I artikeln ”Koncernredovisning – borta med vinden, eller ...?” i Balans nr 10/2000 lyfte Göran Johansson fram ett antal frågeställningar om koncernredovisning. Han utvecklar i denna artikel sina tankegångar med olika exempel utifrån fyra punkter. Han menar att koncernredovisningen är aktuellare än någonsin även om flera företag inte behöver upprätta någon.

I Computer Sweden den 24 januari i år kan man i debattinlägget ”Revisorer får ett tungt ansvar” läsa:

Efter höstens kursras tvingas en del IT-företag att skriva ned företagens goodwill i sina årsbokslut. Ansvaret faller på styrelsen och revisorerna om dessa drastiska åtgärder ska ske.

I artikeln talas om problem med värdering av goodwill särskilt då dessa värden i balansräkningen ska prövas i årsbokslutet. Man talar om beständig värdenedgång eller endast tillfällig och att det är företagsledningen som ansvarar för hur stor del av goodwillvärdet som ska skrivas ned – samtidigt som revisorerna kan kräva att nedskrivning görs. Nedskrivningen ska ses i skenet av att det ger uttryck för att man gjort en dålig affär, vilket kan försvåra framtida kapitalanskaffning, något som professor Rolf Rundfelt konstaterar samtidigt som han pekar på att nedskrivningen ska motsvara en reell värdenedgång.

Vidare kunde man läsa i Dagens Industri den 23 januari om syftet med koncernredovisningen utifrån att det är kontrollen av ett bolag som avgör om det kontrollerade bolaget ska konsolideras eller inte, dvs. ägarskapet är av underordnad betydelse. Beskrivningen i artikeln görs av Margit Knutsson under rubriken ”Vet finansen varför vi har koncernredovisning?”. Här handlar det om ett företag som säljer fordringar till en juridisk person och frågan är om det sistnämnda företaget ska tas med i det förstnämnda bolagets koncernredovisning eller inte.

Kort sagt, med stöd av de båda nämnda artiklarna, får man väl säga, att koncernredovisningen är mer aktuell än någonsin – även om flera företag inte behöver upprätta koncernredovisning i traditionell bemärkelse. (Se artikel i Balans nr 10/2000.)

Efter denna inledning för att spåra aktualitet kring koncernredovisning utvecklas texten i det följande kring i huvudsak följande:

  • syftet med koncernredovisningen,

  • värdering av goodwill i koncernen,

  • värdering av aktier i dotterbolag när man i koncernen via förvärv av dotterbolagen redovisar stora goodwillvärden samt

  • utdelningskapacitet i moderbolag med aktier i dotterbolag i vilka man gjort stora investeringar med avskrivningar och eventuella nedskrivningar som följd.

Syftet med koncernredovisning

Exempel 1

Inledningsvis citerar jag Margit Knutsson, som i en artikel i DI skriver:

”Syftet med en koncernredovisning är att företag som står i ett visst närståendeförhållande till varandra, och som av detta skäl utifrån ett ekonomiskt synsätt utgör en enhet, också ska redovisas som en enhet. Detta oavsett om verksamheten juridiskt sett är uppdelad på flera händer.”

Antag att ett bolag äger samtliga aktier i ett annat bolag. I det sistnämnda bolaget, dotterbolaget, har man den 1 januari 2000 tagit en ny fabriksanläggning i bruk. Investeringen redovisas på följande sätt:

Koppling till kostnad för år 2000:

Inköp mark

 2 000

    0

Ingen nedskrivning gjord

Uppförande av byggnad

20 000

  600

3 % avskrivning

Anskaffning av maskiner, verktyg och inventarier

 5 000

1 000

20 % avskrivning

Summa

27 000

1 600

Låt oss anta att moderbolaget är skyldigt att upprätta koncernredovisning och att följande utdrag ur denna kan göras:

Koncernbalansräkn.

MB

DB

Summa

Justering

KcBR

Fritt eget kapital vid årets början

5 000

      0

  5 0001

0

  5 0002

Årets resultat för 2000

    0

−5 000

− 5 0003

0

−5 000

Summa

       4

0

0

För år 2001 konstateras, att produktionen i DB:s fabrik inte kommer upp till fullt kapacitetsutnyttjande utan tvärtom ligger klart under uppställda förväntningar. Anledningen till detta är uteblivna order, avsättningen för produkterna som tillverkas i anläggningen har sjunkit jämfört mot föregående år och mot budgetmål. Mot slutet av året anlitas en oberoende värderingsman för värdering av fabriksanläggningen. Denne kommer fram till att värdet vid en försäljning ligger kring 15 000; bokfört värde vid utgången av året uppgår till 23 800.

