I Inviks årsredovisning står: ”Styrelsen anser med stöd av bolagets revisorer och utvecklad praxis att anskaffningsmetoden med tilläggsupplysning om övervärden i värdepappersportföljen bättre spegla Inviks utveckling. Koncernens resultat enligt kapitalandelsmetoden framgår av not 1”.
Det problem som det här handlar om är välkänt och har diskuterats ända sedan ÅRL infördes. Ett antal företag, framför allt investmentbolag, men också exempelvis Lundbergs, anser inte att kapitalandelsmetoden är meningsfull vid rapporteringen av sina värdepappersinnehav. Det är en uppfattning som delas av analytiker. Kapitalandelsmetoden kan uppfattas som en värderingsmetod. Genom att löpande justera det redovisade värdet på aktierna i intressebolag med bolagets vinster och förluster kan man förmoda att det redovisade värdet bättre speglar aktiernas verkliga värde. Den självklara invändningen är emellertid att det finns ett ännu bättre värde, nämligen börsvärdet i det fallet aktierna är noterade. Börsvärdet har fördelen att inte bara vara en bättre mätare av verkligt värde, utan att också vara mycket enklare att tillämpa. Ett av problemen med kapitalandelsmetoden är också att det förutsätter tillgång till en aktuell redovisning för intressebolaget. En sådan saknas ofta och kapitalandelen måste då mätas med utgångspunkt från en redovisning som är minst ett kvartal för gammal.
Olika investmentbolag hanterar sina investeringar i intressebolag på olika sätt. Custos tillämpar kapitalandelsmetoden liksom Investor, Ratos med flera. Industrivärden skriver att kapitalandelsmetoden är svårtolkad och att de därför bara tillämpar metoden i not, dvs på ett jämförbart sätt med Invik. Lundbergs går ett steg längre så till vida att bolaget särbehandlar också två dotterbolag. Under redovisningsprinciper står: ”Lundbergs innehar röstmajoriteten i Holmen och Hufvudstaden, vilket innebär att dessa skall konsolideras som dotterföretag enligt årsredovisningslagen. Lundbergs kapitalandel var vid årsskiftet 43,1 procent i Hufvudstaden och 27,0 procent i Holmen. Detta resulterar i en stor minoritetsandel i koncernen vid tillämpning av årsredovisningslagen. För att ge en rättvisande bild av verksamheten är det dock bättre om innehaven i de börsnoterade dotter- och intresseföretagen redovisas ur ett kassaflödes- och substansperspektiv. Innehaven behandlas därför i koncernredovisningen som rena aktieinnehav. Konsolidering enligt årsredovisningslagen återfinnes i not 1”.
Är redovisningen i Industrivärden, Invik, Lundbergs med flera upprättad i enlighet med årsredovisningslagen? Skall man döma av revisionsberättelserna i de berörda företagen är svaret ja. Det sägs nämligen uttryckligt. Enligt min uppfattning är dock svaret nej. Felaktigheter i de formella redovisningshandlingarna kan inte kompenseras av tilläggsinformation i noterna. Detta sägs visserligen inte uttryckligen i ÅRL. I Redovisningsrådets nyligen antagna rekommendation RR 22, Utformning av finansiella rapporter framgår det emellertid i klartext. I punkt 10 står att ”Avvikelser från Redovisningsrådets rekommendationer kan inte rättfärdigas genom upplysning om de redovisningsprinciper som använts eller genom noter eller förklaringar”. Rimligen gäller samma regel för ÅRL.
Det intressanta är att de förkättrade EG-direktiven i redovisning tänkt på den här situationen. Direktiven föreskriver sålunda att om en redovisning enligt direktiven ger en missvisande bild av resultat och ställning, har företagen en skyldighet att avvika från de formella reglerna. Detta är den så kallade ”override-regeln” vilken, när direktiven implementerades i Sverige, aldrig togs in i ÅRL.
En annan, hett debatterad redovisningsfråga det senaste året, gäller så kallade omvända förvärv. År 2000 förvärvade The Empire aktierna i Ledstiernan. 1999 förvärvade Skandigen aktierna i KBB-bolagen. I båda fallen ledde förvärven till att ägarna av de bolag som formellt blev köpta, fick det helt dominerande inflytandet i den nya koncernen. Den verkliga innebörden av förvärven var alltså den omvända jämfört med hur affärerna formellt presenterades.
Om redovisningen skulle upprättats i enlighet med formen, skulle det ha resulterat i mycket stora goodwillposter, goodwillposter som inte motsvarades av en egentlig affärshändelse. Det finns därför en stor enighet om att, i fall som dessa, redovisningen skall upprättas som om de formellt köpta bolagen är de verkliga köparna. Detta är också vad som skett både i Ledstiernan och i Skandigen (numera Skanditek).
Att frågan ändå blivit kontroversiell beror på att årsredovisningslagen inte tillåter redovisning av så kallade omvända förvärv. Det är numera helt klarlagt och både Stockholmsbörsen, Redovisningsrådet, FAR med flera, har gått in med skrivelser till Justitiedepartementet med en begäran om en snar lagändring. Trots att det alltså inte kan råda något tvivel om vad lagen säger finner vi ånyo revisionsberättelser där det står att redovisningen i både Ledstiernan och Skanditek är upprättad i enlighet med årsredovisningslagen.
Finns det skäl att bli upprörd? Nja, man kan konstatera att en årsredovisning, upprättad enligt ÅRL, hade blivit klart missvisande för både Ledstiernan och Skanditek. En avvikelse är därför lätt att försvara. För Invik, Industrivärden och Lundbergs har inte frågan samma dignitet. Jag kan dock hålla med företagen att kapitalandelsmetoden gör årsredovisningen mer informativ. Det jag reagerar på är emellertid att revisorerna påstår att årsredovisningen är upprättad enligt ÅRL. Det tycker jag är en falsk varudeklaration. Varför har inte revisorerna gjort ett kort tillägg där det framgår att det visserligen finns en avvikelse mot ÅRL men att man delar företagets bedömning (om nu detta är fallet) att avvikelsen leder till en bättre redovisning.
Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar. Balans publicerar (sedan nr 3/2001) några av hans kommentarer.