IASC (dvs. den gamla organisationen) har gett ut sin sista rekommendation som behandlar redovisning för jord- och skogsbruk. Med jord- och skogsbruk menas aktiviteter som leder till en ”biologisk omvandling” av djur eller växter. Exempel är boskapsuppfödning, skogsbruk, jordbruk, fruktodling, blomsterträdgårdar och fiskfarmer.

Rekommendationen föreskriver att alla biologiska tillgångar skall värderas till verkligt värde. I motsats till rekommendationen om förvaltningsfastigheter kan inte företag välja att i stället värdera tillgångarna med utgångspunkt från anskaffningsvärdet. Dock finns en reservutgång i de sällsynta undantagsfall då det redan från början står klart att det varken finns tillgång till marknadspriser eller andra metoder för att fastställa ett verkligt värde.

Det bästa måttet på verkligt värde är noterade marknadspriser. För flertalet biologiska tillgångar finns sådana bara tillgängliga i samband med skörd eller avverkning. I avsaknad av marknadspriser anges ett antal metoder som får användas, exempelvis att utgå från ett beräknat nuvärde av det pris som företaget kan påräkna vid en senare tidpunkt.

Värdeförändringar skall redovisas över resultaträkningen. I det utkast som föregick den slutliga rekommendationen föreslogs att värdeförändringen skulle delas upp mellan prisändringar och värdetillväxt. Detta är inte längre ett krav, men fortfarande innehåller rekommendationen ett önskemål om att sådan information skall lämnas.

Något som måste framstå som märkligt för de som skall tillämpa den här rekommendationen är att kravet på redovisning till verkligt värde endast gäller fram till tidpunkten för skörd, slakt eller avverkning. Därefter övergår den biologiska tillgången till att bli varulager som skall värderas till anskaffningsvärde, dvs. verkligt värde vid skördetidpunkten etc. Det märkliga är att det normalt är först efter skörd som det finns en marknad. Något man kan förutse är att lagerrekommendationen så småningom kommer att skrivas om för att möjliggöra att också lagertillgångar värderas till verkligt värde i vissa fall.

För svenskt vidkommande är rekommendationen i första hand av intresse för skogsföretagen. StoraEnso är ett företag som anger att de följer IAS. Det skall bli intressant att se om de anser det möjligt att göra en sådan värdering av skogsinnehavet som rekommendationen föreskriver, eller om de anser att osäkerheten är så stor att ett verkligt värde inte kan fastställas.

Standing Interpretations Committee (SIC)

SIC, dvs. den internationella motsvarigheten till den svenska Akutgruppen, har gett ut två nya uttalanden. SIC19 behandlar frågan hur ett utländskt dotterföretag väljer i vilken valuta deras tillgångar och skulder skall värderas. Svaret är oftast självklart. Valutan utgörs av det lands valuta i vilket företaget är verksamt. Framför allt i höginflationsländer kan det dock finnas alternativ. Vad SIC19 föreskriver är att företagsledningen måste välja en valuta som medför att den information som lämnas är användbar. I praktiken torde det innebära att redovisningen upprättas i vad som i den amerikanska valutarekommendationen kallas för ”funktionell valuta”.

SIC24 föreskriver att om ett företag emitterat ett finansiellt instrument som kan regleras antingen med kontanter eller genom emission av aktier skall instrumentet räknas som en sådan potentiell aktie som kan ge upphov till en utspädningseffekt vid beräkning av resultat per aktie.

SIC har också gett ut några utkast till uttalanden, bland annat ett som gäller vissa typer av sale-leaseback transaktioner. Vad det handlar om är att företag som exempelvis sca eller Södra leasar ut anläggningar till, företrädesvis, amerikanska investerare och därefter leasar tillbaka anläggningarna. Den ekonomiska innebörden av avtalen är att det företag som leasar ut sina anläggningar säljer en rättighet till sin motpart att utnyttja ett skattemässigt värdeminskningsavdrag. SIC förordar att, om vissa villkor är uppfyllda, transaktionen inte skall redovisas enligt sin form, dvs. som leasingtransaktioner, utan efter sin innebörd vilken är försäljning av avdragsrätten. SIC:s förslag överensstämmer med hur de svenska företagen redovisat den här typen av avtal. Möjligen kommer dock förslaget att ifrågasättas. En tillämpning av det kan jämföras med att man tillåter en kvittning mellan de båda leasingavtal som parterna ingått; en typ av kvittning som i andra sammanhang inte är tillåten. Vad uttalandet illustrerar är svårigheten att avgöra när ett företag kan hänvisa till den ekonomiska innebörden av ett avtal snarare än den juridiska formen.