I DB:s styrelse fattas beslut att inte ändra avskrivningsplanen eller att göra nedskrivning i årsbokslutet för 2001. Man motiverar detta med att värdenedgången endast bedöms vara tillfällig.

Låt oss anta att MB även för år 2001 är skyldigt att upprätta koncernredovisning och att följande utdrag ur denna kan göras:

Koncernbalansräkn.

MB

DB

Summa

Justering

KcBR

Fritt eget kapital vid årets början

4 000

−  5 000

− 1 0005

0

− 1 0006

Årets resultat­för 2000

   0

−  6 000

− 6 0007

0

− 6 000

Summa

4 000

− 11 000

− 7 0008

0

− 7 000

Under 2002 sker ingen förbättring av lönsamheten i DB. Styrelsen beslutar att redovisa en nedskrivning på fabriksanläggningen med 7 200 och därigenom redovisa anläggningen till ett tänkt marknadsvärde vid utgången av året. (Inga åtgärder har vidtagits för att försöka avyttra fastigheten under året.)

Låt oss anta att MB även för år 2002 är skyldigt att upprätta koncernredovisning och att följande utdrag ur denna kan göras:

Koncernbalansräkn.

MB

DB

Summa

Justering

KcBR

Fritt eget kapital vid årets början

3 500

− 11 000

−  7 5009

0

−  7 50010

Årets resultat för 2000

    0

− 12 000

− 12 00011

0

− 12 000

Summa

3 500

− 23 000

− 19 500

0

− 19 500

Av exemplet framgår att de båda bolagen redovisas som ett enda företag och detta i form av utdrag ur detta tänkta företags fria egna kapital. Några kommentarer:

1. Moderbolagets värdering av aktier i dotterbolag

För att MB ska kunna undvika nedskrivning av aktier i DB måste som grundläggande krav gälla att värdet på aktierna i DB motsvaras av substansvärdet i DB. Eftersom DB redovisar ansamlade förluster vid utgången av vart och ett av åren 2000–2002 måste DB redovisa övrigt eget kapital som motsvarar aktiernas värde. (Beakta i detta sammanhang den tänkbara förekomsten av dolda reserver.)

2. Värdering av investeringen som gjorts i dotterbolaget

a) Värdering av fabriksanläggningen i dotterbolagets redovisning

Att investeringen överhuvudtaget redovisas som tillgång är i sin tur grundat på vad som sägs i nämnda rekommendation om när en materiell anläggningstillgång redovisas som tillgång, nämligen när

  • den framtida ekonomiska nyttan som är förknippad med innehavet kommer att komma företaget till del och

  • att anskaffningsvärdet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

I DB har redovisningen skett till anskaffningsvärdet, till vilket sedan fastställts en avskrivningsplan, som baserats på företagsekonomiska grunder, och i praktiken ofta till värden som accepteras skatterättsligt. Enligt Redovisningsrådets (RR) rekommendation nr 12 som behandlar materiella anläggningstillgångar sägs, ”att det avskrivningsbara beloppet ska periodiseras enligt en systematisk plan över tillgångens nyttjandeperiod”.

Som framgår av rekommendationen ska den fastställda nyttjandeperioden för en (materiell) anläggningstillgång prövas löpande. Detta kan leda till att den valda avskrivningsmetoden ändras samt kan i vissa fall nedskrivning komma att göras. Vad gäller nedskrivningar behandlas detta i RR:s rekommendation om Nedskrivningar – i skrivande stund i utkastform.

I exemplet redovisar DB avskrivningar på anskaffningsvärdena, vilka säkerligen även utgör en skattemässigt avdragsgill kostnad. Nedskrivningen som görs i DB kan däremot bli föremål för en annorlunda skattemässig behandling, något som kan medföra att kostnaden inte är avdragsgill förrän värdenedgången är helt konstaterad, till exempel genom att fastigheten avyttras med förlust. Ett eventuellt sådant skatterättsligt synsätt ska dock inte hindra att i redovisningen tas investeringen upp till ett värde som beaktar en värdenedgång speglad genom att ett återvinningsvärde för tillgången är lägre än redovisat värde och att denna värdenedgång inte är endast tillfällig.

