Göran Tidström är nyutnämnd president i FEE. Han ska driva frågor om samordnad finansiell rapportering med internationella standarder i EU, revisorns oberoende, småföretagens ställning och harmonisering av skatter. För att nämna några. Och han tycker att det är viktigt att ha en dialog med politikerna i Bryssel, att vara med i debatten. Dessutom har han mycket att göra i Sverige. Det blir alltså trångt i kalendern. Balans träffade honom en halvtimme mellan två sammanträden på kontoret i Stockholm.
När den då 42-årige auktoriserade revisorn Göran Tidström från Öhrlings i Stockholm tillträder som FAR-ordförande på hösten 1988 får han traditionsenligt svara på frågor i Balans. När intervjuaren ber honom berätta om sina specialintressen handlar det mest om ”analyser inför företagsförvärv” och ”komplicerade redovisningsfrågor och finansieringsteori”.
Två år senare är det dags igen: Tidström, från Öhrlings Reveko, lämnar över till Olle Herolf från Price Waterhouse. Han svarar än en gång på frågor i Balans och nu nämner han, närmast i förbigående, att det ska bli intressant att se vad EG:s krav kan innebära för Sveriges kvalificerade revisorer. Han tänker då närmast på revisorskårens struktur.
Nu är Göran Tidström från Öhrlings PricewaterhouseCoopers nyutnämnd president i FEE (i), den europeiska revisorsorganisationen som genom sina 38 medlemsföreningar i 26 länder organiserar omkring 400 000 medlemmar, varav 95 procent i EU-området.
Till FEE kom sedan Tidström nästan direkt efter ordförandetiden i FAR. Han har alltså suttit i dess ”Council” i tio år innan han blev president. Som vice president har han också under senare år lett två av organisationens tyngsta arbetsgrupper: Euro och Financial Reporting.
Det var inte mycket tal om Europa i intervjuerna för tio år sedan?
– Nej, jag minns när vi i slutet på 80-talet i FARs styrelse lyssnade på Björn Marklands rapporter från möten i Group d’Etudes (en av FEE:s föregångare). Det var underhållande att höra hur fransmännen pratade länge och tyskarna höll på reglerna medan en holländare gick omkring och stötte sin käpp i golvet för att ge eftertryck åt sina ord. Men vi tog det nog inte riktigt till oss, när Björn också försökte få oss att förstå att det här skulle kunna bli viktigt för oss i framtiden.
Men sedan började du engagera dig?
– Ja, jag hade först blivit inspirerad av debatten i bl.a. Kanada, ett land som på de här områdena är ganska likt Sverige. De första åren i FEE satt jag mest och bevakade åt FAR. Jag beaktade från början inte alls styrkan i det nya Europa, den väldiga potentialen. Tanken på allt det nya, på de enorma möjligheter som nu till stor del förverkligats, den kändes då ganska avlägsen.
Idag är Göran Tidström övertygad om det europeiska samarbetets styrka. Och om att det är nödvändigt:
– Den stora svängningen för min personliga del kom när det blev klart med tidplanen för euron. Då såg man snabbt den strategiska innebörden av detta. Nu är det viktigt att verkligen vara europé om man vill vara med och påverka. EMU var ingenting som något enskilt land kunde ha fått till, det var styrkan i samarbete som visade sig.
Han talar om hur viktigt det är för ungdomar att komma ut i Europa, lära sig språken och få ta del av utvecklingen. Han talar också gärna om de krafter som frigjorts i olika länder (”se på utvecklingen av Spanien till ett modernt land”). Och han talar om hur mycket bättre samarbetet har blivit i olika frågor:
– Nu är det ett bra samarbetsklimat. Vi agerar alla från visionen att det finns en gemensam europeisk lösning. Den vill man naturligtvis påverka från olika länder, men minoriteter blockerar inte processen.
Uppdraget som president är naturligtvis hedersamt, men det tar tid. Det handlar inte om någon honorärtitel.
