Revisorns anmälningsskyldighet vid misstanke om brott diskuterades livligt när lagen kom. Men reglerna finns där sedan förra året och har blivit en del av revisorns verklighet.
Balans har talat med Ekobrottsmyndigheten, som gjort en utredning om hur många anmälningar som kommit från revisorerna och hur det gått med dem.
– Revisorerna ska inte vara rädda för att tidigt ta kontakt med en ekoåklagare och diskutera sina misstankar, lyder budskapet från Ekobrottsmyndigheten.
När ändringarna i aktiebolagslagen (abl) 1 januari 1999 gjorde revisorn skyldig att agera vid misstanke om brott, så väckte detta en hel del reaktioner i revisionsbranschen. Också i Balans diskuterades frågan vid olika tillfällen.
Som framgår av en artikel här intill (sidan 20) är många revisorer fortfarande starkt negativa till den nya anmälningsskyldigheten. Man vill inte uppfattas som representanter för polis och rättsväsen, eftersom man menar att det kan försämra relationerna mellan revisorer och företag.
Större acceptans
Nu är vi dock inne på andra året med den nya lagen och det finns tecken på att motståndet inte är massivt. Så har t.ex. Balans vid flera kontakter med revisorer och branschföreträdare på senare tid kunnat notera en större acceptans för den nya ordningen.
Något som också bekräftas från myndighetshåll:
– Relationerna mellan oss och revisorerna har förbättrats, det finns en större förståelse nu. Jag vet att man från början inte alls ville ha in det här nya momentet, men det känns nu som om kåren har accepterat att man trots allt måste reagera. Ekobrottslighet kan finnas i de finaste kretsar, den läxan har vi väl lärt oss av inte minst 80-talets affärer, säger chefsjuristen Roland Andersson på Ekobrottsmyndigheten (EBM).
Och EBM har under maj frågat landets ekoåklagare hur många anmälningar enligt abl 38–40 §§ (se nästa uppslag) som inkommit från revisorer.
Kan vara fler
Det är Roland Andersson och biträdande chefsåklagare Eva Nilsson som är ansvariga för den undersökningen, som visar att det totalt kommit in 17 anmälningar. Man påpekar att det kan röra sig om fler fall än så, t.ex. ärenden som kommit till andra åklagare än ekoåklagare.
Av dessa 17 pågick förundersökning i 15 fall. Ett fall hade skrivits av eftersom misstänkte lämnat landet och i ett annat förelåg det redan dom. I sin slutrapport konstaterar Andersson och Nilsson att anmälningarna – enligt åklagarna – varit av blandad kvalitet. En del har varit fullständiga, medan andra haft ett mer knapphändigt innehåll.
Välgrundade anmälningar
Dock är det en tydlig slutsats att samtliga anmälningar från revisorer varit välgrundade eftersom förundersökning har inletts i samtliga fall – även vad gäller de anmälningar som har behövt kompletteras i efterhand.
Utredarna har också med hjälp av åklagarnas svar ställt samman synpunkter på hur en anmälan bör se ut:
”Att ange en fullständig redogörelse över vilka uppgifter som är lämpliga att lämna i en anmälan går inte. Den bör emellertid alltid innehålla en redogörelse för brottsmisstanken och de omständigheter som misstanken grundas på. Vilka omständigheter som är relevanta för det anmälda brottet varierar beroende på vad brottet avser och vad som ligger till grund för brottsmisstanken. Allmänt kan dock framhållas att en kort allmän historik om bolaget och företrädaren/företrädarna kan vara betydelsefull, revisorns kontakter med bolaget/företrädaren, vem som är reell och formell företrädare samt förekomsten av orena revisionsberättelser. Det kan vidare vara lämpligt att till anmälan bifoga enstaka kopior för att styrka en omständighet som anmäls. En telefonkontakt mellan revisorn och åklagaren kan också klargöra vad som är av intresse i det enskilda fallet utöver de grundläggande uppgifterna.”
– Det kan vara svårt att avgöra när man ska anmäla sin misstanke, säger Eva Nilsson.
Det är också ett av de problem som rapporten pekar på. En revisor kan ofta dra sig för att göra en tidig anmälan på en låg grad av misstanke. Däremot är ju myndigheterna betjänta av få igång sina utredningar så tidigt som möjligt. Den motsättningen är tydlig.