Storbritannien

Den brittiska Accounting Standards Board (asb) har publicerat tre nya rekommendationer och ett utkast till rekommendation.

FRS 17, Retirement Benefits

Den brittiska rekommendationen om redovisning av pensionskostnader överensstämmer i allt väsentligt med kraven i IAS 19, Employee Benefits, dvs. samma krav som kommer att införas i Sverige när Redovisningsrådet ger ut sin rekommendation. På en viktig punkt avviker dock FRS17 från förlagan. Det gäller redovisningen av aktuariemässiga vinster eller förluster. Exempel på sådana vinster är förändringar i pensionsskulden på grund av ändringar i livslängdsantaganden eller diskonteringsränta. IAS19, liksom sannolikt också den svenska rekommendationen, tillåter en långtgående fördelning av sådana vinster och förluster över en flerårsperiod, för att undvika kraftiga fluktuationer i resultatet mellan olika år. FRS17 föreskriver i stället att den här typen av vinster och förluster skall redovisas i den ”andra resultaträkning” som brittiska företag måste upprätta, dvs. vad som kallas för Statement of Total Recognized Gains and Losses.

FRS 18, Accounting Policies

Rekommendationen överensstämmer i stort sett med det avsnitt i IAS1, Presentation of Financial Statements, som behandlar företags val av redovisningsprinciper. Bland annat föreskrivs att företag skall ge en beskrivning av samtliga redovisningsprinciper som är viktiga för att kunna förstå företagets finansiella rapporter. Företag skall också motivera ett eventuellt byte av redovisningsprincip och förklara varför den nya principen uppfattas som mer lämplig. I de fall där ett företag avvikit från en rekommendation eller ett uttalande, skall detta tydligt anges tillsammans med en förklaring till varför avvikelsen gjorts och en uppskattning av hur avvikelsen påverkat de finansiella rapporterna.

FRS 19, Deferred tax

I motsats till de båda förstnämnda rekommendationerna från ASB, är det stora skillnader mellan FRS19 och motsvarande rekommendation från IASC, dvs. IAS12, Income Taxes. Man kan vara ganska säker på att flertalet svenska företag hellre skulle sett ett införande av den brittiska rekommendationen än den rekommendationen som Rådet gett ut, dvs. RR9, Inkomstskatter.

FRS19 utgår från en resultaträkningsansats, snarare än den balansansats som är grunden för IAS12 och RR9. Det innebär att det, i huvudsak, bara är bokslutsdispositioner, dvs. skillnader mellan redovisad och skattepliktig vinst, som ger upphov till en uppskjuten skatt. Brittiska företag skall alltså normalt inte redovisa en uppskjuten skatt på

  • uppskrivningar. Om däremot ett företag redovisar exempelvis förvaltningsfastigheter till verkligt värde, där värdeförändringarna ingår i det redovisade resultatet, skall en avsättning för uppskjuten skatt göras.

  • Skillnader mellan beräknade verkliga värden på tillgångar i en förvärvsbalans och motsvarande redovisade värden i det förvärvade bolaget. Om sålunda en fastighet åsätts ett högre värde i en förvärvsbalans än vad den tidigare redovisats till, görs ingen avsättning för uppskjuten skatt eller

  • kvarhållna vinstmedel i ett intressebolag eller ett joint venture.

