Filip Cassel vidhåller att de folkvalda kommunala fullmäktigeförsamlingarna måste underställas någon slags statligt arrangerad revision (Balans nr 1/2001). Med samma synsätt skulle då även svenska bolagsstämmor förmenas vara huvudmän för bolagsrevisionen. Statsverkets revision skulle kanske ledas från Bryssel eller ännu högre nivå?
Kommunrevisionen behöver säkert förstärkas på många håll. För min del vidhåller jag ändå att kommunrevisionens svagheter inte sitter så mycket i systemet som i tillämpningen av det.
Vi vet att granskningsresurserna är otillräckliga på alltför många håll. Vi vet att revisorerna emellanåt kan ha svårt att utveckla den auktoritet uppdraget borde förutsätta. Kommunrevisionen likaväl som privat och statlig revision behöver utveckla sin professionella kompetens och trovärdighet.
Jag kan trösta Cassel med att många goda krafter arbetar konkret på att vässa kommunrevisionen. Kommunförbundet har också i en färsk enkät funnit att den av Cassel underkända skärpta lagstiftningen redan fått märkbara praktiska effekter:
Alltfler revisionsordföranden, merparten, väljs bland oppositionen.
Den förändrade lagstiftningen har haft en påtaglig positiv inverkan på bl.a. kommunbolagsrevisionen och på revisionens inriktning.
Resurserna har förstärkts även om de alltjämt brister på många håll.
Den nyvunna initiativrätten utnyttjas.
Den kritiska profilen har skärpts. Anmärkningar och avstyrkt ansvarsfrihet är nu påtagligt mer frekventa.
Med växande bredd och över hela landet pågår nu ett arbete bland de förtroendevalda kommunrevisorerna för att skärpa metodik och kravställande i ansvarsprövningen. Yrkesrevisorernas ansvar och oberoende har markerats i den nya lagstiftningen och alltfler krafter engagerar sig nu i kvalitetsutvecklingen på det området.
Jag ifrågasätter inte Filip Cassels goda syften, men tycker nog att han ser spöken. Cassel har haft tillgång till en omfattande dokumentation från Stockholms läns landstings revision; granskningsprogram, rapporter, revisionsberättelser. Han kommenterar inte dessa utan väljer i sin bok att ”belysa” vår syn på revisionsuppgiften med några dystert feltolkade citat ur en informationstidning (!) från landstinget! En sådan faktahantering inger oss inte respekt.
Avslutningsvis: jag skall ta fasta på Filip Cassels uppmaning att läsa om Don Quijote. Samtidigt hoppas jag att det finns någon Sancho Panza i Cassels omgivning, som kan locka ned honom från hästryggen och orientera honom bättre i den kommunala verkligheten. Medan jag läser Cervantes rekommenderas Cassel att studera FARs rekommendationer och uttalanden i revisionsfrågor. Därmed har jag inte sagt att han inte redan skulle ha gjort det.
Lennart Björk Revisionsdirektör, Stockholms läns landsting Han medverkade senast i Balans nr 11/2000.