I DB lät man under år 2001 göra en värdering av fastigheten, och under det nästföljande året gjorde man en nedskrivning för att redovisa tillgången till det lägre marknadsvärdet. (I exemplet bortses dock från möjligheten att nedskrivningen inte utgjort en skattemässigt avdragsgill kostnad.)

Hade värderingen av den investering som DB gjort kunnat värderas annorlunda i koncernredovisningen?

b) Värdering av fabriksanläggningen i koncernredovisningen

Det torde vara allmänt vedertaget att koncernredovisningen ska upprättas enligt enhetliga redovisningsprinciper, detta med utgångspunkt från de redovisningsprinciper som MB tillämpar. (Mer om detta finns behandlat i RR:s rekommendation om Koncernredovisning – i skrivande stund i utkastform, version november 1999; se även RR 1:96).

I exemplet ovan kunde man kanske kunna tänka sig en skillnad i koncernredovisning jämfört med DB:s redovisning när det gällde tidpunkten för när nedskrivningen skulle redovisats. Man skulle kunna tänka sig att i koncernredovisningen gjordes nedskrivningen redan år 2001, vilket i och för sig skulle kunna vara en aning svårt att motivera.

Att vänta med nedskrivningen i DB för att undvika en skattemässigt ej avdragsgill kostnad, men sedan för att av rättvisande bild skäl redovisa kostnaden i koncernredovisningen känns väl krystat. Därför, om ingen annan anledning kan påvisas, ska alltså bolagen i koncernredovisningen redovisas som om de utgjorde ett enda företag.

3. Aktieutdelning som moderbolaget lämnar

I exemplet har MB lämnat aktieutdelning för vart och ett av åren 2000–2002, trots att man i koncernen under denna period genomgående redovisat ansamlade förluster(!) Hur motiverar man detta från MB?

För det första får man antaga att aktiebolagskommitténs förslag om att avskaffa kopplingen mellan vinstutdelningsutrymme i MB och koncernredovisningen blivit bestämt i lag. (Se förslag i SOU 1997:168, bl.a. sid. 76 – antagen i Riksdagen den X.X.200X, alltså ännu ej klart). För det andra får man förmoda, att man i MB beaktat den s.k. Försiktighetsregeln i aktiebolagslagen (12 kap. 2 § andra stycket), som innebär att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.

Med hänsyn till vad som nu sagts, kan man kritisera det sätt som MB lämnat aktieutdelning?

Någon automatisk koppling till vad som redovisas som fria reserver i koncernredovisningen görs alltså inte längre då utdelningskapaciteten ska bestämmas i MB – man bryter alltså inte mot vad som varit en centralpunkt i koncernredovisningssammanhang, något som i exemplet hade inneburit, att MB inte hade kunna lämna någon aktieutdelning – punkt slut!

I stället får den som vill rikta kritik fokusera på om aktieutdelningen avgjort försämrat MB:s affärsförmåga. Detta genom att exempelvis lyfta fram synpunkter på avsevärt försämrade finansiella nyckeltal, vilken försämring skulle medfört att bolagets och koncernens kapitalanskaffning försvårats; rent av att existensen av befintliga kapitalstrukturer bryts genom att långivare säger upp krediter till följd av försämrad soliditet – och kanske en irritation över det minst sagt provokativa att lämna aktieutdelning i stunder av förluster i koncernen. Däremot hur det sakligt skulle kunna komma att prövas av en domstol lämnar jag till jurister att bedöma.

Avslutningsvis i detta sammanhang citeras aktiebolagskommittén, som säger: ”Vid tillämpning av försiktighetsregeln är det emellertid inte på redovisningsdata framräknade soliditeten som är av intresse. Avgörande för bolagets förmåga att kunna ta risker och tåla förluster är bolagets verkliga ekonomiska ställning. Därför bör det vara den verkliga soliditeten ... ... som är det relevanta soliditetsmåttet vid tillämpning av försiktighetsregeln.” (sid 77f. SOU 97:168)

Vad gäller likviditeten konstaterar kommittén, att värdeöverföring till aktieägarna ”inte får ske med så stort belopp att bolagets förmåga att fullgöra sina betalningsförpliktelser försämras”.

