar rekryteras.
Det japanska skolsystemet är helt uppbyggt på att man ska klara sina examen och komma in på rätt universitet. Från tidig ålder tillbringar barnen sina kvällar och helger på extraskolor – allt för att lyckas. I skolan lär de sig långa läxor utantill utan att förstå sammanhangen; de kan läsa engelska men är för blyga och rädda för att våga föra ett vanligt samtal.
Denna hårda disciplin – som är en del av förklaringen till det japanska undret – har sina avigsidor, inte minst därför att den kväver det självständiga tänkande som idag blir allt viktigare – inte minst inom revisorsyrket, menar Fujiwara.
– Hos oss tar man tidigt ett stort eget ansvar. Därför är det alltid svårt att träna och utbilda de unga. Innan de kommer hit har de bara lärt sig skrivbordsarbete. Här måste de lära sig fungera ute hos kunderna, hur man pratar över telefon, hur kontakten med företagsledarna bör ske.
Övertid utan ersättning
En annan myt som Japan odlat genom åren är den om de långa arbetstiderna och de hängivna tjänstemännen, salarymen, vilka offrar allt för sina företag och gärna arbetar övertid utan ersättning, så kallad service overtime. Deloitte Touche är inget undantag när det gäller långa arbetstider. Vid 10–11 på kvällen hittar man gott om folk på kontoret, liksom på helgerna.
– Jag tror att det finns en ny attityd hos de unga. De arbetar inte service overtime i alls lika stor utsträckning som de äldre. Vanan att arbeta extra utan lön finns kvar, men vi uppmuntrar den inte. När man arbetar ska man ha betalt!
De flesta på kontoret har minst en timmes restid, ibland ofta två. Från 9.30 är folk normalt på plats. Själv är Fujiwara en av de få som bor nära kontoret – något som i hans fall innebär 40 minuters restid. Familjen tycks inte ha haft så mycket emot de genom åren många och långa arbetsdagarna. Åtminstone inte Fujiwaras dotter som själv utbildat sig till revisor.
– Hon studerade vid Boston College och hade tänkt vara kvar i USA när hon trots allt bestämde sig för att återvända till Japan. Nu arbetar hon för en konkurrerande byrå. Det skulle vara lite pinsamt för mig att ha min dotter arbetande för samma företag, konstaterar Fujiwara.
Japans ekonomi befinner sig i den värsta ekonomiska krisen någonsin sedan andra världskriget. Arbetslösheten brer ut sig och osäkerheten gör att de japanska konsumenterna håller hårt i sina plånböcker.
En modell i gungning
Den modell som hittills varit rådande är nu i gungning. Det innebär också att revisionsbyråerna får en ny, och mer aktiv roll som rådgivare. I ett samhälle där senioritet, snarare än kapacitet styr ens position i företaget och där de flesta anställda varit 20–30 år vid samma företag har revisorer en närmast unik erfarenhet från olika företag. Detta är något man har stor nytta av i den nuvarande omstruktureringen.
– Det är viktigt att vi diskuterar med våra kunder om de stora förändringar som kommer att krävas. Men många av mina kollegor gör inte det. De är alltför blyga och ovana och föredrar därför att hålla sig strikt till det som är revision. Att ekonomin går ner innebär samtidigt ännu mer jobb för oss. Från bankerna får vi ständigt nya förfrågningar om att analysera företag som inte betalar sina skulder för att se vad som krävs.
En ny typ av uppdrag kommer också när japanska företag ska gå samman med amerikanska och europeiska. Här handlar det om att jämka samman företagskulturer. I denna process kan en revisionsbyrå som verkar i båda länderna spela en viktig roll. Ett konkret fall är samgåendet mellan Nissan och Renault.
Ändrad attityd till utländska företag
– Här har vi redan gjort en del arbete och jag hoppas att vi ska komma in i ännu högre grad. I spåren av sammanslagningar som denna ändras också attityden till utländska företag. Även Japan behöver få in utländska investerare. Det innebär en ökad tillväxt för oss. Generellt tror jag att de stora företagen arbetar på att förändra sin egen struktur. Hur lång tid det kommer att ta – två år, kanske tre år – är svårt att säga.
– Ett annat nytt område är revision av offentlig verksamhet. Upphandlingarna är precis klara och tyvärr fick vi inte Tokyo kommun, däremot Yokohama. Modellen innebär att vi har kontraktet, men att upphandlingen av våra tjänster sker projekt för projekt. Det här är ett helt nytt – och intressant – område för oss. En viktig anledning till att man gör detta är att man vill ha en ökad insyn i den offentliga verksamheten.
Vad kommer då att hända med den japanska ekonomin? Hur djup är egentligen krisen? Fujiwara har inget tvärsäkert svar:
– Många klienter frågar också samma sak. Fortfarande är konsumtionen väldigt låg. Därför tror jag att det kommer att ta tid innan den japanska ekonomin återhämtar sig. När det än sker så kommer det inte att vara till samma Japan före krisen. De förändringar som nu inletts och som innebär att det japanska näringslivet blir allt mer likt andra länders, kommer att fortsätta även efter en återhämtning. Den livslånga anställningen kommer på sikt att vara något som hör historien till.
– Hos den högsta ledningen i många japanska företag finns en vilja att förändra strukturen, inte minst för att det handlar om att sänka kostnaderna. En del företag, som Sony som redan nu är väldigt öppna, kommer nog att bli som amerikanska företag, medan andra kommer att påverkas mindre. Men alla måste göra något för att överleva på sikt, konstaterar Kenichi Fujiwara.
David Isaksson