En nya aktiebolagslag: Aktiebolagskommitténs slutbetänkande överlämnat till regeringen efter 10 år

Efter sex delbetänkanden överlämnade Aktiebolagskommittén den 8 januari sitt slutbetänkande, Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1), till regeringen. Det är ett förslag till en helt ny aktiebolagslag. Rolf Skog, sekreterare i kommittén, skriver här om arbetet och presenterar här de viktigaste delarna i lagförslaget.

Aktiebolagskommitténs arbete är avslutat. Efter 10 års arbete, 90 sammanträden och 6 delbetänkanden överlämnade kommittén den 8 januari 2001 sitt slutbetänkande till regeringen. Betänkandet, som fått titeln Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1), innehåller ett komplett förslag till ny aktiebolagslag. Till betänkandet hör en bilaga med titeln Aktieägarregister.

Mycket av innehållet i lagförslaget är känt genom kommitténs delbetänkanden och de lagändringar som i viss utsträckning genomförts på basis av dessa. Men kommittén behandlar i slutbetänkandet också en rad nya frågor. En del av dessa frågor är av stor principiell betydelse. Det gäller t.ex. frågan om ansvarsgenombrott. Andra frågor, och de är många, är av mindre principiell men stor praktisk betydelse för de närmare drygt 270.000 aktiebolag som i dag finns i det svenska näringslivet.

I det följande skall de viktigaste delarna i lagförslaget presenteras. Innan så sker kan det dock vara på sin plats att nämna något om lagens utformning i stort, bl.a. dess disposition. Den nuvarande aktiebolagslagen (1975:1385) är disponerad med utgångspunkt i bolagets livscykel. Kapitlen följer i huvudsak bolaget från dess tillblivelse till dess avveckling. Det är en logisk men inte självklar ordning. Det finns de som menar att lagen skulle bli mer användarvänlig om den i stället disponerades så att den i de inledande kapitlen upptog bestämmelser som alla bolag regelbundet använder sig av, t.ex. bolagsstämmo- och styrelseregler, medan bestämmelser som typiskt sett mera sällan används placerades längre bak. En sådan tanke genomsyrar t.ex. den nya norska aktiebolagslagen. Aktiebolagskommittén håller i sitt förslag i huvudsak fast vid ”livscykel-modellen”, men föreslår inom ramen för denna en rad omdisponeringar i förhållande till den nuvarande lagen. Förslaget innebär också att lagen får väsentligt fler kapitel. Nuvarande 19 kapitel motsvaras i förslaget till den nya lagen av 27 kapitel, huvudsakligen som ett resultat av att vissa kapitel delats upp i två eller flera nya kapitel. Den totala textmängden ökar med omkring en tredjedel.

Den nuvarande aktiebolagslagen kan vid en första anblick ge intryck av att i stor utsträckning vara ett slags excercis-reglemente. Den innehåller på flera ställen detaljerade checklistor över vilka handlingar som skall finnas i varje ärende som lagen behandlar, ofta med föreskrift om att dessa handlingar skall innehålla en rad detaljupplysningar. Förslaget till ny aktiebolagslag avviker inte från denna tradition. Det är snarare så att antalet checklistor, liksom för övrigt listornas längd, ökar. Aktiebolagskommitténs uppfattning är att det blir enklare för alla parter, inklusive Patent- och registreringsverket, PRV, om lagen innehåller klara regler för vilka handlingar som skall hanteras i olika sammanhang. Kommittén har dessutom försökt att undvika hänvisningar och har därför skrivit ut varje checklista utan hänsyn till att listan beträffande en typ av ärende inte sällan är identisk med listan avseende en annan ärendetyp.

Lättläst och begriplig

Av det faktum att det finns många checklistor i kommitténs lagförslag skall man emellertid inte dra slutsatsen att kommittén föreslår en allmänt skärpt kontroll över aktiebolagen. Tvärtom är Aktiebolagskommitténs arbete präglat av en vilja att låta marknaden ta hand om många problem som äldre lagstiftare ville reglera.

En viktig del av kommitténs arbete har varit att göra lagen begriplig och så långt det är möjligt lättläst. Kommittén har använt sig av en konsekvent genomförd systematik, strävat efter att begränsa paragrafernas omfång och arbetat mycket med mellanrubriker och paragraf-rubriker för att göra det lätt att hitta bland bestämmelserna. Kommittén har också försökt använda ett så enkelt språk som ämnet tillåter.

