Den stora paneldebatt som dominerade förmiddagen handlade om vart revisorn är på väg. Debattledare var Henric Borgström från Sveriges Radio i Malmö.
Sex herrar skulle ge varsin bit av svaret (så formulerades ämnet i programmet: ”Mot bakgrund av en turbulent omvärld belyses frågor kring standards för revision och redovisning, marknadsbehov/-förväntningar, oberoende, image, assurance och kanske också revisionsplikten”):
Hans Edenhammar från OM Stockholmsbörsen.
Ulf Grunander, ekonomichef på Getinge Industrier (internationell medicinteknisk koncern med en omsättning på bortåt fem miljarder).
FARs tillträdande vice ordförande Anders Malmeby, KPMG.
FARs styrelseledamot Ulf Nankler, BDO Revision Väst.
Claes Sjölin, f.d. advokat, som nu inte får ha titeln kvar som nyanställd på Ernst & Young.
Per Andersson, VD på lundaföretaget Switchcore, ett av börsens ”förhoppningsbolag” (tillverkar dataväxlar och väntar fortfarande på det marknadsgenombrott som ska ge volymorder).
Hans Edenhammar inledde med att peka på den strida strömmen av nya rekommendationer från Redovisningsrådet (RR). Till det kommer övergångsregler, krav på tilläggsupplysningar, börsens nya synpunkter på intäktsredovisning i programvaruföretag och en del annat.
”En enorm utmaning”
– Detta är en enorm utmaning för revisorerna, sa han och gav samtidigt RR en eloge för att Sverige nu äntligen fått ett heltäckande regelverk.
– Och en del av det här slår igenom redan i kvartalsrapporterna, tillade han.
– Tvivlar du på att revisorerna kan klara det här? undrade Borgström.
– Det här blir tufft både för företag och revisorer, svarade Edenhammar, och påminde också om att Rolf Rundfelts undersökningar av börsföretagens redovisning visade att man gjort en hel del missar.
Där frågade Anders Malmeby om börsen tänkte agera för att det skulle bli krav på granskning av delårsrapporter.
Edenhammars svar var kort:
– Nej.
Ulf Grunander började med att berätta han tidigare varit revisor, men ”bytt sida”.
– Revisionen är mycket viktig för oss, sa han. Och när det gäller rådgivning har jag en mycket bestämd uppfattning: man ska syssla med det man är bra på. Och det, menade han, betydde för revisorernas del redovisning och rapportering.
Per Andersson inledde med att säga att den nya ekonomin” inte var så ny, det är bara att företag med bra teknologi har potential att växa väldigt fort (”det är den nya ekonomin!”).
– Men vad kan revisorn då göra för att hjälpa ägare och VD att visa att vår framställning av bolaget är riktig – när man värderas på potential och bara gör av med pengar?
På den frågan hade bolagets revisor (Mats Fredricson) bl.a. svarat att vi ska se på affärsriskerna och genomlysa vad som är gjort för att hantera dessa.
– Det är bra om revisorn uppfyller dessa krav och inte ”bara” siffergranskar och kollar att man följer riktlinjer, tyckte Per Andersson.
Anders Malmeby beskrev sedan en förändrad omvärld: Förutsättningarna för värdering har ändras liksom kapitalutbudet. Nya regelverk tillkommer och IT-utvecklingen fortsätter i hög fart.
– Bra revision kräver att man förstår affärerna. Och teknikfrågor kan bli affärsfrågor, det visar det aktuella exemplet med om och Londonbörsen. Nya begrepp tillkommer som WebTrust och SysTrust. Och vi är på väg mot revision i realtid.
– Måste revisorn inte vara ständigt närvarande? undrade Borgström.
Ta ställning till risken
– Nej, men påläst och införstådd. Revisorn måste kunna ta ställning till risken.
Ulf Nankler, som arbetar med ägarledda företag, där fortfarande t.ex. jävsproblematiken kan vara aktuell, instämde dock i mycket: IT-frågorna är viktiga, fler företag öppnar sig mot Internet, nya system tillkommer, riskerna ökar.
– Revisorn måste sätta sig in i systemen. Hur påverkar de årsredovisningen? Många kan påverka resultatet.
Han menade att de nya revisionsrekommendationerna gör rollfördelningen tydligare och det var bra.
