Vad säger en kapitalförvaltare om revisionskommittéer? Vi frågade Tor Marthin, ansvarig för kapitalförvaltningen hos AMF Pension. Och han tycker inte att revisionskommittéer behövs i någon större utsträckning med utgångspunkt från svenska förhållanden.

Situationen i Sverige är en annan än i revisionskommittéernas ursprungsland USA där bolagsstyrelserna fortfarande i många fall till ungefär hälften består av bolagens egna anställda högre tjänstemän. Då kan det vara på sin plats att bland de icke-anställda styrelseledamöterna välja ut en särskild revisionskommitté som får ta ställning till vad som görs i företaget.

– Detta känns ganska relevant – i annat fall skulle ju tjänstemännen sitta och ta ställning till rapporter om vad de själva har hållit på med, säger Tor Marthin.

Ansvar utan information?

I Sverige är det ganska vanligt att VD ingår i styrelsen men att anställda därutöver finns med tillhör de rena undantagsfallen. Då finns det enligt Tor Marthin inget större behov att ha den amerikanska företeelse som revisionskommittéerna utgör – om inte reglerna för notering på en utländsk aktiebörs kräver det.

– Jag ser tvärtom en stor nackdel med att ha revisionskommitté, säger Tor Marthin. De styrelseledamöter som inte är med i revisionskommittén ges – inte genom ord utan genom handling – ett slags intryck av att de skulle ha ett mindre ansvar för det som behandlas i revisionskommittén. De får inte ta del av detaljrapporteringen på samma sätt som kommittéledamöterna. De löper risken att inte bli informerade om saker som de borde veta.

Små styrelser reder sig själva

Ett annat skäl till att inte inrätta revisionskommittéer i svenska bolag är att de i regel inte har särskilt stora styrelser. Många institutionella placerare, bland dem AMF Pension, arbetar för att hålla nere antalet styrelseledamöter i bolagen. AMF Pension har som policy att antalet ska vara ensiffrigt.

Med bara 7–8 ledamöter borde det inte vara något problem för styrelsen i dess helhet att också ta del av revisionsfrågorna.

– Nej, revisionskommittéer behövs inte. Däremot tycker jag att redovisnings- och revisionsfrågorna är viktiga. Mitt intryck är att revisionsfrågorna håller på att få större vikt i styrelsearbetet. Och det är faktiskt viktigare att styrelsen får en noggrann rapportering om revisionen än att VD får det. När revisionen blivit en fråga för VD och övriga företagsledningen så har det blivit lite fel. Det måste finnas en bra direktkontakt mellan styrelse och revision. Styrelseledamöterna är ägarnas betrodda. Vi har valt dem för att de ska sköta företaget. Jag ser helst att det är ”raka rör” mellan styrelsen och revisorerna. Styrelsen ska ta emot revisorernas budskap – gärna i alla dess detaljer.

Styrelsen behöver helhetssyn

Tor Marthin sitter själv inte i något börsnoterat företags styrelse.

Det är AMF Pensions policy att inte ha några av sina tjänstemän som sina representanter i olika bolagsstyrelser. Det skulle kunna skapa dubbla lojaliteter i samband med köp och försäljningar av aktier. Det finns också risk för insidersituationer.

– Även om jag alltså inte talar utifrån egna styrelseerfarenheter är jag helt övertygad om att revisions- och redovisningsfrågorna hanteras bäst med hela styrelsen närvarande, säger Tor Marthin. Styrelseledamöterna behöver en helhetssyn. De deltar ju i uppläggningen av affärsstrategier, ger instruktioner till VD osv. Då ska de också arbeta med revisionsfrågorna.

Som stor institutionell placerare vill AMF Pension vara med och tillsätta styrelser med den blandning av olika kompetenser som företagen behöver.

– Men om revisionskommittéer kommer in i bilden uppstår en oklarhet när det gäller ansvaret. Det är renare och rakare att låta hela styrelsen arbeta med revisionsfrågorna. Styrelseledamöterna är våra ombud, de har ansvaret. Fungerar det inte väljer vi en annan styrelse. Jag kan faktiskt inte förstå hur någon kan vilja vara ansvarig styrelseledamot utan att direkt kunna höra vad revisorerna säger.