– Jag räknar med att jag redan som vice president lade omkring 500 timmar om året på FEE. Både i arbetet inför genomförandet av euron och nu med den finansiella rapporteringen. Som ordförande blir det en något ökad insats.
Det blir Bryssel varje vecka i stort sett (och ibland naturligtvis även andra destinationer). Till det kommer förstås en halvtid på fortsatt klientarbete och en ”icke oväsentlig tidsinsats” på uppgiften att vara ordförande i Öhrlings PricewaterhouseCoopers efter Bertil Edlund.
– Jag har permanent kontor i Bryssel. Det är ju faktiskt så att även om organisationen har ett mycket kompetent sekretariat på plats, så krävs det att också vi som är så att säga politiskt valda finns med, säger Göran Tidström.
FEE som organisation har ju i många frågor en tydlig och självklar part att förhandla med, nämligen EU-kommissionen, och därför gäller det att synas i Bryssel.
– Som förtroendevald måste man lära känna sin förhandlingspart, man ska träffa dem och man ska vara synlig. Det här är en roll som kräver en viss inlärningstid.
För en ordförande handlar det naturligtvis också om kontakter med medlemsorganisationerna. Man ska samla in och jämka ihop åsikter från olika miljöer och bakgrunder med olika syn på revision och redovisning.
– Man får lära sig att lyssna och att själv kunna ge tydliga signaler.
Hur är det att vara svensk i den här rollen?
– Det kan ibland kännas som en liten nackdel att vi valt att stå utanför EMU, vår trovärdighet i den frågan kan kanske påverkas, men det är absolut inte något stort problem. Men det är givetvis också en styrka att som jag få börja mitt ordförandeskap samtidigt som Sverige också är ordförandeland i EU.
FEE har många viktiga frågor på bordet och många ”working parties” som arbetar med dessa frågor.
Vilka är nu de viktigaste av alla dessa viktiga områden?
Göran Tidström nämner då tre saker. Han börjar med den finansiella rapporteringen.
– Det handlar om att säkerställa införandet av IAS (International Accounting Standards) med övervakad självreglering. Det ska inte bli några nya EU-standarder, utan det handlar om att hitta formerna för Europa att kunna påverka det nya IASC och skapa legal förankring för IAS i Europa. I det arbetet är det nu som om vi har sprungit ungefär 1 200 meter av ett 1 500-meterslopp: efter långa diskussioner om vilka standards som ska gälla, vilka företag som ska använda dem, om det ska vara tillåtet eller obligatoriskt och så vidare, så har vi kommit fram till ett förslag om EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group). Det vi föreslår påminner mycket om tankarna på Redovisningsrådet applicerade på Europanivå.
Men det finns en del kvar.
– Nu måste den högsta politiska nivån i unionen göra klart i vilken utsträckning och på vilket sätt man vill övervaka redovisningsfrågorna, för att kunna tänka sig att delegera dem till en ”privat”, självreglerande organisation.
Nästa viktiga fråga är att säkerställa FEE:s s.k. framework approach för oberoendet (en fråga som behandlats i Balans under hösten, t.ex. i nr 12/2000).
– Vi vill naturligtvis att analysmodellen blir den som slutligt fastställs och det verkar ju hoppfullt efter Berlinmötet. Men det är inte klart.
Den tredje av de stora frågorna är att se till att FEE är med i den fortsatta politiska debatten i EU.
– Det gäller utvidgningen, harmoniseringen av skatterna och andra sådana frågor som påverkar våra arbetsförhållanden. Här måste vi se till att vi är med på planen och positionerar oss i tid.
Till dessa tre saker kommer arbetet på att stödja småföretagen och även de mindre revisionsbyråerna, en fråga som kommer att bli än mer prioriterad framöver.