Allmänna bestämmelser

I 1 kap. återfinns liksom i den nuvarande lagen vissa allmänna bestämmelser om aktiebolag. I lagens portalparagraf läggs aktiebolagsformens mest grundläggande kännetecken fast, nämligen ägarnas frihet från personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Kommittén har på regeringens uttryckliga uppdrag övervägt om bestämmelsen bör förses med ett generellt undantag för s.k. ansvarsgenombrott, men funnit att så inte bör ske. Enligt kommitténs enhälliga uppfattning föreligger det inte något behov av att lagfästa ansvarsgenombrottsinstitutet. Det bör även fortsättningsvis utvecklas genom domstolspraxis och doktrin. På ett särskilt delområde, nämligen miljöområdet, anser kommittén visserligen att institutets ansvarsgenombrott bör komma till uttryck i lag, men det bör ske i miljöbalken, inte i aktiebolagslagen.

I första kapitlet slås vidare fast att aktiebolag kan vara privat aktiebolag eller publikt aktiebolag och att lagen gäller alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs. Indelningen av bolagen i två kategorier gjordes i samband med EG-anpassningen. Den fick genom de nya reglerna om aktiebolagets organisation en ökad betydelse och kommer i förslaget till den nya aktiebolagslagen till ytterligare användning.

Till skydd för bolagets borgenärer föreskrivs i första kapitlet också att det i bolaget skall finnas ett aktiekapital av viss minsta storlek. Aktiekapitalet kan vara fördelat på en eller flera aktier. En principiellt viktig nyhet i det sammanhanget är att aktierna inte längre skall lyda på ett visst nominellt belopp. Systemet med ett nominellt värde på aktierna avskaffas och ersätts av ett kvotaktiesystem, där varje aktie representerar en lika stor andel av aktiekapitalet och därmed av bolagsförmögenheten. Övergången till kvotaktiesystemet påverkar lagens utformning bl.a. såvitt avser reglerna om bolagsbildning, kapitalökning och kapitalminskning.

I första kapitlet finns också en definition av koncernbegreppet. Definitionen har, sedan redovisningsreglerna i aktiebolagslagen år 1996 ersattes av årsredovisningslagen, en förhållandevis begränsad betydelse. Lagen upptar endast ett fåtal koncernregler. Aktiebolagskommittén har övervägt men inte funnit något uttalat intresse för att i lagen ta in bestämmelser om styrning och ledning i koncerner, s.k. materiell koncernrätt.

Bolagsbildning

I förslagets 2 kap. finns bestämmelser om bildande av aktiebolag. Förslaget innebär på det området en väsentlig förenkling i förhållande till gällande rätt. Det numera sällan eller aldrig använda institutet successivbildning utmönstras och reglerna om simultanbildning ges en ny utformning. Den eller de som vill bilda ett aktiebolag skall enligt den nya lagen upprätta en stiftelseurkund, teckna sig för samtliga aktier direkt i stiftelseurkunden, betala aktierna, upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska en öppningsbalansräkning för bolaget, färdigställa stiftelseurkunden samt ansöka om bolagets registrering. Någon konstituerande stämma behöver aldrig hållas och stiftarna utser bolagets första styrelse, eventuell VD samt revisor.

En viktig nyhet i detta sammanhang är att stiftarna själva, med beaktande av lagens krav på ett visst minsta aktiekapital, avgör i vilken utsträckning betalningen för aktierna skall tillföras aktiekapitalet eller utgöra fritt eget kapital i bolaget. Begreppet överkurs försvinner och överkursfonden avskaffas. Befintliga medel i överkursfond överförs till reservfonden. Med en sådan ordning blir det möjligt att redan vid bolagsbildningen utrusta bolaget med en buffert av fritt eget kapital utan att använda sig av ett aktieägartillskott.

Aktier, aktiebok och aktiebrev

I förslagets 3 kap. finns bestämmelser om aktier och aktiers överlåtbarhet. Där läggs två grundläggande principer fast. Den ena är att alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat anges i bolagsordningen. Kommittén föreslår inga ändringar i fråga om möjligheten att med stöd i bolagsordningen ge ut aktier med olika ekonomisk rätt i bolaget (typiskt sett stam- och preferensaktier) eller med olika rätt att deltaga i bolagets förvaltning (typiskt sett aktier med olika röstvärde).

