IASC sammanträder i Köpenhamn den 19–23 juni. Valet av mötesplats är bestämt av att Stig Enevoldsen, IASC:s nuvarande ordförande, då avgår efter två och ett halvt år. Som tidigare meddelats efterträds han under det halvår som återstår till den nya konstitutionen trätt i kraft av Tom Jones från USA.

Agendan är inte särskilt upphetsande vilket väl får ses mot bakgrund av att styrelsen bara har 6 månader kvar. Två dagar ägnas åt en diskussion av finansiella instrument. Det handlar om skapa förståelse inom styrelsen för de radikala förslag som arbetsgruppen enats om. Bland annat handlar det om att avskaffa säkringsredovisning, att löpande omvärdera skulder, att ta bort möjligheten att värdera långa obligationsinnehav till periodiserat anskaffningsvärde m.m. Avsikten är också att man skall godkänna två mindre utkast till nya rekommendationer. Det ena gäller redovisning av pensionsstiftelsetillgångar där bakgrunden är att Sverige och Tyskland har problem med den nuvarande rekommendationen. Enligt IAS 19 skulle svenska företag inte kunna nettoredovisa stiftelsetillgångar och pensionsskulder. Det hoppas man kunna ändra på genom det nya utkastet.

Det andra utkastet gäller hur man beaktar den skatteregel som finns i bland annat Tyskland enligt vilken skatten på utdelad vinst är lägre än kvarhållen vinst. Eftersom syftet med all företagsverksamhet rimligen måste vara att alla vinster skall delas ut kunde man tycka att det är naturligt att redovisa merskatten på kvarhållen vinst som en uppskjuten skattefordran. Enligt förslaget till utkast fastslås emellertid att detta inte är möjligt. Den lägre skattesatsen förutsätter att pengar delats ut. Fram till dess att detta sker har inte den händelse inträffat som ger ett företag rätt att redovisa en tillgång.

Slutligen kan nämnas att styrelsen också har för avsikt att diskutera ett projekt som gäller resultatredovisning ”Reporting financial performance”. Sannolikheten är hög för att detta är ett projekt som det kommer att ta lång tid att slutföra. Den första stötestenen är att komma överens om vad som menas med ”performance”. Det handlar inte minst om hur man skall se på de värdeförändringar som uppkommer när allt fler tillgångar värderas till verkliga värden. Därefter måste man ta ställning till hur de olika resultatkomponenterna skall presenteras. Enligt IAS 1 kan vissa resultatposter redovisas direkt mot eget kapital. Frågan gäller om denna möjlighet skall bibehållas eller om det är bättre om alla de resultatposter som ingår i vad som betecknas som ”comprehensive income” skall ingå i en sammanhållen resultaträkning.

Rolf Rundfelt