Hans Edenhammar kommenterar läget efter redovisningsskandalerna och och han ser ett bra tillfälle för branschens aktörer att ta intiativ. Inte minst revisorerna har nu fått möjligheten att visa sina ambitioner att ta tillvara aktieägarnas intressen:

De amerikanska redovisningsskandalerna visar enligt media en omfattande provkarta på felaktigheter eller tveksamheter. Förlustverksamheter har flyttats ur koncernredovisningen utan att företaget varit av med riskerna. Utgifter som borde drabbat resultatet har tagits upp som tillgång. Långa försäljningskontrakt har vinstredovisats utan tillräckligt beaktande av återstående kostnader. Finansiella instrument förefaller ha värderats till manipulerade kurser.

En del verkar vara klara brott mot reglerna, en del är kanske gränsfall där reglerna tolkats på ett sätt som i efterhand har ifrågasatts. Som jag i en tidigare artikel påpekat (Balans nr 2/2002) har vi också i Sverige haft några fall av skandalnatur. Min gissning är att en hel del redovisningsmässiga tveksamheter döljs i de stora förluster som företag inom IT och Telekom har redovisat de senaste åren men det har jag inga direkta belägg för.

Analytiker är bekymrade. Finansinspektionen är bekymrad. Till och med regeringen är bekymrad och tillsätter utredare. Revisorerna är väl också bekymrade även om det inte syns så mycket i tidningar och TV.

Vänta inte på utredningar!

Jag tycker inte att de som arbetar med redovisningsfrågor i Sverige borde vänta på förslagen från de statliga utredningarna. Jag tycker det är hög tid för redovisningsbranschen att ta tag i situationen. Det räcker inte med att säga att motsvarande falsarier inte kan hända här. Det har de gjort och det kommer de att göra. Vad vi kan göra för att minska riskerna är att snabbt ta till oss de vettiga åtgärder som vidtagits i USA och på andra håll. Det skulle t.ex. kunna vara följande.

Både USA och England skärper i skandalernas spår sina principer för intäktsredovisning. Vi borde så snabbt som möjligt ta till oss dessa kompletteringar av Redovisningsrådets IAS-baserade rekommendation. Det kan antingen göras genom ett uttalande av Redovisningsrådets akutgrupp eller genom att börsen eller någon annan uppdaterar den sammanställning av nyare amerikanska intäktsregler som Stockholmsbörsen gav ut häromåret.

SEC inför snabbare kvartalsrapportering. Rapporterna för de tre första kvartalen skall komma inom en månad mot två hos oss. Börsen skulle kunna kräva en månad för i varje fall första och tredje kvartalet. Det klarar de flesta företag redan.

Utgivna personal- och ledningsoptioner föreslås nu i USA – äntligen – bli kostnadsredovisade i resultaträkningen till den del de får köpas med rabatt, en fråga som amerikanskt näringsliv motsatt sig i många år. Det beslutet öppnar vägen för att snabbt införa motsvarande regler här. Det skulle kunna göras av Redovisningsrådets akutgrupp som ett lämpligt komplement till den omarbetning av Näringslivets Börskommittés rekommendation om ledningsförmåner som nyligen publicerats. (Se sid. 29, red. anm.)

Det svenska justitiedepartementet har på order av EU föreslagit en ändring i årsredovisningslagen som skall möjliggöra att finansiella instrument skall kunna redovisas till marknadsvärden redan från juli 2003. De amerikanska erfarenheterna, liksom mina erfarenheter från den svenska marknaden, visar att det inte är omöjligt att ”köra kurser”. För många svenska värdepapper är handeln så tunn att det är tveksamt om börskursen säger något om aktuellt värde. FARs revisionskommitté borde snabbt fundera igenom hur marknadsvärden skall granskas och vilka krav som skall ställas för att marknadsvärden skall anses tillförlitliga. Kanske kan det också behövas ett uttalande av Redovisningsrådets akutgrupp. En okritisk tillämpning av marknadsvärden innebär en ny manipulationsmöjlighet för de företag som vill frisera sina resultat.

Koncernredovisningsprinciperna har kommit i fokus framförallt genom Enron. Principerna är ganska fyrkantiga med dotterbolag som konsolideras med hela sin omsättning och sina tillgångar och skulder, intressebolag som intas till koncernens andel av resultat och eget kapital och kapitalplaceringar som värderas till anskaffnings- eller marknadsvärde.

Frestande möjligheter

Det blir naturligtvis frestande att göra förlustverksamheter till intresseföretag eller t.o.m. kapitalplaceringar. Eller, som Prosolvia, göra dotterföretag till intresseföretag för att kunna redovisa intern omsättning och vinst som extern. Ett problem verkar vara att definitionerna av vad som är dotter- och intresseföretag är så starkt knutna till inflytande. Kanske borde gränsdragningarna också knyta an till risker och möjligheter. Det borde någon, t.ex. Redovisningsrådet eller FAR, fundera över. I varje fall måste problematiken kring SPE (Special Purpose Entities) ses över. Förslag finnas att hämta från USA.