Den andra principen är att en aktie är fritt överlåtbar. I bolagsordningen kan föreskrivas begränsningar i överlåtbarheten, men endast med uttryckligt stöd i lag. Medan sådana inskränkningar i överlåtbarheten enligt gällande rätt bara kan göras i form av s.k. hembudsklausuler öppnas i lagförslaget möjlighet för alla bolag att använda sig av såväl hembuds- som förköpsklausuler. Privata aktiebolag får också använda sig av samtyckesklausuler. Genom dessa regler tillgodoses enligt kommittén ett behov av större flexibilitet på detta område, framför allt i bolag med en begränsad ägarkrets, samtidigt som grundprincipen om fri överlåtbarhet behålls. Inga andra begränsningar i rätten att fritt överlåta aktier får enligt förslaget förekomma i en bolagsordning.

Alla aktier i ett aktiebolag skall antecknas i en aktiebok. Bestämmelser därom finns i 4 kap. Lagförslaget gör här på ett mer systematiskt sätt än vad som i dag är fallet en åtskillnad mellan reglerna för kupongbolag och reglerna för avstämningsbolag. För sistnämnda kategori innebär förslaget också en bättre samordning mellan aktiebolagslagens bestämmelser och bestämmelserna i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Vidare förtydligas bestämmelserna om arkivering av aktiebok och av uppgifter som tagits bort ur sådan aktiebok som förs med dator. Liksom i dag blir det med förslaget straffbart att inte föra aktiebok på ett korrekt sätt eller att inte tillhandahålla boken till den som önskar ta del av den.

På regeringens uppdrag har kommittén övervägt om den nuvarande principen om aktiebokens offentlighet bör inskränkas på grund av de risker för brott i form av framför allt bedrägerier riktade mot aktieägare som offentligheten innebär. Enligt kommittén skulle emellertid en hemligstämpling av uppgifterna i aktieboken inte vara någon effektiv brottsförebyggande åtgärd. Kommittén föreslår därför att aktieboken även fortsättningsvis skall vara offentlig och därigenom bl.a. möjliggöra forskning och debatt om ägar- och inflytandeförhållandena i näringslivet.

I avstämningsbolag gäller i dag att en offentlig utskrift av aktieboken inte får uppta ägare med 500 eller färre aktier i bolaget. Det är en regel som skall skydda mot insyn i småspararnas aktieinnehav. Regeln har emellertid, som lätt inses, fått en mycket märklig utformning. Enkelt uttryckt kan 500 aktier representera inte bara helt olika förmögenhetsvärden i olika bolag utan framför allt representera helt olika andelar i bolaget. Aktiebolagskommittén föreslår att regeln i stället utformas så att utskriften inte får uppta ägare med innehav representerande mindre än en tusendel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Därigenom begränsas utskriften till att inkludera de ägare som över huvud taget kan antas vara av intresse i ett inflytandeperspektiv.

I kupongbolag skall, om någon aktieägare begär det, utfärdas aktiebrev för dennes aktier. Bestämmelser om aktiebrev finns i 5 kap. Bestämmelserna överensstämmer i sak med gällande rätt. I avstämningsbolag får aktiebrev inte utfärdas; aktieinnehavet manifesteras där av en registrering i ett avstämningsregister fört av en central värdepappersförvarare, i praktiken VPC.

På särskilt uppdrag av regeringen har Aktiebolagskommittén utarbetat ett förslag till aktieägarregister avseende alla svenska aktiebolag. Uppdraget redovisas i en bilaga till betänkandet. Förslaget är starkt omtvistat. Det stöds i kommittén endast av socialdemokraterna och, med vissa invändningar, kristdemokraterna. En närmare beskrivning av det förslaget får därför anstå till annat tillfälle. Det skall dock redan nu noteras att om förslaget genomförs, så kommer det manuella aktiehanteringssystemet att helt försvinna. Alla aktiebolag blir, kort sagt, aktiekontobolag och aktiebreven förpassas till rättshistorien.