– Det viktiga är inte att revisorn ska kunna sätta den juridiskt korrekta rubriken på fallet, det gör åklagaren så småningom, betonar Eva Nilsson.
Roland Andersson kommenterar så här:
– Revisorerna ska inte vara rädda för att ta en tidig första kontakt med en ekoåklagare och diskutera sina misstankar. Man behöver inte alls göra en formell anmälan och man kan mycket väl anonymisera när man stämmer av ett fall, så att man inte riskerar något i förhållande till tystnadsplikten.
Revisorn om första domen
I det fall som hittills avgjorts i domstol (där en bolagsföreträdare av s.k. målvaktstyp fick tio månaders fängelse för grov oredlighet mot borgenärer och bokföringsbrott efter en ganska handgriplig bolagsplundring) gjorde revisorn en tidig anmälan sedan han inte beretts tillfälle att utföra revision och efter kontakter med dessa också misstänkte brott mot borgenärerna.
Balans har talat med den aktuelle revisorn, Stefan Kylebäck på Ernst & Young i Göteborg:
– Det är naturligtvis aldrig något roligt beslut att behöva ta, säger han. Men så här i efterhand, när man läser domen, då kan man ju se att allt verkligen föll på plats som det skulle.
Och han tillägger:
– Polis och domstol följde också upp det på ett mycket bra sätt, jag hölls hela tiden informerad om det vidare förloppet.
EBM startade sin verksamhet den 1 januari 1998. De första åren var – vilket också framgått av rapporter och kommentarer i media – ganska turbulenta. Det var inte något lätt uppbyggnadsskede.
– Det var för mycket strider och tjafs när vi kom till, säger Roland Andersson.
Kompromiss
Myndigheten blev också en kompromiss mellan stridiga viljor: åklagare med inkommenderade poliser och den omfattade bara storstadslänen.
– Men nu går det bättre och bättre, framhåller Andersson.
I sin delårsrapport för första halvåret 2000 berättar EBM också om fler avslutade ärenden än tidigare. Ärendebalansen har gått ned med 9 procent sedan årsskiftet och andelen lagförda ärenden stiger. Totalt avslutades under halvåret 1 486 ärenden. Verksamheten bedrivs i Stockholm, Göteborg och Malmö med 400 medarbetare varav hälften poliser. Anslaget för budgetåret 2000 är 270 miljoner.
Det finns många uppfattningar bland icke-experter om vad som borde vara straffbara ekobrott, uppfattningar som inte alltid överensstämmer med lagbokens och juristernas definitioner.
Kämpa i underläge?
Dessutom synes ofta ekoåklagarna kämpa i underläge mot en armé av kompetenta experter som biträder de misstänkta eller åtalade.
Känns det svårt?
– Nej, ekobrott är inte mer otacksamma än andra mål. Men det kan vara svårt och resurskrävande och när det får internationella förgreningar blir det extra svårt. Fast nu börjar det luckras upp t.o.m. i Luxemburg.
När samtalet nu är slut har skärmsläckaren på Roland Anderssons dator gått igång. Av den framgår att han valt ett motto som handlar om att han ännu inte ser ljuset i tunnelns slut, men att han vid det här laget i alla fall ser tunneln.
Av Bengt Holmquist
Ur Aktiebolagslagen (ABL), 10 kap.: Revisorns tystnadsplikt
37 § En revisor får inte till en enskild aktieägare eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han får kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget. Lag (1998:760).
Åtgärder vid misstanke om brott
38 § En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 39 och 40 §§, om han finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt något av följande lagrum:
1. 9 kap. 1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap. 1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap. 1, 2, 4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt
20 kap. 2 § brottsbalken, och 2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69). Lag (1999:165).
39 § En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som avses i 38 § skall utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser.
Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten. Lag (1998:760).
40 § Senast två veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 39 § första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag. När han anmäler detta enligt 22 §, skall han i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.
Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om
den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,
det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller
det misstänkta brottet är obetydligt.
I fall som avses i 39 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan handling som anges i första stycket. Lag (1998:760).