– Men det finns hela tiden hotet att revisionsplikten försvinner i de små företagen.
– Tränger de nya fina redovisningsrekommendationerna ända ned till småföretagen? frågade Henric Borgström.
– Nej, inte i någon större utsträckning, sa Nankler. I den världen är det ÅRL som gäller.
Hans Edenhammar påminde om att Bokföringsnämnden ger ut förenklade rekommendationer för mindre företag med samma grundläggande principer som RR. Så återkom han till goodwill-debatten, i någon polemik med Mats Fredricson som menade att goodwill-rekommendationen inte klarade den nya ekonomins verkligheter.
”Jag köper inte det där”
– Jag köper inte det där, sa Edenhammar. Redovisningen ska ge en korrekt och jämförbar utgångspunkt för prognoser. Balansräkningen ska inte spegla bolagets värde. Det finns nog flera företag som borde se över sin goodwill.
I en kommentar från publiken menade Stig Nilsson att det var företagens sak att följa reglerna. Och Ulf Grunander svarade att man försökte men att alla tolkningar inte var lätta och entydiga, vilket fick debattledaren att undra:
– Hur ofta har ni varit osams med revisorn?
– En gång, svarade Grunander. Han menade också att en del rekommendationer inte var bra, därför att de är dåligt förankrade i verkligheten.
– SPP-redovisningen förstod vi inte alls, sa Getinges ekonomidirektör. Där fick vi ta revisorn till hjälp.
– I små företag är ägarnas kunskaper oftast mycket begränsade, tillade Ulf Nankler.
Sedan lämnade man redovisningsfrågorna ett tag och gick över till att diskutera frågor kring specialister, konsulttjänster och oberoende.
Claes Sjölin kritiserade Advokatsamfundet för dess uppfattning att alla advokater skulle vara lika bra på allt och berättade om sina överväganden bakom beslutet att gå från advokatbyrån och till revisionsbyrån (där han tyckte att hans arbetsdagar såg likadana ut som på den tidigare arbetsplatsen).
– Det måste ändå vara ett mervärde för klienten kunna korta ledtiderna och få all hjälp på ett ställe. Oberoendefrågan är en komplikation, medgav han och pekade också på att frågan om advokater och revisorer utreds på flera håll, t.ex. är ju ett omskrivet holländskt fall uppe i EG-domstolen.
”Håller inte alls med”
– Jag håller inte alls med, kontrade Grunander. Jag vill sätta ihop ett team och jag vill inte ha advokat eller skattejurist från samma byrå som revisorn. De ska bevaka varandra. Jag har erfarenhet av dåligt oberoende och jag vill inte ha jurister från den byrå som reviderar.
Per Andersson ville inte säga emot. Men han kunde också se skäl till varför det skulle finnas flera kompetenser på byrån:
– Årsredovisningen innehåller ju många komponenter. Det kan vara finansieringsfrågor, avtal etc. Revisorn kan knappast vara expert på allt.
Här instämde panelens båda revisorer, innan Henric Borgström vände sig till den avgående FAR-ordföranden:
– Det blir fler och fler advokater. Då, Ingvar Pramhäll, undrar jag varför antalet revisorer står stilla?
– Om jag det visste, svarade Pramhäll, som dock pekade på t.ex. marknadskrafter, rekryteringsfrågor och att de moderna teamen hinner med mer. Yrkets attraktionskraft var nog, medgav han, lite upp och ned beroende på konjunkturerna.
I det fortsatta samtalet om oberoendefrågorna poängterade Pramhäll också att man i Sverige vill ha självgranskning och analysmodell, inte föreskrifter och regelkatalog.
– Men när blir då en revisor för beroende? undrade Borgström. Det blev en kort tystnad och någon munterhet innan Ingvar Pramhäll svarade:
– Aldrig. Då avsäger man sig uppdraget. Det här klarar vi.
Om företagsbesiktning upprepade sedan Ulf Grunander att han ville sätta ihop team av specialister från olika håll och att företaget inte ville delegera projektledningen till konsulter.
– Men ansvaret vill ni gärna ha utanför företaget, sa Claes Sjölin.
– Visst, sa Grunander. Men då är det ju bra att ha flera att välja på.
Referat: Bengt Holmquist, Åsa Johansson, Lars-Gunnar Larsson, Stefan Melin