Bolagets organisation

På förslag av Aktiebolagskommittén och i linje med den allt intensivare debatten om vad brukar kallas corporate governance infördes i aktiebolagslagen så sent som år 1999 nya bestämmelser om aktiebolagets organisation, se delbetänkadet Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44). De nya bestämmelserna innebar bl.a. en uppstramning och ett förtydligande av reglerna om bolagsstämma, styrelse och VD. Kommittén föreslår av naturliga skäl endast mindre ändringar i dessa bestämmelser men menar att de bör ges en något mer framskjuten plats i den nya aktiebolagslagen och att den hierarkiska strukturen med aktieägarna som bolagets yttersta beslutsfattare markeras genom att bestämmelserna om bolagsstämma placeras före bestämmelserna om styrelse och verkställande direktör. Sålunda upptas i 6 kap. bestämmelser om bolagsstämma och i 7 kap. bestämmelser om styrelse och VD.

En viktig tanke bakom reglerna om bolagsstämma, sådana som de på basis av kommitténs tidigare framlagda förslag numera är utformade, är att skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion, framför allt i bolag med många ägare. I förslaget till den nya aktiebolagslagen tas ytterligare steg i denna riktning bl.a. genom ökade möjligheter till utnyttjande av elektroniska hjälpmedel och modern kommunikationsteknik vid bolagsstämma. Ett exempel på det är förslaget att i lagen ta in en uttrycklig bestämmelse om att stämman kan besluta om stämmodeltagande via Internet eller annat datanät. Ett annat exempel är förslaget att aktieägare på elektronisk väg skall kunna lämna stämmofullmakt, om denna är försedd med en s.k. kvalificerad elektronisk signatur.

Till blocket om bolagets organisation hör också 8 kap. om revision och 9 kap. om allmän granskning. Dessa överensstämmer, med ett par mindre ändringsförslag, med gällande rätt. När det gäller revisionskapitlet föreslår kommittén en mindre ändring i reglerna om revisors skyldighet att agera vid brottsmisstanke. Reglerna innebär i dag att revisor, sedan han anmält sin misstanke till styrelsen, är skyldig att avgå och göra anmälan till åklagare redan efter två veckor om inte den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen avhjälpts, det misstänkta brottet redan polisanmälts eller är obetydligt. Kommittén föreslår, enhälligt, att tidsfristen förlängs till fyra veckor.

En fråga som Aktiebolagskommittén särskilt uppmanats att överväga är lagens benämning på de personer som utför allmän granskning. Den i nuvarande lag använda termen lekmannarevisor kritiserades hårt bl.a. under riksdagens behandling av regeringens förslag till dessa bestämmelser. Kommittén föreslår att benämningen lekmannarevisor ersätts av allmän granskare.

Ökning av aktiekapitalet och upptagande av vissa lån

Aktiebolagskommittens förslag till ny aktiebolagslag innebär väsentliga ändringar i bestämmelserna om kapitalökning. Förslagen har tidigare lagts fram i delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).

Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission. Utmärkande för en fondemission är att den sker utan tillskott från aktieägarna. Men en ökning av aktiekapitalet kan också ske genom tillskott från ägare av nya aktier. Det handlar då om kapitalökning genom nyemission, emission av konvertibler eller emission av teckningsoptioner. Vid nyemission sker tillskottet genom att aktietecknarna betalar för nya aktier, kontant eller med annan egendom. Vid emission av konvertibler görs ett tillskott till bolaget i samband med att hela eller delar av konvertibellånet omvandlas till aktiekapital. I fråga om teckningsoptioner slutligen sker tillskottet i form av betalning för aktier som tecknas med optionsrätt på samma sätt som vid nyemission.

I den nuvarande lagen behandlas de fyra metoderna för ökning av aktiekapitalet på så sätt att fond- och nyemission regleras i ett kapitel och emission av konvertibler och teckningsoptioner i ett annat. Indelningen bygger på att det är osäkert om en emission av konvertibler eller teckningsoptioner kommer att leda till en ökning av aktiekapitalet.

I förslaget till ny aktiebolagslag har bestämmelserna i stället disponerats med utgångspunkt i den skillnad som enligt det anförda finns mellan fondemission på ena sidan och nyemission samt emission av konvertibler och teckningsoptioner på den andra. I 10 kap. upptas vissa för alla former av kapitalökning gemensamma bestämmelser. Därefter regleras i 11 kap. fondemission och i 12 kap. tillskottsemission, dvs. nyemission, emission av konvertibler och emission av teckningsoptioner. En nyhet i sammanhanget är att det blir tillåtet för bolagen att emittera fristående teckningsoptioner – en senkommen anpassning till en verklighet där bolagen med lagens stöd emitterar skuldebrev på en krona och till detta knyter teckningsoptioner värda miljonbelopp.

