Efter några år utan förändringar sker det nu en del. Helena Strandqvist ersätts som redaktionssekreterare av Åsa Johansson, civilekonom och journalist som kommer från Elfsborgs Läns Allehanda. I redaktionskommittén avgår först Ulf Spång och ersätts av Kerstin Sundberg och sedan anmäler även Birgitta Lindén att hon tänker sluta.
Och fr.o.m. september ändras en del i tidningens utseende; de långa artiklarna får bredare spalter, innehållsförteckningen görs om och det blir fler färgbilder och delvis nya rubrikstilar.
Upplagan ökar något detta år, ekonomin är god och chefredaktören konstaterar i FARs årsredovisning att Balans under de gångna åren visat sig förhållandevis okänslig för svängningar i annonskonjunkturerna (något som f.ö. anses typiskt för facktidningar som dominerar ett marknadssegment).
Den trettonde upplagan av FIN-forum bjöd på en del nyheter. En var att arrangörerna hade flyttat evenemanget till oktober (från tidigare december) och därför har Balans referat från två årgångars seminarier under 1996, i både januari- och novembernumret. Och båda gångerna ligger tonvikten tydligt på företagens informationsgivning, ett ämne som undan för undan blir vanligare i debatten.
Tre av årets temablock behandlar lagar och regler: Företagsrekonstruktion (vem tjänar på de nya reglerna?), Fusioner (revisorerna har fått en ny lagstadgad arbetsuppgift) och PRV:s nya förseningsavgifter. Det fjärde är mer omfattande, både som ämne och till uppläggningen:
I december kommer Balans IT-nummer med inledningsrubriken: Hinner alla med när tåget går? Deltagarna i en stor paneldebatt försöker ge svar på frågan om vad FAR kan göra, när de stora byråerna nu snabbt skaffar sig egna IT-rutiner, som är helt anpassade till respektive organisations internationella regler. I en serie intervjuer talas om säkerhet, god revisorssed och behovet av nya lagar och regler. Avslutningsvis skriver gästskribenten Erik Philipson om den administrativa programvaran, både om hur den borde vara och hur den nu i själva verket är.
I början av året kan Ulf Gometz notera och kommentera det faktum att Högsta Domstolen i den segslitna frågan om brutto- eller nettometod slutligen valt nettometoden och att rättsläget äntligen klarnat.
Sven Erik Johansson och Sigvard Heurlin skriver om behovet av bättre vägledning för nedskrivningsbeslut (det handlar om Haningehem) och Björn Markland beskriver FEE:s rapport till Europakommissionen om revisorns roll (”... kan komma att innebära de största förändringarna sedan 80-talet”).
Förre bankdirektören Karl-Henrik Pettersson publicerar en text om marknadens och redovisningens olika värderingar, Birgitta Jönsson Lundmark försvarar nya ÅRL, medan professor Sven-Erik Johansson är fortsatt starkt kritisk. Och Fredrik Ljungdahl skriver i oktobernumret om miljöredovisning i finansiella termer, en artikel som småningom ger honom C H Witts pris för bästa artikel för årgången 96/97.