BFNAR 2002:6 Uttalande om innebörden av begreppen årsbokslut och årsredovisning

Det allmänna rådet ska tillämpas av den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), BFL, och behandlar vilka regler som gäller för de företag som frivilligt avslutar redovisningen med en mer omfattande redovisning än de är skyldiga att göra.

Om en bokföringsskyldig avslutar den löpande redovisningen med en handling benämnd årsbokslut måste den bokföringsskyldige följa bestämmelserna i BFL som behandlar årsbokslut. Detta oavsett om det förelegat en formell skyldighet att upprätta årsbokslut eller ej. Om en bokföringsskyldig upprättar en handling som benämns årsredovisning måste denna på motsvarande sätt följa bestämmelserna i ÅRL.

BFNAR 2002:7 Uttalande om innebörden av begreppet medelantalet anställda

Begreppet medelantal anställda förekommer i ett antal sammanhang både i BFL, ÅRL och i bland annat BFNs Vägledning Tillämpning av Redovisningsrådets rekommendationer.

Enligt ÅRL 5 kap. 18 § ska företag som är skyldiga att lämna årsredovisning bland annat lämna uppgift om medelantalet under räkenskapsåret anställda personer med uppgift om fördelningen mellan kvinnor och män. BFN har i sin rekommendation BFN R 4 lämnat riktlinjer om bland annat tolkningen av nämnda paragraf. Begreppet medelantal anställda har inte enbart betydelse för tilläggsupplysningen i årsredovisningen utan har även betydelse när det gäller att avgränsa ett företags skyldighet att upprätta en årsredovisning. Enligt BFL 6 kap. 1 § 6a är så kallade bokslutsföretag (som inte omfattas av någon annan punkt i paragrafen) skyldiga att upprätta en årsredovisning då antalet anställda i verksamheten under de senaste två räkenskapsåren i medeltal har uppgått till mer än tio.

Vidare har begreppet betydelse som en avgränsning för de företag som enligt ÅRL är skyldiga att upprätta en finansieringsanalys och lämna en delårsrapport.

I BFNs anpassning av Redovisningsrådets rekommendationer och uttalanden görs vidare olika avgränsningar, med bland annat hjälp av medelantalet anställda, mellan stora, medelstora och små icke-noterade företag.

Begreppet medelantal anställda finns alltså i två olika sammanhang dels i bestämmelser som behandlar tilläggsupplysningar, dels i bestämmelser som behandlar olika storlekskriterier. Det finns ingen närmare förklaring varken i lagtext eller i förarbetena hur begreppet ska tolkas.

Enligt BFNs bedömning har begreppet medelantalet anställda samma innebörd i ÅRL och BFL och i BFNs normgivning. Det innebär att vägledning för beräkning kan hämtas i BFNs rekommendation R4.

RR 22 Utformning av finansiella rapporter

Rekommendationen behandlar hur finansiella rapporter ska utformas. Rekommendationen ger anvisningar beträffande frågor om väsentlighet, antagande om fortlevnad, konsekvent utformning, kvittning, byte av räkenskapsår, jämförande information och val av redovisningsprincip i de fall någon rekommendation från Redovisningsrådet inte föreligger.

Rekommendationen anger vidare vilka krav som ska uppfyllas för att ett företag ska få ange att dess finansiella rapporter är i överensstämmelse med Redovisningsrådets rekommendationer och uttalanden från Akutgruppen. Rekommendationen säkerställer även att avvikelser från rekommendationer och uttalanden endast sker i ytterst sällsynta fall.

Rekommendationen ska tillämpas för de finansiella rapporter som ingår i års- och koncernredovisningar samt för de finansiella rapporter som ingår i prospekt och liknande dokument. Delårsrapporter däremot behandlas i RR 20 Delårsrapportering.

Rekommendationen innehåller inga nya uppställningsformer vare sig för resultat- eller balansräkning eller för kassaflödesanalysen. Avseende uppställningsformerna hänvisar rekommendationen till ÅRL, ÅRFL respektive ÅRKL samt till RR 7 Redovisning av kassaflöden. Av rekommendationen framgår dock att uppdelning ska ske på kort- respektive långfristiga skulder vilket inte krävs enligt ÅRL.