Med ställning i övrigt förstås först och främst händelser som inträffat efter räkenskapsårets utgång och som därför ska beaktas när man på grundval av en årsredovisning beslutar om aktieutdelning.

Sammanfattningsvis kan man konstatera, att den tidigare så självklara regeln om kopplingen mellan vinstutrymmet i MB och koncernredovisningens fria reserver gjorde det lättare att se syftet med koncernredovisningen.

Nu förvandlas koncernredovisningen till att vara en informationskälla som i vissa fall kan kopplas till MB:s vinstutdelning.

Moderbolaget (MB) har inte gjort någon nedskrivning av aktier i dotterbolag (DB).

MB lämnar en aktieutdelning på 1000 till aktieägarna.

I DB:s resultat för året ingår avskrivningar med 1600. Ingen nedskrivning på investeringen i fabriksanläggningen har gjorts i DB:et.

Trots lägre produktion än väntat under år 2000 görs vare sig en justering av avskrivningsplanen eller någon nedskrivning av fabriksanläggningens värde i DB:s årsbokslut för året.

MB har inte heller detta år gjort någon nedskrivning av aktier i DB.

MB lämnar en aktieutdelning på 500 till aktieägarna.

I DB:s resultat för året ingår avskrivningar med 1600.

Som nämnts tidigare sker ingen justering av avskrivningsplanen eller nedskrivning av fabriksanläggningens värde i DB:s årsbokslut för året.

MB har inte heller detta år gjort någon nedskrivning av aktier i DB.

MB lämnar en aktieutdelning på 250 till aktieägarna.

I DB:s resultat för året ingår avskrivningar med 1600 samt nedskrivning med 7200.

Värdering av goodwill i koncernen

I ett exempel i min artikel i höstas redogjordes för följande situation.

Exempel 2

Det publika bolaget nITe AB förvärvade, antar vi, i slutet av 1999 samtliga aktier i rITe AB. Båda bolagen verksamma inom IT-branschen. Aktierna förvärvades för 100 000. I anslutning till förvärvet gjordes följande uppställning:

Mb

Db

Kcjust 1

Kcjust 2

Koncern­balansräkn.

Aktier i db

100 000

     0

− 100 000

      0

Goodwill

0

    0

   36 700

 36 700

Övriga tillg.

  6 500

86 900

0

 93 400

Summa

106 500

86 900

−  63 300

130 100

Eget kapital:

Bundet EK

16 000

55 200

−  55 200

 16 000

EK-del i obesk. res.

  1 800

−   1 800

      0

Fria reserver

5 000

6 300

−   6 300

  5 000

Obesk. res.

2 500

− 2 500

      0

Avsättning:

Latent skatt

    700

    700

Skulder

85 500

22 900

108 400

Summa

106 500

86 900

0

−  63 300

130 100

Någon avskrivning på goodwillposten gjordes inte i årsbokslutet för 1999, vilket motiverades av att förvärvet skedde i slutet av året. I avskrivningsplanen bestämdes att avskrivning skulle ske med 20 % per år och att detta skulle påbörjas från och med år 2000.

Ingen nedskrivning skedde i 1999 års bokslut. MB lämnade 1000 i aktieutdelning på bolagsstämma våren 2000.

De båda bolagen drabbas av den nedgång som skedde i branschen under senare delen av år 2000. Följande utdrag görs ur bolagens preliminära resultat- och balansräkningar:

Resultaträkning år 2000

Mb

Db

Just. i koncernen

KRR

Resultat

  100

− 5 000

      0

−  4 900

Avskrivn. goodwill

    0

      0

− 7 340

− 7 340

Upplösning obesk. reserver

    0

  2 500

− 2 500

       0

Latent skatt

    0

      0

    700

     700

Skatt

−  28

      0

−      28

Årets resultat

   72

− 2 500

− 1 800

− 7 340

− 11 568

1. Avskrivning på goodwill följer avskrivningsplanen.

2. Någon nedskrivning har inte skett i det preliminära resultatet.

Balansräkning 2000-12-31

MB

DB

Just. i koncernen

Koncern-balansräkn.

Aktier i db

100 000

      0

− 100 000

        0

Goodwill

    0

       0

   36 700

− 7 340

   36 700

Övriga tillg.

 88 500

  67 000

  155 500

Summa

188 500

  67 000

−  63 300

− 7 340

  184 860

Eget kapital:

Bundet EK

 16 000

  55 200

−  55 200

   16 000

EK-del i obesk. res.