I linje med vad som föreslås gälla vid bolagsbildning innebär den nya lagen att bolagsstämman i emissionsbeslutet skall ange i vilken utsträckning betalningen för emitterade aktier skall utgöra bundet respektive fritt eget kapital. Inget hindrar att bolaget emitterar nya aktier och beslutar att hela betalningen skall gå till fritt eget kapital. Annorlunda uttryckt har Aktiebolagskommittén släppt den traditionella kopplingen mellan aktiekapitalet och antalet aktier. Aktiekapitalet kan ökas utan att antalet aktier ökas, och antalet aktier kan ökas utan att aktiekapitalet ökas. Reformen väcker frågan om det över huvud taget finns anledning att behålla termen aktiekapital. Kanske vore det bättre att finna en helt ny benämning på den till borgenärernas skydd uppställda marginalen mellan tillgångar och skulder. Kommittén går inte närmare in på saken.

En fråga som tilldragit sig ett särskilt intresse i revisorskretsar är vem som skall skriva under s.k. apportintyg vid apportemissioner. Lagen kräver i dag att detta görs av den som är revisor i bolaget. Denna ordning har emellertid visat sig ställa till problem för bolag som söker introducera sina aktier på den amerikanska aktiemarknaden. Den amerikanska övervakningsmyndigheten SEC (Securities and Exchange Commission) vill i stället se att intyget utfärdas av någon från bolaget fristående person. Aktiebolagskommittén upprepar här sitt tidigare framlagda förslag att apportintyg skall kunna utfärdas av auktoriserad eller godkänd revisor utan något krav på koppling till bolaget. Ett lagförslag i den riktningen bereds för övrigt redan inom Justitiedepartementet.

Ett annan viktigt, och även det tidigare framlagt, förslag är att aktiebolag skall kunna ta upp inte bara vinstandels- utan också kapitalandelslån. Medan ett vinstandelslån kännetecknas av att räntan är beroende av bolagets framtida resultatutveckling, kännetecknas ett kapitalandelslån av att storleken på det återbetalningspliktiga belopp är beroende av bolagets framtida ekonomiska ställning. Inget hindrar att bolaget kombinerar låneformerna och skapar ett låneinstrument som för innehavaren närmast blir en aktie utan rösträtt.

I lagförslagets 13 kap. finns bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m. Bestämmelserna svarar med smärre ändringar, bl.a. i fråga om tillämpningsområdet, mot vad som i dag är lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m., den s.k. LEO-lagen. Aktiebolagskommittén föreslår att den lagen upphävs och ersätts av de nya bestämmelserna i aktiebolagslagen. En av de få materiella nyheterna i dessa regler är att ett moderbolag som vill överlåta aktier i ett dotter- eller dotterdotterbolag till det bolagets företagsledning eller anställda – en s.k. management buy out – inte behöver underställa beslutet moderbolagets bolagsstämma för godkännande.

Prospekt och prospektansvar

När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar en inbjudan att förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget skall styrelsen, enligt bestämmelser i aktiebolagslagen, upprätta ett prospekt. Bestämmelser om emissionsprospekt finns också i bl.a. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. I fråga om fondpapper som är inregistrerade vid eller avsedda att inregistreras vid börs finns bestämmelser om börsprospekt bl.a. i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet. Båda lagarna kompletteras av Finansinspektionens prospektföreskrifter och NBK:s (Näringslivets Börskommitté) prospektrekommendation.

Aktiebolagskommittén anser det vara olyckligt att aktiebolag och aktieägare, som avser att emittera eller sälja aktier eller andra fondpapper skall behöva beakta prospektregler i flera olika lagar. I förslaget till ny aktiebolagslag har därför inte upptagits några prospektregler. I stället föreslås vissa nya bestämmelser om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om börs- och clearingverksamhet.

I detta sammanhang behandlar kommittén också frågan om vilket ansvar som skall kunna utkrävas av bolaget för felaktigheter och brister i ett upprättat prospekt. Rättsläget på denna punkt är i dag i viss mån oklart. Enligt den förhärskande uppfattningen kan ett aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund bli skadeståndsskyldigt mot aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som givits ut av bolaget. Det är en inställning som skiljer sig från vad som är fallet i bl.a. Förenta staterna och Storbritannien, något som inte sällan leder till svårutredda rättsliga frågeställningar vid svenska bolags emissioner på den internationella kapitalmarknaden.