Vad är då finansiella rapporter? Enligt rekommendationen omfattar begreppet finansiella rapporter balansräkningen, resultaträkningen samt kassaflödesanalysen. Begreppet omfattar även en sammanställning som visar antingen alla förändringar i eget kapital eller förändringar i eget kapital med undantag för sådana förändringar som uppstår genom kapitaltransaktioner med ägare. Vidare omfattas av begreppet en redogörelse för tillämpade redovisningsprinciper och upplysningar i not.

Notera att förvaltningsberättelsen inte omfattas av begreppet finansiell rapport. En förvaltningsberättelse måste dock enligt ÅRL 2 kap. 1 § lämnas i årsredovisningen. Det anges i rekommendationen att företaget skall (i IAS 1 står encourage vilket Redovisningsrådet översatt till skall) i anslutning till de finansiella rapporterna lämna en ekonomisk översikt. I den ekonomiska översikten ska företagsledningen beskriva och förklara huvuddragen i företagets finansiella ställning, resultat och kassaflöde samt de viktigaste osäkra faktorerna inför framtiden.

RR 24 Förvaltningsfastigheter

I rekommendationen definieras förvaltningsfastigheter som fastigheter (mark eller byggnader, eller del av en byggnad, eller mark med byggnad) som innehas i syfte att generera hyresinkomster och/eller värdestegring.

Rekommendationen omfattar inte rörelsefastigheter dvs. fastigheter som används för produktion eller tillhandahållande av varor eller tjänster eller för administrativt ändamål (dessa redovisas i enlighet med RR 12 Materiella anläggningstillgångar). Den omfattar inte heller fastigheter som är avsedda att säljas i innehavarens ordinarie rörelseverksamhet (sådana fastigheter redovisas i enlighet med RR 2 Redovisning av varulager). RR 24 omfattar vidare inte heller fastigheter som bebyggs eller exploateras för ett annat företags räkning, sådana fastigheter redovisas enligt RR 10 Entreprenader och liknande uppdrag. Fastigheter som man planerar att använda som förvaltningsfastigheter efter färdigställandet omfattas slutligen inte heller av rekommendationen, sådana fastigheter redovisas i enlighet med RR 12 Materiella anläggningstillgångar, tills dess att arbetena slutförts och därefter enligt RR 24.

För att underlätta valen återfinns i bilaga 1 ett beslutsträd som illustrerar hur ett företag avgör huruvida en fastighet utgör en förvaltningsfastighet eller ej.

Enligt rekommendationen ska förvaltningsfastigheter redovisas till anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade avskrivningar och eventuell nedskrivning samt med tillägg för eventuell uppskrivning. Uppgifter skall lämnas om förvaltningsfastigheternas verkliga värden. Rekommendationen föreskriver även ett stort antal ytterligare obligatoriska tilläggsupplysningar. Dessa framgår av punkt 53–56 i rekommendationen.

Hur beräknas verkligt värde? Enligt rekommendationen utgörs det verkliga värdet vanligen av marknadsvärdet. Verkligt värde fastställs som det mest sannolika pris som kan erhållas på marknaden på balansdagen. Det är det pris som säljaren kan räkna med att erhålla och det mest fördelaktiga pris som köparen kan påräkna. Det verkliga värdet fastställs utan hänsyn tagen till transaktionskostnader i samband med avyttringen. Det finns ytterligare faktorer som påverkar beräkningen av verkligt värde, dessa faktorer framgår av punkt 27–43 i rekommendationen.

RR 24 är baserad på IAS 40 Investment Property. IAS 40 ger möjlighet att även redovisa förvaltningsfastigheterna till verkliga värden i balansräkningen. Enligt ÅRL är endast redovisning till anskaffningsvärde tillåtet.