      0

       0

        0

Fria reserver:

Bal. vinst

  4 000

   6 300

−   8 100

    2 200

Årets res.

     72

−  2 500

− 7 340

−   9 768

Avsättning:

Latent skatt

      0

       0

        0

Skulder

168 428

   8 000

Summa

188 500

  67 000

−  63 300

− 7 340

  184 860

1. Spec.till förändring i eget kapital:

Bundet

Obesk.res.

Fritt

Årets res.

Summa

Vid årets början

16 000

0

  5 000

  21 000

Aktieutdelning i MB

− 1 000

−  1 000

Förskjutning mellan bundet och fritt EK

− 1 800

−  1 800

Vid årets slut

 1 600

0

  2 200

− 9 768

   8 432

När året började redovisade koncernen eget kapital med Förändringar under år 2000:

21 000

Aktieutdelning i MB

−1 000

Upplösning obeskattad reserv i DB, vilken utgjorde förvärvat eget kapital vid årets början

−1 800

Förlust år 2000 i DB

−2 500

Avskrivning goodwill i koncernen

−7 340

Vinst för år 2000 i MB

72

Eget kapital 2000-12-31

8 432

2. Vid genomgång av värdering av goodwill konstateras följande:

  1. Ett stort antal nyckelpersoner bland de anställda har slutat i DB.

  2. Flera kunder har slutat lägga beställningar; några storkunder har sagt upp avtal då tjänsterna inte motsvarat i avtal uppställda krav.

  3. Företagsledningen överväger att göra en nedskrivning av goodwill och inhämtar olika utlåtanden som beslutsunderlag om nedskrivning ska göras eller inte.

Anledning

Talar ...

Not

Flera nyckelpersoner slutar

för nedskrivning

1

Kundavhopp

för nedskrivning

2

Försämrade kassaflöden till följd av lägre fakturering/intäkter

för nedskrivning

3

Tillfällig värdenedgång

mot nedskrivning

4a, b

Beständig värdenedgång

för nedskrivning

5a, b

Jämförelse av avskrivningsplan mot konkurrenter

mot nedskrivning

6

Resursförbrukning under år 2000 som har ett värde för koncernen de närmaste åren

mot nedskrivning

7

Övrigt

Se not

8

Kommentarer:

1. I den förvärvsanalys som gjordes kan man anta, att köparen beräknade ett antal faktureringsbara timmar för bland annat nyckelpersoner, vilket därmed ingått i det belopp som redovisas under rubriken Goodwill.

Om nyckelpersonerna försvinner ligger det nära till hands att räkna med stora intäktsbortfall. Om detta uppgår till väsentliga belopp, som inte kan ersättas, talar allt för en anledning till nedskrivning av goodwillposten.

2. Kundavhopp leder tveklöst till minskade intäkter. Om de tappade intäkterna inte ersätts med intäkter från andra kunder talar även detta spår av intäktsbortfall för en nedskrivning.

3. Peter Enström, VD i TurnIT, talar i en artikel i DI (8 april 2000) om värdering av goodwill efter fokusering på kassaflödeseffekter; han menar, att om kassaflödet sjunker uppstår ett nedskrivningsbehov, men ”man kan få vänta ett år” med att verkställa nedskrivningen.Vänta eller inte, likviditeten i vårt exempelföretag har försämrats, en viktig anledning till att starkt överväga nedskrivning av goodwill.

4a. Det ska ändå poängteras, att en tillfällig värdenedgång inte behöver innebära en reell värdenedgång. Den vägledning man kan finna finns i RR:s utkast till rekommendation om Nedskrivningar samt i utkast om Immateriella tillgångar samt i rekommendation(-er) som behandlar Koncernredovisning.

I utkastet som tar upp nedskrivningar sägs bland annat: ”... en tillgångs återvinningsvärde ska fastställas när det finns någon indikation som tyder på att tillgångens värde kan ha minskat. . för goodwill och andra immateriella tillgångar ska återvinningsvärdet fastställas årligen om avskrivningstiden överstiger tjugo år.

I och med att man i exempelföretaget valt en avskrivningsplan på fem år skulle man således inte nödvändigtvis behöva beräkna återvinningsvärdet och därmed, antas, kunna betrakta värdenedgången som tillfällig, vilket skulle tala för att inte företa nedskrivning.