– Vi har jobbat med eurofrågorna i över fyra år, vi har sett hur de stora företagen fått ordning på sin redovisning. Men vi vet att det finns oändligt mycket kvar att göra hos de mindre, som representerar 80 procent av det europeiska näringslivet. Där måste vi vara beredda på att få lösa många problem. I det nya EMU måste vi i professionen sätta fokus på småföretagen och hjälpa till att förlösa deras entreprenörskraft som är så nödvändig för tillväxten också i vår del av världen.
– Här måste vi ha något att komma med. Frågan har ställts förr: är vi en bred serviceprofession eller är vi en attestfunktion?
Andra viktiga områden är miljöredovisningen, skattefrågor, samarbetet med de globala organisationerna och annat. Men det är alltså ingen tvekan om att det är den finansiella rapporteringen som fortfarande står överst på dagordningen.
– Vi har nu samlat de tunga europeiska näringslivsorganisationerna, UNICE, finansanalytiker, börser, banker, hela professionen – alla ställer upp bakom den gemensamma modellen. Vi har behållit initiativet och vi har varit trovärdiga mot de andra aktörerna.
Göran Tidström betonar att det inte har handlat om att branschen själv ska skapa normer och modeller som man trycker på näringsliv och politiker.
– Vi har sagt att vi är era tjänare och frågat vad man vill ha. Det är inte vi revisorer som ska ta huvudansvaret för kvaliteten på redovisningsnormerna. Vi har den tekniska expertisen, men det är flera parter som måste vara med och ställa kraven. Och om normerna till någon del skulle visa sig vara dåliga ska det också vara ett delat ansvar.
Han ser flera spännande fortsättningar: kopplingen till en modernisering av direktiven, tillämpningen på de mindre företagen och det fortsatta samspelet med ett USA som kanske inte riktigt litar på de europeiska kontrollmekanismerna.
Under den senaste tiden har det börjat hända saker i IFAC, den internationella revisorsorganisationen och i IASC, den internationella normgivaren. I den senare har man utsett medlemmarna i det s.k. IASB, en styrgrupp med fjorton personer. Och inom IFAC har de stora revisionsbyråerna tagit ett grepp om utvecklingen genom att bilda Forum of Firms, ett organ som ska arbeta mot ytterligare samordning och harmonisering.
Hur ser FEE på den här aktuella utvecklingen i IFAC och IASC?
– Det är ju så att de stora firmorna har velat stötta och stärka IFAC och man har utvidgat samarbetet med till exempel IFAD (International Forum on Accountancy Development). Det här är en positiv utveckling där de stora byråerna egentligen säger att också de behöver en stark gemensam organisation för att de och hela professionen ska vara starka och trovärdiga.
Den nye FEE-presidenten menar att det visst är så att storbyråerna kan göra mycket på egen hand, men att det också finns en hel del frågor där branschen kan göra mycket mer genom att uppträda genom sina organisationer.
– FEE:s roll är att företräda professionen som helhet. Och professionen ska försöka undvika att komma med olika budskap i internationella sammanhang.
Nu är branschen och professionen inte helt dominerad av de stora:
– I andra delar av Europa finns det föreningar som domineras av mindre byråer. Här kan det ibland bli känsligt i spänningsfältet mellan stora och små – så som det också kan bli i FAR – om man tycker att organisationen talar bara för det ena eller andra segmentet. Frågor kring konsultverksamheten kan vara ett exempel.
I stort uppfattar han alltså de stora byråernas intresse som en positiv utmaning för organisationerna. Och det är hela tiden samarbetet som gäller, också mot den större organisationen:
– Vi ska inte dubblera det arbete som IFAC gör. Samtidigt vill vi som regionalt organ kunna påverka IFAC, där är vi starkare än till exempel enskilda medlemsföreningar. Och så har vi ju den här tydliga rollen mot unionen och kommissionen, så ser det inte ut någon annanstans i världen.
Säger Göran Tidström och är därmed än en gång tillbaka i det europeiska samarbete som han tror så starkt på.
Bengt Holmquist