Aktiebolagskommittén föreslår mot denna bakgrund att aktiebolag skall kunna åläggas ett skadeståndsansvar för felaktigheter och brister i prospekt som upprättats av bolaget vid en emission eller en aktieägares utförsäljning av en större aktiepost i bolaget. Bestämmelserna om sådant ansvar föreslås tas in i lagen om handel med finansiella instrument.

Vinstutdelning, förvärv av egna aktier och minskning av aktiekapitalet

Till aktiebolagslagens hårda kärna hör kapitalskyddsreglerna. Till dessa kan räknas bl.a. reglerna om nedsättning av aktiekapitalet, förvärv av egna aktier och vinstutdelning. I dag finns bestämmelser om dessa tre förfaranden på olika ställen i lagen. Bestämmelserna skiljer sig också på flera punkter omotiverat från varandra. Aktiebolagskommittén föreslår att bestämmelserna samlas till ett gemensamt block, som inleds med ett för alla tre förfaranden gemensamt kapitel om vad kommittén kallar värdeöverföringar. Sålunda finns i lagförslagets 14 kap. vissa grundläggande bestämmelser om värdeöverföringar, i 15 kap. bestämmelser om vinstutdelning, i 16 kap. bestämmelser om förvärv av egna aktier och i 17 kap. bestämmelser om minskning av aktiekapitalet.

De föreslagna bestämmelserna innebär genomgående ökade möjligheter för företagen att fortlöpande anpassa sin kapitalstruktur till vad som vid varje tidpunkt bedöms vara mest gynnsamt för bolaget och dess ägare.

Begreppet värdeöverföring är centralt i sammanhanget. Därmed avses i lagförslaget vinstutdelning, förvärv av egna aktier, minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, utskiftning vid likvidation samt annan affärshändelse, om den innebär att bolaget av annat än rent affärsmässiga skäl minskar sin förmögenhet. Värdeöverföringar får som huvudregel ske endast enligt lagens bestämmelser om sådana förfaranden, t.ex. enligt vinstutdelningsreglerna. Men värdeöverföringar får också ske i annan form, om samtliga aktieägare samtycker därtill. Till skydd för borgenärerna gäller dock att värdeöverföringar, vilken form de än har, aldrig får inkräkta på täckningen för bolagets bundna egna kapital (jfr nettometoden) eller komma i konflikt med försiktighetsregeln.

Såvitt avser vinstutdelning upprepar kommittén huvudsakligen de förslag som tidigare lagts fram i delbetänkandet Vinstutdelning (SOU 1997:168). Det innebär bl.a. att i lagen uttryckligen läggs fast att beslut om vinstutdelning kan fattas inte bara på ordinarie bolagsstämma utan också, i form av efterutdelning, på extra bolagsstämma. Medan det tidigare förslaget på denna punkt innebar att ett sådant beslut endast kunde fattas under resterande del av räkenskapsåret, innebär det nya förslaget att beslutet kan tas på extra stämma ända fram till nästa ordinarie stämma. Alltjämt är det dock fråga om efterutdelning på basis av senast fastställda balansräkning.

Kommittén vidhåller också sitt tidigare förslag att avskaffa styrelsens vetorätt i fråga om utdelningens storlek.

Det tillgängliga vinstutdelningsutrymmet bestäms i grunden av nyssnämnda värdeöverföringsregler, dvs. att det skall finnas full täckning för det bundna egna kapitalet efter utdelningen (beloppsspärren) och att utdelningen måste framstå som försvarlig med hänsyn till bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt (försiktighetsregeln). Såvitt avser vinstutdelning i moderbolag upprepar kommittén sitt förslag att ta bort kopplingen till koncernförhållandena i beloppsspärren men behålla den i försiktighetsregeln. Kommittén står också fast vid förslaget att avskaffa den obligatoriska avsättningen till reservfonden.