4b. Givetvis kan den korta avskrivningstiden inte radera ut behov av nedskrivning om flera faktorer sammantaget talar för att en rättvisande bild av koncernens resultat och ställning endast fås om en värdenedgång återspeglas i redovisningen.

5a. En beständig värdenedgång kan kanske ytterst spåras om intäkterna i koncernen inte förmår bära kostnaderna inklusive avskrivning på goodwill, och att verksamheten inte klarar sig utan kapitaltillskott. Om det på grund av den ekonomiska ställningen är svårt att skaffa nytt, behövligt kapital kan man kanske säga att den onda cirkel är sluten och att därigenom blir en nedskrivning oundviklig.

5b. I detta sammanhang känns det naturligt att gå tillbaka till vad professor Rolf Rundfelt säger enligt artikeln i Computer Sweden den 24 januari: ”Skriver man ned (goodwill) är det ett uttryck för att man gjort en dålig affär, vilket kan göra det kan bli svårt att få mer kapital vid investeringsrundor. Man kan dock inte skriva ned mer än vad värdet sjunkit eller för snabbt trots att företagsledningen kanske vill.

Slutsats: tillfällig eller beständig värdenedgång, det är frågan!

6. Ingen skulle med lätthet kunna kritisera exempelföretaget för att deras valda avskrivningsplan för goodwill är riskfylld på grund av att den sträcker sig för långt ut i tiden. Tvärtom, vid en jämförelse med konkurrenter i branschen skulle säkert fem års avskrivning stå sig väl.

Trots vad som sägs ovan får en samlad bedömning avgöra om nedskrivning ska göras eller inte. Återigen kan synen på effekter på kassaflöden sättas i centrum – se ovan.

7. Under året kan man inom koncernen mycket väl ha vidtagit en rad åtgärder med olika typer av kostnader som följd, vilka resurssatsningar kan medföra till att vidmakthålla anskaffningsvärdet på den förvärvade goodwill-posten. Om dessa satsningar kan kopplas till framtida intäkter skulle detta tala mot nedskrivning. Däremot får satsningarna inte vara av mer ordinärt slag, som kan sägas vara helt vanliga inslag i en verksamhet i IT-branschen.

8. Under Övrigt skulle man som exempel kunna nämna den tekniska utvecklingen inom branschen; legala restriktioner av olika slag; förändrad beskattning av olika slag samt säkerligen en rad andra faktorer av riskmomentsbedömningskaraktär.

Av det som sägs ovan görs följande sammanfattning:

a) Vid förvärv av aktier med betydande övervärde i form av goodwill antas en diskontering av framtida kassaflöden ligga till grund för värdering av goodwill.

b) Goodwillposten ska skrivas av efter bedömning av nyttjandeperioden, och blicka långt in i framtiden då framtida intäkter ska baseras på flyktigt humankapital kan kännas främmande.

En kort tid för redovisning av värdeminskning på ”humankapital-goodwill” är klokt av försiktighetsskäl och bör därför beaktas redan då köpeskilling för aktier i det köpta bolaget fastställs. Åtminstone om man beaktar det som troligt att bolag från gång till annan får bege sig ut på ”investeringsrundor” för att få mer kapital.

En kort avskrivningstid för övervärdet (= goodwill) borde kunna användas som ett argument att underlåta en eventuell nedskrivning – och då i jämförelse med andra i branschen verksamma bolag med tänkta längre avskrivningsplaner.

c) Självklart kan en kort avskrivningsplan inte automatiskt göra att bolaget klarar en svacka i likviditeten, men kanske kan en försiktighet då framskymta i bolagets verksamhet, vilket kan medföra att investeringen lättare kan kopplas till amorteringsplan för finansiering av förvärv – även om förvärven skett med betalning genom egna aktier.

Värdering av aktier i dotterbolag inklusive goodwillvärden

Redovisning av aktier i DB baseras på anskaffningsvärden. Dessa värden ska också prövas, och ett nedskrivningsbehov kan vara aktuellt.

Antag att man i exemplet haft följande situation i bokslutet för år 2001:

Balansräkning 2001-12-31

Mb

Db

Just. i koncernen

Konc. BR

Aktier i Db

  100 000

       0

− 100 000

       0

Nedskr. aktier i Db

−  20 000

       0

20 000

       0

Goodwill

        0

       0

  36 700

− 14 680

 22 020

Summa

   80 000

       0

20 000

−  63 300

− 14 680

  22 020

Bundna res.

