När FARs stadgar ändrades 2001 så att även specialister kan bli ledamöter återinfördes FARs disciplinnämnd, som hade avskaffats när Revisorsnämnden bildades. Disciplinnämnden skall hantera dels klagomål mot FAR-ledamöter som inte står under Revisorsnämndens tillsyn (specialistledamöterna), dels klagomål mot revisorsledamöter som avser tjänster som ligger utanför den nya revisorslagens definition av revisionsverksamhet och som därför inte heller ingår i Revisorsnämndens tillsyn (t.ex. fristående rådgivning till icke-revisionsklienter). Disciplinnämnden avdömde på våren 2003 sitt första ärende. Detta refereras nedan av disciplinnämndens sekreterare, regeringsrättssekreteraren

Margareta Palmstierna.

Ärende med dnr 1/2002 Beslut 26 maj 2003

Ärendet gällde värdering av aktier i ett advokataktiebolag i samband med bodelning.

Bakgrunden var att ena parten, X, som var verksam i bolaget, hade tillskiftats samtliga aktier i detta. Efter bodelningen gjorde motparten, Y, gällande att aktierna hade ett betydligt högre värde än det som legat till grund för bodelningen. Y stödde sig på ett värderingsutlåtande enligt vilket aktierna kunde åsättas ett avkastningsvärde om ca två och en halv milj. kr. Det ombud som varit Y behjälplig vid bodelningsförhandlingarna hade, på sin sida, skaffat ett värderingsutlåtande från auktoriserade revisorn Z. I utlåtandet hade Z åsatt aktierna ett substansvärde om ca 500 000 kr. Y anmälde Z till disciplinnämnden.

Frågan i ärendet var huruvida Z vid sin värdering av aktierna hade åsidosatt god revisorssed genom att värdera aktierna enligt substansvärdemetoden och inte enligt avkastningsvärdemetoden och därför skulle åläggas disciplinpåföljd.

Disciplinnämnden fann att så inte var fallet och att anmälningen inte föranledde någon åtgärd.

I sin bedömning anmärkte nämnden inledningsvis att ärendet gällde värdering av aktier i ett advokataktiebolag vars verksamhet väsentligen byggde på innehavarens personliga insatser. Nämnden konstaterade därefter att i detta fall, i likhet med i andra fall där ett företags framtida intjäningsförmåga var starkt beroende av huruvida innehavaren även i fortsättningen medverkade i verksamheten eller inte, värdering av aktierna ofta gjordes enligt substansvärdemetoden. Med hänsyn därtill kunde det, enligt nämndens mening, inte läggas Z till last att han hade valt att vid sin värdering av aktierna använda sig av denna metod. Inte heller förelåg någon omständighet som visade att Z i övrigt vid utförande av sitt uppdrag brustit i de skyldigheter som åvilat honom.