RR 25 Rapportering för segment – rörelsegrenar och geografiska områden

Målgruppen för denna rekommendation skiljer sig mot Redovisningsrådets ”vanliga” målgrupp. De som, enligt Redovisningsrådet, ska tillämpa denna rekommendation är de företag som emitterat eller har för avsikt att emittera värdepapper avsedda för allmän handel. Icke-noterade företag, däribland även sådana som genom sin storlek har ett stort allmänt intresse, får i stället tillämpa Bokföringsnämndens BFN R 9 Redovisning av rörelsegrenar m m.

Enligt Redovisningsrådet är det dock önskvärt att de företag som tillämpar Redovisningsrådets rekommendationer men som inte har sina värdepapper, eller har för avsikt, att notera dessa ändå tillämpar rekommendationen avseende rapportering för segment.

Rekommendationen tillämpas på fullständiga finansiella rapporter (se dock kravet i punkten 16g för delårsrapporter i RR 20). Företag som upprättar koncernredovisning behöver endast lämna information om segment i koncernredovisningen. Man måste dock beakta upplysningskravet i ÅRL 5 kap. 6 § enligt vilket ett företag måste lämna upplysning om nettoomsättningens fördelning på verksamhetsgrenar och geografiska marknader avseende den juridiska personen (om dessa avviker betydligt från varandra). I ÅRL 7 kap. 14 § krävs samma information för koncernen. Kravet gäller inte företag som redovisar en resultaträkning i förkortad form och som erhållit dispens från prv eller så kallade 10/24-företag.

I rekommendationen definieras begreppen rörelsegrenar och geografiska områden samt de intäkter, kostnader, resultat, tillgångar och skulder som är hänförliga till dessa.

Av RR 25 p. 35 framgår vilka gränsvärden som utgör kriterierna för identifiering av segment som man ska lämna information om.

De sammanlagda externa intäkterna i identifierade segment ska utgöra 75 % eller mer av företagets (koncernens) totala intäkter. Är detta inte fallet ska ytterligare segment identifieras tills man kommer upp i minst 75 % trots att det tillkommande segmentet inte uppfyller gränsvärdena angivna i rekommendationen. I rekommendationens bilaga 1 finns en grafisk översikt hur man identifierar segment.

Till skillnad från BFN R 9 använder Redovisningsrådet termerna primära och sekundära segment. Avgörande för indelningen av verksamheten i primära och sekundära segment är karaktären hos företagets risker och möjligheter. Om riskerna och möjligheterna i första hand påverkas av skillnader i de varor och tjänster som produceras/tillhandahålls, så utgör rörelsegrenar den primära indelningsgrunden. Det är främst hur företaget är organiserat och hur det interna rapporteringssystemet är uppbyggt som ligger till grund för huruvida rörelsegrenar eller geografiska områden ska utgöra den primära indelningsgrunden.

Rekommendationen har omfattande upplysningskrav. I rekommendationens bilaga 2 finns ett exempel på hur tilläggsupplysning om primära och sekundära segment kan utformas. I bilaga 3 finns en sammanfattning av upplysningskraven. Kraven på upplysningar är större för de primära segmenten än för de sekundära.

RR 26 Händelser efter balansdagen

Syftet med rekommendationen är bland annat att fastställa vilka av de händelser som inträffar efter balansdagen som ska beaktas när de finansiella rapporterna upprättas.

”Händelser efter balansdagen” definieras i RR 26 som både gynnsamma och ogynnsamma händelser som inträffar under tidsperioden mellan balansdagen och dagen då de finansiella rapporterna undertecknas.

Två typer av händelser kan förekomma:

  1. Händelser som bekräftar förhållanden som förelåg på balansdagen.

  2. Händelser som indikerar att vissa förhållanden uppstått efter balansdagen.

Händelser enligt punkt 1 ovan är en typ av händelser som ska beaktas när resultat- och balansräkning upprättas. Som exempel nämner Redovisningsrådet bland annat det fall då en rättsprocess avgörs efter balansdagen varvid bekräftas att företaget hade en förpliktelse redan på balansdagen. Avgörandet innebär att företaget ska redovisa en skuld i balansräkningen. Detta är egentligen ingenting nytt utan har framgått av praxis och delvis av ÅRL 2 kap. 4 §. Det är också sannolikt att företaget i bokslutet, innan avgörandet, redovisat ”förpliktelsen” som en avsättning enligt RR 16.