Ytterligare en väsentlig avvikelse gäller diskontering. Som bekant tillåter varken IAS12 eller RR9 en diskontering av uppskjuten skatt. FRS19, däremot, tillåter men kräver inte diskontering. Om företag väljer diskontering skall den omfatta samtliga uppskjutna skatter för vilka tidsvärdet kan antas vara väsentligt. En förutsättning är också att den uppskjutna skatten inte hänför sig till en post som redovisats till ett diskonterat belopp. Om ett företag gjort en avsättning för en ej avdragsgill omstrukturering som nuvärdeberäknats, får alltså inte den uppskjutna skattefordran nuvärdeberäknas, eftersom det skulle ge upphov till en dubbelräkning. Diskontering är däremot tillåten för uppskjutna skatter som är en följd av överavskrivningar, uppskrivningar och förlustavdrag. När det gäller över-avskrivningar framhålls att det inte är tillåtet att beakta framtida investeringar. Det går alltså inte att hävda att upplösningen av en skattskuld ligger oändligt långt fram i tiden på grund av att företaget har för avsikt att fortsätta investera. Diskonteringsräntan förutsätts utgöras av den efter-skatt-ränta som utgår på statsobligationer med samma löptid som skattebetalningarna.

FRED 22, Reporting Financial Performance

Brittiska företag redovisar poster av resultatkaraktär, dvs. poster som påverkar det egna kapitalet utan att utgöras av betalningar till eller från ägarna, i två olika rapporter, nämligen i den traditionella resultaträkningen och i en Statement of Total Recognized Gains and Losses (jfr kommentaren till FRS17 ovan). ASB:s utkast till rekommendation, Reporting Financial Performance, föreslår att de här båda rapporterna skall slås samman och presenteras som en rapport som visar företagets ”performance”. I denna skulle en uppdelning av alla poster göras i tre kategorier; sådana som hör till den löpande rörelsen, finansiella poster samt övriga intäkter och kostnader. Förhoppningen är att den nya rapporten skall underlätta för läsare att få en tydligare bild av alla transaktioner som bidragit till att förändra det egna kapitalet under perioden.

Den kategori i den nya rapporten som är mest kontroversiell är den tredje, dvs. den som innehåller övriga intäkter och kostnader. Enligt utkastet får den bara innehålla poster som föreskrivs i andra rekommendationer. Exempel på sådana poster är uppskrivningar, realisationsvinster och -förluster vid försäljning av anläggningstillgångar, aktuariemässiga vinster och förluster vid beräkningen av pensionskostnader, vinster och förluster vid avveckling av verksamheter samt kursdifferenser vid omräkning av utländska dotterföretag. Möjligen kommer också värdeförändringar på sådana förvaltningsfastigheter som löpande värderas till verkligt värde att ingå i denna kategori. ASB:s bedömning är dock att sådana värdeförändringar bör ingå som en normal del av rörelsen.

De överväganden som lett fram till ASB:s utkast till rekommendation diskuteras också inom IASC. En viktig förklaring är att allt fler poster i balansräkningen värderas till verkligt värde och att följaktligen värdeförändringar blir en allt viktigare post. Frågan blir då huruvida sådana värdeförändringar utgör en del av ”performance” och om de skall inkluderas i resultatet. ASB:s, liksom IASC:s, preliminära svar är ja, de skall inräknas i resultatet. Däremot finns ännu ingen klar uppfattning om de är en del av den normala rörelsen eller ej. Min bedömning är att flertalet användare skulle föredra att se dem som en övrigpost, dvs. en post som man normalt bortser ifrån vid beräkning av det egentliga resultatet per aktie.

I utkastet kommenteras också redovisningen av ”exceptional items”, eller vad många svenska företag antagligen skulle kalla för ”jämförelsestörande”. ASB anser att dessa poster skall redovisas som en del av det löpande rörelseresultatet, inte som en egen kategori, utan som en del av tillverkningskostnaderna etc. ASB säger också att om ett företag redovisar ”exceptional items” skall det ange samtliga sådana poster för den senaste femårsperioden. Motiveringen är att, om ett företag redovisar återkommande ”exceptional items”, en läsare förmodligen gör en annan bedömning av dem än om det rör sig om en enstaka post.

National Insurance Contributions on Share Option Gains

Den brittiska motsvarigheten till den svenska Akutgruppen, Urgent Issues Task Force, har gjort ett uttalande som gäller redovisning av sociala avgifter i samband med utställandet av personaloptioner. Enligt uttalande skall företag redovisa en avsättning för sådana avgifter även om kostnaderna för optionserbjudandet inte redovisats över resultaträkningen. Uttalandet är av intresse eftersom det berör ett förhållande som också är aktuellt i många svenska företag.

Rolf Rundfelt