Ett jättejobb

Men kan inte en revisionskommitté ändå vara bra för att förbereda valet av revisorer?

– Vill man flytta förberedelserna från styrelsen så kan de skötas av bolagsstämmans nomineringskommitté.

Men Tor Marthin är inte alls säker på att det heller är den bästa lösningen:

– Jag är med i några nomineringskommittéer och har fått viss insikt i revisionsupphandling. Det som slår mig är vilket oerhört omfattande arbete en upphandling är i en stor internationell koncern. Det är ett mycket stort arbete att utvärdera om en revisionsbyrå har tillräckliga resurser i varje särskilt land. Man kan verkligen fråga sig om nomineringskommittén, revisionskommittén eller över huvud taget någon instans kan avsätta all den tid som behövs för att upphandla ett stort internationellt revisionsuppdrag. I dagens verklighet görs en stor del av jobbet av företagens egna ekonomiavdelningar – det vill säga av dem som ska granskas.

Måste vara insatt i företaget

Och det är inte bra, eller hur? Om frågan i stället behandlades i en revisionskommitté skulle den föras något närmare ägarna bolagsstämman som formellt väljer revisor. Vore inte det bättre?

– Som jag sa är revisionsupphandling ett oerhört stort arbete. En svårighet är att man måste vara mycket väl insatt i företaget – vilket ekonomiavdelningen är – för att förstå vilka krav som ska ställas. I dag finns inte någon klar lösning på problemet.

En praktisk lösning

Men Tor Marthin har en idé. Han har nyligen kommit i kontakt med en på sätt och vis liknande fråga: upphandling av internationella depåbankstjänster (depåbankssystem = av bankerna skötta datasystem för att hantera värdepapper i utländska bolag). På det här området visade det sig att det fanns konsultfirmor. I detta fall en firma i London. Dess konsulter är specialister som inte gör annat än att för olika pensionsfonder och försäkringsbolag åka jorden runt och bistå med upphandling av depåtjänster.

– Dessa specialister blir mycket drivna i att se vilka krav som ska ställas, säger Tor Marthin. Och vem vet – i en framtid kan det kanske finnas specialkonsulter som är internationellt mycket skickliga på att handla upp revision på uppdrag av stora företags styrelser.

En ny affärsidé som kanske kan bli verklighet.

Måste bli seriöst

– Jag har en viss tilltro till att ett sådant system skulle kunna fungera, säger Tor Marthin. En sådan konsultfirma måste per definition arbeta mycket seriöst. Om ett sådant konsultföretag i ett enda fall skulle klanta till sig och exempelvis föreslå en revisionsbyrå som senare visar sig ha dålig representation i ett viktigt land torde det aldrig kunna komma tillbaka på marknaden. Detta system finns än så länge bara i drömvärlden. Men tanken är intressant. Det här skulle vara ett sätt att komma runt problemet med att företagsledningen själv gör förarbetet till revisorsvalet.

Viktigare att få ordning på redovisningen

Rent allmänt tycker Tor Marthin att det är viktigare än någonsin att gräva i och penetrera redovisnings- och revisionsfrågorna.

– De kommer att bli än mer relevanta, än mer efterfrågade de närmaste åren.

Enron-skandalen och liknande fadäser har visat att allvarliga missförhållanden kan döljas i redovisningen. Balansräkningar visar sig ihåliga, pensionsskulder osynliga.

– Detta gör att redovisningen och revisorernas roll bli ännu viktigare och ännu mer publik de närmaste åren. Nya redovisningsstandarder ska införas, kraven på redovisningen ökar. Det blir fler frågor på bolagsstämmorna. Och mer elände när det upptäcks märkliga saker. I Enron-fallet var det mycket som kunde härledas till konstfull redovisning. Revisorernas roll blir viktigare. Om vi sedan ska ha revisionskommittéer eller inte – det är en mycket mindre fråga än att få ordning på redovisningen. Och jag är som sagt inte övertygad om dessa kommittéers förträfflighet. Som i många andra sammanhang härmar man det som görs i Amerika – utan att egentligen förstå varför det görs.

Av Inge Wennberg