   16 000

  55 200

− 57 000

   1 800

  16 000

Fria reserver

    4 000

   3 800

−   6 300

− 7 340

−  5 840

Årets resultat

−  20 000

−  3 000

20 000

−  7 340

− 10 340

Delsumma

        0

  56 000

20 000

−  63 300

−  12 880

−    180

Skulder i koncernen

  22 200

Summa

  22 020

En nedskrivning på aktier i DB med 20 % – för att ta ett exempel – utgör i och för sig ingen ingen kostnad i koncernen men får ju följande effekt på MB:s eget kapital:

Bundna reserver i MB

16 000

Fria reserver i MB (efter utdelning på 72 våren 2001)

4 000

Nedskrivning aktier i DB

−20 000

Eget kapital i MB 2001-12-31

0

I och med detta skulle MB vara skyldigt att upprätta en kontrollbalansräkning och eventuellt vara likvidationspliktigt!

Om man inte gjort nedskrivning på aktier i DB utan valt att lägga nedskrivningen på goodwillvärdet hade följande uppställning kunnat göras:

MB

Koncern

Bundet eget kapital

16 000

  16 000

Fritt eget kapital

 4 000

−  5 840

Årets resultat

     0

− 30 340

Summa

20 000

− 20 180

I det här fallet kan det mycket väl finnas stora inslag av den s.k. dominoeffekten, faller en faller alla! Negativt eget kapital i koncernen kan leda till analyser som medför att nedskrivning görs på aktier i DB, vilket i slutändan kan komma att gå så långt som till konkurs och med prövning i efterhand av anledningar till konkursutbrott.

Att i en sådan situation ens tänka på om MB kan lämna aktieutdelning eller inte verkar väl överflödigt att kommentera! I ett resonemang kring form och substans måste väl, kan man tycka, leda till att MB:s utdelningskapacitet i exempelföretaget kraftigt beskurits av de förluster som redovisas i koncernen med negativt eget kapital i koncernen som följd.

Vad är det då som avgör om en genomlysning av värdet på MB:s aktieinnehav via koncernredovisning ska ske eller inte? Annorlunda uttryckt, kan man gå ned i ägarandel och på så sätt undvika måhända besvärande koppling till finansiellt knepig koncernbalansräkning?

Ägarandel i ett annat bolag kontra faktisk kontroll

Någon skulle kanske frestas av att genom att sänka ägarandelen i DB slippa konsolidera det ägda bolaget. Genom en s.k. ”parkering” skulle den formella ägarandelen inte längre vara grund för att upprätta koncernredovisning. Jämför med ABL 1 kap. 5 §, punkt 1: ”Ett aktiebolag är moderbolag ... om man innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier ...” Genom att lägga ut ägarandelen på olika juridiska enheter skulle man då försöka undvika att MB ensamt äger så många aktier att ett koncernförhållande råder.

I exempel nr 2 ovan skulle syftet kunna vara att dölja de negativa effekter som uppstår genom innehavet i DB med stora förluster i koncernen, bl.a. beroende på avskrivningar och nedskrivningar på goodwill från förvärvet.

I det här sammanhanget ska i och för sig pekas på krav att upprätta intressebolagsredovisning – se FARs utkast till rekommendation om Redovisning för andel i intresseföretag, säkerligen på väg att ersättas av rekommendationer från RR.

Jag vill göra en återkoppling till vad som inledningsvis lyftes fram genom redogörelsen för Margit Knutssons artikel i DI, nämligen att ”det faktum att moderföretaget delar upp den samlade, och av företaget kontrollerade, verksamheten på flera juridiska enheter ska alltså inte påverka redovisningen...

Det är kontrollen över ett annat företag som avgör, inte ägarandelen!

Ekonomisk information i ett fall då koncernredovisning inte upprättas

Från den förra artikeln hämtas exempel 3, vilken sammanfattas på följande sätt: AB X äger samtliga aktier i ett DB. I koncernen finns sex personer anställda. Eget kapital överstiger inte de gränsvärden som finns uppställda i ÅRL vad gäller kravet på att upprätta koncernredovisning (nettovärde av koncernföretagens tillgångar är lägre än 24 miljoner kronor).

