Innehåll

Balans nr 2 2000

Är nätläsaren viktigare än pappersläsaren?

Är det viktigare att tänka på läsaren när vi skriver för nätet? Det verkar så, att döma av efterfrågan på utbildning av nätskribenter. Men råden är i princip desamma som alltid har gällt för att bli läst: tänk igenom syfte och målgrupp, utgå från läsaren, lyft fram det viktigaste, ge överblick, skriv kort, fyll rubrikerna med innehåll, låt inte spalten bli för bred, var noga med typsnitt och typstorlek osv.

På sitt intranät kan det stora, lokalt förgrenade företaget gå ut med nya eller ändrade interna instruktioner för att få ett snabbt och samtidigt genomslag. Intranäten växer i betydelse som informationskanaler, men de ersätter också tungarbetade arkiv. Söktekniken blir alltmer förfinad.

Den externa informationen är väl så viktig. Att utforma informativa och attraktiva webbplatser på Internet har blivit en ny konstart. Att ge och söka samhällsinformation har blivit mycket enklare. Vem behöver längre sträcka sig efter lagboken, när det finns aktuella rättsdatabaser på nätet?

Vad ställer nätet för krav på skribenten? Klarspråksgruppen i regeringskansliet har lagt ut en ”Lathund för webbskribenter” på sin webbplats*. I checklistan frågar man: Har texten ett klart syfte? Är texten anpassad till läsaren? Självklara frågor också om en papperstext, kan man tycka. Hur länge orkar jag som läsare leta efter budskapet i ett debattinlägg, till exempel? Läser jag verkligen först bakgrundstexten i en lång redogörelse, när det är själva förslaget jag vill ta del av för att kanske läsa mera sedan?

Det nya mediet ställer alla sådana frågor på sin spets. På nätet måste vi acceptera att läsaren skumläser, söker efter det mest intressanta. Därför skriver vi lagom långa stycken, med en förstamening som anger vad hela stycket handlar om. På nätet måste vi också acceptera att läsaren kanske inte läser hela texten, och därför ger vi en meny av informativa rubriker i början, som navigeringsstöd. Borde vi inte ge pappersläsaren samma service? En mellanrubrik som ”Förbud mot olika redovisningsvalutor vid fusion” ger bra mycket mer information än bara ”Fusion”. Frågeformen är ofta effektiv, t.ex. ”När kan IAS 39 bli standard i Sverige?”

Skumläsaren på nätet tar tacksamt emot alla viloplatser för ögat som ges. Men så gör också pappersläsaren. Det är därför punktuppställningar är så effektiva när det gäller att åstadkomma överskådlig information, inte bara på nätet.

Enligt boken ”Klarspråk på nätet” (Englund och Guldbrand) bör texter på nätet vara hälften så långa som papperstexter. Men att skriva kort är nästan alltid en dygd, även på papper!

* www.justitie.regeringen.se/klarsprak

Janet Gardell är språkkonsult och arbetar bl.a. med olika språkvårdsfrågor åt FAR. Hon tar gärna emot synpunkter och reaktioner.