Innehåll

Balans nr 2 2002

Språk & ospråk: När ska vi reagera på särskrivningar?

Reagerar du på särskrivningar? Frågan förvånade mig, eftersom den kom från en ung student och i sitt tonfall antydde att han ville ha ordning på torpet. Jag svarade förstås på språkvårdares vis att det beror på skrivsituationen. Vad är det för slags text? Finns det risk för missförstånd? Vem är mottagaren? Vilka krav är det rimligt att ställa just här?

– Mig retar det enormt i alla fall, suckade han, och pekade på exempel som kandidat examen, forsknings rapport och jämställdhets utveckling.

Särskrivning av sammansatta ord är egentligen inget nytt. Under 1700-talet var det vanligt, och ännu 1840 kunde man hitta Kyrko Stämma i kanslispråket. Men numera bryter skrivsättet mot vår standardnorm. Fler och fler producerar texter varje dag, om så bara korta e-brev. Brott mot skriftspråksnormen blir därför synligare.

Tre förklaringar till särskrivning är mest omhuldade: påverkan från engelskan, gestalttext, dvs. alltmer fantasifull gestaltning av text i reklam, logotyper och på förpackningar, samt skolans pedagogik, inte minst mellanspelet med halvtextad handstil.

Katharina Hallencreutz, svensklärare och språkforskare, har undersökt särskrivningar i elevspråk. Hon berättar om resultaten i senaste numret av Språkvård. Skyll på längden, inte på engelskan är Hallencreutz slutsats och rubrik. Hon hittar inga belägg för att särskrivningar beror på påverkan från engelskan. Det är snarare det första ordets längd i en sammansättning som är avgörande. Väckar klocka blir alltså oftare särskrivet än flygvärdinna. Ett annat intressant resultat är att det finns elever som kan hålla isär gestalttext och brödtext när de skriver uppsats. Även om en sammansättning i en rubrik delas upp, t.ex. när den textas med versaler, kan den vara ordentligt hopskriven i brödtexten.

Situationen för studenten som våndas över de särskrivningar som florerar i hans omgivning känns igen i arbetslivet. Nästan alla producerar vi varje dag texter av olika slag, informella och formella, och sällan är de helt felfria. Vilken feltolerans bör vi rimligen ha?

Svenska språknämndens chef, Olle Josephson, skriver om detta i sin ledare i senaste numret av Språkvård under rubriken Selektiv feltolerans. I texter som skrivs för stunden och för en intern krets gör vi oss lite löjliga om vi jagar särskrivningar, versalfel eller uteblivna kommatecken. Men på texter som ska nå offentligheten bör vi ställa helt andra krav. De ska följa standardnormen för svenskt skriftspråk. Där är det läge för att reagera på särskrivningar!

Janet Gardell är språkkonsult och arbetar bl.a. med olika språkvårdsfrågor. Hon tar gärna emot synpunkter och reaktioner.