MB:s resultaträkning för år 200X:

Årets resultat 5 001 400 (varav aktieutdelning från db 4 000 000)

MB:s balansräkning per 200X-12-31:

Aktiekapital

1 000 000

Reservfond

200 000

Summa bundet eget kapital

1 200 000

Balanserade vinster

2 605 500

Årets resultat

5 001 400

Summa fritt eget kapital

7 606 900

Summa eget kapital

8 806 900

På bolagsstämma våren 200Y delas 7 miljoner ut till aktieägarna.

Kommentarer:

1. Utifrån balansräkningen är utdelningen möjlig, fritt eget kapital uppgår till drygt det utdelade beloppet. Dock:

  • I fritt eget kaptital ingår 4 miljoner i form av utdelning från DB – leder denna utdelning till att frågan om nedskrivningsbehov på aktier i DB aktualiseras kan en restriktion till beslutet om utdelning uppkomma.

  • Soliditeten i MB sjunker avsevärt i och med utdelningen, men det som vi kan utläsa är den synliga soliditeten; tidigare har vi sett att det är den verkliga soliditeten som ska ligga till grund för bedömning om bolagets förmåga att kunna ta risker och tåla förluster.

Sammantaget kan sägas, att om bolagets soliditet, verklig eller synlig, räntabilitet, resultatprognoser, investeringsbehov m.m. försämras på ett påtagligt sätt, kan utdelningen komma att kritiseras. Ytterst måhända, vid bedömning om bolaget lidit skada och om återbetalning ska ske.

2. Troligen motsvaras den beslutade utdelningen av en utbetalning i motsvarande mån. Med andra ord försämras bolagets likviditet. Detta kan kritiseras om bolagets förmåga att fullgöra sina betalningsförpliktelser försämrats.

3. Ibland förekommer att istället för utdelning i formell mening görs utbetalningar till aktieägare som rubriceras som lån. Självklart finns det f.n. förbudsregler för detta uppställda i aktiebolagslagen. Här ska pekas på två förhållanden – detta under rubriken ställning i övrigt:

a) Ibland förekommer att man kan utläsa att ett DB lämnat lån till sitt MB. Något som normalt inte möter något hinder i aktiebolagslagen, men som kan få en annan innebörd i vissa situationer, nämligen att lånet egentligen är en utdelning från DB till MB. Formellt beslut om utdelning kanske inte fattas på grund av att DB:s soliditet skulle påverkas negativt vid en sådan redovisning. Det rekommenderas starkt att låta belysa eventuella sådana situationer ur ett civilrättsligt och redovisningsmässigt perspektiv – en rättvisande bild uppnås kanske inte förrän utdelningen formaliseras och redovisas som sådan istället för ett formlöst, felaktigt lån.

b) I skrivande stund är jag inte tillräckligt insatt i om reglerna för låneförbudet ska ses över i aktiebolagslagen och vad det i så fall innebär, men klart är, att fler situationer av förtäckta utdelningar inte är önskvärda! (Se f.ö Balans nr 1/2001).

Slutsatser exempel 3:

  1. Jag tycker inte att aktieutdelningen är rimlig, den verkar inte rymmas inom försiktighetsreglen.

  2. Den samlade ekonomiska ställningen i koncernen vid tidpunkten för utdelningen får dokumenteras i en intern beräkning, lämpligen i form av arbetsblad för traditionell koncernredovisning; så stora merkostnader är det väl ändå inte frågan om vad gäller att upprätta denna! Att den sedan inte publiceras i årsredovisningen må vara en annan sak.

  3. Tilläggsupplysningar som ersättning för det tidigare kravet på koncernredovisning borde omfatta DB:s resultat och eget kapital samt uppgifter om intern handel mellan företagen samt interna mellanhavanden (fordringar/skulder) och dessutom nyckeltal för koncernen som sådan.

Jag ser fram emot vad som mynnar ut från Bokföringsnämnden och andra, exempelvis från SRF – Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

Fotnot

I texten nämns vissa utkast till rekommendationer från Redovisningsrådet. Vissa av dessa kan nu vara antagna – se FARs Samlingsvolym 2001.

Auktor revisor Göran Johansson är verksam vid Ove Olofsson Revisionsbyrå, Stockholm. Han är även lärare vid Södertörns Högskola. Han medverkade senast i Balans nr 10/2000.