Händelser enligt punkt 2 ovan är en typ av händelser som inte ska beaktas när resultat- och balansräkning upprättas. Händelserna indikerar endast på att vissa förhållanden har uppstått efter balansdagen. Som ett exempel nämner Redovisningsrådet det fall då marknadsvärdet på företagets placeringar minskar under perioden mellan balansdagen och dagen för undertecknandet av de finansiella rapporterna. Värdenedgången kan normalt inte hänföras till förhållanden på balansdagen, utan återspeglar omständigheter efter balansdagen. Värdenedgången ska därför inte beaktas när resultat- och balansräkning upprättas. Däremot ska upplysning lämnas i not om värdenedgången är så väsentlig att ett utelämnande av denna information skulle påverka möjligheterna för en läsare att göra korrekta bedömningar och fatta välgrundade beslut. Upplysningen ska då omfatta händelsernas karaktär och händelserna uppskattade ekonomiska effekter. ÅRL innehåller sedan tidigare krav att i förvaltningsberättelsen lämna information om dylika händelser. Informationskravet är därmed dubbelt dels i förvaltningsberättelsen, dels i not. Förslagsvis lämnar man övergripande information i förvaltningsberättelsen och mer detaljerad information i not.

Rekommendationen innehåller även krav på upplysning om datum för undertecknandet av de finansiella rapporterna. Detta krav är heller ingen nyhet, samma upplysningskrav framgår av ÅRL 2 kap. 7 §. En nyhet är att rekommendationen anger att uppgift ska lämnas om att balansräkningen och resultaträkningen ska fastställas på ordinarie bolagsstämma.

En ytterligare nyhet i rekommendationen är att föreslagen utdelning, efter balansdagen redovisas antingen som en separat post inom eget kapital eller i not. Upplysningen om föreslagen utdelning ska också framgå av förvaltningsberättelsen enligt ÅRL.

RR 27 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering

Rekommendationen behandlar hur klassificering av finansiella tillgångar och skulder ska ske i balansräkningen samt vilka upplysningar som ska lämnas. Syftet med rekommendationen är att göra det lättare för läsaren av finansiella rapporter att förstå hur finansiella instrument påverkar ett företags resultat, ställning och kassaflöden. Stor vikt läggs vid att upplysa om de risker som är förknippade med de finansiella instrumenten. Rekommendationen omfattar alla olika slag av finansiella instrument, oavsett om de redovisas i balansräkningen eller inte. I rekommendationens bilaga 1 återfinns ett illustrationsexempel som visar hur rekommendationen är tänkt att tillämpas. Rekommendationen baseras på IAS 32 Financial Instruments: Disclosure and Presentation.

Rekommendationen behandlar inte värdering av de finansiella instrumenten och inte heller när ett finansiellt instrument ska redovisas respektive inte längre redovisas i balansräkningen. Dessa frågor behandlas istället i IAS 39 Financial Instruments; Recognition and Measurement.

Viktigt att notera är att definitionen av finansiella tillgångar och skulder är betydligt vidare än vad de flesta av oss vanligen tänker. Rekommendationen definierar ett finansiellt instrument som ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller egetkapitalinstrument i ett annat företag. En finansiell tillgång kan utgöras av kontanter, en rätt att erhålla kontanter eller annan finansiell tillgång från ett annat företag. Den kan även avse en rätt att byta ett finansiellt instrument mot ett annat under villkor som kan visa sig förmånliga. En finansiell skuld definieras som en avtalsenlig skyldighet att erlägga kontanter eller annan finansiell tillgång till ett annat företag.

Även ett åtagande att byta finansiellt instrument mot ett annat under villkor som kan visa sig ofördelaktiga är en finansiell skuld. Avtal som ingåtts för att täcka ett företags rå- och stapelvaruleveranser och där avtalet är tänkt att regleras genom leverans av varor betecknas inte som ett finansiellt instrument. Det primära är således att möjlighet finns att kunna omvandla den finansiella tillgången till kontanter.