Ett annat problem som aktualiserats i ett antal fall i krisens spår är ej omnämnda villkor för finansieringen. Ett företag kan t.ex. ha som villkor för sin finansiering att soliditeten inte får understiga 30 procent. Det finns idag inget krav på att sådana villkor skall omnämnas. Men det är naturligtvis väldigt viktig information för aktiemarknaden. Det är för sent att informera då villkoret inte längre är uppfyllt.

Brist i regelverket

En stor brist i IASBs regelverk, liksom i Redovisningsrådets, är att det ännu inte finns någon rekommendation motsvarande vad man i USA kallar MD&A (Management Discussion & Analysis), dvs. regler för hur företagsledningen skall kommentera den ekonomiska utvecklingen enligt resultat- och balansräkningen. De amerikanska reglerna skrivna av SEC har i och för sig inte varit någon större framgång. De tillämpas vanligen mekaniskt i form av procentexercis som inte ger särskilt mycket ny information. Men det verkar som om amerikanarna är igång med åtgärder för att förbättra situationen. Engelsmännen har en bättre rekommendation.

Syftet med dessa kommentarer borde vara att nyansera informationen i redovisningshandlingarna. Bakom det redovisade resultatet och den redovisade finansiella ställningen ligger som nämnts en rad bedömningar varav en del inte är alldeles svart eller vitt. Dessutom har utvecklingen påverkats av faktorer av mer eller mindre tillfällig karaktär som är av stort intresse för aktiemarknadens analytiker då de skall bedöma hur den aktuella rapporten skall påverka framtidsprognosen. Det gäller inte bara jämförelsestörande poster i form av t.ex. omstruktureringskostnader och reavinster och -förluster vilka enligt RR 4 skall särredovisas i resultaträkningen eller not. Väl så viktiga är t.ex. enstaka order av engångskaraktär, kanske till låg marginal, effekter av valutakursförändringar, råvaruprisförändringar, incitamentsprogram etc.

Kvaliteten varierar

Alla svenska börsbolag har denna typ av kommentarer i sina årsredovisningar och kvartalsrapporter. Det kräver noteringsavtalet. Men kvaliteten varierar kraftigt. Finansanalytikerna har gett ut en liten skrift med tips om vad som bör kommenteras. Kanske är det dags att uppdatera denna med hänsyn till vad som hänt på sistone.

Amerikanska SEC har nyligen uttalat att MD&A skall innehålla en redogörelse för ”critical accounting policies”. Det kan vara något att fundera på även här. Om en redovisningsfråga av stor betydelse för företagets resultat och ställning varit uppe till diskussion mellan revisorn och företagsledningen borde den alltså kommenteras med angivande av dess konsekvenser. Detta bör ske på framträdande plats i kvartals- eller bokslutsrapporten. Den revisor som vill undvika att förknippas med en framtida redovisningsskandal borde se till att det blir så. Hade Prosolvias revisor hanterat sin fråga på det sättet hade skadan blivit mindre både för företaget och för revisorn. Har marknaden missletts blir den inte särskilt tröstad av att den valda redovisningen inte direkt strider mot reglerna.

Dessutom har kommentarerna ofta en tendens att vara tendentiös, dvs. framhålla faktorer som drabbat resultatet men tala tystare om positiva saker. Om nu revisorerna som Finaninspektionen föreslagit även skall granska kvartalsrapporterna borde det vara en central del i granskningen att göra en bedömning av om kommentaren ger rimligt underlag för aktiemarknadens prognosverksamhet. Det kräver en förståelse för hur aktieanalytiker arbetar som revisorerna måste skaffa sig.

Dags för initiativ

Det finns säkert en massa andra frågor där redovisningsbranschens aktörer och inte minst revisorerna nu skulle kunna ta initiativ och visa att den har en klar ambition att tillvarata aktieägarnas intressen. Vad skandalerna visar är att kraven på revisorernas insatser har skärpts. Det räcker inte längre med att bara uppfylla aktiebolagslagens krav. Aktiemarknaden väntar sig att revisorn ser till att företagens information inte bara till nöds uppfyller lagstiftningens och normernas krav utan att informationen ger ett tillförlitligt och relevant beslutsunderlag. Det är dags att revisorerna tar tag i detta och ser till att aktiemarknaden får vad man behöver. Bättre tillfälle att få igenom förändringar lär inte återkomma på länge.

Bokföringsnämnden har som en av sina uppgifter att kontrollera att normgivningen för börsbolag fungerar på ett ur samhällets synpunkt bra sätt. Därför kommer BFN att inbjuda berörda parter till ett möte för att dryfta en handlingsplan för att säkerställa fortsatt förtroende för de svenska börsbolagens aktiemarknadsinformation.

Hans Edenhammar