Efter alla förändringar under 1991 blir det nu ett ganska lugnt år för Balans. Under vintern fastställer FARs styrelse utan större debatt den nya (fortfarande gällande) arbetsordning där bl.a. chefredaktören också blir ansvarig utgivare (vilket är första gången under Balans historia). Från årsskiftet trycks Balans visserligen på Västra Aros tryckeri i Västerås och den nya organisationen medger något kortare lämningstider för aktuellt material, men layouten har till en början inte ändrats annat än så att omslaget nu ofta har tecknade bilder i stället för fotografier.

Också upplagan är relativt oförändrad och ekonomin är fortsatt god. Balans får det här året klartecken för att börja nästa steg i datoriseringen, vilket kräver investeringar i datorer, skärmar och skrivare.

I årets första nummer speglas mycket av all den turbulens och oro som drabbade det svenska näringslivet i början av 90-talet. En rubrik på ett Fin-forumreferat är typisk: ”Om Nyckelns styrelse hade sett bilder på rucklen hade de inte lånat ut några pengar”. I samma nummer talas också om ”mjuka lån och hårda fastigheter”, samt om hur mycket is i magen revisorn kunde ha när det gällde fastighetsvärderingen i 1991 års bokslut.

Ett temablock senare under våren handlar om ”Företag i kris” och i november får sedan Bo Rydin, Ingemar Mundebo, Thorbjörn Fälldin, Björn Edgren och Gustaf Douglas svara på frågan om revisorernas ansvar för finanskrisen. Man är i varierande grad kritisk (Rydin minst, Douglas och Edgren mest) mot revisorernas insatser.

Under våren är det också dags att sammanfatta vad som hänt i byråvärlden, läget är dynamiskt och i ingressen till reportageblocket framförs en förhoppning att inga nya storaffärer genomförts under tidningens pressläggning. I en teckning på mittuppslaget visas utvecklingen från pionjärernas tid till 90-talets storbyråer (som år 2000 ju är ännu färre och större). I numret därpå publiceras en ovanlig omslagsbild: ett reportagefoto från en brand i Kalmar som drabbade TRG Revision. Balans berättar under rubriken ”Vad gör man när hela kontoret har brunnit upp?”.

Andra teman under året handlar om offentlig ekonomi och om revisorns tystnadsplikt.

Den debatt om revisorsrollen som Lennart Svensson drog igång året innan fortsätter och blir tidvis ganska skarp. Ulf Gometz vill korrigera Svensson historieskrivning (”Rätt ska vara rätt i revisorsdebatten”) och denne återkommer (”Ut ur skyttegravarna och upp på barrikaderna”).

Ulf Gometz skriver också tillsammans med Lennart Huldén i december om ett ämne som kommer att återkomma under de följande åren: frågan om bruttometod och nettometod vid utdelning av sakvärden. Andra sakfrågor behandlas under året av t.ex. Karin Jonnergård (redovisning av latent skatt) och Birgitta Jönsson Lundmark och Rolf Rundfelt (sale-and-lease-back). Det kan också noteras att SRS kanslichef Martin Johansson skriver en artikel med rubriken ”Starka skäl talar för att det i framtiden bara behövs en grupp revisorer”.