IASB, dvs. International Accounting Standards Board, IASC:s efterträdare, höll sitt första sammanträde i april. Ett av besluten blev att rekommendationerna i fortsättningen skall kallas för ”International Financial Reporting Standards” och inte längre för IAS. Ett annat beslut var att klargöra att det inte finns någon skillnad vad gäller grad av auktoritet mellan de punkter i en IAS som är skrivet med fet stil eller med mager stil. Man kan alltså inte avstå från att tillämpa vad som står med spinkig stil med motiveringen att den texten bara är tänkt som en kommentar till de fetstilta punkterna.
Beslutet kommer att bli föremål för en remissrunda senare i år. En följd kan bli att kommande rekommendationer utformas på ett annat sätt än hittills.
Inför sammanträdet hade SIC preliminärt godkänt tre uttalanden. Det första gällde redovisning av ”bi-intäkter” i samband med uppförande av en anläggningstillgång. Med bi-intäkter avses exempelvis hyresintäkter från mark som kan utnyttjas som parkeringsplats under tiden som arbetet pågår med uppförandet av en fastighet. Styrelsens beslutade att uttalandet skulle kunna inarbetas i IAS 16, Property, plant and equipment, i samband med en kommande revidering.
Samma besked gavs beträffande ett annat uttalande, nämligen vad som avses med transaktionsdag i IAS 22, dvs. i RR 1:00. Transaktionsdagen är alltså den dag då värdet av aktier som lämnats som likvid vid ett företagsförvärv skall fastställas. SIC:s preliminära beslut var att transaktionsdagen är den dag då köparen erhåller kontroll över det köpta företaget. IASB ansåg att det är bättre att göra en ändring i IAS 22 som en del av det framtida harmoniseringsarbetet.
Det tredje uttalandet gäller s.k. lease-leasebackavtal, dvs. exempelvis sj:s försäljning av tågsätt till amerikanska investerare. Avtalets egentliga innebörd är att man säljer en skattemässig avdragsrätt men utformar avtalet som dubbla leasingavtal. Även detta uttalande förkastades av IASB, nu med motiveringen att frågan var för specifik. Beslutet är förvånande. Sådana avtal har förmodligen tecknats av mellan 5–10 företag bara i Sverige och där beloppen uppgår till många miljarder.
Vad de här tre besluten visar är att IASB kommer att delta betydligt aktivare i SIC:s framtida diskussioner. Vad det betyder för SIC:s framtida inriktning återstår att se.
Fyra kategorier
Vid sammanträdet diskuterades också det fortsatta arbetet. Ett antal olika projekt delades in i fyra kategorier. Den första kategorin – mycket angelägna projekt – inkluderar en revidering av IASBs föreställningsram, två projekt som behandlar redovisning av skulder respektive intäkter samt ett projekt om resultatredovisning.
Intresset för redovisning av intäkter förklaras förmodligen av de problem som identifierats i första hand i USA, vad gäller IT-företagen. SEC har uppmärksammat frågan liksom även Stockholmsbörsen som gett ut en PM med synpunkter baserade på den amerikanska debatten.
Projektet om resultatredovisning, ”Reporting Financial Performance”, startade i IASC för några år sedan. Startpunkten var en fråga om vad som menas med ”financial performance”. Mer specifikt gällde frågan ifall orealiserade värdestegringsvinster skulle redovisas som en del av årets resultat eller ej. Den här frågan har blivit allt mer brännande i takt med att de nya rekommendationerna, dvs. IAS 39 om Financial Instruments, IAS 40 om Investment Property samt IAS 41 om Agriculture, antingen kräver eller tillåter att ett antal poster skall värderas till verkligt värde.
Det preliminära svaret på frågan om vad som menas med financial performance är att det inkluderar alla förändringar i det redovisade egna kapitalet, justerat för betalningar till och från ägare. En konsekvens av detta är att financial performance blir detsamma som ”comprehensive income”, dvs. den term som använts i USA för att beteckna ett resultatbegrepp som inkluderar samtliga resultatposter, även de som enligt nuvarande praxis redovisas direkt mot det egna kapitalet.
Vad den preliminära diskussionen pekar mot är att detta resultatbegrepp i framtiden kommer att rapporteras i resultaträkningen, i stället för det nuvarande årsresultatet. I och med att resultatet då kommer att inkludera både orealiserade värdestegringsvinster, kursdifferenser hänförliga till självständiga utländska dotterföretag m.m., kommer det att finnas ett behov av att tydligare skilja olika slag av intäkter och kostnader åt. Ett av förslagen är att man skiljer mellan rörelsen, finansiella poster och övriga poster. Det har dock mött kritik eftersom man kan förutse att övrigkategorin kommer att uppfattas som något av en avstjälpningsplats för poster som företag inte anser ingår i det egentliga rörelseresultatet. Med tanke på vilken oerhörd betydelse som utformningen av resultaträkningen har, kan man förutse att den debatten lär bli både lång och livlig.
Den andra kategorin har betecknats convergence med vilket avses harmonisering med andra regelverk, i första hand det amerikanska. Här ingår tre projekt, koncernredovisning, definition av vilka företag som ingår i en koncern samt värdering av icke-finansiella tillgångar. Man kan anta att en stor del av diskussionen kommer att kretsa kring frågorna om poolning och avskrivning av goodwill, områden där FASB verkar ha bundit sig för lösningar som skiljer sig väsentligt från skrivningen i IAS 22. När det gäller värderingen av icke-finansiella tillgångar beror det väl återigen på skillnaden mot det amerikanska regelverket. I USA accepteras inte ens uppskrivningar av t.ex. anskaffningsvärdet för fastigheter.
Den tredje kategorin kallas leadership. Här ingår dels ett antal projekt som påbörjats av den gamla IASC som exempelvis redovisning för gruvor samt för försäkringsverksamhet, dels projekt som initierats av G4+1-gruppen som exempelvis leasing och optioner till anställda.
I den fjärde kategorin slutligen ingår improvements, dvs. ett antal projekt som bland annat syftar till att eliminera alternativ i de fall en rekommendation tillåter mer än en lösning (ett exempel är IASB 23 som tillåter företag att antingen kostnadsföra eller aktivera ränteutgifter hänförliga till uppförandet av bland annat anläggningar). Andra exempel på ”förbättringar” är mer upplysningar (iosco, dominerad av den amerikanska Securities and Exchange Commission har fört fram en lång lista på upplysningar som de menar krävs för att en redovisning skall vara fullständig) samt mer detaljerade anvisningar för hur rekommendationerna skall tillämpas.
När det gäller ”improvements” har många organisationer skickat in förslag till IASB på vad de anser behöver åtgärdas. Ett förslag gäller en modifiering av det SIC-uttalande som behandlar hur redovisningen skall utformas i företag som bestämt sig för att gå över till IAS. Enligt SIC är principen att man skall göra långtgående justeringar av tidigare år.
Frågan får högsta prioritet i samband med EUs beslut att gå över till IAS från 2005. Om inte SIC-uttalandet modifieras kan man förutse mycket stora praktiska problem, förmodligen så stora att många företag väljer att strunta i uttalandet. Ytterligare ett exempel på ett förslag till förbättring gäller vencap-bolagen. Förslaget här är att gå över till att värdera investeringarna till verkliga värden.
Rolf Rundfelt