Förvärv av egna aktier har många likheter med vinstutdelning. I delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslog Aktiebolagskommittén att alla aktiebolag, privata såväl som publika, skulle tillåtas förvärva egna aktier. Förslaget ledde i denna del till lagändringar våren 2000. Vissa publika aktiebolag – huvudsakligen aktiemarknadsbolag – fick då rätt att förvärva egna aktier. Frågan om även övriga publika aktiebolag och privata aktiebolag skall tillåtas förvärva egna aktier skall avgöras efter ytterligare utredning rörande vissa skattemässiga frågeställningar som uppkommer i sammanhanget, särskilt i fåmansföretag. Kommittén lägger i slutbetänkandet inte fram något nytt lagförslag avseende förvärv egna aktier, men står fast vid den principiella uppfattningen att alla aktiebolag bör tillåtas förvärva egna aktier.

Kommittén upprepar i slutbetänkandet också förslaget att lagreglera förvärv av egna konvertibler och teckningsoptioner. En modifiering i förhållande till det tidigare förslaget är att det nya lagförslaget inte upptar något förbud mot att bolaget ånyo säljer eller på annat sätt överlåter återköpta teckningsoptioner, något som däremot inte får ske med återköpta konvertibler.

Aktiebolagskommittén har tidigare föreslagit ändringar i reglerna om nedsättning av aktiekapitalet, se Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22). Förslagen innebär bl.a. att en tydligare åtskillnad görs mellan nedsättningsändamål (förlusttäckning eller återbetalning) och nedsättningsmetod (med eller utan indragning av aktier) och att reglerna för för båda förfaranden blir flexiblare. Ändringsförslagen upprepas nu i slutbetänkandet och kommittén passar också på att förnya terminologin, i stället för ”nedsättning av aktiekapitalet” föreslår kommittén ”minskning av aktiekapitalet”. Såvitt avser minskning av aktiekapitalet (eller reservfonden) för återbetalning till aktieägare föreslår kommittén också en viktig lättnad i borgenärsskyddsförfarandet.

Huvudregeln vid sådana förfaranden är att minskningen inte får verkställas utan att rätten lämnat sitt tillstånd därtill, något som i sin tur skall föregås av att rätten särskilt underrättar bolagets alla kända borgenärer, vilka har rätt till full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Det är uppenbart att ett sådant tillståndsförfarande vid mer marginella minskningar av aktiekapitalet kan vara obehövligt för att garantera borgenärernas position i bolaget. Lagen lämnar emellertid i sin nuvarande form inget utrymme för hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet. Borgenärerna skall alltid underrättas, vilket kan bli mycket resurskrävande i bolag med ett stort antal borgenärer. Kommittén nämner som exempel ett bolag där underrättelse skickats till 50.000 fordringsägare i samband med en helt marginell justering av aktiekapitalet. Aktiebolagskommittén föreslår mot denna bakgrund en ny bestämmelse av innebörd att borgenärerna inte behöver underrättas om bolagets revisor skriftligen uttalar att denne inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna – en modell som redan tillämpas vid fusion.

Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

Till kapitalskyddsreglerna kan också räknas reglerna om lån från bolaget till aktieägare m.fl. Dessa återfinns i det nya lagförslaget i 18 kap. Aktiebolagskommittén föreslog i delbetänkandet Vinstutdelning (SOU 1997:168) att det nuvarande, absoluta förbudet mot sådana lån skulle ersättas av mindre långtgående restriktioner. I slutbetänkandet tar kommittén ytterligare steg i denna riktning. I korthet föreslår kommittén att medel som skulle kunna användas för utdelning till aktieägarna också skall kunna lånas ut till ägare och andra särskilt nämnda personer. Lån får lämnas under förutsättning att det därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet i bolaget, varvid den aktuella fordran inte får åsättas något värde. Kommittén föreslår också en viss upprensning i den s.k. släktkatalogen.

Vad gäller det s.k. förvärvslåneförbudet föreslog kommittén i delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) att det även fortsättningsvis skulle vara förbjudet att lämna lån till tredje man för förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i koncernen, men att det inte längre skulle vara otillåtet att lämna lån för förvärv av aktier i dotterbolag. Förslaget upprepas i slutbetänkandet.

Kommittén står också fast vid förslaget att påföljden vid överträdelser av låneförbudet inte skall vara böter eller fängelse utan en återbetalningsplikt i linje med vad som gäller vid överträdelser av övriga kapitalskyddsregler.

