Det går just nu trögt med arbetet att skapa en ny revisorsförening. Så trögt att det kanske inte ens blir något; när detta skrives ser det tyvärr ut som om FAR skulle gå vidare på egen hand, med sina specialister, medan SRS tar time out. Om detta berättar vi på följande sidor.
Att det skulle bli en svårare resa fram till målet än vad som förutsattes i de första tidsplanerna, förvånar inte. Det är alltid besvärligt att smälta samman två så olika kulturer.
Men man får innerligt hoppas att parterna förmår fortsätta, helst kanske efter att först ha backat bandet en smula. Att det finns en lösning där inte SRS med sin stundom svårhanterliga folkrörelsetradition känner sig överkört av ett FAR med storbyråresurser och svalare ledamotsengagemang.
Och siktet måste nog än tydligare sättas mot framtiden, mot ungdomen, så långt har kritikerna rätt. Visst är revisorer regelstyrda och myndighetsövervakade, visst krävs det en anpassning till de internationella organen, visst måste en revisorsförening kunna uppträda med stram tyngd i många sammanhang.
Men det måste gå att komma runt kulturskillnader och komplex, denna misstänksamhet mellan grupper som gör i stort sett samma arbete och har i stort sett samma utbildning. Omvärlden har väl knappast så mycket större förståelse för behovet av två föreningar än vad den hittills haft för revisorernas samlade försök att förklara bort förväntningsgapet.
Möjligheten att få starta om direkt på tröskeln till ett nytt årtusende är ju redan borta. Det är kanske lite synd, det hade sett bra ut i en eventuell marknadsföring. Men kanske kan man nu enas om att just den första maj inte behöver bli också revisorsrörelsens högtidsdag, kanske kan man skjuta på processen ytterligare några månader eller något år.
Förhoppningen får bli den att sommarens och höstens problem kan ha fungerat som skrämskott och väckarklocka i revisorsleden. Att än fler ledamöter engagerar sig i framtiden. Att varken låsningar, konspirationsteorier eller tidtabeller får stå i vägen för en alldeles nödvändig kraftsamling och förnyelse.
Den nya föreningen kanske rent av kunde samla sig till att välja en kvinnlig ordförande så småningom ...
Bengt Holmquist är chefredaktör för Balans sedan 1991 och han vill påminna om raderna på sidan 3: ”Införda artiklar återger författarnas åsikter, vilka inte behöver motsvara FARs”