Till finansiella instrument räknas bl. a. kundfordringar, leverantörsskulder, aktier, derivatinstrument, optioner, terminskontrakt samt ränte- och valutaswappar. Däremot klassificeras inte materiella anläggningstillgångar som finansiella tillgångar eftersom tillgången inte omedelbart kan omvandlas till kontanter.

Ett huvudsyfte med rekommendationen är att informera om i vilken omfattning de finansiella instrumenten påverkar företaget. Företaget uppmanas därför att upplysa om de principer och tankar som är skälet till företagets hantering av de risker som hänger samman med de olika finansiella instrumenten. De risker som ska beskrivas är prisrisk, kreditrisk, likviditetsrisk och kassaflödesrisk.

Rekommendationen anger inte hur eller var informationen ska lämnas i de finansiella rapporterna. Hur detaljerad information som lämnas beror på instrumentets relativa betydelse.

Företaget ska ange de mål och policies som tillämpas för den finansiella riskhanteringen. Beskrivningen ska även inkludera den policy som använts för säkring av framtida betalningar för vilka säkringsredovisning tillämpas, uppdelat på huvudtyper av betalningar.

För varje slag av finansiell tillgång respektive skuld, oavsett om tillgången/skulden redovisats i balansräkningen eller inte, ska företaget lämna upplysning om det verkliga värdet. Det finns olika metoder för bestämmande av verkligt värde, varför information ska lämnas om vilka väsentliga antagande som gjorts. Detta gäller speciellt om det är ogörligt att fastställa ett verkligt värde.

RR 28 Statliga stöd

Rekommendationen vänder sig till företag som erhållit statliga stöd. Icke-noterade företag kan istället tillämpa BFNs rekommendation R 5. RR 28 innehåller regler för hur ett företag ska redovisa erhållna statliga bidrag och hur kravet på upplysningar ska tillgodoses för dylika bidrag och andra former av statliga stöd.

Statliga bidrag ska inte redovisas i resultat- och balansräkningen förrän det föreligger en rimlig säkerhet:

  • att företaget kommer att uppfylla de villkor som är förknippade med bidragen och

  • att bidragen kommer att erhållas.

Statliga bidrag ska periodiseras systematiskt på samma sätt och över samma tidsperiod som de kostnader bidragen är avsedda för. Bidragen får inte redovisas direkt mot eget kapital. Lämnas bidraget exempelvis för kostnader som företaget redan har haft ska bidraget redovisas i resultaträkningen i den period som fordran uppstår på staten. Rekommendationen behandlar även redovisning av icke-monetära bidrag, bidrag relaterade till tillgångar samt bidrag relaterade till resultatet. Rekommendationen behandlar även hur eventuella återbetalningar av statliga bidrag ska redovisas.

Vissa former av statliga stöd är exkluderade från rekommendationens definition av statliga bidrag. Det rör sig om statliga stöd som inte rimligen kan åsättas ett värde, exempelvis genom erhållen gratis rådgivning inom teknik och marknadsföring. Men även statliga stöd som inte kan särskiljas från företagets normala affärstransaktioner exempelvis statliga leveranser som svarar för en del av företagets försäljning. Den ekonomiska fördelen kan i dessa fall vara väsentlig och en upplysning om stödets karaktär, omfattning och varaktighet är då nödvändig för att man ska förstå de finansiella rapporterna.

I övrigt ska bland annat upplysningar lämnas om tillämpad redovisningsprincip för statliga bidrag och hur de har presenterats i de finansiella rapporterna samt karaktären på och omfattningen av statliga bidrag som redovisats i resultat- och balansräkningen. Vidare ska upplysning lämnas om villkor som företaget inte har uppfyllt men som är förknippade med det statliga stödet som redovisats i resultat- och balansräkning. Upplysning ska också lämnas om ansvarsförbindelser förknippade med stödet.

Carina Edlund och Jorma Kyrö