Tvångsinlösen, fusion, fission, likvidation och byte av bolagskategori

I delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslog kommittén också helt nya bestämmelser om tvångsinlösen. Förslaget återkommer i stort sett oförändrat i det nu framlagda lagförslagets 19 kap. Det innebär bl.a. att förutsättningarna för tvångsinlösen ändras. Medan reglerna i dag är knutna till existensen av ett moder-dotterbolagsförhållande där moderbolaget innehar mer än nio tiondelar av aktierna och rösterna i dotterbolaget innebär kommitténs förslag att varje aktieägare – svensk eller utländsk, fysisk eller juridisk person – som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag har rätt och, på begäran, skyldighet att inlösa minoritetens aktier.

Förslaget innebär också att i lagen läggs fast hur lösenbeloppet skall fastställas. Huvudregeln är att beloppet skall fastställas så, att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För aktie som är föremål för handel vid börs eller auktoriserad marknadsplats skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Jfr Balken-domen NJA 1996 s. 293. Har ett yrkande om tvångsinlösen föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de med erbjudandet avsedda aktierna, skall lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Förslaget innebär också en utförlig reglering av de processuella frågorna rörande tvångsinlösentvister. De lämnas därhän i detta sammanhang.

När institutet tvångsinlösen infördes i aktiebolagslagen för nu mer än femtio år sedan skedde det för att underlätta fusioner mellan moderbolag och helägda dotterbolag. Kopplingen manifesteras bl.a. i det faktum att bestämmelserna om tvångsinlösen i dag ingår i fusionskapitlet. Med kommitténs förslag får tvångsinlösenbestämmelserna ett vidare tillämpningsområde och därmed en självständigare ställning. Att det även fortsättningsvis finns ett starkt band mellan tvångsinlösen och fusion är dock uppenbart och i lagförslaget följs bestämmelserna om tvångsinlösen av 20 kap. om fusion.

Fusionsreglerna är i allt väsentligt oförändrade i förhållande till gällande rätt. En nyhet är däremot 21 kap. om fission. Det handlar, enkelt uttryckt, om en spegelbild av fusion – en delning av ett aktiebolag i två eller flera nya aktiebolag. Sådana delningsförfaranden genomförs redan i dag med tillämpning av andra regler i aktiebolagslagen, t.ex. utdelningsreglerna. De nya fissionsreglerna ger näringslivet ett nytt instrument att utnyttja för detta ändamål. Bestämmelsernas närmare utformning styrs i betydande utsträckning av EG:s sjätte bolagsdirektiv och överensstämmer nära med vad som föreskrivs beträffande fusion.

I lagförslagets 22 kap. har upptagits bestämmelser om likvidation svarande mot Aktiebolagskommitténs senast avlämnade delbetänkande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36).

I 23 kap. regleras byte av bolagskategori på samma sätt som i nuvarande lag.

Registrering och firma

Till de centrala bestämmelserna i aktiebolagslagen hör bestämmelserna om registrering. De har upptagits i förslagets 24 kap. och är materiellt sett oförändrade i förhållande till gällande rätt. Inte heller föreslås några materiella ändringar i reglerna om aktiebolags firma, som upptagits i 25 kap. i lagförslaget.

Skadestånd, straff och vite

Sist i lagförslaget regleras i 26 kap. skadestånd och i 27 kap. straff och vite. Skadeståndsreglerna fick på Aktiebolagskommitténs förslag en ny utformning så sent som år 1999. Bestämmelserna om straff och vite hålls även i den nya lagen på ett minimum.

Ikraftträdande

Förslaget till ny aktiebolagslag kommer att gå ut på remiss under våren 2001. Förslaget inklusive bilagan om aktieägarregister är mycket omfattande, vilket gör en man får räkna med en lång remisstid. Det innebär att arbetet med en lagrådsremiss kan påbörjas tidigast till hösten och förmodligen inte vara slutfört förrän tidigast vid halvårsskiftet år 2002, något som i sin tur pekar mot en riksdagsbehandling under slutet av året eller, kanske mer sannolikt, början av år 2003. Aktiebolagskommittén föreslår mot denna bakgrund att den nya aktiebolagslagen träder i kraft den 1 januari 2004.

Ekon. lic. Rolf Skog har varit sekreterare i den statliga Aktiemarknadskommittén och är föredragande i Aktiemarknadsnämnden. Han har sedan 1992 fortlöpande presenterat kommitténs delbetänkanden i Balans och medverkade senast i nr 2/2000.