Balans nr 11 2000

Finforum: Personaloptioner borde vara en lönekostnad

Normalt har Rolf Rundfelt brukat redogöra för slutsatserna i sin bok ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” på Finforum. Förra årets bok var dock den sista(?), men professor Rolf Rundfelt fanns ändå på plats och diskuterade årsredovisningar (hade i år ”bara” studerat de 30 företagen med högsta börsvärdet) med dagens moderator Peter Malmqvist, Aragon, som sedan 1997 skriver ”Tendenser i börsbolagens delårsrapporter”.

Rolf Rundfelt började med en gåta: Vad är det egentligen som ingår i inkomst av tjänst och som därmed ingår i företagens underlag för beräkning av sociala avgifter?

– Lön alltså, sa Peter Malmqvist.

– Nja, framförallt undrar jag hur företagen redovisar sina personaloptioner. Man hänvisar i avsaknad av svenska regler till amerikanska och tar upp optionerna som kostnad och därmed behöver man inte betala sociala avgifter. Jag förstår inte hur man kan beteckna det som något annat än lönekostnader.

Carl-Eric Bohlin påpekade här att amerikansk praxis är att även optioner ska ingå i beräkningen när de sociala avgifterna ska kostnadsföras.

Medför utspädning

– Sedan har vi den utspädningseffekt som optionsprogrammen medför, inom exempelvis inom IT-sektorns företag är det ungefär 5 procent, sa Peter Malmqvist. När man ska räkna ut det får man ofta i de svenska årsredovisningarna leta länge efter det totala antalet aktier. Det står ofta i fem punkters mikroskrift längst ner på någon sida.

Redovisningsrådet har givit ut en ny rekommendation om resultat per aktie, RR18. Ett föredöme på denna redovisning är företaget Teligent.

Rolf Rundfelt efterlyste också tydligare upplysningar om vad optionsprogrammen betyder för de anställda.

– Av de företag jag studerat har 24 stycken någon form av personaloptioner. Men informationen i årsredovisningen är sparsam.

Han ville också få information om resultatet resultat både före och efter utspädning.

– Särskilt när resultatet är negativt, påpekade Peter Malmqvist.

Upplysningar om valuta

– Valutainformationen är egentligen inget problem, menade Peter Malmqvist. Men den bit som är viktigast är informationen om löpande valutasäkringar.

Företagen bör visa effekterna på nettoresultatet med uppdelning på rörelsen och finansnettot samt realiserade och orealiserade kurseffekter av flödessäkringar.

– Det är lätt att gå fel i det korta perspektivet när det gäller säkringar, enligt Malmqvist. Information om detta blir dock allt sparsammare, men när det drar ner resultatet är man villig att informera om det. Man skyller på valutan, sa Peter Malmqvist som hade en liten önskan att få vara med när styrelsen får reda på valutans påverkan på resultatet när dollarn är värd 9,80 och euron når bottenrekord.

Av de företag som Rolf Rundfelt studerat hade bara nio angett säkringseffekter i årsredovisningen. Och totalt elva anger ackumulerade kursdifferenser.

– Här är Atlas Copco ett föredöme som faktiskt redovisar ända sedan 1992, vanligast är 1999.

Texter: Bengt Holmquist och Åsa Johansson.